Sv: Löwchen?
Min fina R lever inte längre men blev 14 år. Han kom in i familjen när vi äntligen efter många om och men skulle köpa vår första hund och vi alla hade olika behov. En brukshund till mig, en söt gossevalp till minsta flickan, något lättfostrat och problemfritt till husse, en agilitykompis till stora flickan. Allt detta fick vi och mer.
En löwchen är en verklig kompis, positiv och med på noterna. Det är tillräckligt mycket hund för att kunna gå kurser, träna och utveckla ditt hundintresse. En löwchen är också en väldigt smidig hund de dagar du inte är så upplagd. Regnar det - inga problem, en löwchen kan tänka sig att vara inne om det är busväder. Pälsen är inte vattenavvisande så regnar det rejält blir den blöt.
Den fäller lite i kammen eller borsten men inget på golvet. Vill du inte ha den i rasklippningen kan du klippa ned den, och får då en väldigt lättskött mjuk och gosig päls att klappa. Behåller du lång päls är det en del jobb speciellt när juniorpälsen ska bytas över i vuxenpäls, vid c:a 1½ års ålder. Det var då vi gav upp och klippte ned, men orkar man igenom den perioden blir pälsen mera lättskött sen och räcker att kamma igenom 1-2 gånger i veckan. Ja, och så klippa lejonfrisyren varannan månad eller så, beroende på hur snaggad du vill ha rumpan.
En löwchen är inte en hund som ska ligga hemma ensam men den är lätt att ha med sig och finner sig tillrätta i olika miljöer. Den är lättlärd och tycker om tricks. Vår R var fenomenal på problemlösning, det blev till slut svårt att hitta på uppgifter som var svåra nog. Han var glad i alla, väldigt charmig. En löwchen vaktar - lagom. Men den är inte så avskräckande mot tjuvar förstås...
Det är en frisk och sund ras som lever länge och är aktiv till hög ålder. R fick med åren hjärtsvikt pga en utsliten hjärtklaff men det hindrade inte att han betäckte en tik vid 13 års ålder. Han fick somna in två dagar innan han skulle fyllt 14 år.