Varför skaffade du barn?

[Druvan]

Sitter här och försöker känna NÅGON sorts längtan efter att skaffa barn, men den vill inte riktigt infinna sig . Släktingar tjatar, vänner tjatar, arbetskamrater tjatar. Jag och min man har varit tillsammans i 7 år och har gård, bra ekonomi osv. Är 30 resp. 35 år gamla. Någonstans inser jag att OM vi någonsin ska ha några barn så bör vi jobba på det NU. Men jag är mest bara avskräckt- tycker alla föräldrar verkar stressade och ångestfyllda mest hela tiden . Barn + dagens krav på heltidsarbete verkar gå dåligt ihop.

Varför skaffar man egentligen barn? Varför skaffade DU barn? Vill inget hellre än att hitta en bra orsak (förutom att få folk att sluta tjata)

 

[Brandgul]

Sv: Varför skaffade du barn?

Vill du skaffa barn så känner du det. Det kan dessutom bara komma över en natt. Kanske vaknar du en morgon om 3 år med en värkande klump i magen. Kanske inte. Men vill man så vet man Annars är det väl bara säga som det är till folk att du inte vill. De blir garanterat tysta då...

 

[Naggur]

Sv: Varför skaffade du barn?

klart man inte ska skaffa barn om man inte vill. fast när man väl är gravid, medvetet eller inte så tror jag att man vill ha det=)

Ja, längtan bara kom=) tror att alla kompisar som skaffade barn bidrog en hel del åxå. Förr ville jag absolut inte ha barn nånsin. dom bara skrek, spydde å bajsa=)

Men sen ändrade jag mig=) Å jag tycker absolut inte att alla spädbarn är söta bara för att dom e spädbarn. är få av bekantas barn som jag kan säga uppriktigt är söta och gulliga. sen hur mamman å pappan sköter bebisen spelar ju in en hel del. har en kompis som byter kläder på sin bebis så fort de kommer lite spya på dom. han är alltd fräsch å ren. men en annan kompis unge kan få ha samma nerspydda kläder hela dan. å han är i stort sett alltid skitig av annat åxå.

Alla sköter ju sina barn som dom vill men jag tycker det är äckligt=/

ops, lämnade ämnet lite nu=)

Tiden tickar ju på. det blir svårare att ksaffa barn senare ja. men bara för därför behöver man inte skaffa barn.

Säg som de e. du vill inte några barn nu, du är inte redo för det än. respekterar dom inte de så be dom dra åt....=)

 

[Druvan]

Sv: Varför skaffade du barn?

Att vänner och bekanta tjatar är egentligen inget stort problem- jag slår bara dövörat till . Men jag börjar få lite små-ångest över att man kanske ångrar sig som gammal. Att man sitter där ensam utan barn och barnbarn. Och tänk om ens andra hälft dör och försvinner hux flux- då har man ingenting kvar. Och ingen arvinge till gård och allt man kämpat för. Om man ska tänka väldigt långsiktligt alltså

Men ni som skaffade barn- VAD exakt var det som fattades i erat liv som ni kände att ett barn kunde fylla? För mig är djuren mina barn som jag slösar ömhet på, och dom ger mig kärlek tillbaka och energi att leva. Barn- vad ska man ha dom till

 

[Naggur]

Sv: Varför skaffade du barn?

jag har ju inte fårr barn än. den ligger å växer i magen.=)

Jag har två hundar å en häst. men barn e inte riktigt samma sak=) svårt att förklara. men de handlar nog mycket om instinkter.

 

[pollipop]

Sv: Varför skaffade du barn?

...Men jag börjar få lite små-ångest över att man kanske ångrar sig som gammal. Att man sitter där ensam utan barn och barnbarn. Och tänk om ens andra hälft dör och försvinner hux flux- då har man ingenting kvar. Och ingen arvinge till gård och allt man kämpat för. Om man ska tänka väldigt långsiktligt alltså

Men bara för att man har barn har man ju ingen garanti för att man inte blir ensam när man blir gammal. Ditt/dina barn kanske flyttar till Australien. Om man nu tänker att man enbart skaffat barnen som en sorts sällskap då man blir gammal kanske man skulle känna sig lite bitter då. Och det vill man ju inte. Skaffar ni barn har ni ju ingen aning om vad barnen kommer att hitta på eller leva för liv när de blir vuxna.

Jag har också haft de tankarna, just när det gäller skaffa barn eller inte. Och kommit fram till att jag får helt enkelt själv ta ansvar för att jag slipper vara ensam när jag blir gammal, genom att se till att ha många bra vänner. Mina eventuella barn ska verkligen slippa sitta "barnvakt" åt mig. Men hemskt gärna umgås med mig för att de vill, förstås.

...Men ni som skaffade barn- VAD exakt var det som fattades i erat liv som ni kände att ett barn kunde fylla? För mig är djuren mina barn som jag slösar ömhet på, och dom ger mig kärlek tillbaka och energi att leva. Barn- vad ska man ha dom till

Det kändes som ett helt naturligt sätt att fortsätta vårt förhållande på. Något stort och viktigt som vi gör tillsammans, helt enkelt.

 

[Druvan]

Sv: Varför skaffade du barn?

Det kändes som ett helt naturligt sätt att fortsätta vårt förhållande på. Något stort och viktigt som vi gör tillsammans, helt enkelt.

Var ungefär den typen av svar jag fiskade efter. Förstår bara inte exakt VAD det är som är så speciellt viktigt och stort med barn, är väl liksom det som är problemet för mig (och min stackars barnlösa hälft..)

 

[corona]

Sv: Varför skaffade du barn?

OM det finns en sk "Biologisk klocka" så började den ticka ganska tidigt för mig.
Har kännt en längtan efter att skaffa barn sen 16-års ålder ungefär.
Kan inte sätta fingret på vad det var som lockade exakt... ett litet liv, kärleken, ömheten...
Det dröjde dock några år innan det blev ngn bebis.
2004 träffade jag min nuvarande sambo och vi började faktiskt med att försöka få bran ganska tidigt i förhållandet.
Först fick vi ett missfall, men nu i oktober -06 föddes vårt första barn, en son.

Jag känner mig lite mer fullkomlig helt enkelt, sambon också.
Jag njuter helt och fullt av att vara småbarnsmamma, inklusive, bajs, spyor, vaccinationer, kolik, vinteroveraller och såriga bröstvårtor.

Vi längtade nog inte efter något speciellt, något man kan prata om. Känslan fanns bara där, att vi ville gå vidare och ha ett barn tillsammans.
Ordet "instinkter", som Naggur skrev, är nog ett bra ord...

************************

Sen tycker jag absolut inte att man ska lyssna så mycket på vad folk tycker och tänker om allting.
Skulle du inte skaffa barn tycker "de" en massa om det.
Blir du gravid kommer "de" tycka och tänka om din mage, resten av din kropp, dina hästar, din uppfostran...

Nej, vill ni skaffa barn så gör ni det. Annars struntar ni helt enkelt i det.
En dag kanske ni känner för det, om ett par, tre år. Det är ju inte för sent då?
Och skulle ni inte känna varandra, inte behöver ni sitta ensamma som gamla då? Det går vätt lösa på annat sätt, genom ett i övrigt brett kontaktnät.

 

[Basilika]

Sv: Varför skaffade du barn?

Varför panik? Många är långt över 30 innan de får sin första och man kan ha bra liv utan barn också

 

[pollipop]

Sv: Varför skaffade du barn?

.... Förstår bara inte exakt VAD det är som är så speciellt viktigt och stort med barn, är väl liksom det som är problemet för mig (och min stackars barnlösa hälft..)

För mig känns det stort nog att jag och en som jag tycker jättemycket om gör en ny människa tillsammans.

 

[Halvhalt]

Sv: Varför skaffade du barn?

Jag har inte heller haft någon större barnlängtan och förstod aldrig vad som var så himla märkvärdigt med att skaffa barn egentligen. Har alltid haft lite bebisskräck och absolut inte velat hålla andras småbarn i famnen! Lite äldre barn som gick att resonera med var ok att prata och leka lite med, men inte de där ömtåliga knytena som mest skrek, åt, bajsade eller sov. Var nog också lite avskräckt av en hel del runt omkring mig, med trassliga relationer, skilsmässor, barn som kom i kläm, barn som inte mådde bra och barn som fick bära föräldrarnas brustna drömmar på SINA axlar... Kände mig tillfreds med att ha mitt liv, min tid och mina drömmar för mig själv liksom.

Sambon däremot har alltid varit barnkär och positiv till egen stor familj! Vårat liv var dock ändå bra som det var, jag med mina hästar och han med sitt egna företag, och vi hade hållit ihop i drygt 16 år redan. Jag hade hunnit bli 34 och han 37 utan att det blivit några barn. Inte så att vi direkt undvikit det, men inte heller försökt på allvar. Så vad ändrades? Egentligen var det ett rationellt beslut efter en hel del övervägande av för- och nackdelar. Låter kanske helt sjukt och känslolöst, men så var det absolut inte. Men för oss fanns hela tiden två möjliga vägar att satsa på, en med fokus på fortsatt frihet och tvåsamhet och en med det okända äventyret i att bilda familj ordentligt och se vart det leder... Till slut kände vi ändå båda att vi inte medvetet ville gå miste om det här med barn, utan i så fall skulle det få bli ödet som avgjorde.

Vi tyckte nog att vi redan visste ungefär hur ett barnlöst liv fungerade och kände att vi var redo att ge upp den aningens egoistiska tillvaron för att få uppleva livets verkliga mysterier - som alla pratar om! Båda kom ju dessutom från stora familjer och vi var väl lite nyfikna på vad det skulle kunna bli av vår egen "förening"... Väl gravid föll allting så sakteliga på plats inombords och när sonen väl fanns hos oss så började insikten infinna sig varför folk skaffar barn - men det GÅR inte att beskriva för någon annan än de som upplevt det själv!!! Något inom en förändras för alltid och det är som en tidigare dold dörr till själva meningen med livet för första gången öppnas!

Visst är det precis så mycket "föräldraträsk" som många pratar om men den andra sidan som inte går att förmedla till barnlösa uppväger ALLT tusenfalt!

mvh/Halvhalt

 

[No1]

Sv: Varför skaffade du barn?

En bekant valde att bli gravid precis innan 40, bara för att.
Hon kände som dig och satt i liknande situation.
Hon ville inte ha barn men kände att hon inte ville inte riskera att ev ändra sig.
Hon kände tvivel hela graviditeten och längtan efter barn kom inte förrän hon hade sin egen i famnen.

Jag tycker hon var jättemodig.

 

[gummisnodd]

Sv: Varför skaffade du barn?

Att jag gärna ville ha ett eget barn märkte jag när jag blev svartis på polarna när de kom och visade upp sina knytten.

Innan hade jag väll som du inte tänkt så mycket på det och hade mitt på det torra med djur och intressen. Det har jag ju nu med men min lila dotter förgyller mitt/vårt liv så otroligt mycket och det hade jag aldrig kunnat tänka mig innan hon kom .

Ta dig en riktig funderare angående barn, jag kan i alla fall intyga att det kanske är jobbigt ibland men jag trodde att det skulle vara mycket jobbigare. Det såg liksom jobbigare ut när jag såg andra föräldrar än vad jag själv nu tycker att det är .

 

[gummisnodd]

Sv: Varför skaffade du barn?

Men ni som skaffade barn- VAD exakt var det som fattades i erat liv som ni kände att ett barn kunde fylla? För mig är djuren mina barn som jag slösar ömhet på, och dom ger mig kärlek tillbaka och energi att leva. Barn- vad ska man ha dom till

Inget fattades direkt men det var ju så att jag ville ju gärna uppleva själv allt det där alla föräldrar pratar om, så det fattades ju kan man säga, jag visste inte hur det var att vara mamma.

Kärleken till mina djur är stor men den kan inte alls jämföras med det jag känner för min dotter, henne kan jag utan vidare dö för och det är jag inte beredd att göra för min häst eller kissarna :smirk: .

 

[havreflinga]

Sv: Varför skaffade du barn?

Men jag börjar få lite små-ångest över att man kanske ångrar sig som gammal. Att man sitter där ensam utan barn och barnbarn.

Liknande tankar hade jag oxå, och det var nog dessa tankar som gjorde att vi bestämde oss för att skaffa barn.

Jag bollade dessa tankar med min man, frågade om han kunde tänka sig ett liv utan barn o s v. I början tyckte han inte att det spelade någon roll ifall han fick biologiska barn eller inte. (Att vara familjehem var vi dock båda intresserade av.) Men efter ett tag, med dessa filosofiska diskussioner, hade plötsligt en barnlängtan börjat växa hos honom! Och det var nog tur, för när han plötsligt hade tagit ställning FÖR egna barn, då började jag oxå gilla tanken.

"Okej, ett biologiskt barn" tyckte jag. "Men sen ska vi ha ett familjehemsbarn oxå!"

I april förra året kom lilla underverket. Jag fattar inte hur det gick till, men nu är jag helt barnfrälst och längtar redan till att bli gravid igen.

Jag tycker det är JÄTTEKUL att ha bebis! Kanske för att jag hade ganska negativa förväntningar.

 

[No1]

Sv: Varför skaffade du barn?

I april förra året kom lilla underverket. Jag fattar inte hur det gick till, men nu är jag helt barnfrälst och längtar redan till att bli gravid igen.

Jag tycker det är JÄTTEKUL att ha bebis! Kanske för att jag hade ganska negativa förväntningar.

[/QUOTE]



Jag läste tidigare på buke och familjeliv att det vanligaste är att barn nr 2 tillverkars när barn nr 1 är ca ett år gammal.
Ett åringar är tydligen väldigt enkla och söta.
När man sedan är gravid och barn nr ett hunnit bli 1½-2 år så undrar man tydligen vad man gjort för jättetabbe.

 

[Lupin]

Sv: Varför skaffade du barn?

Varför skaffar man egentligen barn? Varför skaffade DU barn?

För att jag blev gravid och inte kunde tänka mig att göra abort!

I mitt förra förhållande var vi sk oförklarligt barnlös i många, långa år och hade efter den akuta krisen kommit igenom på andra sidan och ställt mig in på ett liv utan barn. Men ödet ville annorlunda! Och min son är mitt livs största mirakel.

 

[Lupin]

Sv: Varför skaffade du barn?

Men ni som skaffade barn- VAD exakt var det som fattades i erat liv som ni kände att ett barn kunde fylla? För mig är djuren mina barn som jag slösar ömhet på, och dom ger mig kärlek tillbaka och energi att leva. Barn- vad ska man ha dom till

Det går nog precis lika bra med djur om man inte vill ha barn! Barn behövs INTE för att leva ett bra liv. Men när man väl blir gravid och sen föder sitt barn, så kan man inte tänka sig ett liv utan...

Visst längtade jag efter barn tidigare, men fick lära mig att överleva utan och ställde in mig på att leva barnlös och det var helt ärligt helt ok. Det finns ju så mycket annat! Men samtidigt måste jag erkänna att det går inte att föreställa sig hur det verkligen är att ha barn förrän man har barn. Allt prat om all kärlek och glädje låter ju jättefint, men det är inte förrän man upplever det själv som man verkligen inser vad det är man har och nästan gick miste om.

Jag är så oerhört tacksam för att jag orkade och lyckades styra mitt liv i en annan riktning, skilde mig och gav upp drömmen om gård med djur och på kuppen träffade min sambo och fick ett helt annat, nytt liv. Jag är så oerhört tacksam för min son! För att jag får uppleva det här oerhört fantastiska i att se en liten människa utvecklas och växa upp. Den känslan går inte att beskriva. Men jag har å andra sidan inte sett barn som något man självklart "skaffar" och sen klagar över hur jobbig ungen är. Jag njuter varje dag av min son, i djup tacksamhet. Det finns inget som är så jobbigt att det inte går över så fort jag ser eller tänker på honom.

 

[Druvan]

Sv: Varför skaffade du barn?

När sonen väl fanns hos oss så började insikten infinna sig varför folk skaffar barn - men det GÅR inte att beskriva för någon annan än de som upplevt det själv!!! Något inom en förändras för alltid och det är som en tidigare dold dörr till själva meningen med livet för första gången öppnas!

Det är ungefär så jag misstänker att det är . Folk säger att skaffa barn är det bästa dom gjort av sina liv, men kan inte förklara VARFÖR.

 

[Sar]

Sv: Varför skaffade du barn?

Jag kände heller ingen barnlängtan vid 30 men blev som galen vid 31...(tur för mig och sambon att det tog direkt, annars hade jag väl dött av längtan ). Plötsligt kommer det en dag och hormonerna hoppar på en och tur är väl det, utan hormonomställningen tror jag den enorma förändringen av ens liv och minskningen av egentid skulle vara mycket tuffare.
Ni är ju inte lastgamla på något sätt, njut av långa sovmorgnar och en rätt sorglös tillvaro så länge det känns bra. När ni väl bestämmer er för barn så blir tillvaron i och för sig lite jobbigare men ännu mer glädjefylld, barn ger en så stor extradimension att jag aldrig kunna föreställa mig den före jag själv blev mamma. Jag hade aldrig förut känt hjärtat svämma över så extremt och heller aldrig varit så förtärd av oro (över att något skulle drabba barnen).