Fortsättning från diskussion i bildtråden om revirhävdande

[paradiset]

Verkar som många upplever samma sak med revirhävdande hundar i koppel i sitt område men coollugna utanför sitt revir/närområde. Men vad tusan GÖR man?? Hur tar man "makten" från hunden på ett juste sätt som den förstår? Idag testade jag styra upp promenaden betydligt mer. Kissa på bestämda ställen och INTE om de dragit och vill dit. Gå i par jämte mig långa sträckor samt passivetsträning på bästa platsen att se hundar en solig söndag.
Men FY vad trist jag kände mig även om promenaden var väldigt behaglig och på MINA villkor för en gångs skull... Lösa beter sig INTE mina hundar så här utan detta otrevliga beteende är i koppel där de anser försvar är bäst.

 

[Milosari]

Sv: Fortsättning från diskussion i bildtråden om revirhävdande

Jag är inte så förtjust i att vara för styrande på hundarnas "toalettrundor". Visst, de får inte bete sig hur som helst men jag lägger mig inte i hur många gånger de kissar eller så. Det man kan göra för att ändra hundens känsla är att skvallerträna på hundmöten. Dels så tar det bort/minskar hundens aggressiva känsla mot den mötande hunden, dels så går det relativt snabbt och enkelt att träna på det här sättet. Men det behöver underhållas och här har jag slarvat för mycket. Sedan jag fick hem nya hunden (för över ett halvår sedan ) så jag jag inte skvallrat alls nästan, nya hunden är inte ens inärd på tänket. Så nu har det blivit lite stökigt vid hundmöten även hos mig!

 

[lady_vip]

Sv: Fortsättning från diskussion i bildtråden om revirhävdande

Jag måste säga att jag tror skvallerträning snarare har förvärrat för min hund, för vi har hållit på med det sen hon var valp utan resultat...

Men jag tror å andra sidan inte att det enbart handlar om revirtänk på henne. På henne är det någon kombination av skärpa, hög jaktlust och revirtänk. Jag har inte direkt mött någon hund med samma svårigheter förrän jag och en vorstehägare började snacka för några veckor sen och hon beskrev sin "damp-hund". De där hundarna som inte kan kontrollera sina impulser, som går på instinkt och sen blir det lite fel.
Min hund behandlar främmande hundar som hon behandlar vilt, med blick, frysa fast och sen någon slags avance där hon agerar olika beroende på vilken situation det är. Det som hjälper bäst är någon typ av stadga med ett finger i ögat där hon på inga som helst villkor får ta egna intiativ.
Hon skulle aldrig skada någon med flit, hon är väldigt snäll. Men hon kan potentiellt krossa en väldigt liten hund som står kvar i hennes framfart. Av den anledningen är det en viss mån av kontroll som gäller, självklart kombinerat med massor av beröm när hon faktiskt gör rätt.

 

[Aningsfull]

Sv: Fortsättning från diskussion i bildtråden om revirhävdande

Jag märker exakt samma tendenser på min äldsta hund. På "bortaplan" är hon helt avspänd vid hundmöten, obrydd om människor osv. Men så fort vi är på hemmaplan på vår gata blir hon otroligt vaksam. Följer allt som händer, alla människor som rör sig, spänner sig vid hundmöten.
Är det bara hon ute fungerar det bättre, men går jag med båda hundarna (vilket jag nästan alltid gör) så märks det tydligare. Hon tar gärna på sig rollen som beskyddande storasyster, vilket blir jobbigt för henne då unghunden är den översociala typen som gärna hälsar på allt och alla och det tycker hon inte alls om.
Hon går under smeknamnet polis-Ila hemma.

 

[Blandrastik]

Sv: Fortsättning från diskussion i bildtråden om revirhävdande

Det skulle inte kunna vara så att andra änden av kopplet påverkar?

Sen jag började springa på varenda utbildning jag hade råd med så har mitt hundägande ändrats radikalt. Jag skulle aldrig tänka i termer som "ta över makten" utan jag har en mycket mer avslappnad inställning till att min hund beter sig just som en hund och inget annat.

Jag har just nu en ung hanne med mördarsjälvförtroende och stundtals värsta långfingret framför näsan på mig. Som valp visade han tendenser till resursförsvar och i dag ska varje hane han passerar utmanas.

Jag har valt en mycket avslappnat sätt till hans betenden och "märkligt" nog så har vi inga problem varken med hundmöten eller med resurser. Jag är övertygad om att hade jag tänkt "så får han ju inte göra" och gått i strid hade jag säkert haft en skällande galning längst ut i kopplet idag. Men jag har jobbat helt annorlunda och mer tänkt att jag ska vara en resurs för honom och för mig har det funkat.
Sen har jag naturligtvis haft situtioner där jag har gått in och sagt att: "Nu lägger du av!" med de är få, mycket få.

 

[Red_Chili]

Sv: Fortsättning från diskussion i bildtråden om revirhävdande

Jag har valt en mycket avslappnat sätt till hans betenden och "märkligt" nog så har vi inga problem varken med hundmöten eller med resurser. Jag är övertygad om att hade jag tänkt "så får han ju inte göra" och gått i strid hade jag säkert haft en skällande galning längst ut i kopplet idag. Men jag har jobbat helt annorlunda och mer tänkt att jag ska vara en resurs för honom och för mig har det funkat.
Sen har jag naturligtvis haft situtioner där jag har gått in och sagt att: "Nu lägger du av!" med de är få, mycket få.

Lite så försöker jag tänka med Aysu också.

När hon kom till mig i höstas så försökte hon fly så fort hon såg en annan hund. Faktum är att jag fick lyfta ut henne ur bilen eftersom hon inte vågade komma ut när min Wahidah stod på gatan utanför (och då hade de ändå bott ihop någon månad ett år tidigare). Det gjorde jag trots att hon då morrade åt mig, vilket hon gjorde eftersom hon var rädd.

Hur som helst, hundmöten i början blev ju rent kaos. Hon försökte kasta sig iväg, reste ragg, var så spänd att hon skakade i hela kroppen och gick inte att få kontakt med. Kom hon inte iväg snabbt nog började hon skälla som en tok eller morra rejält. Jag lät henne hållas och gick istället omvägar vid hundmöten, gick in på någon avtagsväg så att hon kunde stå gömd bakom mig och kika på hunden osv.

Kort sagt lät jag henne få det utrymme hon behövde och lät henne stå och fundera på vad som hände. Jag sa ingenting, gav inte godis och gjorde ingenting alls. Vid hundmöten där vi inte kunde komma iväg höll jag i hennes sele eftersom jag inte litade på att hon inte skulle anfalla när hon inte kunde fly, men det var enda gången jag tog tag i henne på något vis.

Det tog inte lång tid innan vi kunde börja minska ner på avståndet vid hundmöten. En stund därefter kunde jag börja ge godis vid "pressade" möten där vi inte kunde ta ut svängarna och idag kan vi möta de flesta hundar utan problem. Undantaget är väl stora hanar som spänner sig och ser ut som om de ska flyga på oss vilken sekund som helst. Då skuttar hon iväg med rest ragg, vilket jag har full förståelse för...

Med tanke på hur illa många hundar beter sig behöver jag aldrig tänka "Åh, vad ska folk tro om min hund?!", för jag vet dessutom att det syns att vi tränar. Istället kan jag slappna av och satsa på att försöka ha en trevlig stund med Aysu. Hon är expert på att känna av vilket humör jag är på, så vid jobbiga situationer försöker jag främst jobba med mig själv istället för att jobba med henne.

 

[russinbulle]

Sv: Fortsättning från diskussion i bildtråden om revirhävdande

Jag måste säga att jag tror skvallerträning snarare har förvärrat för min hund, för vi har hållit på med det sen hon var valp utan resultat...

Jag känner igen mig där och det är skitsvårt att få bort rent ut sagt. Min ena (hon som varit den bjäbbiga på hundar) snappade upp skvallerträningen direkt som valp, men då hon är en mycket verbal hund så började hon snabbt att så fort hon ser en hund så skäller hon och vänder sig sen och titta på mig - om och om igen.....inte riktigt vad jag ville uppnå och skitsvårt att få bort

 

[paradiset]

Sv: Fortsättning från diskussion i bildtråden om revirhävdande

OK lite mer info för er som inte känner mig, få här gör det. Jag är en sådan coolugn stabil person oxe till horoskopet och ÄR verkligen som en sådan beskrivs. Jag blir inte arg, inte frustrerad men ja jag blir lite ledsen på min hund och tycker det är lite synd om honom att han inte kan slappna av. Vi känner många av hundarn ai närområdet men såklart inte alla och hälsar inte på främmande. Jag tar ut avstånd, jag skvallertränade honom i flera år men det tog inte bort hans spändhet bara symptomet dvs skällandet. I flera år har jag alltså inte lyckats får bort roten till problemet så jag skvallrar bara ibland för skojs skull nu utan kör kommuikationsmetoden istället.

Vi har vår kissrunda en tiominutare bakom två höghus då får de gå som de vill. Men jag styr alltså upp kissandet när vi går kopplad långpromenad.

Jag är INTE rädd själv jag är väldigt naiv till min personlighet och tror gott om alla hundar. Är inte helt outbildad heller som vissa tycks tro utan kan hundars spåk bra, Gått lite kurser, läser en hel del mm.

Vinthunden gör spm ngn beskrev sin, stirrar som om det vore ett byte. Han går dock lätt att bryta. Bara att säga schh typ. Så lätt är det inte med pudeln. Länge blev han dessutom värre om jag rörde vid honom och vid minsta drag i halsband som han själv åsamkade. Idag kan han gå fint ustigt nog i ett retriverkoppel som är ganska stumt ngt han aldrig hade fixat förr utan att dra som en idiot. Han tar dessutom fin kontakt när han sitter ner. Sitta ner i möten har ju heller ALDRIG fungerat förr så vi har absolut gått framåt i hans stadga och impulsivitet- hans två huvudproblem han har haft/har.

MEN han har samtidigt som han blivit äldre och tryggare även blivit mer ljudrädd! Fyrverkierer och t om en man som vrålar till sin hund ( min granne sa åt honom en dag om han tycker det hjälper? och att han borde koppla sin hund istället) den ägaren är han rädd för, vråldrar hemåt och i värsta fall skäller som en idiot i ren panik! Hunden är en snäll tik som han häsat på men när han ser den lös på 25 meters avstånd får han oxå panik för att den är lös, Han stänger då helt av nosen och vettet. Detta KAN han förvärrats när han fick öroninflammation men den är läkt nu.

Jag försöker gå många promenader enskilt med dem men spec vintertid hinner jag knappt ( jobb, 3 barn ) och ska ta med dem varsin gång till hundkursen nu oxå ( mest agility ).

Eg har vi kommit till det stadiet att det är uthärdligt men så räcker det med en magsjuka på hundarna eller nåt så är de skitnervösa igen och han börjar skälla på hundar på avstånd och sånt han inte gör annars då de numera klarar av möten på ja ca 5 m avstånd. När han reagerade på 100 m blev jag jättetrött =(

Egentligen behöver jag väl bara veta att det finns fler med mitt problem och veta hur NI gör så kanske jag får lite tips för jag tror jag är på rätt spår ändå. Det är längre dagar nu, jag har mer tid, fler hundar är ute ( för jag söker upp möten inte tvärtom ) och hunden slipper vara så mörkrädd eftersom dagarna är längre ( jag är verkligen inte mörkrädd jobbar i hemtjänsten utomhus dessutom ). Jag är en ganska trygg matte tror jag även om jag säkert har mina obalanserade stunder.

Kan tillägga att vi promenerar mycket med min bästa väninna som har två whippettikar 6 och 12 år gamla. De är så där totalt lugna och obrydda, går förbi alla hundar precis tätt intill som mina bara gör på uställningar *SUCK* och inte smittar det av på mina så mycket. Den matten är HUNDRÄDD men har lyckats inte smitta av det till sina hundar däremot hälsade hon inte på NÅN på flera år då hon inte kände någon heller.

Så en sak som jag märkt är att lösa är mina hundar tryggare. Om pudeln är lös och ser en annan hund åker svansen upp men jag säger Nej eller kom här ( bredvid mig ) och vi kan fortsätta förbi. Men i koppel och då främst om en anna lös hund kommer mot oss är han livrädd. Det var så han blev illa biten och JA han minns. Jag har flera ggr hindrat lösa hundar komma fram till oss genom att mina bakom mig sätta fram handen som ett stopptecken och säga NEJ, STANNA men mina hundar litar inte på mig ändå =(

 

[lady_vip]

Sv: Fortsättning från diskussion i bildtråden om revirhävdande

Jag tror du har helt rätt. Jag tänkte exakt likadant i apporteringsarbetet med min hund med stort resursförsvar, hon har aldrig tagit en omväg med apportföremålen (vilket är ganska vanlig annars). Men jag tänkte inte så med hundmöten så jag får skylla mig själv.

Det jobbiga med min är att hon är väldigt ojämn. Förra helgen blev vi utskällda av två vrålande hundar som kom emot oss när vi var ute och red. Jag kommenderade sitt till mina hundar och trots kaoset med häst, skällande hundar och en desperat hundägare som jagade runt sina jyckar så satt mina fint kvar. Min lilla var stenfokuserad på att lyda mig.
För några veckor sen "attackerade" hon en spaniel när vi var ute och gick. Båda hundarna var lösa, gick bredvid mig. Vi passerade andra hunden, min var spänd men allt gick bra. 5 meter efter mötet tvärvänder min hund och springer ifatt den andra hunden, skäller mopsigt och passerar för att sen ställa sig på fältet och "skämmas" när jag kommer... Riktig Dr Jekyll och Mr Hyde. Sånt händer ett par gånger om året.

 

[paradiset]

Sv: Fortsättning från diskussion i bildtråden om revirhävdande

JO min kan nog vara lite ojämn ibland men oftast beror det på VAD den mötande hunden signalerar det är inte skällandet i sig som sätter igång min utan kroppspråket. Osäkra småhundar ( eller stora ) bryr han sig inte om. Men stelt kroppspråk, rynkad panna, korta mungipor ja sånt som vi i all hast inte ser och sedan tittar jag på min eller rakt fram dessutom. Han vet alltså vad som är allvar problemet är att många av dessa hundar säkert själva bara låtsas precis som min...

Bara för det var hundarna avspända och fina nyss....jag tror faktiskt solen gör dem lite mer avspända! Vem gilar iskall blåst liksom...

Sedan gäller det att få maken göra likadant som jag nämligen bannlysa flexi. Smidigt ja men jag vet av erfarenhet pudeln inte fixar att gå före oss. Så fort han är före så ska han "ta smällen".