Varför skaffade du barn?

[No1]

Sv: Varför skaffade du barn?

Men jag har å andra sidan inte sett barn som något man självklart "skaffar" och sen klagar över hur jobbig ungen är. Jag njuter varje dag av min son, i djup tacksamhet. Det finns inget som är så jobbigt att det inte går över så fort jag ser eller tänker på honom.

[/QUOTE]

Så skönt att läsa de raderna

Det är sådana som du som "S K A" skaffa barn!

 

[Lupin]

Sv: Varför skaffade du barn?

...njut av långa sovmorgnar...

Jag är morgonpigg av mig! Har inte ro i kroppen med långa sovmorgnar i vilket fall som helst, inte ens på helgerna. Det händer att jag vaknar spontant vid eller strax efter 05 och är hur pigg som helst. Så jag har ju haft en fördel pga det. :smirk:

Vill nog inget speciellt med mitt inlägg, mer än att om man är sovmorgonstypen så ska man nog passa på innan man skaffar barn! Å andra sidan finns det de som "får" bebisar som sover länger på morgonen med. Jag tror faktiskt att man styr lite, ifall man är intresserad av rutiner. Mig passar det att sonen vaknar tidigt, eftersom jag är så morgonpigg av mig i alla fall, så hans nattsömn är mellan 19-07. Han fick börja sova hela nätterna från drygt 2 månaders ålder och det var aldrig några problem. Fast nu handlade det ju inte om det heller.

 

[Lupin]

Sv: Varför skaffade du barn?

Så söt du är, det var snällt sagt och värmde mitt hjärta.

 

[Inte_Ung]

Sv: Varför skaffade du barn?

En ny och spännande resa av upplevelser.
Och en möjlighet att få följa och påverka en människa från den absolut första början.
Och förmånen att få se och förstå människans utveckling från hjälplöst kryp till vuxen och självständig.

Jag har 3 och det är lika spännande med alla 3.
De är ju fundamentalt olika, så det blir inga repriser av det hela.

 

[mino]

Sv: Varför skaffade du barn?

Nåja, man kan likaväl få ett morgontrött barn. Vår dotter vaknar visserligen till på natten men sover utan problem till kl 9 på morgonen om vi inte går upp, har även sovit till närmare 10 några gånger.

Ang TS fråga:
På Inte_ungs goda råd för några år sen så blundade jag och hoppade. För det första tror jag inte alls på snacket om biologisk klocka så nåt sånt ville jag inte vänta på. För det andra så visste jag att jag ville ha barn nån gång och att alla människor som har barn älskar dem gränslöst. Ingen jag någonsin pratat med har ångrat sina barn. Alltså räknade jag med att jag skulle göra detsamma, och det gjorde jag mycket riktigt även om det var med en viss skepsis som jag blev gravid.

Det är fantastiskt att ha barn på många sätt, tyvärr är den fantastiska biten svår att beskriva utan måste upplevas. Det man ser utifrån som är den jobbiga biten är bara det dagliga slitet, ungefär som att man kan älska sitt jobb men hata att kopiera papper (även om denna liknelse inte alls duger på långa vägar).

 

[Sar]

Sv: Varför skaffade du barn?

Som tur är så händer det att sjusovare som mig själv (och sambon) får morgontrötta barn *2 som båda sovit hela nätter sedan 2,5 månaders ålder! Jag tror precis som du att man till viss del styr barnen men sedan kan det säkert också vara genetiskt.
Vi skämmer bort varandra med att ge varandra varsin sovmorgon på helgen så den andra tar barnen och gör frukost, mycket trevligt!

 

[Lupin]

Sv: Varför skaffade du barn?

Nåja, man kan likaväl få ett morgontrött barn.

Jo jag skrev ju det.

 

[Lupin]

Sv: Varför skaffade du barn?

Skönt för er! Bra att ni kan samarbeta och hjälpa varandra.

 

[Roheryn]

Sv: Varför skaffade du barn?

Jag längtade inte, men har ändå (ett) barn. Min man ville väldigt gärna, och jag kom till ett läge där jag inte kunde motivera mig själv till varför jag skulle fortsätta säga nej... Jag blev gravid på första försöket, och då kunde jag ju liksom inte ångra mig igen :-) Men längtade, det gjorde jag inte.

Nu är min dotter sex år, och jag är övertygad om att jag älskar henne lika mycket som de föräldrar som längtat älskar sina barn. Men för mig (och säkert för många andra) är det PERSONEN mitt barn jag älskar, inte själva företeelsen "att ha barn".

Jag har valt att inte "skaffa" fler barn. Litegrann är jag nog för nöjd med min nuvarande situation för att jag skall vilja ändra den till det jobbigare....! Kanske är det så du känner?

Med det här inlägget vill jag nog egentligen säga två saker. För det första att man inte måste längta en massa innan, det går bra att få barn ändå, och barnet blir absolut älskat även om inte mamma längtat ihjäl sig efter barn innan! Och för det andra att det faktiskt är OK att inte vilja ha barn, och att heller inte "skaffa" några. Barn är ju faktiskt inte obligatoriskt utan valfritt!

 

[us_lover]

Sv: Varför skaffade du barn?

Jag slutade med mina p-piller eftersom de gjorde att jag fick mellanblödningar. Innan jag hade hunnit ordna med något annat preventivmedel var vi lite oförsiktiga och så gick det som det gick

Jag har aldrig haft någon längtan efter att skaffa barn, men när jag väl var gravid resonerade vi som så att det kanske var sista chansen med tanke på att jag var 33 och han var 39. Vi har aldrig ångrat det beslutet.

Stressen med barn och heltidsjobb är helt individuell. Jag har hela tiden varit egen företagare och jobbat betydligt mer än 40 timmar i veckan. Maken är också egen företagare, men vi har ändå lyckats få ihop det så dottern inte började på dagis förrän vid fyllda 4 år och ändå har vi haft tid att hitta på saker med henne som att köra till djurparken någon mil bort eller åka skridskor med henne. Nu har ju vi visserligen haft den fördelen att vi kunnat ta med henne på våra resp jobb, samtidigt som vi haft jättehjälp av farmor (framförallt) och farfar.

Nu är jag gravid igen. Vi slarvade en gång och givetvis vid "fel" tillfälle . Denna gången var vi nog mer osäkra på hur vi skulle göra eftersom jag hunnit fylla 38 och dottern är 4 1/2 (vi undrade helt enkelt om vi skulle orka börja om med ett blöjbarn), men vi valde att behålla det. Framförallt eftersom abort är mig väldigt främmande.

Men som sagt, jag har aldrig känt någon längtan efter barn eller bebisar.

 

[Mabuse]

Sv: Varför skaffade du barn?

Sitter här och försöker känna NÅGON sorts längtan efter att skaffa barn, men den vill inte riktigt infinna sig . Släktingar tjatar, vänner tjatar, arbetskamrater tjatar. Jag och min man har varit tillsammans i 7 år och har gård, bra ekonomi osv. Är 30 resp. 35 år gamla. Någonstans inser jag att OM vi någonsin ska ha några barn så bör vi jobba på det NU. Men jag är mest bara avskräckt- tycker alla föräldrar verkar stressade och ångestfyllda mest hela tiden . Barn + dagens krav på heltidsarbete verkar gå dåligt ihop.

Varför skaffar man egentligen barn? Varför skaffade DU barn? Vill inget hellre än att hitta en bra orsak (förutom att få folk att sluta tjata)

Jag har visserligen inga barn (än), men de finns i planeringen. Jag vill ha barn för att jag är nyfiken på hur dom blir, och så vill jag ha en lite större familj. Instinkt och biologisk klocka tror jag inte alls att det är, däremot normer. Visst, jag kunde gott tänka mig att leva utan barn några år till, jag känner absolut inte att något fattas i mitt liv som det är, utan det är mer att nån gång måste man börja om man vill ha dedär barnen.

 

[Druvan]

Sv: Varför skaffade du barn?

Ni är ju inte lastgamla på något sätt, njut av långa sovmorgnar och en rätt sorglös tillvaro så länge det känns bra.

Nja, ska vi ha några barn alls så tycker jag egentligen att vi bör skaffa dem NU Annars kommer vi vara sådana där lastgamla och jättetråkiga föräldrar som en del klasskompsiar hade, och därefter åldras och dö innan vi ens hinner få några barnbarn. Om man nu ska tänka taktiskt

 

[Curly]

Sv: Varför skaffade du barn?

Vem är det som säger att du måste ha heltidsarbete?! Du kan gå ner på deltid t ex om du får barn. Visst verkar du ha bra förutsättningar för barn men ni måste ju ha viljan också. Det behöver väl inte bli så stressigt. Det beror ju mkt på hur ni lever och har för krav på er själva. Har ni gård så är väl iaf det en ganska lugn och bra miljö.

Man måste inte göra som alla andra och tro att det blir stressigt.. det blir ju vad man gör det till. Men vill ni ha barn någon gång så kanske det är dags att börja "fundera" på det, men ni ska inte göra något mot er vilja bara för att...

Jag vill jättegärna ha barn nu om jag hade haft ett säkrare jobb och gått ner i vikt. Har plats, tid och en trygg sambo, bil, hus. Ibland kan man ju bli avskräckt men det är mkt för att det är en så stor förändring som man inte riktigt förstår.

 

[Lupin]

Sv: Varför skaffade du barn?

Precis, det blir i stor del vad man gör det till! Och jag har tex alltid lyckats duscha varje dag, ända från början. Man blir inte så handikappad som vissa vill få en att tro.

 

[Druvan]

Sv: Varför skaffade du barn?

Vem är det som säger att du måste ha heltidsarbete?! Du kan gå ner på deltid t ex om du får barn.

Önskar att det vore så enkelt. Skulle gladeligen vara hemma 100 % om det gick . Och då skulle jag heller inte tveka att skaffa barn. Att ha hästgård kostar och det kostar mycket. Knappt det går runt med två heltidslöner ens trots att vi lever enkelt. Kanske om vi sålde allt och bosatte oss inne i stan i en liten hyreslägenhet utan vare sig hästar eller hundar (vi har hundkennel). Men om vi skaffar barn vill vi gärna se dem växa upp på landet, detta är vi väldigt enade om. Knäpp värld vi lever i egentligen när den är så uppbyggd av pengar . Man är så beroende av pengar att man är tvungen låta andra (dagispersonalen) ta hand om sina barn medan man försöker skaffa fram dom där himla pengarna... Tycker det är snurrigt på något vis!

 

[Curly]

Sv: Varför skaffade du barn?

Jag förstår om det är jobbigt om man måste jobba heltid när man har djur och går osv.. men hellre det om man vill ha barn alls (nog ganska vanligt med föräldrar som jobbar heltid.. värre med de som bara jobbar över hela tiden och alltid säger att det ska bli bättre). Växer barnen upp med det så är det nog inget konstigt för dem! Annars kanske ni sitter där om 20 år och tycker att det var synd att ni inte skaffade barn av den anledningen att ni jobbade heltid.. (nåja, inte bara men ändå). Livet blir ju inte alltid som man tänkt sig. Ett barn behöver inte vara så dyrt. Det finns de som klarar sig på barnbidraget rätt länge. Er föräldrapenning måste väl bli bra om du har jobbat heltid också!

Jag har också en dröm om att skaffa barn och bo på landet som jag själv gjorde som liten. Vi hade knappt djur men hade ändå möjlighet att rida och träffa andra djur ibland. Fanns ju en del allergi i familjen. För er är det kanske mer aktuellt med djur som kostar och det är ett svårt dilemma. Kanske kommer ni ha färre djur i framtiden. Om ni har många nu vill säga. Det är inte alls säkert att det är bättre eller roligare för er att bo i en lägenhet i en stad och vara olyckliga (för att ni trivs på landet då) och betala dyr hyra t ex. Kläder brukar alltid finnas en del att ärva så man inte måste köpa massa nytt. Sen finns det de som köper grejer till barnet som aldrig används. Amningskuddar eller det ena med det tredje... Man får ju ta det allt eftersom. Vagnar finns bra begagnade.. Sen i framtiden får ni ju roligt med lite "hjälp" av barnen på gården med hästar osv. Det uppskattas nog av er alla.. roligt med sällskap och roligt för dem att vara delaktiga.

Lite fredagsvims från mig.. Trevlig helg, lycka till!

 

[Druvan]

Sv: Varför skaffade du barn?

Behöver inte fundera mera. Vi väntar smått, till september . Hade ingen aning om detta när jag skrev denna tråden, verkar som om han där uppe ville ge oss en putt i rätt riktning. Som om vårat liv inte är kaotiskt nog med renovering (är utan kök och badrum) och två hästar som håller på att ridas in . Läskigt och spännande på samma gång. Mamma mia! Min andra hälft blev i alla fall hysteriskt glad och har plötsligt fått energi till tusen :smirk:

 

[CillaW]

Sv: Varför skaffade du barn?

För att jag älskade deras pappa.

Jag ville ha barn, och jag kan inte tänka mig livet utan dem. Det får faktiskt en ny dimension. Helt plötsligt finns det en liten människa där, som man utan att ens reflektera över saken skulle offra livet för.

Jag är så stolt över dem att jag spricker då och då. Ingenting går upp mot mina underbara barn!

 

[ulda]

Sv: Varför skaffade du barn?

Behöver inte fundera mera. Vi väntar smått, till september . Hade ingen aning om detta när jag skrev denna tråden, verkar som om han där uppe ville ge oss en putt i rätt riktning. Som om vårat liv inte är kaotiskt nog med renovering (är utan kök och badrum) och två hästar som håller på att ridas in . Läskigt och spännande på samma gång. Mamma mia! Min andra hälft blev i alla fall hysteriskt glad och har plötsligt fått energi till tusen :smirk:

Hoppsan, GRATTIS!!!

Frågan du ställde tycker jag är väldigt intressant. Jag kände nämligen aldrig någon barnlängtan.

Från början ville jag inte ha barn alls, men när jag träffat min man och märkte att han nån gång ville ha det blev jag mer och mer inställd på att vi skulle försöka skaffa barn. Sen pratade vi om när jag skulle sluta med p-pillrena och sen kom den dagen då jag gjorde det. Då var det bra läge rent praktiskt. Jag kände fortfarande ingen barnlängtan eller biologisk klocka men ändå så var det ju bestämt att vi skulle försöka. Därefter försökte vi i ett år tills det gav resultat och så slutade det i missfall. Och sen blev jag gravid direkt igen. Och nej, min barnlängtan infann sig inte då heller. För min del var det nog bra att graviditeten dröjde ett år, för jag hann ställa in mig på det. Jag var helt säker på att moderskänslorna skulle komma när man väl var gravid, men det gjorde de faktiskt inte (gissa om jag var skraj för om jag gjort rätt).

MEN... sen kom förlossningen och alla hormoner. Och så fort jag vaknat ur narkosen och såg min dotter kände jag en otrolig stolthet och kärlek. Det bara fanns där.

Så jag är helt säker på att man kan få barn helt utan barnlängtan och ändå så kommer mammakänslorna när de verkligen behövs.

 

[valborg]

Sv: Varför skaffade du barn?

Jag har inga barn men kan i alla fall försöka förklara vad som fick mig att vilja försöka.

Jag hade tidigare aldrig kännt barnlängtan. Däremot att den här världen och människorna var på väg åt helt fel håll och att det därför var fel att sätta fler människor till världen som skulle bidra till mer miljöförstöring.

Möjligheten att barnet skulle få ett bra liv kändes minimal. Hur skulle jag kunna skydda mitt barn från mobbning, anorexia, knark och övergrepp av alla slag?

Dessutom ville jag inte utsätta min kropp för alla risker en graviditet innebar.

När jag träffade min man kände jag att bara det fanns fler som han så skulle världen bli bättre och då var det värt alla risker att få bidra till det.