Tid för häst och pojkvän

[stjarnfrugt]

@Fiorano Du och jag är ju rätt lika i mångt och mkt. Jg kan inte nog poängtera det första du skriver...
Jag tycker att många verkar glömma bort anledningen till att de har häst. Det kan aldrig vara roligt att jäkta och försöka få det undanstökat 5 av 7 dagar i veckan och ibland även på helgen eftersom "man då måste skynda sig till annat". Ungefär lika roligt som det verkar vara att "göra bort" barnafödandet i snabb takt i 25-årsåldern för att man ska "bli fri medan man är hyfsat ung". Om jag kände att jag måste bli fri från det jag frivilligt gjorde 7 dagar i veckan så hade jag iaf känt att jag valt fel göromål

Om inte annat så hade jag hellre gjort mkt trevligare saker än stressat för de där 6000 kr/mån en häst kostar mig. Har heller ingen lust att finansiera nån annans nöje att sköta och rida hästen jag betalar för att ha. Och det har varit svaret de ggr en partner eller annan ifrågasatt varför jag inte skaffar hästvakt och reser bort så fort jag har ledig vecka från jobbet.

 

[Piraja]

Jag är gift, har gård, två hästar, höns och barnbarn...och jobbar heltid natt. Maken jobbar heltid dag. Vi möts på vägen mellan hemmet och jobbet som regel eller ibland i "dörren" på jobbet då vi jobbar på samma plats. Vi försöker hitta tid för varandra och ibland får hästarna stå tillbaka någon dag om det är så liksom maken får göra samma för sitt. Nu händer det inte så ofta men kan konstatera att hästarna definitivt inte lider av en extra ledighet ibland men det tog emot i början ...nu har jag väldigt bra hagar och har hästarna på lösdrift nu på vinter och även på sommaren. Stallar enbart in när det är väldigt lerigt en period på våren och en period på hösten.

 

[Marita73]

Nej, och jag skrev att jag som jobbar skift tycker så.
Jag hade kanske tyckt annorlunda om jag jobbade kontorstider själv, man kommer väl in i det.
Nu gör jag inte det och uppskattar att kunna rida ut medans det är ljust mm
Provade dagtid ett tag för att få helger lediga men kändes som jobb plus stall var det enda man gjorde mån-fre.

Men man får väl som du skriver välja rätt stall, så underlättar det nog.

Jag kan bara hålla med! Jobbade dagtid drygt ett halvår och det var hemskt. Trots att jag varken har karl eller barn kände jag att livet bara blev ett ekorrhjul med jobba-stallet-sova. Nu har jag återigen ett skiftjobb som gör att att jag känner att tiden räcker till på ett helt annat sätt. Älskar att kunna rida ut när det är ljust mitt i veckorna

 

[a1agnlju]

"Tyvärr" tycker jag om hästen jag har nu alldeles för mycket för att kunna göra mig av med honom. Det är han plus ny som jag kan göra allt det där jag drömt om med träning/tävling. Eller bara han Att sälja honom går bara inte.

Jag tycker att en medryttare låter som en bra idé. Det öppnar ju upp tid för både dig och en eventuell ny häst. Du verkar ha lagt fram scenariot klart och tydligt för din sambo så jag tror inte att du behöver oroa dig för att "svika" honom. Han är antagligen bara glad för att du hittat en sport som du vill utveckla. Vem vet, det kanske han också gör så småningom. Men försök korta ner stalljobbet lite och som någon antydde, hästen behöver ju inte vara glänsande putsad varje dag. De riktiga putsdagarna kan du ju lägga in när sambon ändå jobbar. På det sättet kanske du inte blir så stressad men får ändå gjort det du vill med hästarna

 

[Fille]

tycker många gånger att folk är så hårda när dessa trådar om tid kommer upp... Att pojkvännen nästan får skylla sig själv att han är ihop med en hästtjej, att han inte har nåt att säga till om osv... Jag anser att bor man ihop är man två om beslut som tas. Att skaffa en till häst är ett ganska stort beslut och ska tas tillsammans tycker jag!

 

[TinyWiny]

tycker många gånger att folk är så hårda när dessa trådar om tid kommer upp... Att pojkvännen nästan får skylla sig själv att han är ihop med en hästtjej, att han inte har nåt att säga till om osv... Jag anser att bor man ihop är man två om beslut som tas. Att skaffa en till häst är ett ganska stort beslut och ska tas tillsammans tycker jag!

Det märkliga är att en man aldrig hade startat en liknande tråd. Han hade sett det som självklart att han ska utöva sin hobby hur ofta och när han vill. Han skulle aldrig fråga efter tillåtelse. När ska alla kvinnor börja inse att vi har exakt samma rättigheter som män? Innan kvinnor inser det själva är det väldigt svårt för många män att anse det om inte ens vissa kvinnor tycker det själva. Det handlar inte om att någon får skylla sig själv utan att ens partner inte har någon som helst bestämmanderätt över en. Vill den ena parten sitta hemma medans den andre utövar sina intressen så är det upp till henom oavsett vilket kön hen har. Jag är enormt glad att jag lever med en man som inte anser att mina intressen och mitt liv är mindre värt än hans. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att fråga om tillåtelse för något sådant som att köpa en häst till. Det är något jag bara har berättat för min partner när jag har bestämt mig för att göra det. Han är min partner, jag är vuxen, jag är inte omyndig och han är inte min förälder. Därför har jag och alla andra som är myndiga rätt att bestämma själva. Självklart kan man diskutera saker och ting men det är ändå den som det gäller som bestämmer själv i slutänden.

 

[the_connemara]

Men alltså. Ni tycker alltså att den tiden man har efter jobbet bestämmer man till 100 % själv över, förhållande eller ej. Har ni obegränsat med tid och pengar över den till er gemensamma liv? Eller någon gång måste nu ju åtm diskuterat detta upplägg med er partner att det är så ni ska ha det?

Jag ser HUR många scenarion som helst där man inte bara kan göra vad man känner för/prioritera hästen framför allt.

Eller har ni denna tråden för att statuera exempel för att män brukar inte fråga om lov generellt? Tycker faktiskt den är väldigt onyanserad för att vara buke.

 

[service]

"Tyvärr" tycker jag om hästen jag har nu alldeles för mycket för att kunna göra mig av med honom. Det är han plus ny som jag kan göra allt det där jag drömt om med träning/tävling. Eller bara han Att sälja honom går bara inte.

Halvfodervärd kanske vore något då? Då har översikt och kontroll över honom fortfarande

 

[service]

Min poäng var ju lite att även de flesta med kontorstider kan flexa dvs man kan rida i ljus även med kontorstider om man som merparten har numera , har flextid . Då är det väldigt förmånligt att aldrig dessutom jobba helg .

Nu beror det ju på vilken arbetsgivare och villkor man har givetvis men har aldrig upplevt att man om det finns flex inte finns tid för annat än jobb och stallet ? Med flex kan du ju välja dina 8 timmar samt även plussa/minus dem så att veckan /månaden går ihop Tim mässigt ?

Jag väljer själv tex precis som jag vill att jobba 06-14 en dag , eller 09-17 eller allt däremellan . Med lediga helger oavsett ..
Vet ingen som tycker det är svårt att få ihop en häst och familj , barn utifrån det

Jag har inte jobbat med flextid dagtid så det kan jag inte kommentera om.
Men vi är alla olika, jag väljer hellre vara ledig 3-5 dagar utspritt över veckan än att ha mina 2 dagar lediga varje helg
Är man van vid det så känns kontorstider jobbiga, även om jag säkerligen skulle vänja mig och kunna få vardagen att flyta på med mer än jobb-stall.

Och jag känner massor som har kontorstider som tycker det är jobbigt..
Så vi är alla olika som sagt

 

[TinyWiny]

Men alltså. Ni tycker alltså att den tiden man har efter jobbet bestämmer man till 100 % själv över, förhållande eller ej. Har ni obegränsat med tid och pengar över den till er gemensamma liv? Eller någon gång måste nu ju åtm diskuterat detta upplägg med er partner att det är så ni ska ha det?

Jag ser HUR många scenarion som helst där man inte bara kan göra vad man känner för/prioritera hästen framför allt.

Eller har ni denna tråden för att statuera exempel för att män brukar inte fråga om lov generellt? Tycker faktiskt den är väldigt onyanserad för att vara buke.

Ja jag tycker att mitt liv är mitt liv och det bestämmer jag över. Det gör inte min partner. Det handlar varken om pengar eller tid utan om att varje människa har rätt att själv bestämma vad hen vill lägga sin tid och sina pengar på. Man har själv rätten till hur man vill leva sitt liv helt enkelt. För mig och min partner var det självklart att vi visst var ett par men vi blev inte livegna och vi växte inte ihop. Vi har båda stort behov av frihet och att kunna göra det vi själva vill och då går det inte att leva med en person som tycker att man ska be om lov för ditten och datten. Det är dömt att misslyckas. Vi har fortfarande full bestämmanderätt över våra respektive liv även efter vi blev ett par och det var och är självklart för både honom och mig. Självklart har vi pratat om vad vi båda tycker är viktigt i ett förhållande men faktiskt aldrig om just det eftersom det är så självklart att var och en har full bestämmanderätt över sitt liv. Det framkom ganska tydligt när vi lärde känna varandra att vi tyckte så båda två. Annars hade det aldrig blivit vi. Det finns ingen motsättning i att prata om saker och ting men därifrån till att någon annan, som ska vara min jämlike skulle anse sig ha rätt att bestämma över mig? Nej tack. Aldrig! För mig är det otäckt osunt att någon ska diktera villkoren för hur hens partner ska leva.

 

[Fille]

Det märkliga är att en man aldrig hade startat en liknande tråd. Han hade sett det som självklart att han ska utöva sin hobby hur ofta och när han vill. Han skulle aldrig fråga efter tillåtelse. När ska alla kvinnor börja inse att vi har exakt samma rättigheter som män? Innan kvinnor inser det själva är det väldigt svårt för många män att anse det om inte ens vissa kvinnor tycker det själva. Det handlar inte om att någon får skylla sig själv utan att ens partner inte har någon som helst bestämmanderätt över en. Vill den ena parten sitta hemma medans den andre utövar sina intressen så är det upp till henom oavsett vilket kön hen har. Jag är enormt glad att jag lever med en man som inte anser att mina intressen och mitt liv är mindre värt än hans. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att fråga om tillåtelse för något sådant som att köpa en häst till. Det är något jag bara har berättat för min partner när jag har bestämt mig för att göra det. Han är min partner, jag är vuxen, jag är inte omyndig och han är inte min förälder. Därför har jag och alla andra som är myndiga rätt att bestämma själva. Självklart kan man diskutera saker och ting men det är ändå den som det gäller som bestämmer själv i slutänden.

Naturligtvis har man bestämmanderätt över sitt eget liv. Men likväl som som jag önskar att min karl diskuterar saker med mig innan han utför, så diskuterar jag saker med honom som jag vill utföra! Vi har gemensam ekonomi och då tycker jag det är ännu viktigare att man diskuterar. Jag är inte låst likväl som att min karl inte är låst, men vi är ju med varandra för att vi vill. Han har egna hobbys och vänner men han skulle nog ändå inte uppskatta att jag var i stallet jämt, likväl som jag inte uppskattar att han är borta jämt!

 

[Fille]

och vad jag förstår har sambon aldrig krävt att ts ska va hemma, men ts vill ha tid till både häst/ar och sambo, vilket är hennes fråga; hur folk pusslar ihop sitt liv. Eller så har jag tolkat trådstarten!

 

[TinyWiny]

Naturligtvis har man bestämmanderätt över sitt eget liv. Men likväl som som jag önskar att min karl diskuterar saker med mig innan han utför, så diskuterar jag saker med honom som jag vill utföra! Vi har gemensam ekonomi och då tycker jag det är ännu viktigare att man diskuterar. Jag är inte låst likväl som att min karl inte är låst, men vi är ju med varandra för att vi vill. Han har egna hobbys och vänner men han skulle nog ändå inte uppskatta att jag var i stallet jämt, likväl som jag inte uppskattar att han är borta jämt!

Det jag hakar upp mig på är att hon bad om tillåtelse. Man ber inte om tillåtelse för något sådant till sin partner.

Gemensam ekonomi skulle jag aldrig vilja ha. Jag vill inte behöva bry mig om min partners inköp och vill inte heller att han ska behöva bry sig om mina.

Visst är man med varandra för att man vill och det är ju just det. Vill min partner greja med sitt så skulle jag aldrig säga att han inte kan göra det för att jag vill att han är med mig istället. Jag vill att vi ska umgås när båda vill, inte att den ene egentligen vill vara någon annanstans och göra något annat.

 

[Fille]

Det jag hakar upp mig på är att hon bad om tillåtelse. Man ber inte om tillåtelse för något sådant till sin partner.

Gemensam ekonomi skulle jag aldrig vilja ha. Jag vill inte behöva bry mig om min partners inköp och vill inte heller att han ska behöva bry sig om mina.

Visst är man med varandra för att man vill och det är ju just det. Vill min partner greja med sitt så skulle jag aldrig säga att han inte kan göra det för att jag vill att han är med mig istället. Jag vill att vi ska umgås när båda vill, inte att den ene egentligen vill vara någon annanstans och göra något annat.

Det är tur att man är olika och att jag hittat en partner som tänker som mig, skulle bli tokig på att vara med någon med ditt tankesätt! skulle aldrig göra en dyr "investering" utan att ha min partner med på samma bana!

 

[TinyWiny]

Det är tur att man är olika och att jag hittat en partner som tänker som mig, skulle bli tokig på att vara med någon med ditt tankesätt! skulle aldrig göra en dyr "investering" utan att ha min partner med på samma bana!

Du får gärna förtydliga. Vad är det du inte vill ha? Att du gör vad du vill med din tid och dina pengar eller syftar du på att det skulle vara okej för dig att din partner umgås med dig för att du vill det när hen hellre hade varit någon annanstans?

Varför kan du inte göra en investering själv? Vad är det som är så farligt med det? Varför ska hen ens vara med på banan när det är dina pengar och din investering? Vad är du rädd för? Ansvaret som följer med?

 

[Squie]

Jag har två frågor.

Har din sambo problem med att du är en hästtjej?

Ligger inte "problemet" mer i dina tankebanor?

Jag tänker så här. Min uppfattning av dina inlägg är att du ber om lov för att få hålla på med hästar (o allt annat du gör i ditt liv). Stämmer det? Är det så du vill ha det?

 

[Petruska]

Men alltså. Ni tycker alltså att den tiden man har efter jobbet bestämmer man till 100 % själv över, förhållande eller ej. Har ni obegränsat med tid och pengar över den till er gemensamma liv? Eller någon gång måste nu ju åtm diskuterat detta upplägg med er partner att det är så ni ska ha det?

Jag ser HUR många scenarion som helst där man inte bara kan göra vad man känner för/prioritera hästen framför allt.

Eller har ni denna tråden för att statuera exempel för att män brukar inte fråga om lov generellt? Tycker faktiskt den är väldigt onyanserad för att vara buke.

Ja, jag bestämmer till 100% själv över min tid. Min partner bestämmer till 100% själv över sin tid.

Ibland leder vårt respektive självbestämmande till att vi ses lite väl lite några dagar, då brukar vi båda vilja göra något åt det.

Om någon av oss skulle ha invändningar mot eller synpunkter på vad den andra gör, så får man väl ta upp det till diskussion. Vi frågar aldrig någonsin varandra om lov eller "godkänner" varandras förehavanden.

Det är inget vi direkt har diskuterat. Vi bestämde ju över oss själva innan vi blev ihop och det föll sig naturligt att fortsätta med det.

 

[Fille]

Du får gärna förtydliga. Vad är det du inte vill ha? Att du gör vad du vill med din tid och dina pengar eller syftar du på att det skulle vara okej för dig att din partner umgås med dig för att du vill det när hen hellre hade varit någon annanstans?

Varför kan du inte göra en investering själv? Vad är det som är så farligt med det? Varför ska hen ens vara med på banan när det är dina pengar och din investering? Vad är du rädd för? Ansvaret som följer med?

För mig är dina tankar väldigt liberala. Och det passar inte alls för mig, jag tycker/anser att jag och karln är ett team, där man hjälps åt. Som nu ska jag tex plugga, då får han betala lite mera hemma under tiden, tills jag pluggat färdigt och fått jobb. Han är beredd på att betala mera hemma för att VI ska få det bättre sen. Han skulle aldrig låta mig sitta hemma och glo medans han roar sig med det ena eller andra, bara för att jag inte har råd. Såklart går vi egna vägar vissa dagar också, som nu tex när vi firar jul på olika håll.
Skulle han åka och göra en stor investerimg nu, utan att ha pratat med mig, när vi precis köpt hus TILLSAMMANS skulle jag inte bli nöjd, likväl som att han inte skulle bli nöjd om jag huxflux köper mig ny häst utan att ha diskuterat det innan.
Men som sagt, du och jag har nog väldigt skilda tankar på hur ett förhållande fungerar! Jag har vuxit upp på "mitt sätt" med mina föräldrar, karln har vuxit upp på liknande sätt. Vi har sett att det fungerat väldigt bra och kör därför i samma spår

 

[TinyWiny]

För mig är dina tankar väldigt liberala. Och det passar inte alls för mig, jag tycker/anser att jag och karln är ett team, där man hjälps åt. Som nu ska jag tex plugga, då får han betala lite mera hemma under tiden, tills jag pluggat färdigt och fått jobb. Han är beredd på att betala mera hemma för att VI ska få det bättre sen. Han skulle aldrig låta mig sitta hemma och glo medans han roar sig med det ena eller andra, bara för att jag inte har råd. Såklart går vi egna vägar vissa dagar också, som nu tex när vi firar jul på olika håll.
Skulle han åka och göra en stor investerimg nu, utan att ha pratat med mig, när vi precis köpt hus TILLSAMMANS skulle jag inte bli nöjd, likväl som att han inte skulle bli nöjd om jag huxflux köper mig ny häst utan att ha diskuterat det innan.
Men som sagt, du och jag har nog väldigt skilda tankar på hur ett förhållande fungerar! Jag har vuxit upp på "mitt sätt" med mina föräldrar, karln har vuxit upp på liknande sätt. Vi har sett att det fungerat väldigt bra och kör därför i samma spår

Du läser in saker jag inte har skrivit. Vi är ett team men vi är också enskilda individer. Min sambo har stöttat mig enormt mycket under alla år jag varit svårt sjuk och skulle vi vilja göra något ihop så gör vi självklart det. Inte säger han eller jag att den ene får sitta hemma om hen inte har råd!

Självklart måste man ta ansvar men det bör alla vuxna göra så att de inte schabblar till sitt liv och sin ekonomi. Jag litar på min partner och han litar på mig och den situationen skulle aldrig uppstå här att någon av oss slänger ut pengar som skulle gått till det gemensamma. Vi har ägt vårt hus ihop i över 10 år och bott ihop i 14 år och än har det inte hänt så jag ser inte att den risken är särskilt stor att det skulle hända heller. Men vill jag eller han köpa något så gör vi det. Vi behöver inte förankra våra beslut hos varandra eftersom vi är fullt kapabla att ta det ansvaret var för sig.

 

[Petruska]

För mig är dina tankar väldigt liberala. Och det passar inte alls för mig, jag tycker/anser att jag och karln är ett team, där man hjälps åt. Som nu ska jag tex plugga, då får han betala lite mera hemma under tiden, tills jag pluggat färdigt och fått jobb. Han är beredd på att betala mera hemma för att VI ska få det bättre sen. Han skulle aldrig låta mig sitta hemma och glo medans han roar sig med det ena eller andra, bara för att jag inte har råd. Såklart går vi egna vägar vissa dagar också, som nu tex när vi firar jul på olika håll.
Skulle han åka och göra en stor investerimg nu, utan att ha pratat med mig, när vi precis köpt hus TILLSAMMANS skulle jag inte bli nöjd, likväl som att han inte skulle bli nöjd om jag huxflux köper mig ny häst utan att ha diskuterat det innan.
Men som sagt, du och jag har nog väldigt skilda tankar på hur ett förhållande fungerar! Jag har vuxit upp på "mitt sätt" med mina föräldrar, karln har vuxit upp på liknande sätt. Vi har sett att det fungerat väldigt bra och kör därför i samma spår

En sådan underlig tolkning av vad @TinyWiny skriver.