Tid för häst och pojkvän

[Fille]

En sådan underlig tolkning av vad @TinyWiny skriver.

Möjligt, men är så jag tolkar det hon skriver, lite "sköt du ditt så sköter jag mitt"...
Men tycker det överlag är så i dessa trådar om tid o pengar... Att karln i det här fallet nästan får skylla sig själv att han inte har egna intressen...

 

[Fille]

Du läser in saker jag inte har skrivit. Vi är ett team men vi är också enskilda individer. Min sambo har stöttat mig enormt mycket under alla år jag varit svårt sjuk och skulle vi vilja göra något ihop så gör vi självklart det. Inte säger han eller jag att den ene får sitta hemma om hen inte har råd!

Självklart måste man ta ansvar men det bör alla vuxna göra så att de inte schabblar till sitt liv och sin ekonomi. Jag litar på min partner och han litar på mig och den situationen skulle aldrig uppstå här att någon av oss slänger ut pengar som skulle gått till det gemensamma. Vi har ägt vårt hus ihop i över 10 år och bott ihop i 14 år och än har det inte hänt så jag ser inte att den risken är särskilt stor att det skulle hända heller. Men vill jag eller han köpa något så gör vi det. Vi behöver inte förankra våra beslut hos varandra eftersom vi är fullt kapabla att ta det ansvaret var för sig.

Vi har ju gemensam ekonomi för att vi tycker det är vettigast och då måste man förankra större inköp. För oss handlar det inte om att vi inte litar på varandra eller så, utan vi tycker vi har ansvaret ihop!

 

[Petruska]

Möjligt, men är så jag tolkar det hon skriver, lite "sköt du ditt så sköter jag mitt"...
Men tycker det överlag är så i dessa trådar om tid o pengar... Att karln i det här fallet nästan får skylla sig själv att han inte har egna intressen...

Det är intressant att det så ofta är så svårt för folk i den här sortens diskussioner att se resonemang som helt enkelt handlar om att två personer faktiskt är just två personer.

"Skylla sig själv" låter ju som en ganska destruktiv ingång, men menar du verkligen att i den mån en partner - oavsett kön - till en hästägare inte har några egna intressen, så är det hästägarens uppgift att stå för underhållningen?

Jag tänker snarare att antingen trivs väl partner med att inte direkt göra något särskilt. "Inga intressen" behöver ju inte betyda att man inte gör något, man kan ju hänga med vänner, fika, promenera, se filmer etc utan att det direkt ses som "intressen".

Om en partner till en hästägare tycker att det är viktigt att man inom paret tillbringar all fritid tillsammans, så passar ju parterna helt enkelt inte ihop? Varför skulle partner välja en hästägare med en livsstil som hen inte står ut med, och varför skulle hästägaren välja en partner som inte trivs tillsammans med en hästägare?

 

[Petruska]

Vi har ju gemensam ekonomi för att vi tycker det är vettigast och då måste man förankra större inköp. För oss handlar det inte om att vi inte litar på varandra eller så, utan vi tycker vi har ansvaret ihop!

På det viset är ju gemensam ekonomi en risk. Det finns ständigt en risk att den ena parten lyckas framställa sina synpunkter och önskemål som de mest betydelsefulla.

Sen måste man ju överhuvudtaget inte förstå sitt förhållande som en bas för en massa konsumtion och "investeringar". Det finns ju många sätt att leva på.

 

[Cilva]

Jag tycker att @TinyWiny och @Petruska skriver oerhört bra i den här tråden! Så väl skulle jag också vilja kunna formulera mig. Nu kan jag inte det men jag börjar fundera på om det kanske beror på att jag över huvud taget inte begriper frågeställningen. Inte ber jag min sambo om lov för att köpa en häst och inte frågade han mig om lov när han köpte bil nummer fyra. Någon gång har jag säkert suckat över alla fordon som upptar plats hemma hos oss och han har nog himlat med ögonen över en del duttande med hästarna men det ser jag mer som något vardagligt. Tänk vad många hästar vi skulle kunna ha om vi sålde alla maskiner och tänk vad många maskiner vi skulle kunna ha om vi sålde hästarna, framför allt skulle ju lösdriften kunna bli en utomordentlig maskinhall...

 

[Bluefish]

Varför kan du inte göra en investering själv? Vad är det som är så farligt med det? Varför ska hen ens vara med på banan när det är dina pengar och din investering? Vad är du rädd för? Ansvaret som följer med?

Jag blir lika förundrad varje gång en sånhär tråd dyker upp över attityden gentemot partnern. Om man lever ett liv ihop, bor tillsammans (innebär inte att man inte kan ha ett "eget" vid sidan av, märk väl) påverkar ju beslut som hästköp och dyl båda två. Det känns oerhört respektlöst att bara köra sitt race för att jag vill minsann ha en häst till. Den hästen och extra tiden som följer med åtagandet kan ju mycket väl leda till att partnern som inte har del i hästen får ta ett större ansvar vad gäller hemmet, familj osv. Då vill åtminstone jag ha chansen att säga nej, det vill jag inte. Sedan får ju min partner ta ställning till vad som är viktigast, är det femton nya kor när jag känner att jag redan drar största lasset hemma är vi ju inte kompatibla längre. Varför är det så fult att vara två om stora beslut, är man inte tillräckligt självständig då?

 

[Cilva]

Den hästen och extra tiden som följer med åtagandet kan ju mycket väl leda till att partnern som inte har del i hästen får ta ett större ansvar vad gäller hemmet, familj osv.

Varför skulle det bli så? Jag och min sambo sköter vårt hushåll tillsammans och jag förutsätter att vi fortsätter med det oavsett hur många hästar jag har eller hur mycket tid han väljer att spendera i skogen.

 

[Bluefish]

Varför skulle det bli så? Jag och min sambo sköter vårt hushåll tillsammans och jag förutsätter att vi fortsätter med det oavsett hur många hästar jag har eller hur mycket tid han väljer att spendera i skogen.

Hur lyckas ni dela på sysslorna om han spenderar hela kvällen i skogen? Det gör nämligen inte vi, om jag jobbar 05-14 och han 06-16 kan jag inte pysa till stallet och vara borta 4-5 timmar när han kommer hem om vi ska samsas om handling, barn, matlagning, städning, biltvätt, hökörning osv osv. Skulle jag utöka stalltiden kommer han få ta större ansvar för de bitarna och det har jag full förståelse för om han inte vill.

 

[mandalaki]

och vad jag förstår har sambon aldrig krävt att ts ska va hemma, men ts vill ha tid till både häst/ar och sambo, vilket är hennes fråga; hur folk pusslar ihop sitt liv. Eller så har jag tolkat trådstarten!

Det jag reagerar på är att hon har dåligt samvete för att han sitter hemma och väntar på henne. Då tycker jag att han får skaffa sig ett intresse om han tycker att han har tråkigt.

 

[mandalaki]

Att karln i det här fallet nästan får skylla sig själv att han inte har egna intressen...

Ja, vem ska han annars skylla det på?

 

[Cilva]

Hur lyckas ni dela på sysslorna om han spenderar hela kvällen i skogen? Det gör nämligen inte vi, om jag jobbar 05-14 och han 06-16 kan jag inte pysa till stallet och vara borta 4-5 timmar när han kommer hem om vi ska samsas om handling, barn, matlagning, städning, biltvätt, hökörning osv osv. Skulle jag utöka stalltiden kommer han få ta större ansvar för de bitarna och det har jag full förståelse för om han inte vill.

Ja vi brukar göra ungefär hälften var när vi hinner. Handlar gör den som passerar en affär, mat lagar den som är hungrig/kom hem först, städar gör vi på helgerna och det kan ta två dagar innan det är klart (vi gör för det mesta en bit i taget när vi har tid för det), bilarna tvättar han eftersom jag anser att man kan vänta på en regnskur, hö hämtar jag själv om han är upptagen med annat och barn har vi inte. Helt ärligt är det inte särskilt mycket hushållsarbete som ska göras så det hinns med utan större problem.

Nu när jag bara har två hästar så lägger jag inte mer tid på hushållet för det utan gör annat roligt istället. Och skulle vi nu vara så upptagna med annat roligare så är nog ingen av oss främmande för att helt enkelt bestämma att vi struntar i en hel del av städningen eller något annat.

 

[TinyWiny]

Jag blir lika förundrad varje gång en sånhär tråd dyker upp över attityden gentemot partnern. Om man lever ett liv ihop, bor tillsammans (innebär inte att man inte kan ha ett "eget" vid sidan av, märk väl) påverkar ju beslut som hästköp och dyl båda två. Det känns oerhört respektlöst att bara köra sitt race för att jag vill minsann ha en häst till. Den hästen och extra tiden som följer med åtagandet kan ju mycket väl leda till att partnern som inte har del i hästen får ta ett större ansvar vad gäller hemmet, familj osv. Då vill åtminstone jag ha chansen att säga nej, det vill jag inte. Sedan får ju min partner ta ställning till vad som är viktigast, är det femton nya kor när jag känner att jag redan drar största lasset hemma är vi ju inte kompatibla längre. Varför är det så fult att vara två om stora beslut, är man inte tillräckligt självständig då?

Men självklart tar man ansvar! Jag trodde vi pratade om relationer mellan vuxna människor här. Inte om några omogna människor som smiter undan sitt ansvar! Varje människa måste ju ta i beräknande att hen ska ha tiden och orken att göra sin del i det gemensamma oavsett om det är ekonomiskt eller praktiskt utöver sina hobbyer och intressen. Om min partner säger att han har köpt en bil som han ska renovera ner till minsta skruv så inte funderar jag på om han då kommer sluta betala sin del av boende och mat eller om han kommer sluta göra sin del i hushållet. Det tar jag förgivet att han har funderat igenom så att han kan fullfölja sina åtaganden. Han tänker likadant om jag berättar att jag har köpt en häst till. Det påverkar inte vårt gemensamma ansvar.

Jag ser verkligen inte varför en part som varken betalar eller sköter om hästarna har med att göra hur många hästar någon skaffar sig. Eller bilar. Eller motorcyklar. Eller hur många gånger i veckan det tränas. Det är upp till var och en! På vilket sätt skulle det påverka partnern?

Det handlar inte om att något är fult. Det handlar om att vara kapabel till att ta sitt eget ansvar och att ens partner litar på man gör just det. Då behöver man inte vara delaktig i alla beslut för det finns ingen anledning. Man är trygg med förvissningen om att ens partner tar det ansvar hen borde ta.

För mig är det snarare tvärtom så att jag hade mått dåligt om min partner inte litade på min förmåga att ta mitt ansvar eller om jag inte kunde lita på hans förmåga att ta sitt ansvar. I ett sådant förhållande, där jag kände att jag var tvungen att hålla koll på allt min partner funderar på att göra och gör och vilka konsekvenser det kan få vill jag inte leva i.

 

[Petruska]

Jag blir lika förundrad varje gång en sånhär tråd dyker upp över attityden gentemot partnern. Om man lever ett liv ihop, bor tillsammans (innebär inte att man inte kan ha ett "eget" vid sidan av, märk väl) påverkar ju beslut som hästköp och dyl båda två. Det känns oerhört respektlöst att bara köra sitt race för att jag vill minsann ha en häst till. Den hästen och extra tiden som följer med åtagandet kan ju mycket väl leda till att partnern som inte har del i hästen får ta ett större ansvar vad gäller hemmet, familj osv. Då vill åtminstone jag ha chansen att säga nej, det vill jag inte. Sedan får ju min partner ta ställning till vad som är viktigast, är det femton nya kor när jag känner att jag redan drar största lasset hemma är vi ju inte kompatibla längre. Varför är det så fult att vara två om stora beslut, är man inte tillräckligt självständig då?

Jag har inte ett eget liv "vid sidan av"! Jag har mitt liv, du har ditt, min partner har sitt och så vidare.

Jag förstår inte varför du får det till att jag skulle skaffa fler djur än jag hinner med eller har råd med? Det skulle jag inte göra om jag levde ensam heller.

Jag skulle aldrig säga nej om min partner ville göra något som tar tid och resurser. Jag litar fullständigt på att hen har tänkt igenom det hela, utan att planera med mig som något slags hembiträde. Och om det ändå skulle visa sig inte fungera, så skulle partner väl göra något åt det. Och motsvarande.

 

[Petruska]

Hur lyckas ni dela på sysslorna om han spenderar hela kvällen i skogen? Det gör nämligen inte vi, om jag jobbar 05-14 och han 06-16 kan jag inte pysa till stallet och vara borta 4-5 timmar när han kommer hem om vi ska samsas om handling, barn, matlagning, städning, biltvätt, hökörning osv osv. Skulle jag utöka stalltiden kommer han få ta större ansvar för de bitarna och det har jag full förståelse för om han inte vill.

Anledningen till att du inte tillbringar mer tid i stallet är alltså att din partner inte vill att du gör det, för han vill inte ta mer av ansvaret för hem och barn?

Anledningen är inte att du själv ser att det inte skulle funka med ungarna om du ägnade mer tid åt stallet?

För min del är det fullständigt uteslutet att leva tillsammans med någon som inte själv ser vad som blir vettiga och fungerande prioriteringar i sådana frågor, utan som var så omogen att det krävdes att jag satte gränser som för ett barn.

 

[Bluefish]

Men självklart tar man ansvar! Jag trodde vi pratade om relationer mellan vuxna människor här. Inte om några omogna människor som smiter undan sitt ansvar! Varje människa måste ju ta i beräknande att hen ska ha tiden och orken att göra sin del i det gemensamma oavsett om det är ekonomiskt eller praktiskt utöver sina hobbyer och intressen. Om min partner säger att han har köpt en bil som han ska renovera ner till minsta skruv så inte funderar jag på om han då kommer sluta betala sin del av boende och mat eller om han kommer sluta göra sin del i hushållet. Det tar jag förgivet att han har funderat igenom så att han kan fullfölja sina åtaganden. Han tänker likadant om jag berättar att jag har köpt en häst till. Det påverkar inte vårt gemensamma ansvar.

Jag ser verkligen inte varför en part som varken betalar eller sköter om hästarna har med att göra hur många hästar någon skaffar sig. Eller bilar. Eller motorcyklar. Eller hur många gånger i veckan det tränas. Det är upp till var och en! På vilket sätt skulle det påverka partnern?

Det handlar inte om att något är fult. Det handlar om att vara kapabel till att ta sitt eget ansvar och att ens partner litar på man gör just det. Då behöver man inte vara delaktig i alla beslut för det finns ingen anledning. Man är trygg med förvissningen om att ens partner tar det ansvar hen borde ta.

För mig är det snarare tvärtom så att jag hade mått dåligt om min partner inte litade på min förmåga att ta mitt ansvar eller om jag inte kunde lita på hans förmåga att ta sitt ansvar. I ett sådant förhållande, där jag kände att jag var tvungen att hålla koll på allt min partner funderar på att göra och gör och vilka konsekvenser det kan få vill jag inte leva i.

Jag har ju precis beskrivit på vilka sätt det kan påverka en partner, men du förutsätter att man på förhand vet sina begräsningar och inte behöver kolla vad partnern anser, OK. Jag ser inget fel i att diskutera kring förändringar i vardagen, och tycker inte det är fog för att kalla ett förhållande för "skrämmande". Du behöver ju heller inte dra det till sin spets, att vi som konsulterar varandra är tvungna att hålla koll på allt den andre funderar på eller vara delaktiga i ALLA beslut. Det handlar ju om stora beslut, som en häst ändå innebär. För TS är det uppenbarligen ingen bagatell.

@Cilva Alla har ju olika konstellationer, men det där hade inte fungerat för oss. Det är för mycket som inte kan stå tillbaka för "nöjen" varje dag. Men det har vi valt, tillsammans - för att det påverkar oss båda.

 

[Bluefish]

Jag förstår inte varför du får det till att jag skulle skaffa fler djur än jag hinner med eller har råd med?

Jag har ju öht inte skrivit till dig?

 

[Petruska]

Jag har ju öht inte skrivit till dig?

Nej, du har skrivit på ett öppet forum där även jag är aktiv. Diskussionen är allmän. Om du vill styra vilka personer du får kommentarer från, får du välja andra kommunikationskanaler än forum som det här.

 

[Bluefish]

Nej, du har skrivit på ett öppet forum där även jag är aktiv. Diskussionen är allmän. Om du vill styra vilka personer du får kommentarer från, får du välja andra kommunikationskanaler än forum som det här.

Du bemötte mig med att jag hade påstått att DU inte hade tid eller råd med dina hästar. Det får du citera.

 

[Viva]

Jag har ju precis beskrivit på vilka sätt det kan påverka en partner, men du förutsätter att man på förhand vet sina begräsningar och inte behöver kolla vad partnern anser, OK.

Menar du alltså att din partner vet bättre när det gäller dina begränsningar än du gör? Alltså jag bollar gärna tankar och idéer med både familj, vänner och respektive men jag behöver inget godkännande från deras sida.Om jag funderat och analyserat och kommit fram till att jag har tid/råd/lust eller whatever för ännu en häst så hade det känts väldigt konstigt om min respektive upplyst mig om att det har jag inte alls.

 

[Bluefish]

Menar du alltså att din partner vet bättre när det gäller dina begränsningar än du gör? Alltså jag bollar gärna tankar och idéer med både familj, vänner och respektive men jag behöver inget godkännande från deras sida.Om jag funderat och analyserat och kommit fram till att jag har tid/råd/lust eller whatever för ännu en häst så hade det känts väldigt konstigt om min respektive upplyst mig om att det har jag inte alls.

Nej - men han kan delge mig sina. Då kan jag utgå från båda när jag byter jobb/köper häst/vadsom.