Sv: Vi med amstaff
Alla är ju individer såklart, och dom flesta fungerar smärtfritt ihop med sina kompisar.
Könsbunden aggressivitet är dock relativt vanligt inom rasen! Mycket beror också på om man får en tuff och dominant individ, eller en lugnare och vek sådan såklart.
En av dom större skillnaderna kan jag tycka, är att OM det blir slagsmål och tvetydigheter så är det på långt mycket mer allvar än när många andra hundar slåss. Där finns fortfarande rester från kamphundstiden liksom.
Jag har 5 st hemma, av båda könen och alla är könsmogna. Det kräver av mig att jag har en stenhård koll när det finns mat, ben, godis och leksaker involverade. Några av dom vaktar, andra gör det inte - men en utmaning till bråk tackar väldigt sällan en sådan här hund nej till, och det blir mycket skador på kort stund. Mina leker fint ihop, är alltid tillsammans inomhus och utomhus, och i bilen. Jag delar dock av dom vid benätning, då det är helt onödigt att riskera diverse skador.
Med främmande hundar så är dom alla olika. Min äldsta hane är dominant som få, och kan bara umgås med andra hundar som tydligt visar att dom inte har någon tanke på att säga emot honom.
En av tikarna fungerar ihop med alla, hon är supersnäll och glad.
En annan tik fungerar ihop med hanar, yngre tikar samt valpar.
En tredje tik fungerar ihop med alla kön och åldrar, så länge den mötande hunden beter sig normalt och inte är dum mot henne.
Den yngre hanen älskar dom flesta, men har blivit biten av vuxen hane av kamphundsras och är lite avvaktande och kollar läget med sådana först numera. Visar lite attityd ibland mot äldre hanar, sen han blev så hårt biten som yngling.
Som du ser är alla olika! Men med en bra grund i socialiseringen, och ett sunt förnuft så brukar det aldrig bli problem
