snälla barn... FÖR snälla barn...

[Tokmaja]

Hur sjutton ska man få en liten kille lite tuffare?? (eller en liten tjej då, men nu handlar det om en liten kille...)
Våran grabb har haft det jobbigt på dagis för ungefär ett år sedan då en annan kille, ett halvår äldre, gav sig på honom varje dag i stort sett.
Troligtvis av svartsjuka då de "konkurrerar" om samma tvillingpar.

Dagis löste det helt enkelt så genom att ta den tvillingen som sonen gick bäst med i en grupp vid olika aktiviteter, och den andra tvillingen fick följa med "bråkstaken".
Har funkat bra tills nu, vet inte om det är summan av att sonen har fått dra ner på dagistiden och att "hans" tvilling nu måste leka mer med sin bror och "bråkstaken".
(min hobbyteori)

Var på dagis häromdagen då de hade en "sommarfest", och blev då vittne till hur den här killen slog vår son, HÅRT.
Dagen efter på dagis hade vår son fått sig en omgång igen .
Jag skällde ut killen när jag såg det, men det hjälpte ju som sagt inte.
Vi är livrädda för att det här kommer att öka nu då igen, killen är kvar på dagis ett år till.. vi vill inte flytta våran son därifrån eftersom det ändå är ett UNDERBART dagis annars...

Hur ska vi göra för att "tuffa till" vår mjuka lilla kille??
Vi vill ju inte att han ska bli en bråkis, men att han ska kunna "slå tillbaka" och visa dem att han inte är ett lätt byte. För han är stark och stor så jag misstänker att om han bara gjorde den en gång så vore det bra sen...
Tips!!

(de är 4 och 5 år)

 

[YorkWann]

Sv: snälla barn... FÖR snälla barn...

Men vad gör personalen då? Vad ger de till dig? Har du/personalen pratat med den här killens föräldrar?
Jobbar själv som pedagog, och har varit i liknande situation, men jag väntar lite med att svara på det.

 

[mala]

Sv: snälla barn... FÖR snälla barn...

Hur sjutton ska man få en liten kille lite tuffare?? (eller en liten tjej då, men nu handlar det om en liten kille...)
Våran grabb har haft det jobbigt på dagis för ungefär ett år sedan då en annan kille, ett halvår äldre, gav sig på honom varje dag i stort sett.
Troligtvis av svartsjuka då de "konkurrerar" om samma tvillingpar.

Dagis löste det helt enkelt så genom att ta den tvillingen som sonen gick bäst med i en grupp vid olika aktiviteter, och den andra tvillingen fick följa med "bråkstaken".
Har funkat bra tills nu, vet inte om det är summan av att sonen har fått dra ner på dagistiden och att "hans" tvilling nu måste leka mer med sin bror och "bråkstaken".
(min hobbyteori)

Var på dagis häromdagen då de hade en "sommarfest", och blev då vittne till hur den här killen slog vår son, HÅRT.
Dagen efter på dagis hade vår son fått sig en omgång igen .
Jag skällde ut killen när jag såg det, men det hjälpte ju som sagt inte.
Vi är livrädda för att det här kommer att öka nu då igen, killen är kvar på dagis ett år till.. vi vill inte flytta våran son därifrån eftersom det ändå är ett UNDERBART dagis annars...

Hur ska vi göra för att "tuffa till" vår mjuka lilla kille??
Vi vill ju inte att han ska bli en bråkis, men att han ska kunna "slå tillbaka" och visa dem att han inte är ett lätt byte. För han är stark och stor så jag misstänker att om han bara gjorde den en gång så vore det bra sen...
Tips!!

(de är 4 och 5 år)

Det finns väl tillräckligt med pojkar (och flickor också för den delen) som slåss istället för att prata. Inte vill du väl göra din snälle pojk sån? Snacka istället med dagispersonalen. Det är ju bättre att göra bråkstaken till en snäll och socialt fungerande person än att göra din pojk till en bråkstake? Och så ska man väl inte behöva axeptera att ens barn blir slagen på dagis heller? Det ska ju vara en trygg plats för barnen.

 

[Snurrfian]

Sv: snälla barn... FÖR snälla barn...

Allvarligt talat så tycker jag inte att ni ska göra något alls åt eran pojke, utan prata med personalen och händer det inget drastiskt till förbättring så gå högre upp! Barn ska inte behöva bli tuffare och slå tillbaka, de ska vara trygga på dagis!

 

[Sóley]

Sv: snälla barn... FÖR snälla barn...

Jag håller med de andra, det är inte din mjuke, snälle son som ska ändra på sig för det är inte han som är problemet! Prata med dagispersonalen om den andre pojken och kräv en ändring. Fungerar inte det så vänd dig till personalens chef och fortsätt uppåt. Måste din son ändå stå ut med slag och bråk så är Skolverket sista instans och jag tycker inte att du ska dra dig för att vända dig dit. Skolverket är hjälpsamma och strävar efter en bra miljö för alla förskole- och skolbarn.

Var stolt över att din son inte slåss och låt honom vara den mjukis han är!

 

[Tokmaja]

Sv: snälla barn... FÖR snälla barn...

Tack för alla svar!
Nej jag vill ju egentligen inte alls att min son ska börja slåss, tror aldrig att han kommer att göra det heller, inte i dagsläget alltså (hur han är som 15 åring vet man ju inte än... ).
Men det känns så frustrerande...
Tror att personalen blev hemsk förvånade över att det började igen efter att ha varit "borta" i över ett år!
Men den här gången har både jag och gubben sagt att om det är så att det verkligen har dragit igång ska vi dra det till det yttersta, som ni säger, dagis ska vara en TRYGGHET, och han har sista året jublat när han gått upp ur sängen och det varit en dagis dag (trots att han när vi jobbar måste gå upp redan 05,45) han älskar dagis, men nu sista veckorna har han börjat tveka lite igen, varpå jag inte alls blev förvånad när jag fick se att den här killen slog honom...

Men det är så himla frustrerande...
Men vi kommer att begära ett möte med personal och den andra pojkens föräldrar har vi tänkt oss OM det händer en gång till.
Vet inte vad det ska bli av det, men det känns som att vi måste komma tillsammans allihopa.
Tyvärr tycker ju inte den andra killens föräldrar att det gör så mycket, har fått känslan lite grann av att "pojkar slåss" attityden (varpå kanske inte så konstigt att han slåss heller om det är helt accepterat...):smirk:

 

[Sar]

Sv: snälla barn... FÖR snälla barn...

Jag tycker inte heller att barn ska slåss men jag tycker att det är ok att lära barnen försvara sig själv. Jag var själv ett sådant barn som inte slog tillbaka på dagis eftersom jag ju visste att man inte får slåss. Min pappa var då under en period väldigt aktiv med att brottas med mig och berättade att man faktiskt fick försvara sig om någon attackerade. Detta medförde att jag inte blev lika rädd och handfallen som tidigare om någon knuffade eller slog till och jag hade aldrig några dagisproblem igen. Visst är det bra och rätt att säga till fröken men vissa barn är så smarta att de slår när ingen vuxen är där och även om man säger till efteråt är man redan slagen ...
Jag hoppas att det kommer att lösa sig för er lilla kille, det ska ju vara roligt att gå på dagis!

 

[Tokmaja]

Sv: snälla barn... FÖR snälla barn...

Det är lite så jag också tänkt. Jag var mobbad i skolan och de gav sig på mig fysiskt men så en dag fick jag nog och slog tillbaka, så mycket jag kunde tills jag inte kunde stå upp för att de blev ju också helt vansinniga... MEN de rörde mig aldrig mer.
Jag var ju ingen lätt match längre så att säga.

Men det är ju svårt kanske att lära en fyraåring att bara "slå tillbaka"...

 

[Sar]

Sv: snälla barn... FÖR snälla barn...

Det är en jättetrixig fråga, två fel blir ju inte ett rätt . Men jag tror barnet har nytta av att inte bli helt lamslagen vid ett anfall. Kanske man kan lära det att skrika NEJ!!! högt om det andra barnet går "till attack". Jag tycker också att man bör pränta in att man aldrig får börja slåss men att det är tillåtet att värja sig, många förstår inte skillnaden.

 

[niba]

Sv: snälla barn... FÖR snälla barn...

Jag blev mobbad ett tag och min pappa hade till slut ett samtal med mig och att nu jävlar får jag säga ifrån, tuffa till mig lite och visa att "hej, jag är bra" typ. Och jag gjorde det, och allt slutade Så jag tycker du kan prata lite med sonen att han ska visa att det inte är okej, oavsett om det är ett slag tillbaka eller att han bara säger det.

Och jag har också fått höra att det är okej att smälla till för att få dem att lyssna. Har du verkligen försökt med allt annat - då måste du ju göra nått! Och inte fan är jag någon kriminell sak nu (snart 18).. :smirk: Snarare tvärtom!

 

[Björk]

Sv: snälla barn... FÖR snälla barn...

"tyvärr" så håller jag nog med... Jag håller med om att man inte ska behöva lära sitt barn att slåss, men samtidigt så måste man nog få lära sig att försvara sig. Min lillebror gav aldrig tillbaka när han var liten. Varje dag i första klass blev han kastad in i taggbuskarna av en storvuxen tjej, han blev retad och jagad av killarna i min klass (jag är ett par år äldre) och var ett "tacksamt offer" eftersom han blev jäääättearg, men grät istället för att slåss. Han var av och till påhoppad av olika elever tills han i femte klass fick nog och smockade till den värsta plågoanden rakt på näsan så att han började blöda näsblod. Sen var det helt slut på allt!
Så; man måste nog faktiskt ibland lära sitt barn att man får försvara sig när någon slår på en.

Jag önskar jag själv hade gjort det på den kille som "jabbade" mig varje dag i skolan i mellanstadiet den terminen vi satt bredvid varandra. Istället teg jag och led.

 

[Fjasut]

Sv: snälla barn... FÖR snälla barn...

Det är som sagt en jättesvår fråga. Din kille är ju så liten än också. Ändå så är jag nog mera böjd åt det hållet att man måste få försvara sig då det krävs. Om man sen gör det genom att vråla eller tjonga tillbaks, har väl mindre betydelse, de måste få markera sitt missnöje.

Mina tvillingar hade en kille i bussen som höll på och småboxas hela tiden. (Förmodligen var han lite kär i dem ). Efter ett tag så sa jag till flickorna att boxa tillbaka om han inte gav sig, eller fråga om han ville pussas istället. Förklarade skillnaden mellan att slåss och försvara sig.Han slutade iaf efter ett tag.

Förra vintern så kom de hem och den ena tvillingen var helt förkrossad. Jag undrade givetvis vad som hänt, och då kom det hulkande fram att en kille i 5:an hade gett tjejen ett slag i ansiktet, varpå hon blev så arg att hon slog tillbaka. "Men jag siktade på läppen men det tog på näsan!!" och storgråtande vid åsynen av näsblodet sprang hon in. Då gick hon i 2:an.

Dagen efter frågade jag om killarna varit där igen men då sa andra tvillingen -"Ha, de vågar sig aldrig mer tillbaka." Sen har det varit lungt.
Men som sagt, det är svårt.
Hoppas att det ordnar sig. Verkar vara en myskille du har!