"Värsta scenariot"-barn

[Silverkedjan]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Glömde : Men jag skulle aldrig handla ensam med TVÅ såna som två-åringen som måste punktmarkeras hela tiden Pallas - gör du sånt

 

[elbereth]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Men är det inte fruktansvärt pinsamt när barnen beter sig som tokar i tex. mataffären? Hur gör ni då?

Även jag har varit med om skrikande barn på golvet i affären. Det är faktiskt inte speciellt jobbigt. Hon får skrika klart, jag vidhåller min ståndpunkt, hon får lite tröst och kram, sen är det klart.
Ibland blir hon liggande kvar, som om hon tyckte det var skönt att vila en stund, ibalnd blir jag tvungen att helt sonika lyfta upp henne och gå iväg, skrikande eller inte, för att vi är i vägen.

Eventuella störda människor får helt enkelt ta det, fast jag har iof aldrig märkt att någon verkat störd. De flesta verkar tvärtom rätt förstående.

Det jobbigaste i mataffärer är godiset. Hon har pippi på allt som finns i plockburkar, och hon är snabb! Hon har nallat godis, frallor, naturgodis (bla en stor chokladtäckt nöt in i munnen bara!), chilinötter, ja allt som finns i såna plastlådor med lock.
Jag hoppas att den fasen går över snart, men det är svårt för hon hinner ofta ta en bit innan jag hinner stoppa henne så hon får ju sin belöning

 

[Sissa]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Minns en gång när jag handlade med tvååringen och jag var höggravid. Det var mitt i vintern,jag hade en tjock duffel på mig, och magen var stooor. Tvååringen får ett utbrott precis när jag kommit fram till kassan, vrålar och skriker som en tok, och ska bara ha vad det nu var. Det var bara att lyfta upp ungen och hålla henne under vänstra armen, samtidigt som jag plockade upp varor på bandet och betalade med den fria armen. Svettigt.

 

[dressyrtant]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

...som sagt, vi MÅLAR våra väggar nu.................................. lättare att tvätta av

När äldsta barnet var 2 år målade jag väggarna i hans rum också.
Vi har fortfarande ett väldigt "utsmyckat" hus, om vi säger så.

 

[Sissa]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Styvnackad liten kille du har.

Jag stoppade min äldsta i cykelbarnstolen utan overall en svinkall vinterdag när han vägrat ta på sig ytterkläder. Han ångrade sig på direkten, och vägrade sedan dess aldrig ta på sig kläder när vi skulle ut.

Man tar ju en chansning som förälder i en sån situation. Jag skulle heller aldrig faktiskt cykla iväg med en oklädd unge mitt i vintern. Där måste föräldraansvaret ta vid, och skydda ungen mot kylan, och isåfall tvångsklä.

Han vägrade aldrig overall efter det, men var allmänt krånglig kring påklädning en period.

Minns en väninna som hade en jämngammal tjej. De hade verkliga problem. Tjejen var extremt noga med vad hon skulle ha på sig. De prövade alla metoder. Bla fick flickan välja klänning på kvällen, för det var klänning som gällde, gärna lång prinsessvariant som man fick pula ner i overallen. På morgonen kunde hon ta på sig klänningen som hon själv valt på kvällen, komma ner i hallen och upptäcka, nej men oj, DEN HÄR kan kan ju inte ha. Och så upp på rummet igen, precis när de skulle åka till dagis, och börja med omvalsprocessen igen.

 

[Sissa]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Vilka flashbacks och minnen som dyker upp när jag läser om era små duracellkaniner. Mina har aldrig ens varit i närheten av era påhittiga filurer, men visst har de busat och hållt på. Så till den grad, att jag i min förtvivlan ringde mannen på jobbet, och berättade att sonen nog har adhd, eller mbd som det hette då. Jag blev inte utskrattad direkt, men lugnad, för det hade han inte enligt mannen. Nu skrattar jag åt mig själv, att tanken ens flög i mig. Skönt ibland att vara två och kunna lugna varandra. Sonen var två och precis som en normal tvååring är. Jag var aptrött med en nyfödd som skulle ha di varannan timme dygnet runt, och säkert inte helt alert.

 

[dressyrtant]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Pallas: Känner visst igen mig i viss mån.
Jag har ju tre, och när de sätter den sidan till kan de bli riktigt omöjliga. Vintertid har jag faktiskt nån gång stängt huvudströmbrytaren för att få nedlugnat situationen. Då är det ju mörkt och allt blir svart. Det brukar vara en synnerligen effektiv time-outmetod. De slutar verkligen GENAST med vad de håller på med. Men som sagt, bara ett par ggr har jag gjort så.

Jag brukar kalla den åldern dina barn är i för "mycket ben och lite hjärna"-åldern. Det var i den åldern som min dotter klättrade på allt hon såg (bokhyllor etc), kletade in sig i bajs (JA, det FUNKAR som brun-utan-solkräm!), doppade en använd tampong i toastolen och badade sedan sina dockor i röda havet, och så vidare i alla oändlighet. Hon är ett kreativt barn. :smirk:

Nu är mina 8, 6 och 3, men vi har fortfarande graffiti på tapeterna, mat över hela köket (mest på ställen där det inte ska finnas mat) och ibland ligger alla sängkläder i en enda röra på sovrumsgolvet (såå kul att dra ut täcken ur täckpåsar och sånt). Egentligen borde jag lägga ut före och efterbilder från vårt vardagsrum en gång när de hade haft kul... Men vet inte om jag vågar. Kan ju orsaka hjärtattack hos nån. :smirk:

Nu när mina är äldre så är det väldigt specifika regler som gäller, t ex med dator- och tv-tider, vem som väljer nattsaga osv. Och de har egna rum alla tre, vilket underlättar med leksaker och städning. Det är liksom inte lika lätt att skylla på varandra, utan var och en har ansvar för sitt eget rum. Plus att de inte släpar så mycket grejer till övriga huset.

Däremot låter jag mina barn springa inne. Jag förstår liksom inte varför de inte skulle få göra det. (Visst de kan falla, men det kan de ute också.) Vi lever i en tid när de flesta barn rör på sig för lite, så varför skulle man neka dem att röra på sig då de VILL röra på sig då? Hellre ser jag att de leker tafatt-lekar än att de har sönder elektronik el dyl, faktiskt.

Och ibland leker de "idrottstävling" och har hinderbanor där de ska krypa, hoppa, springa, smyga etc. Vilket ju är väldigt motoriskt stimulerande och jag ser som bara positivt. Men nu har ju jag då egen villa och inga grannar som ringer polisen när barnen dunsar i golvet.

Tids nog kommer den dagen när de slänger in skolväskan, skriker "här kan man ju inte va!" och sticker utan att säga vart.

Ge inte upp med att hitta just DITT system. Det är dina barn, de är unika, och ni behöver komma underfund med hur just ER familj fungerar. Enkel regel: om du hittar nån liten sak som funkar - använd det! Och kom ihåg att inget är statiskt och barnen ständigt ändras. Var MED barnen och låt dem bli delaktiga i lösningarna, samtidigt som ni som föräldrar fastställer de yttre ramarna för vad som är tillåtet och inte. Det BLIR lättare, eller i alla fall annorlunda ( ) när de blir äldre.

Kramar
dressyrtant/enastående med tre virvelvindar

 

[dressyrtant]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Det jobbigaste i mataffärer är godiset. Hon har pippi på allt som finns i plockburkar, och hon är snabb! Hon har nallat godis, frallor, naturgodis (bla en stor chokladtäckt nöt in i munnen bara!), chilinötter, ja allt som finns i såna plastlådor med lock.
Jag hoppas att den fasen går över snart, men det är svårt för hon hinner ofta ta en bit innan jag hinner stoppa henne så hon får ju sin belöning

Här tycker jag faktiskt att de som äger affären får skylla sig själva om de lägger ut godiset i barnhöjd. När min dotter var yngre kunde hon också ta för sig från godiset. Jag blev inte arg. Hur kan ett litet barn med noll impulskontroll värja sig mot sådan promiskuös godisförsäljning? Jag blir bara apförbannad när jag tänker på det. Godis är knark, det ska säljas ur apoteksskåp.
Så jag betalade, packade varorna, hämtade barnet från godislådorna och gick hem. Och betalade INTE för godiset hon hade ätit. Som sagt - affärsinnehavaren får skylla sig själv. Vill hän inte att små barn ska äta av godiset lägger hän godiset högre upp, utom räckhåll.

Men då tycker ju jag att godis borde förbjudas i lag. :smirk:

 

[Sissa]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Minns en annan gång, mitt under värsta ta på sig kläder krångelperioden. Sonen var två och ett halvt, och skulle till tandläkaren för ett litet ingrepp. Innan vi åkte stoppade jag i honom en lugnande tablett jag fått av tandläkaren. Jag höll på att skratta ihjäl mig när det var dags för påklädning. Ungen sjöng, och var så nöjd. Det gick som en dans att ta på overallen. Ungen var helt personlighetsförändrad. Det var roande att se, samtidigt som det var lite läskigt.

Värst vad jag får minnen av era berättelser.

Det enda jag kan säga till er som är mitt i det är, det går över. Nu sitter jag här med världens klokaste och underbaraste sjuttonåring och undrar var han kom ifrån?

 

[Sissa]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Däremot låter jag mina barn springa inne.

Och ibland leker de "idrottstävling" och har hinderbanor där de ska krypa, hoppa, springa, smyga etc. Vilket ju är väldigt motoriskt stimulerande och jag ser som bara positivt. Men nu har ju jag då egen villa och inga grannar som ringer polisen när barnen dunsar i golvet.

Kul att läsa! Mina har också fått springa och leka fysiska lekar inne. Verkar vara många som inte vill att barnen ska det. Det är ju faktist inte alltid ett alternativ att gå ut, när andan till spring och lek faller in.

 

[dressyrtant]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Kul att läsa! Mina har också fått springa och leka fysiska lekar inne. Verkar vara många som inte vill att barnen ska det. Det är ju faktist inte alltid ett alternativ att gå ut, när andan till spring och lek faller in.

Soulmates!

 

[Petruska]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Men är det inte fruktansvärt pinsamt när barnen beter sig som tokar i tex. mataffären?

Ursäkta mig, men jag tycker nästan att din fråga är pinsam.

Jo, en tvåårings utbrott i affären vore pinsamt om jag verkligen trodde att ungens beteende i varje enskilt ögonblick var en direkt mätare på om jag är en "lyckad" förälder och uppfostrare. Men så ser inte jag på saken. Barn är egna personer, de har en massa eget i huvudet från början i princip, de är inte något slags produkter av mer eller mindre lyckosamma föräldrainsatser enbart. (När vi dessutom talar om barn som praktiskt taget är för små för att "uppfostras". Det där evinnerliga gränssättandet är en trend som vi får anta blommar över snart. Barns behov av uppmärksamhet och kärlek kommer däremot aldrig att blomma över.)

Man kan inte heller veta om det man ger i bästa välmening och kärlek verkligen är vad barnet just då behöver. Därför kan det vara bra att diskutera alternativa strategier, precis som Pallas vill i tråden.

 

[cirkus]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

jag minns väldigt tydligt en VARM sommardag, flickorna hade inte fyllt två ännu, vi var inne på HM och skulle köpa något och vips plötsligt hade jag två vesslor som kutade iväg och letade upp klänningarna och bara SKULLE HAAAAA - De låg på golvet och skrek. jag var mer än svettig. Jag tog en unge under varje arm och så gick vi ut och de blev utan vad-det-nu-var vi skulle handla.

De var skitförbannade förstås och skrek som fan. Väl ute i bilen så sa jag att jag vill aldrig att de skall göra så i affären mer om de gör så åker de ut bums och vi blir utan det vi skulle ha. Oavsett om det är mat, kläder eller leksaker. Efter denna incident så har jag frågat dem innan om de tänker krångla eller inte. Om de sagt att de skall krångla så åkete vi hem annars gick vi in. Så fort minsta krångeltendens visade sig så UT med hela skaran.

Detta funkade med mina ungar, även fast de var mycket små så gick det att resonera med dem. De lyssnade på mig. Visst fick jag vara sträng så det gjorde ont i mig, men nog fan kunde de bete sig.

Jag undrar (med risk för att få alla tomater i världen över mig nu) om inte barn tar det utrymme de får. Ju mer uppmärksamhet de får desto mer kräver de. Men även för lite uppmärksamhet ger krävande barn.

De som får mycket uppmärksamhet *VET* och är TRYGGA med att föräldern håller nån sorts koll så att inget farligt händer, de blir otroligt trygga i det (vilket är bra naturligtvis) men det gör också att uppfinningsrikedomen stimuleras. Ett exempel: När min son gick hos dagmamma fanns en liten kille där som kunde klättra högst upp i klätterställningen och bara hoppa rakt ut, för han VISSTE att mamma eller pappa skulle ta emot, en annan incident var när gruppen var på badhus (min man var med och berättade detta) då den här pojken bara sprang och hoppade rakt ut ifrån kanten och naturligtvis så sjönk han som en sten, så min sambo fick fiska upp honom, han var helt enkelt VAN vid att någon såg till att det inte blev farligt. Skillnaden jag vill komma till är att endel barn lär sig nån sorts självbevarelsedrift att vissa saker GÖR man inte, medans andra gör de för att de VET att inget farligt händer eftersom föräldrarna alltid varit där och fångat.

 

[cirkus]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Men lägger du inte över påklädningsbekymret på dagispersonalen ? Eller är du/pappan där och klär på unge herrn ?

Jag får inte ihop det hela...

jag har också haft klädkrånglande barn. Usch - vad jobbigt det kan vara. Särskilt om ungen är smart nog och har fattat hur det hänger ihop med utflykter, ytterkläder och få vara inne istället....

 

[Sissa]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Men lägger du inte över påklädningsbekymret på dagispersonalen ? Eller är du/pappan där och klär på unge herrn ?

Jag får inte ihop det hela...

Jag tror barnet ska vara färdigklätt vid leverans till dagis och att de går på utflykt direkt.

 

[cirkus]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Jo det förstod jag att var tanken, men jag tolkade det som att ok, vill du inte klä dig så går vi utan till dagis (50 meter) men vad händer sen, tvångspåklädning, javisst, men vaem tar smällen, föräldern eller dagispersonal ? Egentligen spelar det liten roll, eftersom det viktiga är budskapet till unge herrn - tvångspåklädning.

Det är så klassiskt, oavsett ålder, om det är någon som skall göras (allt från påklädning av två-åring till att tex städa som tonåring) så kan det göras antingen på det tråkiga sättet med olika typer av tvång eller på det trevliga sättet där det bara görs utan tjafs. Det viktiga budskapet är ju att det blir gjort oavsett vilket ungen i fråga väljer.

 

[Skydark]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Men hur gör du då?

 

[Pallas]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Glömde : Men jag skulle aldrig handla ensam med TVÅ såna som två-åringen som måste punktmarkeras hela tiden Pallas - gör du sånt

Jajjamensan! Kamikazemamman liksom... Går till affären utan vagn dessutom! :-o Jag ger dem varsin korg och sen får de hjälpa mig hämta och lägga i och bära grejerna. Ena tar en plastpåse, den andra lyfts upp och räknar i frukt i påsen. Ena får lyfta ned mjölken, den andra välja ost osv. Helt jävla genomsvett är jag efter varje gång, de måste ju punktmarkeras båda två för att inte rasera affären, men det ger resultat (det har hänt att nåt ägg gått sönder...). De hittar båda två i affären och tycker det är jätteroligt att göra vuxensaker, de blir lugnare då (de diskar, dukar, städar, tvättar alltid också) - tror på det Anna Wahlgren säger i det här fallet: de känner att de har en uppgift och att man inte skulle klara sig utan dem.

Dessutom fick jag en ljusglimt igår: Jag tog med mig barnen ut och våldgästade en kompis på landet och sov över, eftersom min man behövde lugn och ro för att avsluta en viktig publikation. Kompisen sade att hon märker att barnen lyssnar mycket bättre nu än de gjorde för två månader sedan, så det går åt rätt håll! Ibland är det liksom svårt att se skogen för alla trän, då är det bra att få lite feedback utifrån.

 

[Pallas]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Men är det inte fruktansvärt pinsamt när barnen beter sig som tokar i tex. mataffären?

Definiera "tokar". Mina är ju bindgalna, men de skriker ju inte, eller springer eller kastar saker på jävulskap. De vill ju bara väldigt gärna hjälpa till och undersöka grejerna och har en högröd, flåsande och svettig förälder hängandes i bakhasorna. Jag tycker inte det är pinsamt alls, inte ens när det hänt att de råkat ha sönder något, jag är ju tvungen att ha med dem till affären titt som tätt.

Skrika efter saker de vill ha har de inte börjat med än. Min äldste (16 år nu) hotade en gång med att lägga sig ned och skrika om han inte fick det eller det. Jag svarade bara "ja gör det du, det blir i allafall inget". Kommer nog köra samma stil med dessa om de börjar något sånt så småningom, det känns som att de skulle reagera bra på det. Funkar inte det så komemr jag ta dem under armen och åka hem.

 

[Silverkedjan]

Sv: "Värsta scenariot"-barn

Jo det förstod jag att var tanken, men jag tolkade det som att ok, vill du inte klä dig så går vi utan till dagis (50 meter) men vad händer sen, tvångspåklädning, javisst, men vaem tar smällen, föräldern eller dagispersonal ? r.

Jag såklart. Alltid.