Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

[Fnyfniken]

Jag har kontaktat en Aurora-BM som tillhör mitt förlossningssjukhus, och fick tursamt nog en återbudstid idag så jag slapp vänta. Det var ganska skönt då mycket tankar har dykt upp på sistone. Dels för att jag fyllt 38 och vi har diskuterat min ålder och tankar på syskon till lillen, samt att jag har pratat med flera andra som fött barn rätt nyligen.

Jag har nästan överrumplats av en massa starka känslor när andra berättat om sina förlossningar. Man kan väl säga att det har gått bättre att föda för alla andra än för mig, men det är ju sånt man inte kan veta hur det ska gå. Vad som däremot känns jättejobbigt är att alla andra pratar om hur gulliga och hjälpsamma personalen var, att de sade att de fick stanna så länge de behövde, att de fått beröm för att ha varit modiga och duktiga.

Själv har jag efter en överjävlig förlossning med en massa skrämmande skador blivit ignorerad av personalen, skriven på näsan och ovillkorligen hemkörd efter 2 dagar och surt behandlad när jag gråtit för läkaren och sagt att jag är rädd och inte vågar åka hem. Ingen personal verkade informerad om något (hematom, kateter, bristningar) när de kom till en, ingen kollade om amningen funkade, hur jag mådde, etc. Ingen läkare tittade på mina skador eller förklarade något om dem.

Jag fick inte journalen från BB med mig hem, eller någon journal sänd till MVC eller BVC. Jag har sett den för första gången idag 8 månader senare. Min kompis som födde nyligen sade att hon fått hela sin journal och att allt som någon barnmorska gjort står noterat, ang amning, etc (hon hade inga andra problem).

När jag nu läser min journal för första gången inser jag att där finns ett eller två väldigt generellt hållna korta sammandrag per dag. Saker som står är väldigt omskriven sanning och massor av grejer finns inte med öht. Där står t ex att jag helammar och att han får "typ15-30 ml efter varje amning", samt att han inte har något problem med vikten men att han ska ha tillägg pga magerhet.

Jag är VÄLDIGT upprörd över hur detta har skötts, över den urusla attityd jag mötts med och de (bekräftade av Aurora-BM) faktiska tjänstefel som begåtts.

Jag undrar hur ni andra som fött relativt nyligen har haft det.
Fick ni er journal? Står där vad som hänt? Allt som hänt?
Fick ni någon introduktion på BB?
Fick ni något samtal om målbild för hemgångsdatum? (som det så fint står på hemsidan. Jag blev bara hemkörd rädd och ledsen med ett magert barn utan fungerande amning)
Har de kollat att amningen funkat för er? Hur?
Har någon av er gått vidare med klagomål på omvårdnaden?
Hur har ni gjort då?
Ni som fått skador, har någon försökt förklara och trösta er?
Har barnmorskor sagt typ "om du inte stiger upp får du blodpropp i benet" till er?
Eller "Det är lika bra att packa nu för imorgon ska du hem innan lunch"?

Det skulle kännas väldigt mycket bättre om ni kunde dela med er av era erfarenheter, både bra och dåliga.

Fny

 

[Silverkedjan]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Mig har de bara låtit vara, jag har kommit in på BB och kört mitt eget race liksom, bara fött utan några större krav på något, och utan någon särskild omvårdnad eller upplysning heller. Det kom någon när jag sa till, sen pep de iväg så fort som möjligt igen. Det passade mig rätt bra

Något pucko till BM gav mig en amningsnapp med första bebin som det tog 4 månaders strul att kunna avveckla. Till nästa hade jag lärt mig att det är bättre att pumpa ut överfulla bröst så bebin får tag.

Men jag har inte frågat om något. Och inte blivit illa bemött. Första gången gick jag hem efter ett dygn för jag kunde omöjligt sova på delad sal med en mamma vars bebis om möjligt var mer högljudd och vaken än min.

Andra gången när jag och pappan hade ett familjerum hade vi lyxsemester i 3 dygn. Jätteskönt

Man erbjöd mig min journal men jag var inte intresserad av den.

 

[Inte_Ung]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Jag blev mycket väl omhändertagen och kontrollerad.
Och behövde inte ens be om det.
De ville se att allt var bra och när det var det så slank de diskret iväg igen.
Och när det inte var det, så åtgärdade de problemet och slank sedan diskret iväg.

Min andra bebis var för liten för tiden och fick ligga på neonathalen.
Det var inte kul, jag hade sett fram emot familjerum och gos.
Men han mådde inte bra och behövde vården, så det var inget att göra åt den saken.
Men då så fick jag massor av tröst i stället.
Det var inte roligt att ligga på BB utan bebis.

3dje barnet var en livkraftig gosse och jag ville bara hem.
Så vi åkte hem efter 6 timmar när jag hade sovit litet och bebisen blivit undersökt av en barnläkare som lagen bjuder.
Det var sköööönnnnt!

Jag har alla mina journaler.
De sattes i min hand.
Läs dessa och kopiera där om du vill ha med dig dem hem.
Jag hade mycket nytta av de 2 första journalerna när jag skulle förbereda mig för min 3dje förlossning.
Jag hade liksom glömt bort mycket.
Men med litet uppfräschning av minnet så kunde jag gå in i förlossningssalen och göra ett bra jobb.
Så ett det blev lätt både för mig och barnet.

 

[Fnyfniken]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Intressant!

Hur detaljerade var dina journaler, i synnerhet från BB-tiden? Jag förstår att det kanske var förlossningsjournalen du pluggade på, men du kanske minns ändå.

Kände någon av er oro inför att klara sig hemma? Jag var väldigt rädd för att gå på toa, och kunde inte sätta mig upp, sitta eller ens gå de första 2 dygnen, och uttryckte min oro över det hela tiden, men blev avsnoppad och ignorerad, till och med skrämd att jag skulle få en propp om jag inte reste mig och gick.

Någon som fött med kejsarsnitt som kan berätta om hur ni blivit bemötta på BB?

Fny

 

[Snurrfian]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Det låter som du har haft en vidrig upplevelse, antagligen finns det en massa orsaker till att det blev just så, men jag hoppas att du får hjälp att gå igenom det och att det kommer till kännedom på BB hur du upplever att du blev behandlad så de kan bemöta någon annan bättre!
Själv hade jag en urjobbig förlossning med första barnet som slutade med snitt. Jag blev väldigt bra behandlad hela tiden även om man ibland kände att man hade bättre koll än personalen... Tex så var den en skalpelektron insatt och vi hade ju suttit och stirrat på den där maskinen ett par timmar när det helt plötsligt blir alldeles svart och bara piper.. Kastar oss på klockan och personalen kommer in och talar om att den gör så varje halvtimme, skulle inte tro det svarade vi för den har fungerat alldeles utmärkt i 2,5 timme... Vilket satte lite fart på dem, men det var bara lite glapp...

Med tvåan blev jag bara irreterad på den första BM som jag träffade när jag kom in, men hon gick av sitt skift ganska så omgående så sen var jag bara nöjd.

Men för att komma till dina frågor...
Jag undrar hur ni andra som fött relativt nyligen har haft det.

Fick ni er journal? Står där vad som hänt? Allt som hänt?
Jag fick journalen av min BM när jag var där på efterkontroll, då gick vi igenom vad de hade skrivit och hur jag hade upplevt det, vissa saker som jag vet att de har sagt finns inte med, men det var inga viktiga saker. Allt av vikt finns med, och även en hel del som inte var av någon som helst vikt...

Fick ni någon introduktion på BB?
BB eller förlossningen? När jag kom upp till BB första gången så var jag sängliggande, men dagen efter blev jag runt visad och fick ungefärliga rutiner dragna. Andra gången körde de snabbverisionen, men det var nog mest för att jag frågade om det hade ändrat sig något de senaste tre år och det hade det inte... Men jag hamnade på avdelningen för "svåra" förlossningar, vilket jag var grymt besviken på andra gången, för jag ville ha eget rum... Men det gick relativt bra ändå, med trevlig rumskamrat, men jag kände att jag störde lite då hon mådde så pass mycket sämre...

Fick ni något samtal om målbild för hemgångsdatum? (som det så fint står på hemsidan. Jag blev bara hemkörd rädd och ledsen med ett magert barn utan fungerande amning)
Mig försökte de övertala att stanna kvar längre, men jag har åkt hem direkt efter PKU testet som har gjorts så tidigt som möjligt...

Har de kollat att amningen funkat för er? Hur?
Nej amningen var en klar miss med första, med tvåan kände jag själv att det fungerade kanon.

Har någon av er gått vidare med klagomål på omvårdnaden?
Hur har ni gjort då?
Nej

Ni som fått skador, har någon försökt förklara och trösta er?
Ja gynläkaren förklarade, BM på bb förklarade. Osv hela vägen, men jag ska be min BM gör en koll så småning om och kolla så att allt ser ut som det ska!

Har barnmorskor sagt typ "om du inte stiger upp får du blodpropp i benet" till er?
Eller "Det är lika bra att packa nu för imorgon ska du hem innan lunch"?
Jag har mått betydligt bättre än vad personalen har räknat med så de har mest försökt hålla mig stilla... Tex så är Elin född strax före midnatt, och strax efter frukost var jag uppe och duschade själv... Och när jag fick Fredrik så tänkte de ge mig blodtransfusioner och jag ville bara gå och duscha... Jag behövde aldrig något extra blod, och järnvärdena var bra nästan omgående.

På det stora hela så hade de kunnat tagit beslut om snitt tidigare med Elin, men varken hon eller jag led så mycket av det förutom att jag var trött. De borde även ha kollat henne lite bättre för hon hade inte ork att dra igång mjölkproduktionen, men där var BVC det stora problemet.

 

[Snurrfian]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Journalerna från BB tiden var lite mer knapphändiga, men å andra sidan så hände det inget ut över det normala...

Att klara mig hemma kände jag ingen oro över men då mådde jag väldigt bra som sagt... Hur man tog sig i och ur sängen med snitt klurade jag ut på egen hand, men fick lite hjälp oxå.

Det som jag har "gnällt" om har mest varit Elins förlossning, jag gillar inte att de skickar iväg mammor till uppvaket och papporna till BB, det är ett antal timmar som man hinner ligga och fundera, och uppvaket är inte något roligt ställe att ligga på. Att man sen i vårat fall skickar hem pappan efter två dygns förlossning kl 4 på morgonen, istället för att säga att han kan lägga sig och sova en stund innan han sätter sig i bilen och kör hem, och BM tar med sig Elin till personalrummet och tycker att jag ska försöka sova... Hade det varit med Freddan så hade jag vägrat att släppa iväg honom och krävt att få honom till mig i sängen. Sen kom den käcka undersköterska in med henne i sin balja på morgonen och stället henne en meter ifrån sängen och går... Men då ringde jag på klockan och förklarade att de nog fick lov att lyfta henne till mig för jag visste inte var katetern satt fast någonstans i sängen... Hon skämdes lite för att hon inte hade gjort det från början...

 

[Inte_Ung]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Hur detaljerade var dina journaler, i synnerhet från BB-tiden?

Mycket.
I stort sett varje steg jag tog var registrerat.
I första så var nästan klädbytena med.

Kände någon av er oro inför att klara sig hemma?

Aldrig det minsta.

 

[Fnyfniken]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Det låter som du har haft en vidrig upplevelse...

Det kan man säga. Tack för stödet.
Det låter som att de tagit relativt bra hand om dig samt att du är rätt tålig med snitt och allt ;-)

Jag födde som sagt för 8 månader sen men har inte orkat ta itu med det förrän nu. Det är också först nu som jag har insett att inte alla blir så illa bemötta som jag blev. Man har ju annars hört mest om morsor som de ska tvinga hem innan navelsträngen är klippt, så jag har trott att jag bara tagit extra illa vid mig av en outvecklad patientvård. Guskelov verkar det bara vara ett ovanligt vidrigt undantag.

Det som jag har funderat på är om det automatiskt blir så när något utöver det vanliga händer, något som det inte finns rutiner för. Man blir den där jobbiga som ger problem och som de vill bli av med.

Aurora-BM säger att när allt är "utrett" kommer hon att gå igenom detta med personalgruppen så att det inte ska hända igen. Tyvärr så är två av BM avskedade pga olämplighet (nähä?) så de går kanske inte att nå.

Jag måste bara säga det att jag kände sån ångest idag när jag kom till sjukhuset, bara av att se färgen på väggarna och veta att jag var där i den miljön. Det var nästan förlamande. Jag hade inte väntat mig det. Jag måste antagligen gå in och titta på mitt förlossningsrum och på min sal för att komma över det också. Det värsta är att jag ändå skäms på något vis. Som att de har lyckats med att få mig att ta på mig skulden.

Fny

 

[Bri]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Fnyfiken, jag blir illa berörd av att läsa om din upplevelse. Jag tycker det känns så ONÖDIGT och ORÄTTVIST att du blivit bemött så kallsinnigt, att du nu mår så dåligt vid tanken på din förlossning. Hoppas verkligen att du får hjälp av Aurora-samtalen!

Själv är jag överlag väldigt nöjd med min förlossning. Men så fick jag inga allvarliga komplikationer heller, och jag antar att det påverkar upplevelsen en hel del. Jag BEHÖVDE liksom inte hjälp med så mycket, annat än att få hjälp med bedövning, undersökas då och då, samt att klippas och sedan sys ihop. När sonen var född fick jag en liten amningsdemonstration och sedan kunde jag fråga barnmorskorna om hjälp att lägga honom till bröstet när jag och sambon inte fick till det själva. Annars höll sig personalen mycket i bakgrunden, både på förlossningen och BB, men de fanns där när man behövde dem.

Det här med journaler: jag fick med mig en men den var väldigt kortfattad. Det stod ungefär vilken tid jag kom in, hur mycket jag var öppen, hur länge jag hade krystvärkar, när sonen föddes och sedan rutor ikryssade vart jag hade spruckit någonstans. Inget mer direkt vad jag minns?

 

[Fnyfniken]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Tack för stödet, Bri!

Jag kan tänka mig att om man är "lycklig" och bara vill vara tillsammans som familj så kan man nog till och med bli lite störd om personalen springer fram och tilllbaka när man vill vara i fred.

Själva förlossningsjournalen fick jag i handen när dagen grydde uppe på BB. Den är relativt detaljerad vad gäller öppenhet, mängd värkstimulerande dropp och medicinska saker.

Där står däremot inte att jag är rädd så att jag är okontaktbar, eller att BM springer ut ur rummet hela tiden. Eller att jag skakar, vilket skrämde mig ytterligare, och jag inte fick någon förklaring på då. Det fick jag förklarat av en kompis förra veckan.

Fny

 

[Snurrfian]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Du ska ju inte känna någon som helst skuld över att du mår dåligt, du fick ett uselt mottagande och omhändertagande. Sen ligger det ju dock på dig att jobbe med ditt mående men det gör du ju redan!

Jag tror att du kan har rätt att om det inträffar något utöver det normala så har personalen svårare att ta hand om det, men så är det ju inom alla yrkesgrupper. Att det sen kan inträffa så otroligt många olika avvikelser och att det handlar om andra människor, ja det gör nog situationen ännu svårare.
Nu hade ju redan två av BM i ditt fall blivit avskedade och det tyder på att det var något som inte stämde.

Som lite kuriosa så hade jag en jätterar BM på BB när jag dels väntade Elin och även efter att hon hade fötts. Och när jag sedan skulle föda Freddan så var det henne jag fick som BM, på slutet hade hon egentligen redan slutat men hon kände att hon ville vara kvar tills han var ute och jag var ihop sydd. Det var även hon som kom upp på BB och pratade om min förlossning oxå.

Ett tips som fungerade för mig var att skriva ner din förlossningsberättelse, det kan vara jättejobbigt, men nyttigt att få det på papper.

 

[Inte_Ung]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Usch och fy.
Så där skall det INTE vara.

Kräv att få hjälp att bearbeta detta.
För det har du rätt att få.

Mig tog de ner till förlossningen för samtal efter min andra förlossning.
Den gick så oerhört fort att jag inte riktigt hann med att uppfatta vad som hände.
Och för att det inte skulle komma problem med det senare så insisterade de på att jag skulle göra det samtalet.
Och det var jag ju tacksam för inför min 3dje förlossning.
För då hade jag mycket hjälp av det samtalet.
Den förlossningen gick på samma vis.
Alldeles för fort.
Och det hade jag kunna varna barnmorskorna om.
Så de var 2 BM inne på förlossningssalen för att hinna med .
En hanterade och instruerade mig och en skötte lustgasapparaten och övervakningen av barnet som blev litet stressat av hastigheten.

 

[cirkus]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Det var länge sen jag födde.

jag har ju läst lite om din förlossning här - och jag måste ju säga att redan första gången som du beskrev vad du hade varit med om så fick jag en känsla av att det hade varit en riktig dålig upplevelse på alla sätt och vis. Helt i onödan. Du verkar sansad och sund och ha en ganska prakmatisk och objektiv syn på dig själv och din förlossning. Du har verkligen haft maximal otur.

Mina förlossningar då (16.5 år sen och 11.5 år sen) LÅÅÅNGT.
Första var ju tvillingar, med en massa folk i rummet studenter och annat löst folk. jag var tillfrågad och jag tyckte det var helt okay att de var där, ju mer erfarenhet de kan få desto bättre jobb kan de göra sen. Min BM skulle bytas precis när jag började krysta, men hon jag hade haft hela em valde att stanna kvar. Första bebin mpdde lite dåligt och barnläkaren gick iväg med henne innan jag ens hann se henne (till upplivningsbordet!!!). Tvåan mådde också lite dåligt, hjärtljuden gick ner - BM beslutade om snitt (förlossningsläkaren hade varit tvungen att gå till en med störtblödning och astmaanfall). Jag hade redan epiduralen satt. Narkosteamet kom in, och samtidigt kom förlossningsläkare som ville försöka med sugklocka, fosterhinnan klipptes hål i sugklockan sattes och ungen var ute på två krystvärkar. Mellan barnen är det 24 minuter, då var både jag och pappan övertygad om en dödfödd och en som höll på att dö. MEN personalen var lugn, jag var lugn.... När tvåan var ute gav hon upp ett MEGA vrål och jag fick henne till mig - så ett barn hade iallafall överlevt och vi var jätteglada. Sen lades hon i kuvör och de åkte iväg nånstand med henne (minns inte vart) och sen kom de tillbaka efter ett par minuter och där i kuvösen låg bägge töserna. En röd och en vit. Den röda hade för tjockt blod som behövde spädning (de hade råkat ut för transfusion mellan sig via moderkakan) och den vita hade på gränsen till för tunnt blod. Tillslut åkte den röda till neo och den vita fick jag ha kvar. Men eftersom det är viktigt för forskningen så frågades jag om hon fick åka till forskare som höll på med just detta och det fick hon. Så den ena på neo och den andra i dörren bredvid hos en forskare som tog prover och mätte och donade.

Allt gick ju bra tillslut, jag blev väldigt bra bemött. Ammningen kom igång redan på BB (låg kvar i 8 dagar). jag fick en genomgång av allt med förlossningsläkare och barnläkare som berättade vad de gjort med 1.an på upplivningen. Ja, det kändes verkligen bra. Alla verkade informerade om vem jag var och vad som hade varit.

Trean - förlossningen gick bra, men lite långsamt (pinvärkar 9cm öppen) i ett antal timmar. Han fick dras ut med klocka. Ammningen kom igång jättefort, MEN han fick lunginflammation, det upptäcktes på natten till hans andra levnadsdygn - han skrek och skrek och skrek så tillslut fick han ligga hos sköterskorna för ingen fick nån sömn även om han låg vid tutte hela tiden. Sen somnade han och han rullades in till nattpersonalen. De tyckte att han verkade väldigt blek så de kallade på barnläkaren. De tog CRP och det var jättehögt så vips låg han på neo. 4.2 kilo jättebebis bland de små yttepyttarna. Han skulle vara inskriven i 10 dagar för antibiotikan och det var väl gott och väl, men så fick de för sig att JAG skulle bli utskriven - vadå skulle jag lämna min nyfödda son och åka hem.....jag tror inte det. Jag och en tjej i samma sits fullkomligt GRÄT och tvingade oss kvar. Vi VÄGRADE bli utskrivna. VI föreslog att vi kunde dela på ett enkelrum och sova på golvet, men se det gick ju inte - för var skulle man då göra av alla pappor som ville vara hos sina kvinnor. Ni får ursäkta men i det läget tyckte jag att de kunde fara åt helvete. Skulle nån jävla pappa få vara där, men jag skulle skiljas från min bebis !?!

 

[Fnyfniken]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Du ska ju inte känna någon som helst skuld över att du mår dåligt, du fick ett uselt mottagande och omhändertagande. Sen ligger det ju dock på dig att jobbe med ditt mående men det gör du ju redan! ...

...Ett tips som fungerade för mig var att skriva ner din förlossningsberättelse, det kan vara jättejobbigt, men nyttigt att få det på papper.

Tack för stödet.

Jag känner inte egentligen skuld för att jag mår dåligt som så, utan jag har en känsla av att det är något hos mig, min personlighet, mitt utseende, vad som helst, som gör att folk kör över mig. Är jag för snäll? Ser jag korkad ut? Påminner jag om någons syster som de tycker illa om? Vad? Och om det är så, vad kan jag göra för att inte bli likandant bemött i framtiden?

Den här graviditeten är ju egentligen en enda räcka av dåligt bemötande och faktiskt felbehandling. Redan när magen minskade de sista 3 veckorna skulle jag naturligtvis sänts till ultraljud. Jag skulle ha satts igång tidigare så barnet inte behövt svälta de 3 sista veckorna, vilket ju var vad som hände.

Förlossningen blev ju som den blev, och mycket pga att en förlossningsläkare körde tummen rakt in i blygdläppen på mig medans hon rotade omkring. Vävnaderna gick sönder och jag fick ett stort hematom, med påföljande bristningar och klipp, för att inte tala om skräck.

Sen blev det som det blev på BB. Sen står det i journalen att det ska kollas av läkare, men eftersom journalen inte blivit skickad har ingen läkare på MVC tittat. Eftersom jag kom in med varbildning i hematomet till gynakuten en vecka senare har läkare tittat, men då står det i journalen att provsvaren påvisar e-Coli och blandflora men att de inte ringer för att det är för sent på kvällen. Ingen ringde dock senare heller.

När jag sen på inrådan av MVC ska prata med psykolog fråm BVC så heter det att om jag "klarar vardagen" så tar man itu med detta inför eventuell nästa förlossning så jag skulle inte komma dit igen. "Det finns ju kejsarsnitt också" hette det.

Jag har skrivit ner alltsamman. Det blev 16 A4 och väldigt många tårar. Och i efterhand blir jag så arg och hämdlysten. Kan man få göra så här ostraffat? Hur ska jag våga få ett barn till? Med mina erfarenheter skulle jag inte våga föda med kejsarsnitt heller. Det är ju en stor bukoperation. Tänk att bli behandlad på samma sätt då?

Fny

 

[Fnyfniken]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

jag har ju läst lite om din förlossning här - och jag måste ju säga att redan första gången som du beskrev vad du hade varit med om så fick jag en känsla av att det hade varit en riktig dålig upplevelse på alla sätt och vis. Helt i onödan. Du verkar sansad och sund och ha en ganska prakmatisk och objektiv syn på dig själv och din förlossning. Du har verkligen haft maximal otur.

Tack för att du förstår. Och "helt i onödan" är nog på något vis det mest utmärkande ändå. Det var så förbannat onödigt. Och ju mer jag tänker på det desto mer onödigt känns det.

Aurora-BM sade att det inte är någon ursäkt men en förklaring, att det var augusti och tyvärr, som hon såg det, Danderyds sjukhus. Ledningen skär och skär trots att fler och fler förlossningar ska göras. Hon menade till exempel att när en förlossning varit som min, ska barnmorskan inte behöva springa iväg på ett akut kejsarsnitt och bara lämna mig.

Jag kommer ihåg att det pratades om på radio att stockholm fått 500 extra förlossningsplatser ifjol så nu skulle det inte vara några problem. Jag fick ju inget igångsättningsdatum förrän jag gått precis 2 veckor över tiden och då fick jag "imorgon kl 14.00". Jag frågade till och med om jag skulle åka till Södertälje, men nej det skulle gå bra.

Jag tycker att jag har läst här, kanske inte som svar på min berättelse, men på andras, att förlossningsvård inte är till för att man ska få "en fin upplevelse" utan det är för att ett barn ska komma ut, punkt slut. Jag har inte förväntat mig att det skulle vara klang- och jubelfest heller. Men att man blir behandlad som en människa i alla fall.


Angående din berättelse:

Det låter som att det som varit jobbigt för dig är att något allvarligt har hänt alla dina barn under eller efter födseln. Jag skulle nog tycka att det var jobbigt också, med tanke på hur jag upplevde det när min son fick krupp vid 4 månaders ålder. Och då var han ju ändå ganska stor jämfört med nyfödd. Men kl 04.00 på morgonen fick vi ett väldigt proffsigt bemötande trots att natten varit en lång sträng av kruppande barn på akuten.

Fny

 

[CillaW]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Jag födde på Danderyd första gången. Det var förvisso -93, men ändå.

Det mesta är jag nöjd med, men inte attityden att om man klarade sig med så lite smärtlindrande som möjligt så var man Duktig. Och om man tvunget måste ha något, så borde man ha något som inte krävde att man blandade in en läkare.

 

[Jippo]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Min första förlossning, liknar väldigt mycket din, och det är nu snart tre år sen....... När jag läser din berättelse så väcks många känslor till liv.......... Trots allt det jag var med om så har jag faktiskt fått ett barn till, och den gången blev helt annorlunda Om du vill så får du gärna pm´a mig så kan jag berätta där och "bolla" med dig om du vill Kram!

 

[patsy02]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Jag ska börja med att säga att jag inte på något sätt varit med om en upplevelse som liknar din. Jag upplevde min förlossning som positiv och personalen var bra, trots att den höll på i dryga tre dagar... Jag vill ändå gärna dela med mig av min erfarenhet och mina tankar...

Fick ni er journal? Står där vad som hänt? Allt som hänt?
Ja, jag fick min jounal. På nått sätt missade de att kolla om jag ville ha den innan jag gick hem från BB men sköterskan som gjorde PUK-testet frågade mig. Jag fick den dock inte förrän mer än 3 mån efter förlossningen, trots att jag ringde flera gånger och bad om den. Jag hade ett jättestort behov att läsa den eftersom min förlossning tog så lång tid. Jag mindes ingenting och funderade massor på vad som hänt. Enligt patientlagen ska man få den inom 7 dgr... Den är dock väldigt väldokumenterad.

Fick ni någon introduktion på BB?
Till amningen? Nja, man fick nog det om man bad om det men min funkade och jag ville bara hem!

Fick ni något samtal om målbild för hemgångsdatum?
Det var ingen som diskuterade ngt med mig i huvudtaget. Jag tror att de glömde bort mig faktiskt. De hade nog räknat med att jag skulle stanna längre och jag påkallade ingen uppmärksamhet. Jag svettades och tyckte det var allmänt jobbigt på BB, ville bara hem. Det var inte heller ngn som kom in och pratade med mig om förlossningen (vilket de sa att de skulle). Det var synd!!! Jag hade verkligen behövt det. Hade massor av frågor, varför tog det så lång tid?, var det mitt fel?, kunde jag gjort ngt annat? osv.

Har de kollat att amningen funkat för er? Hur?
Inte mer än att BVC sköterskan frågat...

Ni som fått skador, har någon försökt förklara och trösta er?
Jag har inte fått några fysiska skador, men jag hade verkligen behövt prata med någon om förlossningen. Dessutom hade jag verkligen behövt höra att jag varit duktig som klarat en så lång förlossning men med ett positivt avslut. Men inte ett ljud... Jag kände mig bara misslyckad för att det tagit så lång tid. Min barnmorska på MVC tog sig dock tid att gå igenom journalen med mig när den väl kom. Det var bra, men hon var ju inte med så hon kunde ju bara spekulera i vad som hänt.

Min erfarenhet är annorlunda mot din, positiv men med en fadd eftersmak... Hoppas du aldrig mer behöver vara med ngt liknade igen!

/Patsy

 

[Fnyfniken]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Hej Patsy! Det låter ju väldigt jobbigt att din förlossning höll på i 3 dagar. Hur orkade du det?Hur orkade babyn med det? Själv skulle jag vara rätt suddig efter 2 dygn.

När du slutligen fick din journal, gjorde den dig något klokare? Förstod man varför det tog sån tid och vad som hände?

Jag fick själva förlossningsjournalen i handen på natten när vi kom upp till BB av en BM som tyckte att det var jätteviktigt att vi läste den. Dock tycker jag inte att det står särskilt mycket i den förutom en massa tekniska saker från första undersökningen Det står 4 rader om min bisarra skada varav en ör att maan ska följa upp det sen. T ex sprang min BM ut flera gånger precis när jag skulle föda fram barnet. PGA skadan och allt var jag livrädd och fick ingen information, samt att de på dem lät som att jag bara skulle ta i en gång till så kommer barnet. (och jag fick inte titta för skadan såg rätt skrämmande ut.)

Det låter intressant om patientlagen. Står där specificerat vad som ska föras in i journalen också?
Under mina 3 dagar på BB finns 3 generellt hållna inlägg. Jag kom upp på avdelning mitt i natten och nästa inlägg är 18.30 på kvällen efter Där står att jag varit uppe och gått lite (som att jag gjort det på eget initiativ och inte blivit uppskrämd av BM som hotade en redan rädd patient med att man får blodpropp om man inte går upp och rör på sig)

Vad jag egentligen menade med introduktion till BB var att de skulle tala om för mig hur man går tillväga där. Först blev jag "bytt på" i sängen men skulle sen hitta allt själv på något sätt. Ingen talade heller om smärtlindring utan vid sen em var jag så smärtpåverkad att jag inte riktigt kunde hantera situationen. Då kom någon personal in när jag ringde och rotade runt på nattduksbordet och hittade apotekspåsar med alvedon och voltaren och på kuverten stod hur ofta jag kunde ta dem. Ingen hade sagt till mig att jag hade fått dem öht.

Jag visste inte att läkare skulle komma och titta på sonen, när mattiderna var, eller vad panen med min vård var. Det står så fint på deras hemsida att det är viktigt att patient och personal tidigt sätter upp en målbild om hemgångsdatum. Själv blev jag tillsagd em innan att imorgon ska du hem före lunch. När jag opponerade mig (grät och sade att jag var rädd) fick jag veta att så var det bara.

Min kompis födde på ett annat sjukhus relativt nyligen (alltså ej industrisemestern) och hon säger att man fört in ALLT som någon BM gjort i journalen, samt att de ville att hon skulle stanna en dag till så att amningen säkert fungerade. När vi blev ivägschasade stod sonen på tillmatning (klunkar i sig 15-30 ml efter varje amning, som det står i journalen) men hur ofta och om amningen funkade (det gjorde den inte) står det ej. Tilläggas bör att tillmatningen motvilligt började då jag menade att han var desperat hungrig och då jag inte var riktigt på benen och sambon hade svårt att klara det själv så tog BM sonen under armen och gick iväg och matade honom medans hon gjorde annat med en suck. När så barnläkaren säger att han måste tillmatas får vi ett papper där vi ska skriva in hur mycket han matas och när, men ingen kollade på pappret någonsin.

Jag uplever att nästan alla jag pratat med som fött barn och det har gått "på spåret" har fått beröm för att vara modiga, duktiga och starka. Själv kände jag det som att alla problem kom sig av att jag var så dålig på att föda barn.

Min bisarra skada, som kom sig av att förlossningsläkaren som skulle undersöka mig initialt tryctke på så hårt med handen att hennes tumme tryckte sönder vävnaderna i blygdläppen. Jag protesterade att det gjorde ont, men jag hade bakåtvinklad livmodertapp och då var det så (mitt eget fel, alltså) och jag skulle slappna av bara (och inte pjoska mig så?). Tyvärr fick jag skadan för att jag stod ut med smärtan under undersökningen, inte för att jag var vek. Men var jag duktig och modig, nej.

Jo, din erfarenhet är annorlunda än min, men jag tror allas förlossningar är olika. Tyvärr trodde jag att jag bara blivit normalt behandlad då ju alla säger att de skickar hem mödrar innan navelsträngen är klippt. Men i efterhand har jag insett att jag blivit osedvanligt illa behandlad och att förhoppningsvis relativt få blivit bemötta som jag.

Det jag nu försöker ta reda på är hur mycket som ska stå i journalen och hur dålig överlämnande mellan skiften antagligen var (bl a när jag påpekade katetern så tittade personal på påsen och var förvånade över att jag hade det.) Resten ska jag fortsätta med son Aurora-mott.

Fny

 

[cirkus]

Sv: Spinoff på "skadad av att föda" - Modern svensk förlossningsvård...

Hej igen,
Ja visst var det jobbigt, men ändå inte. Nånstans så kände jag just förtroende och att jag fick relevant information mest hela tiden, ffa med de två första. Så jag var inte extremt oroad ochjag visste ju att mina barn var förhållandevis friska jämfört med de andra på neo. De som jobbade på neo tyckte att 4.2 kilos bebis var toppen att dona med, han var jus så rejäl liksom.

Jag tror att du kommer att få den hjälpen du behöver för att bearbeta din upplevelse. För du söker den själv på ett bra vis och är just sansad...inget hysteriskt.

Lycka till..