Pratade med vet idag som fått de sista provsvaren.
Leverproverna var inte extremt höga men han är påverkad. Troligen så är det så att levern påverkas i skov. Njurarna vet vi inget om för men de är troligen påverkade även de.
Han har alltså ätit ekollon varje höst under två år tredje året sa kroppen ifrån regält. Han åt inte många eftersom det varit ett litet träd, men tillräckligt.
Troligen så härrör ALLA hans symtom genom åren från detta. Han har alltid varit mer eller mindre svullen ikroppen, han har varit stärkelsekänslig vilket jag inte kom på förren efter år av letande av orsak, tociderna slog ut magen. (Det lilla ekträdet upptäckte jag tyvärr inte försen det var för sent, det var inbäddat i ett litet snår och inte stort så man tänkte på det) han hade problem med sina muskler och rörelsemönstret mer eller mindre hela tiden.
Sedan blev hans mage sämre och han fick fång, fast ingen trodde på mig för han visade inte de akuta direkta symtomen. Jag började dock behandla honom som sådan och det blev lite bättre men inte helt bra sedan fick han denna akuta ekollonförgiftning och ett år senare Elichios med feber och hältor. Som jag skrev tidigare så är han helt ren i sina leder och det sitter i hovarna.
Av detta har han nu extremt lågt HB och de vita är i en enda oröra.
Detta tyder på att han varit starkt toxidpåverkad under längre tid och att de inre organen tagit stryk, detta med det låga HB gör att han inte har kunnat syresätta sig i sin kropp har alltså visat sig genom de fysiska åkommor han haft genom åren.
Jag har gjort allt vad jag kan, och de åtgärder som vet. har att föreslå har jag redan provat. De lindrar symtomen men kan inte läka honom. En ekollonfögiftat häst går i slutänden inte att rädda, de har förkortat liv.
Så han kommer nu att bli utdömd och jag kommer att förlora min vän som gett mig så mycket kunskap genom åren och som alltid varit glad och positiv och gjort sitt bästa trots sina krämpor han dragits med.
Jag kan lindra hans problem tidsvis, men de kommer alltid tillbaks och med den kunskap jag införsaffat så vet jag igentligen om förnuftet får råda att han för varje år kommer att bli sämre och sämre och att det är inte rätt mot honom. Han skall inte behöva kämpa mer av snällhet inför att tillfredställa mig.
Det är jättesvårt och jobbigt och mina tankar far fram och tillbaks, det finns ju alltid ett -tänk om-.. Men det är sant när jag blir tillsagd att jag alltid kommer hitta något jag inte provat och försökt, men det är inte rätt att han skall vara min personliga försökskanin för att jag skall få ha honom en stund till av egoistiska skäl, jag börjar inse det nu när mitt förnuft vet att bot inte finns till fullo.
MVH/
