Sömnproblem (1 år 3 mån)

[ulda]

Jag hörde att det inte är barn som har sömnproblem utan att det är föräldrarna som har det. Men skit samma, problem har vi i alla fall. Stora problem.

När Sara var liten, upp till 8 månader, var allt hur enkelt som helst. Hon sov hela nätter väldigt tidigt och det var inga problem alls med nattning etc. Sov i sitt eget rum från att hon var 2 månader. Men nu...

Runt 6 månader började hon flytta in till vår säng vid fyratiden på natten och det var väl ok. Men dessvärre har tiden blivit tidigare och tidigare och den senaste tiden har hon vaknat redan vid tiotiden och varit otröstlig (hon har länge vaknat vid tiotiden men förut räckte det med att stoppa i nappen). Nu ger hon sig inte förrän hon får flytta över till vår säng och för att hon ska somna om måste vi dessutom släcka ljuset (och det är ju inte ens alltid som man lagt sig vid 10).

Och den senaste tiden har det blivit ännu värre... Inte nog med att hon flyttar över vid 22, nu ligger hon och gnyr och gnäller och framför allt är det BARA pappa som kan trösta henne. Hon är extremt pappig och det enda som duger är att hon i princip sover på hans bröst, vilket naturligtvis inte funkar, för då kan ju inte han sova.

Jag har försökt säga till honom att det var dumt att han lät henne sova så (han har gjort det på dagtid bara för att det är mysigt) men det är ju lite sent att göra något åt det nu.

Nu behöver vi konkreta råd. Vad sjutton ska vi göra för att få henne att somna om, helst i hennes säng men om inte det funkar så i alla fall lugnt mellan oss utan att det blir så hysteriskt eller gnälligt?

Det känns jättejobbigt att ta tag i problemet. Dels för att det är natt när det händer och man är för trött för att ha någon uthållighet och dels för att så mycket annat händer i hennes liv just nu (hon har precis börjat dagis) så man vill ju ändå ge henne den närhet och tröst hon behöver.

Tillägg: Hon somnar vid 7-8-tiden utan problem (mha välling i sängen) och på morgonen är hon en söt och pigg solstråle igen.

 

[havreflinga]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Jag har försökt säga till honom att det var dumt att han lät henne sova så (han har gjort det på dagtid bara för att det är mysigt) men det är ju lite sent att göra något åt det nu.

Min filosofi är raka motsatsen till din. Jag tror att dottern har fått för lite av det hon gillar så mycket. (Och tydligen gillar pappan det oxå.) Jag tror barn känner när man försöker ransonera på något, särskilt om det är något man själv egentligen oxå vill ha/göra. Då "hjälper" de en att våga ge sig hän och skita i de regler man från början hade.

Varför kan pappan inte sova om dottern sover på honom? Är han rädd att hon ska glida ner och göra sig illa? I så fall går det ju att lösa med mattor, kuddar, ändrad sovställning eller annat.

 

[_Eva_]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Hola,

Välkommen till verkligheten som den ser ut för de flesta föräldrar. Jag tror ni hittills haft tur med ett "snällt" barn.... Skitsamma vilket, det viktigaste är att ni härdar ut och inte tappar bort varandra under resans gång.
Det är ofta en jättejobbig tid mellan 1-3 år, det händer mycket för barnen, de utvecklas något grymt men har ännu inte förståelse eller tal att hantera allt omkring dem.

De behöver extra tid och mycket närhet för att hantera allt detta. De drömmer och är oroliga. Behöver sina föräldrar helt enkelt. En del mer än andra.

Min egen son sover fortfarande ovanpå mig (han är tre) men börjar så sakteliga sova kvar i egna sängen någon natt då och då eller lägga sig hos pappa. Å andra sidan börjar treårstrotsen sätta in istället....

Viktigast av allt är att ni tar paus från föräldraskapet då och då. Lämnar bort guldskatten till mor-, farföräldrar eller någon annan ni litar på så ni får tid för varandra eller bara tid att SOVA.
Glöm inte bort att ge fan i att städa, tvätta eller göra måstegrejjer. Lägg er i badet, läs den där boken, ät gott, prata med varandra om tankar, drömmar och ideer.

Kram Eva

 

[elbereth]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Tror det enklaste är att ge henne det hon vill ha dvs just nu pappa. Skulle tippa att det är en reaktion på att hon börjat dagis och nu vill ha mer närhet/trygghet från er under en period.
Kanske kan ni försöka att verkligen vara med henne absolut hela tiden under kvällen innan hon lägger sig? Så kan hon få fylla sitt behov av närhet då, istället för under natten?

 

[Sissa]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Nu kommer jag med en mycket beskäftig sak:

Har ni kollat om hon har springmask? Typiskt är att de vaknar tidig kväll och gnyr och är oroliga. Ta en ficklampa, dra ner blöjan och kolla då när hon vaknar.

När det är uteslutet kan man börja tänka på annat. Jag tror också på närhetsbehovet. Låt henne sova bredvid pappa. Hon kanske lugnar sig, och kan sova bredvid istället för på honom efter ett tag.

För din nattsömns skull rekommederar jag att du sover i gästsängen ibland.

 

[Enar]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Testa Anna Wahlgrens "Sova hela natten"-metod
Jag tror hon har en egen hemsida. Googla och kika.

En väninna till mig kör stenhårt med den metoden och det funkar superbra!
Tar någon eller några "hundnätter" men sen ska det vara kirrat och klart...
Testa, det kanske funkar!

 

[Silverkedjan]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Tillägg: Hon somnar vid 7-8-tiden utan problem (mha välling i sängen) .

Men då somnar man inte själv.

Att somna med hjälp av mat eller napp är en fälla - för då somnar inte om när man vaknar till.

Jag har tagit konfrontationen med sova hela natten när jag slutat helamma runt 7 mån, och det gick mycket lättare med den minsta som från början fått somna ensam utan "hjälp".

Man behöver inte överge barnet. Ge henne så mycket närhet och gos på dagarna att hon nästan är trött på er och ha barnsängen först i samma rum alldeles vid er, och sedan i eget rum när hon sover tryggt ensam.

Det lönar sig att avsätta en vecka då man tar tag i problemet. Jättemycket närhet och mys på dagarna och konsekvent lägga henne i sin säng mätt och glad och trött av diverse skrattlekar - och så positivt deklarera att hon ska få sova i sin egen säng och att det är jätteskönt.

Upprepa typ 2000 ggr om det behövs men ta inte upp och ge inte muta.

Sedan när hon vaknar på natten finns ni ju bredvid och börjar om - det är natt, man ska sova på natten, ni finns nära henne och hon får sova i sin sköna säng. Man kan lagom halvvaket sträcka ut en hand och finnas utan att ta upp.

KAN man inte sova med ett litet barn i sängen så är det bättre att barnet lär sig sova ensamt. Utträttade föräldrar är inte bra för nån. Men det måste var tryggt och kunna somna alldeles själv utan "hjälpmedel" innan det är moget för eget rum.

Jag VILLE ha mina i sängen men den första sparkade ner mig på golvet och ville inte alls Och den andra var så nöjd med att ligga alldeles bredvid på andningslarm att det inte blev av, det var så trångt i vår 140-säng att jag var rädd att putta ner honom på golvet och jag älskade larmet för han sov så oerhört djupt att jag fick panik hela tiden annars. (särskilt efter det första "brandbilsbarnet" med sovrekord två timmar i sträck)

 

[Stinaelin]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Hej!

Jag förstår problemet, och skulle heller inte kunna sova med ett barn på mig på nätterna, det skulle inte min man heller. Så ni måste ju hitta en lösning som gör att hela familjen sover!
Håller dock med de som tror att det kanske beror på att hennes umgänge med pappan begränsas. Kan inte han försöka ge henne all uppmärksamhet han kan/hinner på dagtid de närmaste dagarna?

På natten däremot, då sover man i sin säng. Då vår älsta, nu 4½, kommer vandrande till oss på nätterna, får han en kram, och sen följer nån av oss honom tillbaks till sin säng. Detta delvis för att vi har en 120 cm säng och det är ohållbart med tre personer i sängen.

Jag tror ni får försöka med någon "sova själv" metod, endera Anna Wahlgrens eller denna Eckerberg.
Givetvis ska ni ju kolla om hon är frisk först, men jag anser att vill man inte ha barn i sängen på natten så ska man inte ha det.

Jag har också en 1 år och 4 mån dotter. Hon gnäller då och då på natten, och vi går genast dit och tröstar, men lyfter aldrig upp henne (om hon inte verkar dålig). Jag tror benhårt på att man ger signalen "Ja, du har rätt, det är farligt att sova ensam", om man genast plockar upp en skrikande unge från sängen. Vi klappar på kinden eller ryggen och sjunger en sång. Detta har funkat för oss iallafall.

Lycka till!

 

[mimmipigg]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Flytta in barnsängen bredvid er egen, förslagsvis bredvid pappas säng, alldeles intill så att man kan ta i varandra.
Så har vi gjort och det har fungerat, vi har också väldigt svårt att sova med trångt i sängen.

 

[Jamtland]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Ibland är det kanske "tur" att vi har ltie utrymmesbrist. Stina är ju lika gammal som Sara, och vi har hitills inte haft några större nattproblem. Det var ett tag då hon vägrade att somna, men det löste sig det också.

Stina har alltid haft sängen kant i kant med min säng, från början av ren lathet från min sida, det var så lätt att bara sätta sig upp, dra till sg ungen, amma och sen lägga ner och somna om. Numera är hon så nära för utrymmesbristens skull. Sovrummet är så litet att enda chansen att få plats är att ställa sängarna ihop.

Tycker det är tryggt och väldigt lätt att ha henne så nära. Det händer att hon drömmer mardrömmar (tror jag) och vaknar gråtande, då är det bara att sträcka ut handen och klappa lite på henne så somnar hon om.

Kan ni inte flytta in Saras säng in till er och låta henne sova hos er fast i egen säng?

I och för sig får vi som föräldrar vara lite mer...tystlåtna... än vad vi skulle vilja, men känner vi för att "prata" högljutt och våldsamt får vi väl gå in till tvsumssoffan...

Jenny

 

[ulda]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Vi har provat det du rekommenderar. Och en hel del därtill. Och problemet slutar ju inte fastän hon ligger i vår säng. Trots att hon somnat där lugn och fin så kan hon vakna någon timma senare och vara helt ifrån sig. Och jag kan inte göra nånting, bara hennes pappa. Och ibland inte ens han. Vad gör man när hon redan ligger på honom och ändå skriker...

Kanske är det dumt att ge välling så att hon somnar. Det kan faktiskt vara en tanke. Tidigare gav vi välling i soffan och flyttade sen över henne till sängen en liten stund efteråt. Det funkade bra då men sen visade det sig vara ännu lättare att få henne att somna med välling i sängen. Och sen har vi fortsatt med det och hon somnar ju som en klocka (nästan) varenda kväll. Och det är ju väldigt skönt det också. Känns tråkigt att behöva sluta med nåt som funkar så bra för att få nåt annat att funka. Hmmm...

 

[Snurrfian]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Mitt förslag är att sätta er och läsa på om alla "metoder" som finns, för och nackdelar och vilken ni båda kan tänka er att genomföra och gör sedan så.
Det finns miljontal olika varianter, jag gillar boken "No-cry, sleep solution" den finns även för "toddler" där hon tar upp många olika sätt, men ingen som är att barnet ska gråta sig till sömns.

Det som jag anser är gemensamt för alla sätt är att man håller fast vid en rutin...

Den "metod" vi har kört med båda barnen som faktiskt fungerar rätt så bra har varit följande rutin på;

Lite nedvarvning, välling/amning. Elin har vuxit ifrån välling men lite nedvarvning har vi fortfarande.
Med Fredrik läser jag bok före amningen, dvs nedvarvningen, elins läsning kommer...

Gå på toa, tvätta av sig, sätta på pyjamas och borsta tänder.

Säga Godnatt till alla som inte går och lägger sig och till de som sover (man viskar )

Elin läser vi sedan för i sängen, puss och kram och stoppa om, sen sätter sig den som lägger utan för vid datorn. Inget måste, men något som vi gärna vill själva...

Fredrik läggs i sängen, ställer gosedjuren på sina ställen och sedan sjunger vi tills han somnar, än så länge vill han gärna ha ens hand liggande på baken, när man kan flytta den utan protester, kan man sluta sjunga och bara avvakta 30 sek och sedan gå ut... Det brukar ta mellan 3-5 min... Ibland vill han inte sova utan sätter sig upp, då brukar vi gå ut ur rummet men han ser oss, efter en stunds gråt (1-2 min) går vi in igen, säger godnatt och lägger ner. Vanligtvis så ligger han då!

Innan vi kom så här långt så har vi fått hålla ner Fredrik så han inte kan sätta sig upp, han har varit extremt envis, jämnfört med Elin...
På nätterna ammar jag till viss del fortfarande, vi var på gång att få slut på det genom att jag sov i gästrummet och inte "fanns" så gav han sig och somnade om med pappa, men sen blev han sjuk och vi kom tillbaka till amningen på nätterna igen... Och nu har det varit dagis inskolning så jag vill låta honom komma till rätta med det först innan vi tar nästa strid.

Men för att komma tillbaka till rutiner, vi har ständigt samma rutiner och nästan alltid samma tider, det är förflyttningsbara, speciellt på Elin, men rutinen är den samma. Ibland kan hon dock få förhandla sig till att vara uppe en stund extra mot att det inte blir någon bok i sängen...

 

[bananabambi]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Men någon gång måste ni ju sluta med vällingen nattetid? Bara för att det är väldigt bekvämt och lätt innebär det ju inte att det är det bästa.

 

[mimmipigg]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Trots att hon somnat där lugn och fin så kan hon vakna någon timma senare och vara helt ifrån sig. Och jag kan inte göra nånting, bara hennes pappa. Och ibland inte ens han. Vad gör man när hon redan ligger på honom och ändå skriker...

När jag läser det där kommer jag ihåg en sak.
Min yngste började i precis samma ålder göra så där somnade som vanligt i sängen och vaknade efter ett par timmar totalt otröstligt och ingen fick röra honom, han satt med ryggen mot hörnet och gallskrek. Detta inträffade precis när jag börjat arbeta och jag höll på att tröttna totalt av att aldrig hinna sova.
Jag minns inte vad som föranledde att han blev allergitestad men det visade sig att han inte tålde ägg!
När vi plockade bort äggen så gick det bara några nätter så sov han igen.
Varje gång efter att han diagnostiserats som han fick i sig bara ett kex med ägg i så vaknade han och skrek på natten.
Bekanta med matallergi har berättat för mig att det kan kännas som att man håller på att brinna upp inombords när man fått i sig något man inte tål, kanske var det så han kände.
Kanske är det en idé att kolla ev. allergi?

 

[ulda]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Tack för tipsen men problemet är ju inte att hon inte somnar, utan att hon vaknar...

 

[ulda]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Allergi, vad kommer det sig att han fick symptom bara på natten?

Jag tror dock inte hon har någon matallergi eftersom vi inte har det i någon av släkterna.

 

[ulda]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Men någon gång måste ni ju sluta med vällingen nattetid? Bara för att det är väldigt bekvämt och lätt innebär det ju inte att det är det bästa.

Ja det är sant. Men än är det ju länge hon kommer dricka välling framöver. Och om vi tar bort vällingen redan nu så finns det ju ingen säkerhet i att hon börjar sova bra för det. Så det vågar jag inte. Och när hon är äldre kommer det ju gå att prata med henne, än är hon lite för liten att förstå resonemang.

 

[ulda]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Vad jag är mest nyfiken på är dessa s k "metoder". Anna Wahlgrens metod och No cry solution och femminutersmetoden etc. Kan ingen förklara lite enkelt för mig eller måste man läsa böcker för att förstå sig på dem? (femminuters vet jag vad den går ut på)

 

[Stinaelin]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

En annan sak jag undrar på; hur gör ni med tandborstningen om hon får välling i sängen? Tandläkare jag pratat med är mycket noga att påpeka att man inte får dricka nått annat än vatten efter tandborstningen. Inte ens bröstmjölk...

 

[Bri]

Sv: Sömnproblem (1 år 3 mån)

Vi lägger också sonen med välling i sängen och han får tänderna borstade innan. Inte optimalt ur tand-synpunkt kanske, men det har fungerat så bra att lägga honom med välling så vi kör så ett tag till.