utebliven mens och smärta...

Sv: utebliven mens och smärta...

Grattis till graviditeten.
Om din syster inte kan stötta dig i detta, kanske du ska leta efter ett eget boende. Det kan vara jobbigt nog ändå att vara gravid, utan att behöva bo med någon som idiotförklarar en. Vad har hon överhuvudtaget med saken att göra egentligen?
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Jag vet inte vad hon tänker på.
Hon kanske är rädd att hon ska tvingas flytta... jag vet inte.
Men det är mitt liv som kommer att förändras drastiskt.
Hennes påverkas ju en aningen, men inte som mitt.

Men än så länge tror jag inte på att jag är gravid.
Vill höra en barnmoska säga det.
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Men än så länge tror jag inte på att jag är gravid.
Vill höra en barnmoska säga det.

Visade testet positivt, så ÄR du gravid. Den lilla felmarginalen som finns, är om testet visar negativt, för att du testar för tidigt, och du kan alltså ändå vara gravid.
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Nu har jag fått mitt andra test, och det visade också att jag är gravid. Beräknad nedkomst 8 december.
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Grattis igen, och lycka till med allt! Vad säger den blivande fadern?
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Grattis!

Men, vad synd att din syster reagerar så, vet du varför hon gör det?

Tror du inte att hon blev väldigt chockad över att du var med barn?

Om du vill ha henne med från början, tala om det för henne! Kanske smälter hon lite om du talar om att du vill ha henne med.

Sedan kan det väl inte beröra henne så värst mycket om hon nu väljer att inte engagera sig i ert barn?
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Grattis igen, och lycka till med allt! Vad säger den blivande fadern?

Han känner nog sig som jag just nu, smått chocktillstånd och man väntar på att någon ska komma och säga att det blivit fel.
För jag har fortfarande väldigt svårt att tro på det.
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Grattis hörrudu!
Din syster var då en riktigt sur egoist.
Så det här blir bra för henne.
Att lära sig se bortom sig själv.

Hon är nog sur för att hon inte längre är din "Lilla".
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Han känner nog sig som jag just nu, smått chocktillstånd och man väntar på att någon ska komma och säga att det blivit fel.
För jag har fortfarande väldigt svårt att tro på det.

Precis sådär kände jag när jag testade positivt, speciellt eftersom vi bara är 21 år och i mångas ögon barn själva.

Efter inskrivningen åkte min sambo och köpte en kombi, och det har börjat smälta för oss båda nu.

Det känns som det var 2 dagar sen jag visade det positiva testet för min kille, men jag är snart halvvägs! Så tänk på att tiden går otroligt fort och gör allt du/ni vill nu innan det blir för jobbigt (stor mage, foglossningar)

Har du pratat något mer med din syster? Är hon rädd för att bli utkastad/lämnad och kanske därför hon reagerade så?


GRATTIS till dig och pojkvännen!
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Grattis!

Men, vad synd att din syster reagerar så, vet du varför hon gör det?

Tror du inte att hon blev väldigt chockad över att du var med barn?

Om du vill ha henne med från början, tala om det för henne! Kanske smälter hon lite om du talar om att du vill ha henne med.

Sedan kan det väl inte beröra henne så värst mycket om hon nu väljer att inte engagera sig i ert barn?


Nej, jag vet inte riktigt varför hon reagerade så.
Men min syster är väldigt känslig och allt som stör hennes planer gör henne jätte sur. Och detta går ju verkligen inte enligt hennes planer... vi skulle bo ihop i två år till och sedan skulle hon flytta till Linköping. Vi har en trea nu och hon har inte råd att bo så stort själv, jag vet att hon inte vill flytta till en etta igen.
Min pojkvän tar ju hennes plats i lägenheten utan att blinka, och jag vill verkligen inte lämna denna lägenheten.
Vi har fått den renoverad exakt som vi vill ha den, jag har nära till min ponny och min medryttarhäst.
Det är 3 minuters promenadväg till jobbet och det finns ett dagis lika nära.

Men hon har gjort mig så ledsen och orolig att jag är säker på att jag kommer få samma reaktion från våra föräldrar.
Hoppas dock att jag har fel i det.

När jag berättade sade jag till och med... .jag tror att du kommer bli moster. Inte "Jag tror att jag ska ha barn"
Eftersom jag på så sätt utryckte att det är ditt blod också.

Jag skiter i henne just nu.
Hon är säkert där när jag berättar för våra föräldrar så får vi se om hon ger någon ny reaktion då.
Hon åker bort i morgon och kommer nog inte hem förren på söndag, jätte skönt tycker jag.
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Precis sådär kände jag när jag testade positivt, speciellt eftersom vi bara är 21 år och i mångas ögon barn själva.

Efter inskrivningen åkte min sambo och köpte en kombi, och det har börjat smälta för oss båda nu.

Det känns som det var 2 dagar sen jag visade det positiva testet för min kille, men jag är snart halvvägs! Så tänk på att tiden går otroligt fort och gör allt du/ni vill nu innan det blir för jobbigt (stor mage, foglossningar)

Har du pratat något mer med din syster? Är hon rädd för att bli utkastad/lämnad och kanske därför hon reagerade så?


GRATTIS till dig och pojkvännen!


Tack så mycket! :)

En kombi äger jag iaf redan. :D
Har en stor hund som tar plats.

Vilket är min stora sorg, min hund tycker inte om barn och jag är rädd att jag måste avliva honom nu.
Kan tyvärr inte lämna bort honom heller eftersom han är så fäst vid mig att han slutar äta och blir helt apatisk om jag är borta ett par dagar.

Vet inte vad jag vill göra.
Jag tänker iaf rida så länge jag kan... har precis kommit igång igen efter ett par års uppehåll.
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Grattis till bebisen! En stor omställning men jag tror du klarar det galant.

Vad gäller syrran så är min första tanke, längtar hon själv efter barn?
Den reaktionen låter lite som att hon själv vill ha, men inte kan, har nån att skaffa med, har tid eller vad som helst. En bitterhet på att du får/kan men inte hon? Eller är hon lite rädd att bli "lämnad ensam"? Att du inte ska ha tid med henne när bebisen kommer?

Vad gäller hunden, så hur reagerar han på barn?
Mammas hund var inte överdrivet förtjust innan jag kom. Men mig tog hon till sig som sin bebis oxå. Hon vaktade mig från främmande, sov hos mig om jag slocknade på golvet osv. Hon var som en extramamma. Men andras barn gillade hon inte.
Mamma var nervös när hon kom hem med mig men började med att låta hunden nosa när jag satt i mammas knä. O sen fortsatte det så, o sen efter några dagar så visade hunden tydligt att jag accepterades i flocken, och sen var det inte mer med det. :D

Måla inte fan på väggen.....

Stort lycka till med allt!
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Nej, jag tror inte min syster vill ha barn.
Det handlar nog mer om att hon är rädd att livet vi har nu kommer försvinna. Försvinner gör det inte, men det kommer ju att förändras.

Jag har ingen lust att ta första steget för att diskutera denna saken. Jag vill faktiskt att hon ska be mig om ursäkt för sitt utbrott och fråga hur det är. Och ärligt talat så kan jag vänta...


Vad det gäller Zalo så är han helt opålitlig med barn.
Han har bitit (nafsat) flera barn, 2 st i ansiktet/huvudet och en i handen. Jag låter honom inte hälsa alls på barn längre.

Sista gången det hände var hos Mul på nyårsafton, men då gick nerverna utan på honom eftersom han är extremt skotträdd.
Men hennes son tultade fram till Zalo som då lade sig ner för att sekkunden senare kasta sig upp och ta lillMuls huvud i munnen.
Han fick ett tandmärke på varsida av ansiktet.

Det var likadant första gången, men den lilla grabben var framme och bråkade med Zalo och han satt fast och nafsade för att han blev trängd. Han vistades bland barn efter det och då har han bara gått där i från.

Det otäckaste med Zalo är att han aldrig morrar för att varna, han bara hugger. Har hört honom morra en gång och det var förra veckan på våra kattungar när de lekte med hans tassar.
(Jag satt brevid och höll koll på hans huvud)

Hade han bita för att skada riktigt så hade det blivit mer än tandmärken på barnen. Det vet jag... men jag vet ju inte om han kommer skada någon rejält. LillMul klarade sig bra, han blev rädd men förstod inte att det var hunden, det gick snabbt över o han skrattade åt hunden igen.

Så Mulis, det är väl en något korrekt beskrivning av nyårafton?

Tjejen han nafsade i handen gick förbi honom när han låg och sov, han sover hårt och blev rädd och kastade sig upp och nafsade henne i handen. Han bodde hemma hos dom tillfälligt när detta hände.
 
Sv: utebliven mens och smärta...

men dessa barn är ju lite större. en nyfödd ligger ju bara på ett och samma ställe och utgör inget hot. hunden kanske hinner vänja sig. om jag va du skulle jag avvakta och se hur han reagerar. men det är ditt barn och din hund så...=) lycka till
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Precis så som du beskriver din hund var vår hund tidigare. livrädd för barn och hon avskydde verkligen mina små kusiner. Så långe de var bebisar var det ingen fara då gick de ju inte på henne, men senare när de blev större och började följa med in under bordet med henne.. Hon nafsade dem flera gånger säkert. Låt hunden komma till barnen och inte tvärt om, det har funkat för oss. Nu för tiden bryr hon sig inte om dem och tycker att de är helt ok. Hon morrar eller visar inte heller något innan... det kan lösa sig om man tar sig tid att vänja hunden.

Lycka till nu!
(din syster tänker jag inte kommentera, jag vet inte vad hon håller på med...)
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Nej, jag tror inte min syster vill ha barn.
Det handlar nog mer om att hon är rädd att livet vi har nu kommer försvinna. Försvinner gör det inte, men det kommer ju att förändras.

Jag har ingen lust att ta första steget för att diskutera denna saken. Jag vill faktiskt att hon ska be mig om ursäkt för sitt utbrott och fråga hur det är. Och ärligt talat så kan jag vänta...


Vad det gäller Zalo så är han helt opålitlig med barn.
Han har bitit (nafsat) flera barn, 2 st i ansiktet/huvudet och en i handen. Jag låter honom inte hälsa alls på barn längre.

Sista gången det hände var hos Mul på nyårsafton, men då gick nerverna utan på honom eftersom han är extremt skotträdd.
Men hennes son tultade fram till Zalo som då lade sig ner för att sekkunden senare kasta sig upp och ta lillMuls huvud i munnen.
Han fick ett tandmärke på varsida av ansiktet.

Det var likadant första gången, men den lilla grabben var framme och bråkade med Zalo och han satt fast och nafsade för att han blev trängd. Han vistades bland barn efter det och då har han bara gått där i från.

Det otäckaste med Zalo är att han aldrig morrar för att varna, han bara hugger. Har hört honom morra en gång och det var förra veckan på våra kattungar när de lekte med hans tassar.
(Jag satt brevid och höll koll på hans huvud)

Hade han bita för att skada riktigt så hade det blivit mer än tandmärken på barnen. Det vet jag... men jag vet ju inte om han kommer skada någon rejält. LillMul klarade sig bra, han blev rädd men förstod inte att det var hunden, det gick snabbt över o han skrattade åt hunden igen.

Så Mulis, det är väl en något korrekt beskrivning av nyårafton?

Tjejen han nafsade i handen gick förbi honom när han låg och sov, han sover hårt och blev rädd och kastade sig upp och nafsade henne i handen. Han bodde hemma hos dom tillfälligt när detta hände.

Jajamen! Det var en korrekt beskrivning vad som hänt. LillMul blev rädd för hundar, men det verkar ha stillat sig nu. Han träffade en hund igår och den trodde han var en katt, så den gick bra, men ibland blir han lite larvig. Jag vet inte om det beror på nafsningen eller om det bara är något han är. Han gillar pappas traktorer med om dom är tysta.. Men inte lika populära om dom skramlar.
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Idag morrande Zalo inte åt kattungarna iaf.
Jag somnade på soffan o när jag vaknade så låg den ena och sov med honom. :eek:
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Gratulerar till graviditeten!

Håller själv på att "förbereda" för en framtida graviditet, men när det tar sig vet man ju inte...! Ska sluta med minipiller nu i dagarna och har börjat knapra folsyra. Så det lär nog dröja ett tag innan jag har en bulle i ugnen!

Någon som vet hur lång tid det kan ta innan man blir gravid efter det man slutat med Cerazette? Om allt är som det ska vill säga...
 
Sv: utebliven mens och smärta...

Gratulerar till graviditeten!

Håller själv på att "förbereda" för en framtida graviditet, men när det tar sig vet man ju inte...! Ska sluta med minipiller nu i dagarna och har börjat knapra folsyra. Så det lär nog dröja ett tag innan jag har en bulle i ugnen!

Någon som vet hur lång tid det kan ta innan man blir gravid efter det man slutat med Cerazette? Om allt är som det ska vill säga...

Är inte det väldigt individuellt?
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
Svar
8
· Visningar
1 416
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 226
Senast: Blyger
·
Övr. Hund Behöver ventilera av mig… Jag tog emot en omplacerings hund i april först på prov i två veckor innan jag beslöt mig för att köpa honom...
2
Svar
33
· Visningar
4 525
Senast: Hermelin
·
Kropp & Själ Hej, ny här på forumet hoppas att dessa frågor är ok att ställa. Tänker att det kanske finns någon här att prata lite med om detta...
2 3
Svar
40
· Visningar
4 887
Senast: Tora
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp