"Värsta scenariot"-barn

[Silverkedjan]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

jag har också haft klädkrånglande barn. Usch - vad jobbigt det kan vara. Särskilt om ungen är smart nog och har fattat hur det hänger ihop med utflykter, ytterkläder och få vara inne istället....

Ungen är smart och envis, men jag har ALLTID varit envisare, han har liksom aldrig kommit undan utan bara fått det fria valet att klä på sig själv eller frysa och tvångskläs.

Undrar var envisheten kommer ifrån

Pallas - att ha smarta påhittiga envisa ungar är ju JÄTTEBRA.

Utom just i 2-årsåldern Då blir man bara så TRÖTT - jag vill inte tänka på hur det skulle vara att vara ensamstående och aldrig få plugga öronen och sova ut

 

[Silverkedjan]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Skönt ibland att vara två och kunna lugna varandra. .

Jo. Sambon tycker att två-åringen är normal och fem-åringen ovanligt bra.

En hel del av problematiken är säkert min. Jag har ju en så fullständigt handikappande foglossning och blir totalt färdig bara av att släpa mig själv uppför en trappa. (vi bor på andra våningen två trappor från garaget) Att tex både bära matkassar och barn är något "friska" föräldrar bara gör när det behövs, medan för mig förbrukar det all energi för den dagen (medan barnen är hur pigga som helst) och jag får svinont efteråt.

Nu slingrade sig den minsta när jag skulle hjälpa honom knäppa pyjamasknapparna och jag fick ett sånt ryggskott att det tagit mig 15 min att kravla från barnrummet till datorn

Så mina ungar är nog normala. Det är bara jag som är klen

 

[Sissa]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Aj då, är du så uschlig. Det visste jag inte.

Kan foglossning kvarstå så länge efter en förlossning?

 

[Petruska]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Detta funkade med mina ungar, även fast de var mycket små så gick det att resonera med dem. De lyssnade på mig. Visst fick jag vara sträng så det gjorde ont i mig, men nog fan kunde de bete sig.

Jag undrar (med risk för att få alla tomater i världen över mig nu) om inte barn tar det utrymme de får. Ju mer uppmärksamhet de får desto mer kräver de. Men även för lite uppmärksamhet ger krävande barn.

Jag tänker något liknande. Och tycker nog inte att det är skäl att kasta tomater.

Tex har jag sett lite för många "onormalt" exemplariska barn till alldeles för svaga och trötta föräldrar. Typ en liten storasyster som sköter allt så gott hon kan åt sin trötta/sjuka mamma. För det är det utrymmet hon får. Och ibland tänker jag att kompetenta, starka, kärleksfulla föräldrar som är redo att göra ALLT för sina barn och ALLTID ser dem som viktigast av allt (vilket ju är goda egenskaper), de får också barn som gör att de har händerna fulla. Det finns ett stort utrymme, barnen tar ett stort utrymme. Plus en massa varianter på exemplen.

Jag vet inte i vilken mån det egentligen behöver problematiseras.

Det där andra, med "nog fan kunde de bete sig", där undrar jag: Varför är det så viktigt?

Jag ser uppförandet mest som en praktisk fråga, inte en djuplodande viktig när det gäller små barn. Och jag har aldrig sett en tioåring ligga och skrika på golvet i en affär, vilket jag tycker tyder på att hur man än bemöter det där, så går det över efter ett tag.

 

[Enya]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

*kl*

Jag är glad!

Jag har många gånger upplevt mina pojkar som skitjobbiga, och jag har fått tjata och ryta ifrån mer än jag velat. Men NU ser jag en ljusning. Det är så enormt upplyftande att faktiskt se slutet på tunneln! Mina barn ÄR vilda, de slåss, bråkar, klättrar på soffan, i träd, är direkt olydiga, hittar på hyss osv precis som alla andra barn, men jag har många gånger gråtit för att jag itne klarat av dem. Jag är så dålig, jag klarar inte ens av att uppfostra två BARN osv är tankar som jag haft ( och har när andra klagar på dem...) . Jag har också fått råd om hur jag ska göra och så har jag gjort så och det har inte funkat.....

Men nu, nu när jag med hjälp av föräldrakursen jag går, samtidigt som jag får råd och kan prata om allt jag får veta på kursen med stollan så känns det verkligen som om det FUNKAR! DEt är verkligen så enkelt som det låter de olika sakerna. Jag tror att detär just det där med att leka med sina barn och att berömma det de gör som gör att det verkar så lätt numera. Man får också lära sig att välja ut de viktigaste reglerna man vill ha i sitt hem för barnen, man får liksom verktyg för hur man ska lösa olika situationer som kan uppstå, och då känns det inte så övermäktigt. Minst 15 minuter leker jag med barnen varje dag, helt på DERAS villkor. Att jag sen tillåter dem vara med när jag städar och håller på med andra "vuxensaker" räknar jag inte in där, det kallar inte jag att de har fått mammatid för då är jag inte fokuserad på dem på samma vis. Visst blir de ju sedda då också men inte så som de där 15 minuterna.
Jag har också infört ett belöningssytem som går ut på att de ska äta fint och plocka upp sina leksaker så får de ett klistermärke. När isaac har samlat 3 får han en sak och när Eric har samlat 5 får han en sak. Med andra ord har det blivit roligare att äta fint nu.

Sedan jag började leka mer med barnen så har de börjat leka mer själv, de är mer intresserade av sina leksaker och tar inte sönder dem hela tiden. Och jag började berömma varje gång de leker fint med varandra så har det också blivit roligare att leka just fint.

Sedan....

Isaac är 3,5 år nu och när vi är vid en affär och håller på att lyfta i och ur barn i bilen så ställer vi honom intill med en order om att stå stilla och stanna där. Om, elelr NÄR han går så ställer vi tillbaka honom på samma plats med samma ord igen. Han får liksom aldrig chansen att sticka nånstans utan vi tar sonika tag i honom och bär tillbaka honom om han vägrar gå. Den metoden används också till en massa andra saker han gör, och det funkar.


Visst, kärlek, kärlek och kärlek till sina barn, men jag tror också på gränser. Det betyder inte att mina barn inte får göra något, det betyder bara att jag inte accepterar ett jobbigt beteende, som man kan bryta med hjälp av olika metoder. Och det är det där brytandet som jag är så glad över att det verkligen funkar rätt bra nu!!

Det lite komiska här är att när jag skrev om hur mina barn kletat bajs på väggen, ritat på väggen, rivit tapet, klättrade osv osv så tyckte folk här att det ju är nåt fel på mina ungar, de måste ju må psykiskt dåligt!!!!

 

[cirkus]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Ja, varför det är viktigt at ha barn som kan bete sig....bra fråga. Och VAD är egentligen bete sig ?
Jag menar fungera hyggligt i sociala sammanhang. Visst har de legat på golvet och tex klädkrånglat. Men för det mesta har det inte varit några problem att ha dem med.

Jag menar lie av värstingscenariot som TS beskriver är så otroligt påfrestande att leva med i längden (även om det bara handlar om et par år). Visst busar barn, de är en sak, men att behöva punktmarkeras HELA tiden ..... de skulle inte jag stå ut med.

 

[Pallas]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Ja, vi vet också precis hur vi skall göra och vi jobbar ungefär som du beskriver (utom leken). Problemet är som sagt att detta inte är en föräldrastil som kommer naturligt för oss och därför kräver en massa energi - det är enkla saker, men det är jobbigt! Eftersom barnen har haft extremt dålig impulskontroll så har det där med "ställa tillbaka vid bilen" behövts göras siådär 25 ggr i rad, varje gång och för varje jäkla liten grej (stå kvar vid bilen, inte springa ut i vägen, inte knuffa brorsan, sitta vid bordet, gå in i badrummet och hälla 15 liter vatten på golvet, slänga saker i toan, välta lampor, riva ned tavlor, klätta upp i skåpen, krypa in i diskmaskinen och kylskåpet, stå och banka pannan i fönsterrutan, ta av sig blöjor och kissa på heltäckningsmattan osv osv osv för varje tänkbar situation i vardagen). Vi orkar helt enkelt inte. Med treåringen är det mycket bättre idag, för hans impulskontroll är iaf lite utvecklad nu. Tvååringen har fortfarande en bit kvar för att det ska vara behagligt.

Tro mig, vi har valt ett minimum av strider att ta, och ändå blir det så mycket att vi verkligen klappar igenom emellanåt. Mina städar undan sina leksaker varje kväll utan knot, de tycker det är jätteroligt. De är jätteglada och trevliga, men bara mycket mycket mer än andra barn i deras närhet. Jag är väldigt analytisk i mitt föräldraskap och jag kan helt ärligt säga att jag inte tror att vi gjort minsta fel med dem på den här fronten, för det vi gör fungerar. Bara det där jävliga att vi inte är utrustade med outsinligt med energi som sätter käppar i hjulen...

 

[Pallas]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

J Visst har de legat på golvet och tex klädkrånglat. Men för det mesta har det inte varit några problem att ha dem med.

Mina har aldrig klädkrånglat, inte ett enda av de tre barnen faktiskt. Inte heller har jag haft några problem med det som brukar kallas trots än. Vi får väl se hur det blir med minstingarna här, de närmar sig ju en ålder då det är vanligt med kraftiga utvecklingsperioder. För det är inte trots mina håller på med, de är verkligen galet samarbetsvilliga, de är bara så himla... mycket.

 

[Sar]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

När du skriver om dina barns bus i det första inlägget så känns det inte speciellt "busigt" i mina öron utan helt normalt. Mina små (ett år 9 mån) skulle kunna göra likadant utan att jag skulle se dem som "värsta scenariotbarn". Jag har alltid tyckt att du verkat ha sunda idéer angående barnuppfostran på både detta forum och andra och jag gissar därför att era problem kan bottna i dessa tänkbara faktorer.
1. Att använda sig av en föräldrastil som inte kommer naturligt (även om man tycker att det är den bästa) ger lätt auktoritetsprobem. Barn märker direkt när något inte faller sig helt naturligt och måste man tänka efter är det lätt att ibland bli okonsekvent vilket vissa barn inte klarar.
2. Du är ibland sjuk och tappar ork vilket gör att allt upplevs värre. Det finns heller inte en chans i världen att verkligen orka vara närvarande då och ge den uppmärksamhet som behövs. Där skulle jag rekommendera att energiknippena får rasta av sig på förskolan med andra barn medan du vilar så orkar du ge fullt fokus på avrastade ungar.
3. Att under en tid varje kväll orka gå ner på barnens nivå och delta i deras lek och stå till deras fulla förfogande.

Notera att detta bara är gissningar, jag kan vara helt ute och cykla!

 

[Pallas]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

När du skriver om dina barns bus i det första inlägget så känns det inte speciellt "busigt" i mina öron utan helt normalt. Mina små (ett år 9 mån) skulle kunna göra likadant utan att jag skulle se dem som "värsta scenariotbarn". Jag har alltid tyckt att du verkat ha sunda idéer angående barnuppfostran på både detta forum och andra och jag gissar därför att era problem kan bottna i dessa tänkbara faktorer.
1. Att använda sig av en föräldrastil som inte kommer naturligt (även om man tycker att det är den bästa) ger lätt auktoritetsprobem. Barn märker direkt när något inte faller sig helt naturligt och måste man tänka efter är det lätt att ibland bli okonsekvent vilket vissa barn inte klarar.
2. Du är ibland sjuk och tappar ork vilket gör att allt upplevs värre. Det finns heller inte en chans i världen att verkligen orka vara närvarande då och ge den uppmärksamhet som behövs. Där skulle jag rekommendera att energiknippena får rasta av sig på förskolan med andra barn medan du vilar så orkar du ge fullt fokus på avrastade ungar.
3. Att under en tid varje kväll orka gå ner på barnens nivå och delta i deras lek och stå till deras fulla förfogande.

Notera att detta bara är gissningar, jag kan vara helt ute och cykla!

Jag tror du är närmast pudelns kärna hittills faktiskt. Problemet i din första punkt är påtagligt och ganska skrämmande - jag kommer från en dysfunktionell uppväxt och min första impuls när allt går överstyr är att slå. Därför måste jag använda mig av en metod som inte kommer till mig naturligt i pressade situationer och det kräver extremt mycket energi. När jag mår bra och är på topp har jag hur mycket tålamod som helst och allt flyter jättebra, men när jag är dålig så går det oftst mycket sämre.

Vårt problem är inte att barnen är oregerliga och "hemska", för de är väldigt trevliga, utan att de håller på hela hela hela tiden och kräver så mycket vägledning även när vi skalat ned till ett minimum. Den här tråden var mest till för att kräka av mig lite och eventuellt få kontakt med andra som också har barn som är lite extra. Det är ju lätt att känna sig misslyckad när folk, som har stillsamma barn som kan sitta och rita en halvtimme vid köksbordet, hävdar att det beror på föräldrarnas uppfostringsmetod... Då kan det vara skönt att höra om det finns andra som också har lite upp över öronen men ändå läget under kontroll, så att säga.

Barnen har fått plats på förskola from 23 maj, jag tror det kommer bli alldeles utmärkt för både dem och oss. Kanske skall prova på det där med lekandet ändå, både du och Enya har ju skrivit positivt om det. En fråga bara: Märker inte barnen att man som förälder håller på att avlida av tristess? Vad föreslår ni för strategi från min sida när det värsta jag vet är att sitta på golvet och titta på bilar eller läsa böcker högt osv? Måste jag kanske ändra min inställning till leken först, och hur gör man det isåfall?

 

[Silverkedjan]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Det är ju lätt att känna sig misslyckad när folk, som har stillsamma barn som kan sitta och rita en halvtimme vid köksbordet, .

Det kan mina om jag tex måste svara på ett viktigt mail eller ta ett telefonsamtal. Då låter det så här: "MAMMA, Eskil tar min penna!" MAMMA, Eskil ritar på BORDET !" "MAMMA, Eskil ritar på VÄGGARNA!" "MAMMA, Eskil målar sig i ansiktet!" "MAMMA, Eskil hämtar glass i frysen!"

Stoägarna som ringer och frågar om min hingst kan delas in i två grupper. Oförstående barnlösa som tror jag är helförvirrad, och smygfnissande förstående som haft egna barn

Barnen har fått plats på förskola from 23 maj, jag tror det kommer bli alldeles utmärkt för både dem och oss.

Ja ! Dagisavrastning är KANON, på dagis FÅR man ju leka med allt och alla på ett annat vis. Och de är INSTÄNGSLADE

Märker inte barnen att man som förälder håller på att avlida av tristess?

Nej :smirk:

Vad föreslår ni för strategi från min sida när det värsta jag vet är att sitta på golvet och titta på bilar eller läsa böcker högt osv? Måste jag kanske ändra min inställning till leken först, och hur gör man det isåfall?

Hitta nåt du tycker åtminstone är småkul. Jag brukar bygga sandslott, leka med hästar, och läsa de böcker jag gillar själv (barbapapa ) eller har nåt smart pedagogiskt tema om att kärlek är bättre än våld.

 

[cirkus]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Enya - vilken tråd beskrev du detta i ?
Jag tyckte det verkade klokt.
Hela grejen var att barnet skulle få mer eller mindre besämma vilken lek och vem som gör vad.
Och sååå lång tid behövdes ju inte varje dag.

 

[Enya]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Jag köpte en sagobok på rea för ett tag sedan. Jag har tidigare aldrig läst för mina barn, högläsning har jag aldrig varit bekväm med. Men nu har jag tagit tag i det och började läsa en kort saga varje kväll för dem. tyvärr kom jag av mig och har inte gjort det på ett tag, så nu är det dags att sätta fart med det igen. Sagan är alltså kort och kan ju vara något att börja med.

Det är skitråkigt att leka. Att köra bil på bilmattan är itne så kul, leka tjuv och polis känns inte så kul heller. Så efteorms jag vet att jag tycker det är tråkigt har jag valt att leka med bilar ibland, leka tjuv hc polis ibland men mest rita med dem och bygga lego. Jag fick tips om stavar man kan bygga torn med och hittade några billiga sånna - ska köpa dem och så ska vi bygga torn, nästan så jag ser fram emot det!!!

Jag har även ett bokstavsspel, memory och ett lottospel för barn som jag spelar med dem. Isaac som är 3,5 är skitbra på memory! Vi började med det när han var under 3 år och redan då förstod han vad det skulel gå ut på. Trodde itne alls att han skulel göra det, då jag har uppfattat honom som lite.....en som har svårt att förstå alltid kanske. Eric tycker inte är så kul utan föredrar bokstavsspelet som isaac inte gillar

Om du har svårt för att leka med dem så börja med något som du kan tycka är hyfsat kul och börja med 5 minuter.

 

[Enya]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Enya - vilken tråd beskrev du detta i ?
Jag tyckte det verkade klokt.
Hela grejen var att barnet skulle få mer eller mindre besämma vilken lek och vem som gör vad.
Och sååå lång tid behövdes ju inte varje dag.

Tror det var tråden om om man har dåligt samvete för att man inte leker med sina barn, eller vad nu den exakta beskrivningen var.

Tycker också att det är klokt och vettigt, och väl värt ett försök. Jag har ju själv sett att mina pojkar nu mer kan leka själv utan att jag vaktar dem.

Kursledarna på den här kursen säger också att om man inte har det här systemet att leka med sina ban, att berömma dem, att motivera dem till att göra som man vill genom att belöna dem för gott beteende osv så funkar inte heller gränssättningen speciellt bra.

Om det är som mina barn är lätta, eller de har mognat och utvecklats naturligt eller om det faktiskt är så att den här metoden funkar, det vet jag inte.

Glömde, det rör sig ju om 5 minuter om dagen och det är ganska överkomligt har jag lärt mig at tycka. Och poängen var jsut som du skrev att barnen ska få bestämma vad de ska göra. Om vi tex bygger med lego, som jag försiktigt har antytt att jag vill göra, så frågar jag vad jag ska bygga och hur det ska se ut osv Jag säger ofta " aha, så du bygger ett så stort hus" osv för att de ska veta att jag itne sitter för mig själv bredvid dem och bygger på mitt och itne alls märker att de gör något.

 

[Pallas]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Metoden fungerar, inget snack om saken. Jag körde fast för ca ett år sedan och fick då stanna upp, gå tillbaka och repetera samt fick lite input från andra föräldrar med samma syn på barnen, och all vår vardagsmisär försvann på bara en eftermiddag när jag ansträngde mig för att göra rätt. Det handlar ju om utvecklingspsykologi och om vilken form av respons som ger den önskade effekten. Detta är generellt väldigt lika mellan alla barn i hela världen (med några undantag frstås).

 

[elbereth]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Här tycker jag faktiskt att de som äger affären får skylla sig själva om de lägger ut godiset i barnhöjd. När min dotter var yngre kunde hon också ta för sig från godiset. Jag blev inte arg. Hur kan ett litet barn med noll impulskontroll värja sig mot sådan promiskuös godisförsäljning? Jag blir bara apförbannad när jag tänker på det. Godis är knark, det ska säljas ur apoteksskåp.

Nä jag blir heller inte arg, det är det sällan för att inte säga aldrig jag blir, men däremot försöker jag få henne att inte göra det eftersom jag inte tycker att hon ska äta en massa godis.
Håller med om att godis är knark
Jag förstår att hon inte kan avhålla sig, impulskontrollen är väl inte så stor på en 1.5 åring.....
Jag har erbjudit mig att betala vid kassan men har hittills aldrig behövt göra det. Kassörskan brukar mest vara glad och säga att det inte gör nåt.

För ett tag sen hade hon pippi på att sätta på spisen, men nu har hon faktiskt slutat med det efter enträget tjatande, så jag hoppas att hon slutar med det här också så småningom.
Det var rätt komiskt när hon liksom hade fattat att det inte var bra att sätta på spisen, men ändå gjorde det. Sen kom hon och hämtade mig och "berättade" att något inte var bra, och visade mig ut i köket, och på spisen så jag kunde stänga av. Gullunge!

 

[Sar]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Jag tror att det blir jättebra med förskola och kan varmt rekommendera dig att lägga in ett lekpass efter maten när de kommer hem. Mina tjejer är rätt självgående men jag märker att de växer när jag blir deras "lekslav". Det behöver inte vara någon lång tid men under tiden krävs total hängivenhet och uppmärksamhet från förälderns sida. Jag kör något riktigt lekpass om dagen, annars sätter jag ibland igång dem och så fortsätter de själva. Mina små älskar att leka tebjudning med mig, att kolla i böcker, att leda omkring mig och visa olika saker, att vi dansar,entusiastisk åskådare när de hoppar etc. Att man stundtals verkligen ger sin fulla uppmärksamhet och sedan drar sig tillbaka gör enligt min mening barnen mer självgående än att man visserligen är närvarande men inte orkar vara uppmärksam.

 

[Pallas]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Dansar gör vi faktiskt med stor hängivenhet och koncentration varje dag, vi kanske kan göra det till vår grej?

 

[dressyrtant]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

En reflektion som jag fick här nu när jag läste här som hastigast är att olika familjer har olika styrkor och svagheter.

Mina barn t ex har sina svaga sidor. Äldsten som har haft enorma motoriska svårigheter, bl a kvarblivna spädbarnsreflexer som gav inlärnings- och läs- och skrivsvårigheter samt att han har extremt svårt att lära sig cykla och simma (kroppen är programmerad "tvärtom", typ).
Mellanbarnet vars provokationströskel inte ens är noll, utan minus, och som har haft perioder av extrem klädvägran (bara jag har fått klä på, ingen annan har fått ut henne öht). Minstingen har varit "tyst och snäll och glad" och totalt dominerad av sina äldre syskon, men har nu ibland trotsperioder som heter duga. MEN - jag har handlat med alla tre på en stormarket en valborgsmässoafton med enorma köer, utan gnäll och utan att de smaskade godis i kön. Vi handlade det vi skulle och därmed jämnt. Jag har också kört bil långa sträckor ensam med alla tre, och även åkt stooor färja ensam med alla tre. En gång t o m badade vi ombord på båten. Och vi kan också promenera iväg och flyga drake, vi har varsin. Även den minsta kan gå själv några km.

Så det finns saker som är utmaningar och det finns saker som funkar väldigt bra. T ex är det sällan som de öht "ser" att det finns godis i affären. För sånt köper vi ju aldrig, så det lönar sig inte att tjata.

Om nu nån förstod hur jag tänkte....

 

[Sar]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Dansar gör vi faktiskt med stor hängivenhet och koncentration varje dag, vi kanske kan göra det till vår grej?

Låter jättebra! Passa på att fjanta dig lite extra så de får skratta, då köper du dig lite tid innan det är dags att leka affär....
Jag tror ni kommer att fixa det här utmärkt!