Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

[escodobe]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

.

Jag kan inte komma något enda tillfälle där jag tycker det är OK att abdikera från sitt föräldraskap och SUPA.

(dvs dricka för att bli BERUSAD)

Problemet är att folk använder ordet supa olika. Jag har kompisar som använder det som "dricka så att man slocknar" medan det för andra innebär att personen tagit en snaps till sillen på midsommar eller två öl med polarna på krogen efter en konsert.

 

[Malin L]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Blivande pappan här är inte ute och super, han är ute och glänser med vår nya bil

Jag försöker få honom att gå på krogen men han tycker de e skittrist

Jag sitter gärna ensam hemma och tar det lugnt Jag mår ju inte annorlunda för han är hemma precis.

Varför vill du får honom till att gå på krogen?

Jag skulle inte uppskatta om min man ville gå ut och supa om vi väntade barn. Jag skulle överhuvudtaget inte skaffa barn med en sådan man som anser att gå på krogen och supa är något man gör regelbundet.

Går vi ut så är det för att äta middag, ibland dricker vi vin eller öl till men oftast inte. Att gå på krogen och supa har helt mist sin poäng för mig, jag slutade med det när jag var 20 (är 25 nu).

Var jag gravid så skulle jag vilja att min man var hemma för att serva mig istället för att ägna sig åt att ta död på sina egna hjärnceller på krogen.

 

[Björk]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Jag kan inte komma något enda tillfälle där jag tycker det är OK att abdikera från sitt föräldraskap och SUPA.

(dvs dricka för att bli BERUSAD)

Jag säger som escodobe: supa kan betyda olika saker för olika människor. Jag använde ofta det uttrycket som 19-20åring. Och jag kan väl säga att något råsupande handlade det definitivt inte om. 1-2 öl under en helkväll kanske. För mig är inte "supa" ett så laddat ord som det tycks vara för dig och en del andra. Det skulle lika gärna kunna stå "festa" eller "ta några glas vin" för min del.

För övrigt så tycker jag det är svårt att definiera när någon "dricker för att bli berusad". För jag menar såhär: om det inte alls handlar om att bli berusad/lullig/småfull/lite påverkad så undrar jag ju varför man ens väljer alkohol överhuvudtaget? Men det är ju så mycket "finare" att säga "JAG dricker för att det är GOTT, inte för att jag vill bli påverkad". Jojo... medan jag som person istället erkänner för mig själv "jag dricker för att det är gott, men också för att det är skönt/mysigt/avkopplande att känna sig lite påverkad".

Jag som erkänner att jag dricker för att känna viss berusning av mina 2 glas vin och den som dricker enbart "för att det är gott" dricker ju ändå lika stor mängd och blir lika dåliga på att ta vårt föräldraansvar i den situationen.

Jag har en sambo som i stort sett är helnykterist. Han tycker inte om att känna sig påverkad och dricker kanske typ en öl var tredje månad eller så. Själv gillar jag att festa till ibland; både för att det är gott, men även för att känna av berusningen. Jag tycker det är rätt skönt att vara lite småfull helt enkelt. En person med min läggning löper naturligtvis större risk att bli missbrukare än en person som sambon. Jag har dock adrig haft några missbruksproblem och vet om att det naturligtvis finns risker med alkohol. Det känns ju i huvudet dagen efter om inte annat.

Till saken: När/om vi skulle vänta barn så är det ju självklart att jag inte kommer dricka under graviditeten. Min sambo kommer få göra precis som han vill med sin konsumtion. Den är ju knappast något problem och han lär inte öka på sitt festande pga en sån sak. När barnet ammas kommer jag inte att dricka alkohol. Men när barnet är avvant så nog 17 kommer jag dricka någon gång ibland. Ibland kanske ett glas vin på fredagskvällen, ibland kanske mer på någon fest med kompisar/ släkt. Barnet kommer sannolikt inte att skyddas från att se att mamma har vin i glaset vid en middag. Däremot kommer det skyddas från att någonsin behöva se en FULL mamma. Om mamman (=jag) kommer vilja dricka mig onykter och ta mig en festkväll så kommer jag att göra det på annan plats än där barnet är. Barnet kommer då tas om hand av sambon/pappan eller av barnvakt.

Om jag inte känner för att någonsin festa mer så kommer jag inte göra det. Men OM Jag känner för att göra det så kommer jag göra det. Utan att ha det minsta dåligt samvete för den saken!

//snart 38 år

 

[Petruska]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Nej Petruska, jag menar inte att man måste ha tillgång till bil och körkort om man inte bor i obygden, jag menar att en förälder till en bebis rimligen bör vara lika nykter som det krävs för att få köra bil för att kunna bedöma rätt och fatta rätt beslut och inte sova onormalt tungt.

Det du kallar ut och supa, har jag aldrig gjort i hela mitt liv. Jag har aldrig gillat att bli full och aldrig gillat att tappa kollen.

Med sjuka eller känsliga barn skulle jag vara betydligt mer försiktig även med normalsocialt vin till maten, men med en unge som kanske varit lite sjuk (tex förkyld eller magsjuk) sammanlagt fyra nätter i sitt liv (nästan vuxen nu), så har det inte känts som att jag måste vara ständigt på pass till den grad. Det skulle jag i så fall alltid behöva vara, även vuxna kan ju insjukna när som helst.

I ett par år passade jag ca en natt varannan vecka en släktings mycket svårt sjuka bebis - ja, barnet förblev bebis i ett par år - och de kvällarna hade jag inte drömt om att dricka något starkare än vatten. Och jag hade inte drömt om att lämna det barnet till barnvakter som inte antingen verkligen älskade barnet, eller hade det som yrke (avancerad sjukvårdspersonal, egen sjuksköterska som minimikrav).

 

[Petruska]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Sambon och jag är rörande överens om att den minsta är för liten att lämnas. Och att femåringen absolut är stor nog, det blev han kanske vid 3 års ålder.

Den här attityden *jag ska minsann aldrig ändra något för att jag får barn* är så omogen att jag får hål i magen när jag tänker på vilken utveckling vi är på väg in i när de självupptagna 80-talisterna ska börja få barn

Alltså, har ni regelbundna kontakter med tex far- och morföräldrar? Eller någon nära vän eller kanske en kusin? Jag såg inget problem i att någon gång då och då lämna en tvååring till den sortens närstående, även över natt. Tvååringen ville det dessutom själv, vilket han sa med full begriplighet. Jag menar, barnen går väl i barnomsorg? Vad gör att barnomsorgen kan ta hand om dem, men ingen annan?

Det där om att ändra på livet när man får barn, tycker jag handlar just om vad man ändrar. De familjer som tex går in i extremkonservativa könsroller omedelbart efter förlossningen, ändrar ju ofta rätt mycket, men inte tycker jag att det är bra. Och jag har träffat folk som trodde att de måste byta klädstil nu då de blivit mammor.

Ibland känns det som om man gör ett lite väl stort projekt av det där. Jag tror inte att barn är betjänta av att fylla alla sina föräldrars behov av att vara behövda och att ha en funktion (roll) här i världen, vilket jag ibland är rädd för att det blir när man gör omsorgen av dem till sitt allt.

Jag tog med mig ungen i stort sett överallt, och ändrade i den meningen på ganska lite. Ser inga problem i att ha en unge med på gallerier, middagar, kafébesök, promenader på stan osv (dock endast mycket enkla restauranger ett tag kring tvåårsdagen...). Lekplatser också, givetvis, men jag avskyr badstränder, så det undvek jag. Vi har däremot lagat avancerad mat tillsammans sedan han hängde i bärselen. Och odlat udda kryddväxter. Precis som jag skulle ha gjort utan barn.

Men jag har alltså erfarenhet av friska och stabila bebisar och småbarn.

 

[Hyacinth]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Du är vettig du

Och jag håller med dig, en frisk bebis kan man med gott samvete lämna till barnvakt någon gång då och då, att man är försiktigare med ett sjukt barn är ganska självklart.

Även Björk hade klara poänger tycker jag, och jag för ett liknande resonemang själv. Jag är barnvakt då och då, för att barnens ensamstående mamma kan behöva tid för sig själv (finns ingen far).
Om hon sen går på krogen, eller om hon sitter hemma och läser en bok spelar ingen roll.
Hon lämnar barnen till mig, och litar på att jag tar ansvaret och fattar nödvändiga beslut.
Ungarna trivs dessutom bra hos mig, och även som förälder kan man behöva komma ifrån ibland för att rå om sig själv.


Kanelbulle- självupptagen 80-talist som behöver egen tid och dessutom skulle tycka att det var urtrist att aldrig kunna gå ut och dansa hela natten med min partner på grund av barn.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Öh.

Vilken verklighet lever du i ?

En bebis är tryggast med sina föräldrar förstås. Eller, med den/dem som dygnet runt inte gör annat än lär sig tolka dess språk och ge den trygghet.

Om mina bebisar vore lika trygga när de blev sjuka med andra än med mig och pappan, då skulle jag ALLVARLIGT ifrågasätta hur jag skött min uppgift som förälder.

Jag lever i den verklighet jag själv vuxit upp i. Jag har haft många barnvakter och, enligt föräldrar och dessa barnvakter, aldrig varit orolig. Jag kanske är den enda men jag tror att barn blir som man gör den. Om man hela tiden "pjåskar" blir barnet oroligare än det blir om man vågar låta andra ta ansvar för barnet.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Den här attityden *jag ska minsann aldrig ändra något för att jag får barn* är så omogen att jag får hål i magen när jag tänker på vilken utveckling vi är på väg in i när de självupptagna 80-talisterna ska börja få barn

Det som skrämmer mig är just den attityden du visar ovan. Man får alltså inte ha andra åsikter än dina om man ska vara en bra förälder. Jippi :smirk:

Jag påstår inte att jag inte tänker ändra något. Men jag tänker inte ändra något "bara för ändrandets skull", vilket är det du tycks anse.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Kan göra ett tillägg. Jag "super" inte, jag dricker knappt alkohol öht. Ser ingen poäng med det. Det jag vänder mig emot är åsikterna i tråden som tycks mena att man ska ändra på hela sitt liv när man får barn och verkligen inte kan roa sig själv under tiden. Det är imo kvalificerat bullshit.

 

[Inte_Ung]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Det handlar inte om kvantfysik utan om att sätta en bebis i en bil och köra in till ett sjukhus.

Det svåra är att kunna bedöma när det verkligen behövs.
I tid, innan det liksom är för sent.
Mycket små barn, under 18månader, har så små marginaler att det är lätt att missa något viktigt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Jag skulle vilja gå på viktiga kalas även om jag hade små barn.

Barnen är små och känsliga en väldigt kort tid.
Varför kan man inte vänta med annat under den lilla tid som är?
De är snart 2 år och mycket mera robusta, och då kan man göra annat och ha barnvakter.
Då finns det större marginaler, barnen kan prata och det blir liksom lättare för andra människor att tyda hur barnet mår.

 

[jerseyko]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Förstår att du kanske inte menar riktigt så här, men det låter vrickat. Glor han in i väggen när ni umgås hemma?

På många av er låter era förhållanden rätt trista måste jag ju säga. Det roligaste, som man inte kan avstå ifrån, verkar vara krogbesöken för killarna iallafall. Ni som resonerar så, har några av er redan "färdiga" barn? Slipper ni då "glo in i väggen" med barnet och kan dra ut på krogen medan han då är hemma och är pappa?

Jag umgås gärna med honom, men jag vill även att han ska umgås med sina vänner. Vänner är otroligt viktiga och jag tycker i alla fall att det är roligare att hitta på saker än att sitta hemma och ha tråkigt

Jag slutade dricka för över 2 år sen f.ö. Jag har viktigare saker att lägga pengarna på och har alldelles för mycket saker för mig om dagarna för att ha "tid" att vara bakfull. Jag mår hellre bra, går upp tidigt och gör en massa sysslor och köper ett snyggt shabrak till min häst

 

[jerseyko]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Varför vill du får honom till att gå på krogen?

Jag skulle inte uppskatta om min man ville gå ut och supa om vi väntade barn. Jag skulle överhuvudtaget inte skaffa barn med en sådan man som anser att gå på krogen och supa är något man gör regelbundet.

Går vi ut så är det för att äta middag, ibland dricker vi vin eller öl till men oftast inte. Att gå på krogen och supa har helt mist sin poäng för mig, jag slutade med det när jag var 20 (är 25 nu).

Var jag gravid så skulle jag vilja att min man var hemma för att serva mig istället för att ägna sig åt att ta död på sina egna hjärnceller på krogen.

Min kille vill inte gå ut på krogen (och bli dyngrak.)
Supa sig full regelbundet, är regelbundet att bli full en gång var 4-5 månad? Då hemma tillsammans med sina kompisar.

Jag är i v.14 nu, jag ser gärna att min kille tar en sista sväng om på en ordentlig krogrunda med sina killkompisar nu, för jag vet att han inte kommer göra det sen.
Av de 4-5 ggr han varit på krogen, då 2 gånger utan mig Så har han faktiskt varit mindre full än när vi haft fest hemma.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Det svåra är att kunna bedöma när det verkligen behövs.
I tid, innan det liksom är för sent.
Mycket små barn, under 18månader, har så små marginaler att det är lätt att missa något viktigt.

Ja, och det finns säkert fler än föräldrarna som klarar av det. De är inte de enda som har/har haft spädbarn.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Barnen är små och känsliga en väldigt kort tid.
Varför kan man inte vänta med annat under den lilla tid som är?
De är snart 2 år och mycket mera robusta, och då kan man göra annat och ha barnvakter.
Då finns det större marginaler, barnen kan prata och det blir liksom lättare för andra människor att tyda hur barnet mår.

Jag skulle inte vilja missa t.ex. min systers bröllop, min mormors begravning eller min brorsons dop. Som exempel. Man kan ha med sig barn men jag är själv väldigt allergisk mot de som tar med sig störande barn på sådana tillställningar. (Har man ett lugnt barn, fine. Är det skrikigt, bort bort!)

 

[Inte_Ung]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Ja, och det finns säkert fler än föräldrarna som klarar av det. De är inte de enda som har/har haft spädbarn.

Det trodde jag med.
Men även om jag har haft 3 egna spädbarn, så förstår jag mig inte på andras alla gånger.
Varje spädbarn har sina egna signaler som det tar ett tag att lära sig att tyda.
Så att man vet vad som är normalt för just DET spädbarnet.

Det är därför som Vården vill ha med föräldrar hos just spädbarn.

 

[Inte_Ung]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Ja just det DU vill.
Och du skall o.s.v.
Och det tycker du skall gå före barnets behov.
Det tycker inte jag.

Så där tycker vi olika.
Jag hoppas att du ändrar dig innan du får egna barn.

(Har man ett lugnt barn, fine. Är det skrikigt, bort bort!)

Det är just de skrikiga barnen som är svårast att ta hand om för andra än föräldrarna.
Om de är svårt att veta när skriken är det normala allmänna gnället och när något verkligen är fel.
Dessutom så är det mycket svårt att få tag på en barnvakt som vill ta hand om ett skrikigt barn.
Det är ju liksom ingen trevlig upplevelse.

 

[astronaut]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Skulle jag vara gravid och barnet skulle komma närsomhelst så skulle jag vilja att han är hemma (svåvida jag inte får tag på ngn kompis som skulle kunna tänka sig att vara hos mig ifall stunden är kommen). Men sedan så skulle jag vilja att pappan håller sig nykter om jag då ska föda.

Men annars så ser jag ingen anledning till att hindra han, man ska väl passa på när man väl har chansen

 

[escodobe]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Jag är så fjantig att jag knappt vågar låta nån hålla hundens koppel om de inte har enorm erfarenhet och att jag vet att de bevisat att de hanterat situationer på ett sätt som jag anser är korrekt. Att be nån annan än pojkvänen,exet eller min f.d hundvakt vara hundvakt är för mig hårresande och skulle aldrig hända.Och då är den här hunden tämligen okomplicerad...
Hur jag då skulle kunna lämna bort ett spädbarn till en barnvakt återstår att se...
Möjligtvis när de börjar närma sig sexton års åldern *s*

 

[TomasN]

Sv: Vad tycker du? är det ok att blivande pappan är ute och super?

Den här attityden *jag ska minsann aldrig ändra något för att jag får barn* är så omogen att jag får hål i magen när jag tänker på vilken utveckling vi är på väg in i när de självupptagna 80-talisterna ska börja få barn

Jag håller med dig helt och hållet. Är det ett bevis på att jag börjar bli gammal tror du?

Vi såg det här när vi gick på föräldrakurs innan vi fick William. De Flera andra pratade om hur viktigt det var att de kunde fortsätta med sina hobbies precis som innan. barnet skulle minsann inte ändra deras liv.

Mannen skule kunna forstätta fest med sina kompisar osv osv.

Jag tänkte mest: Men väx upp någon gång!

jag festade när jag pluggade och det var roligt under den fasen i livet. Nu är jag i en annan fas och ränner inte runt på krogen.