McMarco
Trådstartare
Jag har en liten blandistik som är tio månader nu. Hon är en riktig lantlolla som lever lite i en "skyddad verkstad" till vardags. Hon bor på en gård i en liten liten by, och träffar familjen, grannarna och deras hundar och det är helt OK. Och i vanliga fall har vi inte behov av attha det annorlunda heller.
Men, jag har ju så klart inte tänkt långsiktigt. Det kommer att koma situationer och tillfällen när hon måste kunna uppföra sig anständigt när vi kommer ut i världen också.
Grejen är att när vi gör försök så stressar hon enormt! I bilen kastar hon sig mot rutan i bagageutrymmet och sa anfalla mötande bilar, det har vi löst med bilbur. Men hon har jobbigt med mycket folk (fast det brukar gå över efter en stund, det blir väl övermäktigt). Men det skitjobbiga är när hon ser främmande hundar! Hon blir fullständigt blockerad och bara råskäller. Liten som en mindre mellanpudel i storlek men kaxigast på jorden. Det går inte att nå fram till henne i sådana situationer. Inte med mindre än att jag lägger ner henne på rygg med en stadig hand över halsen. Och gör man så i offentliga sammanhang blir man ibland sedd som djurplågare....
Ja, det finns fler saker som får henne rejält uppstressad, vildkaniner till exempel... men då skäller hon inte.. "bara" stressar och piper.
Goda råd... snälla... Ibland känns det som om det är försent, jag bode ha kört massor av social träning när hon var riktigt ung. Det är så synd för hon är anars en så rar och go liten byracka som matte tycker så mycket om.
Blandningen är borderterrier och okänd spets. Mamman gav sig av på vift och kom hem i välsignat tillsånd, men heta kandidater är ett par olika spetshannar i tikens grannskap.
Men, jag har ju så klart inte tänkt långsiktigt. Det kommer att koma situationer och tillfällen när hon måste kunna uppföra sig anständigt när vi kommer ut i världen också.
Grejen är att när vi gör försök så stressar hon enormt! I bilen kastar hon sig mot rutan i bagageutrymmet och sa anfalla mötande bilar, det har vi löst med bilbur. Men hon har jobbigt med mycket folk (fast det brukar gå över efter en stund, det blir väl övermäktigt). Men det skitjobbiga är när hon ser främmande hundar! Hon blir fullständigt blockerad och bara råskäller. Liten som en mindre mellanpudel i storlek men kaxigast på jorden. Det går inte att nå fram till henne i sådana situationer. Inte med mindre än att jag lägger ner henne på rygg med en stadig hand över halsen. Och gör man så i offentliga sammanhang blir man ibland sedd som djurplågare....
Ja, det finns fler saker som får henne rejält uppstressad, vildkaniner till exempel... men då skäller hon inte.. "bara" stressar och piper.
Goda råd... snälla... Ibland känns det som om det är försent, jag bode ha kört massor av social träning när hon var riktigt ung. Det är så synd för hon är anars en så rar och go liten byracka som matte tycker så mycket om.
Blandningen är borderterrier och okänd spets. Mamman gav sig av på vift och kom hem i välsignat tillsånd, men heta kandidater är ett par olika spetshannar i tikens grannskap.
Jag har så klart haft tankarna själv där, att det är miljöträning och åter miljöträning som gäller. Men det känns skönt att få höra av er också, att man tänker rätt. Vi ska praktisera det under semestern. Hemma har vi riktigt bra vardagslydnad, hon går fint i koppel, sitt&ligg och en del småtrick. Motion i riklig mängd får hon också. Men som sagt, det är inte hemma vi har problem heller. 
