Sv: Umgängessabotage, verkställighet
Kristin80 skrev:
Är det någon som förstår?
Jag förstår dig mer än du anar, tro mig.
Min sambo har en son där mamman förvägrade honom kontakt på de mest absurda påståenden (ej sexuellt uttnyttjande) men därutöver hela registret på vad en mamma kan hitta på för att hämnas på sitt ex.
Hon körde med så mycket lögner och soc svalde hela betet och ansåg min sambo att vara rent livsfarlig för sin son.
Sedan kom jag och min dotter med i bilden, och soc fick upp ögonen + en kontaktperson som verkligen såg att allt handlade om mammans känslor gentemot pappan.
Mamman kunde inte linda alla runt sitt lillfinger längre och nu blev det om möjligt ännu värre för sonen, för nu hade mamman tappat kontrollen och makten en gråtande mamma verkligen kan ha.
Mamman hade hållt på så mycket hon orkade med att umgänges sabotera trots att Tingsrätten hade beslutat att umgänge skulle ske. Tillslut så bad vi om vitesföreläggande genom Hovrätten och hon blev dömd till högsta beloppet vite vid förvägrande av umgänge + att betala sambons rättegångskostnader.
Nu började hon bete sig illa riktigt illa, tex gapade och skrek när umgänge skulle ske inför barnet som givetvis mådde så otroligt dåligt bla eftersom denna lilla 3.5 åring trodde att mamma blev ledsen/arg/"galen" då det var HAN som skulle ha ett umgänge och då var det ju självklart i hans ögon hans fel. Denna gången hade mamman vite på sig och "var tvungen att lämna sonen" och kastade - ja, med luftfärd - pojken i knät på kontaktpersonen
Pojken var helt otröstlig och bara skrek och grät och gjorde illa sig själv bla genom att slå huvudet i väggen och det gick inte att få kontakt med honom längre mer än för små sekundsnabba stunder. Vi bröt umgänget efter ca 5 min för pojkens bästa.
Mamman lade in om umgängesstopp hos Tingsrätten och påbörjade ännu mer lögner, men nu hade hon snavat så mycket på sina tidigare lögner så ingen trodde henne längre. Hon ville även ha vitesföreläggandet upphävt vilket hon inte fick.
Tingsrätten tillfrågade Bup om de ville ta sig an detta komplicerade fall, och de accepterade det. Och det var framför allt pojkens räddning, för även de såg var problemet låg dvs hos mamman som inte kunde hantera denna situation. De jobbade med mamman väldigt intensivt och nu är det umgänge mellan sonen och min sambo igen, om än hos mammans släktingar och mamman skall vara på en annan ort.
Släktingarna klarar detta jättebra, och har jobbat med sig själva för att få umgänget att fungera och det gör det
Äntligen, för pojken är nu drygt 4 år och pappa och son känner inte varandra pga av en mamma som inte har förmågan att se att hennes hämndaktion mot pappan skadar deras son.
Så jag håller bara med dig i din glädje.
Ni som genast börjar att missförstå syftet med denna tråd, försök att förstå att det finns så många pappor som närapå står utan någon som helst kontakt med sina barn för att en mamma inte kan acceptera att förhållandet inte blev som de tänkt sig, som i detta fall när min sambo inte ville gifta sig och bilda familj med henne.
Kan de som inte varit i denna sits som min sambo och många andra pappor med honom vekligen förstå hur det är att ha ett barn som man inte känner, kan det bara finnas något värre?
Kan tillägga att mamman i detta fallet såg till att kondomer sprack (ja, hon har berättat det för andra och vi har fått reda på det, detta gjorde hon redan efter 2 månader för att hon desperat ville bli gravid och gifta sig) och min sambo började vid den tidpunkten förstå att detta inte var kvinnan i hans liv.
Mamman är en mycket bortskämd person, som är van att få som hon velat och har manipulerat sin omgivning i så gott som hela sitt liv. Nu gick det inte längre, för nu använde hon sig av fel "vapen". Hon använde sig av ett barn.
