Sluta med hästar

[blossam]

@blossam det finns ingen i din klass som har skolhäst som skulle passa och vilja ha din äldsta häst som sin egen på skolan den tid som är kvar? I och med att du går ridgymnasium tänker jag? Då kan du ju ha lite koll på vad som händer med den och den fortsätter att vara i utbildning och inte tappa så mycket. D.v.s. om den nu är så välutbildad att någon kan ha den som skolhäst hos er. Jag tror det är helt naturligt att om du hållit på med hästarna hela livet så är det inte så konstigt att när man är tonåring så vill hitta sin egen identitet och så vidare.

Dina föräldrar tog beslutet att flytta till hästgård, du var 14 år och det finns en anledning till att föräldrar bör fatta sina egna beslut när barnen är i den åldern. Du ska inte lägga någon skuld eller börda på dig själv i denna situationen. Tonåringar är tonåringar och det kan hända att de tröttnar på sina intressen. Det måste varje förälder inse. De gjorde ett val att flytta till hästgård, måhända att det var för att du drev på men det var dina föräldrar som var dem vuxna i den här situationen och inte du. Prata med dem ju förr desto bättre. Det är inte lätt men lev ditt liv för din egen skull och inte för någon annans skull. Gör klart din utbildning det är enklare att slutföra din gymnasieutbildning om du redan kommit så pass långt och satsa mycket på de teoretiska ämnena så att du har en bra grund att stå på och har en del att välja på utifrån dina betyg.

Tyvärr så är det bara jag som rider islandshäst i min klass men ska absolut kolla upp i de andra klasserna, det var ett super tips tack! Behöver nog mest bara få höra detta ifrån fler håll, att det inte är att svika dem genom att vilja prova något nytt.

 

[blossam]

Fast det låter ju inte rimligt, att en fjortonåring skulle kunna driva igenom ett så stort beslut på egen hand? Du beskriver det ju lite som ditt beslut som föräldrarna rättade sig efter, men det är ju inte rimligt. Prata med dina föräldrar om att du vill göra ett uppehåll med hästarna - antingen är det som du beskriver, det är du som fattar besluten om bostad i er familj, och då lär väl föräldrarna rätta sig efter ditt nya beslut, eller så är det föräldrarnas eget val att de vill bo på gård, och då kanske de lär fortsätta göra det oavsett om du håller på med hästar.

Det var mest så att jag hittade gården och pushade även om de självklart tog beslutet, menade inte att få det låta som att det var mitt beslut .

 

[blossam]

Jag håller med tidigare inlägg om att det är föräldrarnas beslut att köpa gård (de som tar lån, skriver på papper osv.). Dessutom är det inte ovanligt att man flyttar hemifrån efter gymnasiet och då hade ju situationen varit densamma; de bor själva på gården utan hästar. Nu kommer det bara lite tidigare än de tänkt?

Om jag förstod det rätt var unghästarna till försäljning och ridhästen ganska nära pension? Jag vill inte få det att låta som att det inte är en jobbig situation, för det är det säkert! Tänkte bara att man kan se det som att situationen ändå är på väg åt den riktning du vill, bara att du vill skynda på den lite

Jag önskar dig all lycka i framtiden och stå på dig! Ingen mår bra av att göra saker de inte längre trivs med

Ja självklart var det deras beslut men utan mitt drivande hade det nog inte blivit något de tittat åt ens, så därför känner jag lite skuld över det.

Ja planen är att sälja alla utom en och då pensionera stoet, men just nu är hon bara 15 så att pensionera redan nu känns inte helt ok för mig. Men tack! Det är så jag ska se på det, som att jag bara skyndar på processen lite. Är super tacksam över att få höra att det faktiskt är ok att inte vilja hålla på längre

 

[blossam]

Jag förstår att det är en jättejobbig situation!
Men det är dina föräldrar som har fattat beslutet. En 14åring kan inte fatta ett sådant beslut. Man har ett ansvar som förälder.

Sedan beror det kanske på vad du känner. Om du är säker på att du vill sluta med hästar så kanske det är enklast att sälja dem eller i alla fall att låna ut dem ett tag. (Jag kan inte förstå hur man kan lämna en 14åring med ansvar för hästar men det kan man kanske om man inte förstår hur jobbigt det är). I så fall så får du försöka förklara att du vill göra något annat. Jag har nog ingen bra lösning på detta tyvärr. Men det är inte ditt fel!

Du kommer kanske att börja rida igen så småningom? Jag slutade med hästar när jag var 19 och flyttade till en annan del av Sverige för att studera. Femton år senare började mina två äldsta barn på ridskola och 2-3 år senare hade vi ett par egna hästar och flyttade till en hästgård. Det behöver inte vara slut med hästar för alltid.

Det är lite så jag känner, att det inte är rätt tid i livet med häst helt enkelt och att jag vill se vem jag är utan hästlivet. Men i framtiden så ser jag mig själv nog gärna med en häst inackorderad, att själv ha hästgård har nog avskräckt mig lite för det inför framtiden. Tack! Alla dessa råd gör massor

 

[TheRedLightning]

Hur gör man? Vad tänker ni? Hjälp!

Själv lessnade jag på hästeriet också någonstans i din ålder. Jag tog en paus och återkom när lusten föll på. Motivationen är inte densamma som den en gång var när jag var ung och allt som hade med hästar rörde sig i tankarna, men det är alltid något man kan ta upp igen.
Ibland är det bra att ta pauser för att hitta motivation när andan faller på igen.

 

[tara]

Jag är en 17 årig kvinna som ridit sedan barnsben, för tre år sedan bestämde sig min familj för att flytta ut till en hästgård för att gynna mitt intresse ännu mer. Med tiden köpte vi ett par hästar till och har i nuläget en vuxen häst och 3 unghästar. Planen var att jag skulle rida den äldre hästen tills pensionering om 5-6 år, rida in unghästarna en efter en och sälja av. (Vilket jag gjort med en som nu är såld). Jag började även på ett ridgymnasium och har 1 och ett halvt år kvar där. Men!

Jag är inte motiverad längre, att börja på ridgymnasiet var nog lite mitt sista hopp för att få upp det stora intresset som jag nog faktiskt aldrig haft i ärlighetens namn. Jag köpte min första häst för att min dåvarande bästa kompis köpte häst samtidigt och när jag hade hästen inackorderad så tävlade jag och var nöjd med hästlivet.

Att köpa hästgården blev en fix idé som jag trodde skulle fixa allt för mig. Det är inte så att jag inte utvecklas, tvärt om. Hästarna har aldrig varit skadade och hästeriet flyter på egentligen. Men jag vill inte mer, det jag vill nu är att flytta till den större stad där jag pluggar, börja på högskolan och kanske mest av allt se vem jag är utanför hästarna. Som ni märker så är det många komponenter i detta men jag vet bara inte hur jag tänker. Att "svika" mina föräldrar som köpt allt detta och satsar helhjärtat på mitt intresse känns så himla elakt men ändå känner jag att det måste väl vara jag som vill? De sista månaderna, om inte året, så har intresset svalnat markant och nu när skolan blir mer intensiv så känns det bara inte som rätt tid i livet att ha hästar. Hur gör man? Vad tänker ni? Hjälp!

Lycka till, ingen häst är någonsin den sista en rider. Jag har också haft uppehåll i tonåren, när jag läste och i viss mån vid graviditeter. Tio år som mest tror jag det blev. Jättegammal ... :- p.

Du inser att en 14 åring inte är ansvarig för föräldrars beslut om var familjen ska bo. Men det är klart att kasta bort en sådan förmån som du har haft å andra sidan tycker jag att föräldrar som köper massa hästar till sina barn är lite konstiga. Det är ju skitmycket jobb. En häst, rida typ tre-fyra dagar i veckan och träning på helgen räcker väl.

Tiden för en häst är ju minst två timmar per dag, ridning en timma, mockningen och skötsel. Träning på helgen, fyra timmar med åkande till ridhus.

Egentligen arbetar du nu. Du har egen firma med inridning av hästar. Du köper unghästar och rider in. Du har lyckats sälja en. För att arbeta inom lantbruk är det 15 årsgräns.

Kan du snacka ihop dig med. Matilda_0000. Det verkar som om ni ska byta plats.

http://www.bukefalos.com/threads/hastjobb-som-ung.1366818/


Annars, försök att behålla den bästa hästen och sälj de övriga. Föräldrarna kan väl ha ansvar för en sällskapshäst och hjälpa till med din häst.

 

[Billy]

Jag är en 17 årig kvinna som ridit sedan barnsben, för tre år sedan bestämde sig min familj för att flytta ut till en hästgård för att gynna mitt intresse ännu mer. Med tiden köpte vi ett par hästar till och har i nuläget en vuxen häst och 3 unghästar. Planen var att jag skulle rida den äldre hästen tills pensionering om 5-6 år, rida in unghästarna en efter en och sälja av. (Vilket jag gjort med en som nu är såld). Jag började även på ett ridgymnasium och har 1 och ett halvt år kvar där. Men!

Jag är inte motiverad längre, att börja på ridgymnasiet var nog lite mitt sista hopp för att få upp det stora intresset som jag nog faktiskt aldrig haft i ärlighetens namn. Jag köpte min första häst för att min dåvarande bästa kompis köpte häst samtidigt och när jag hade hästen inackorderad så tävlade jag och var nöjd med hästlivet.

Att köpa hästgården blev en fix idé som jag trodde skulle fixa allt för mig. Det är inte så att jag inte utvecklas, tvärt om. Hästarna har aldrig varit skadade och hästeriet flyter på egentligen. Men jag vill inte mer, det jag vill nu är att flytta till den större stad där jag pluggar, börja på högskolan och kanske mest av allt se vem jag är utanför hästarna. Som ni märker så är det många komponenter i detta men jag vet bara inte hur jag tänker. Att "svika" mina föräldrar som köpt allt detta och satsar helhjärtat på mitt intresse känns så himla elakt men ändå känner jag att det måste väl vara jag som vill? De sista månaderna, om inte året, så har intresset svalnat markant och nu när skolan blir mer intensiv så känns det bara inte som rätt tid i livet att ha hästar. Hur gör man? Vad tänker ni? Hjälp!

Jag förstår att detta känns jobbigt för dig. Jag är i dina föräldrars situation, d v s jag är föräldern som köpt gård för dotterns intresse men även att jag själv har hästar som intresse. Trots att hon är vuxen och flyttat så finns hästen kvar här på gården så vi är inte riktigt i samma situation där. Men jag har alltid sagt till dottern att jag inte förväntar mig att hon ska ha häst, det är hennes beslut. Vill hon inte mer så är det bara att säga till, men hon har som sagt fortsatt även om hon inte tävlar mer.
Dina föräldrar måste ta ansvar för sitt beslut - inte du. De kan inte kräva av dig att du för evigt ska hålla kvar vid detta. Livet ändras, särskilt för en så ung person som du, det måste de acceptera.
Men nu till dig - hur ska du berätta för dina föräldrar att du inte vill mer? Jag funderar på om du kunde ta "utbildningsvägen"? Alltså, börja med att tala om att du är tveksam till att ha hästar som din försörjning - dåligt betalt, svårt att få vettigt arbete, dåliga arbetstider etc. Fundera ut vad du skulle kunna tänka dig för utbildning och driv den saken, att du inte klarar att ha så många hästar när du studerar högre.
Samtidigt funderar jag på att du vill "hitta dig själv" utan hästar. Du kanske kommer fram till att du faktiskt vill ha häst, men inte i den utsträckningen som idag.

 

[kryddelydd]

Fast det låter ju inte rimligt, att en fjortonåring skulle kunna driva igenom ett så stort beslut på egen hand? Du beskriver det ju lite som ditt beslut som föräldrarna rättade sig efter, men det är ju inte rimligt. Prata med dina föräldrar om att du vill göra ett uppehåll med hästarna - antingen är det som du beskriver, det är du som fattar besluten om bostad i er familj, och då lär väl föräldrarna rätta sig efter ditt nya beslut, eller så är det föräldrarnas eget val att de vill bo på gård, och då kanske de lär fortsätta göra det oavsett om du håller på med hästar.

Nej det låter kanske inte rimligt men jag tror att det inte är helt ovanligt.
"curlande" föräldrar som gör allt för sitt barn - eftersom de har möjlighet till det.

Visst var det självklart föräldrarnas beslut, men utifrån hur TS skrivit så uppfattar jag att TS tjatade och tjatade och till slut valde man att ställa upp på TS starka intresse och vilja (jag kan ha uppfattat fel).

Och visst är det fortfarande föräldrarna som valt det.

Jag kan tänka mig att TS är rädd att föräldrarna i det här läget blir väldigt besvikna: de har ställt upp på alla sätt för att möjliggöra för TS att verkligen satsa - och nu, bara ganska få år senare, har TS tröttnat.

Jag som är en moraltant kan fundera på om det helt enkelt blev för mycket av det goda för TS. Föräldrarna hjälpte till att satsa så mycket att det inte längre är roligt utan mest krav och tvång.

Föräldrarna har försökt hjälpa TS att redan som barn få leva sin dröm; varken TS eller föräldrarna insåg väl där och då hur tufft det egentligen skulle bli för TS.

Jag håller med @Efwa : bättre göra plågan kort och säga som man känner.
oavsett att föräldrarna lade sig för TS starka önskemål och gjorde henne till viljes.
Förhoppningsvis trivs man i bostaden och bo kvar på landet kan man ju göra även om inte TS vill eller orkar fortsätta.

Sedan vad man ska göra med hästarna: om TS är kräkless på det hela, är det väl inte så dumt att låna ut på foder, åtminstone den äldre som verkar vara en välutbildad klippa, och vara utan häst en period och kunna välja om man senare vill återuppta intresset. Unghästar vimlar det av och kommer att fortsätta att vimla av så om TS senare vill sätta igång i fullt tempo igen, kan man skaffa nya projekt då.

 

[blossam]

Lycka till, ingen häst är någonsin den sista en rider. Jag har också haft uppehåll i tonåren, när jag läste och i viss mån vid graviditeter. Tio år som mest tror jag det blev. Jättegammal ... :- p.

Du inser att en 14 åring inte är ansvarig för föräldrars beslut om var familjen ska bo. Men det är klart att kasta bort en sådan förmån som du har haft å andra sidan tycker jag att föräldrar som köper massa hästar till sina barn är lite konstiga. Det är ju skitmycket jobb. En häst, rida typ tre-fyra dagar i veckan och träning på helgen räcker väl.

Tiden för en häst är ju minst två timmar per dag, ridning en timma, mockningen och skötsel. Träning på helgen, fyra timmar med åkande till ridhus.

Egentligen arbetar du nu. Du har egen firma med inridning av hästar. Du köper unghästar och rider in. Du har lyckats sälja en. För att arbeta inom lantbruk är det 15 årsgräns.

Kan du snacka ihop dig med. Matilda_0000. Det verkar som om ni ska byta plats.

http://www.bukefalos.com/threads/hastjobb-som-ung.1366818/


Annars, försök att behålla den bästa hästen och sälj de övriga. Föräldrarna kan väl ha ansvar för en sällskapshäst och hjälpa till med din häst.

Det är ju lite så det känns, som att jag kastar bort den möjlighet de gav mig men känner verkligen i mitt hjärta att det inte var rätt för mig. Inte just nu i livet. Det känns lite som att det är en super möjlighet men inte alls rätt, just nu. I framtiden så är det nog en stor fördel att jag fått prova detta.
Synd att uddevalla är så långt bort! Annars finns det ju hästar här i överflöd :P

 

[HannaZ]

Man kan inte leva sitt liv för sina föräldrars skull och man kan inte förväntas fatta livsavgörande beslut när man är 14-15 år. Detta inser varje vettig förälder och gör dom inte det så är det ändå inte skäl för att forsätta på en väg som inte är rätt för en.

Jag har varit i en liknande sits fast inom ett annat område, jag gick tom på högskolan i Köpenhamn inom "fel" inriktning. Jag trodde att det var det jag ville göra men när jag blev vuxnare insåg jag att även om jag älskade ämnet så var yrket inte rätt för mig. Jag hoppade av och bytte inriktning helt och har aldrig ångrat mig!

 

[blossam]

Man kan inte leva sitt liv för sina föräldrars skull och man kan inte förväntas fatta livsavgörande beslut när man är 14-15 år. Detta inser varje vettig förälder och gör dom inte det så är det ändå inte skäl för att forsätta på en väg som inte är rätt för en.

Jag har varit i en liknande sits fast inom ett annat område, jag gick tom på högskolan i Köpenhamn inom "fel" inriktning. Jag trodde att det var det jag ville göra men när jag blev vuxnare insåg jag att även om jag älskade ämnet så var yrket inte rätt för mig. Jag hoppade av och bytte inriktning helt och har aldrig ångrat mig!

Uppskattar era ord massor! Att få höra detta är precis vad som behövs för att faktiskt våga ta steget, nu är det bara allt tvivel som tär. Vad gör man en söndag utan häst? Det är väl kanske det som är så lockande, att ta reda på vad jag skulle vilja göra om det inte kretsade kring häst.

 

[blossam]

Nej det låter kanske inte rimligt men jag tror att det inte är helt ovanligt.
"curlande" föräldrar som gör allt för sitt barn - eftersom de har möjlighet till det.

Visst var det självklart föräldrarnas beslut, men utifrån hur TS skrivit så uppfattar jag att TS tjatade och tjatade och till slut valde man att ställa upp på TS starka intresse och vilja (jag kan ha uppfattat fel).

Och visst är det fortfarande föräldrarna som valt det.

Jag kan tänka mig att TS är rädd att föräldrarna i det här läget blir väldigt besvikna: de har ställt upp på alla sätt för att möjliggöra för TS att verkligen satsa - och nu, bara ganska få år senare, har TS tröttnat.

Jag som är en moraltant kan fundera på om det helt enkelt blev för mycket av det goda för TS. Föräldrarna hjälpte till att satsa så mycket att det inte längre är roligt utan mest krav och tvång.

Föräldrarna har försökt hjälpa TS att redan som barn få leva sin dröm; varken TS eller föräldrarna insåg väl där och då hur tufft det egentligen skulle bli för TS.

Jag håller med @Efwa : bättre göra plågan kort och säga som man känner.
oavsett att föräldrarna lade sig för TS starka önskemål och gjorde henne till viljes.
Förhoppningsvis trivs man i bostaden och bo kvar på landet kan man ju göra även om inte TS vill eller orkar fortsätta.

Sedan vad man ska göra med hästarna: om TS är kräkless på det hela, är det väl inte så dumt att låna ut på foder, åtminstone den äldre som verkar vara en välutbildad klippa, och vara utan häst en period och kunna välja om man senare vill återuppta intresset. Unghästar vimlar det av och kommer att fortsätta att vimla av så om TS senare vill sätta igång i fullt tempo igen, kan man skaffa nya projekt då.

Nej men exakt det var inte alls rimligt men jag lade upp alla fördelar och fördelar och tjatade. Curlad till fullt. Det jag funderar på är om jag någonsin haft det brinnande intresset eller om jag mest hoppats på att få det genom olika lösningar (hästgård, avel, ridgymnasium etc). Sedan att mina föräldrar inte är hästintresserade gjorde ju självklart att de inte insåg hur tufft det är och jag gjorde ju inte det heller. Ska göra så! Bara rycka av plåstret så att säga, men jag tror att jag vill skriva ner ett brev då jag har lättare att lägga upp det logiskt. Annars är jag relativt säker på att min mamma bara kommer bli arg och så kommer jag inte få fram det. Tack för all hjälp!

 

[blossam]

Jag förstår att detta känns jobbigt för dig. Jag är i dina föräldrars situation, d v s jag är föräldern som köpt gård för dotterns intresse men även att jag själv har hästar som intresse. Trots att hon är vuxen och flyttat så finns hästen kvar här på gården så vi är inte riktigt i samma situation där. Men jag har alltid sagt till dottern att jag inte förväntar mig att hon ska ha häst, det är hennes beslut. Vill hon inte mer så är det bara att säga till, men hon har som sagt fortsatt även om hon inte tävlar mer.
Dina föräldrar måste ta ansvar för sitt beslut - inte du. De kan inte kräva av dig att du för evigt ska hålla kvar vid detta. Livet ändras, särskilt för en så ung person som du, det måste de acceptera.
Men nu till dig - hur ska du berätta för dina föräldrar att du inte vill mer? Jag funderar på om du kunde ta "utbildningsvägen"? Alltså, börja med att tala om att du är tveksam till att ha hästar som din försörjning - dåligt betalt, svårt att få vettigt arbete, dåliga arbetstider etc. Fundera ut vad du skulle kunna tänka dig för utbildning och driv den saken, att du inte klarar att ha så många hästar när du studerar högre.
Samtidigt funderar jag på att du vill "hitta dig själv" utan hästar. Du kanske kommer fram till att du faktiskt vill ha häst, men inte i den utsträckningen som idag.

Det är kanske det jag hade behövt, att någonsin få höra att jag inte måste hålla på hela livet. Men jag måste nog bara bestämma mig för att det är viktigast att jag mår bra.
Jag är väldigt driven till högre utbildning och har alltid varit det, vilket även känns konstigt i efterhand att de gick med på allt detta, för jag har alltid haft planen att plugga till psykolog efter gymnasiet. Alt civilingenjör så jag har höga mål och ambitionen inom skolan att fixa detta. Ska ta upp det så också, att det inte är rimligt att ha så många när jag studerar om något år.

Jag tror att jag gärna vill ha häst i framtiden, men inte egen gård och så här mycket hästar. Detta har avskräckt mig rejält har jag funderat fram till, allt detta ansvar. Just nu längtar jag mest efter att plugga på högskolan, bo i lägenhet och ev ha något föl på uppväxt någon annanstans. Framtidsplaner men inte ansvaret just nu.

 

[kryddelydd]

Nej men exakt det var inte alls rimligt men jag lade upp alla fördelar och fördelar och tjatade. Curlad till fullt. Det jag funderar på är om jag någonsin haft det brinnande intresset eller om jag mest hoppats på att få det genom olika lösningar (hästgård, avel, ridgymnasium etc). Sedan att mina föräldrar inte är hästintresserade gjorde ju självklart att de inte insåg hur tufft det är och jag gjorde ju inte det heller. Ska göra så! Bara rycka av plåstret så att säga, men jag tror att jag vill skriva ner ett brev då jag har lättare att lägga upp det logiskt. Annars är jag relativt säker på att min mamma bara kommer bli arg och så kommer jag inte få fram det. Tack för all hjälp!

en eloge till dig för moget resonerande hela vägen!

Det är inte bara bra att bli curlad - det för med sig en massa outtalade krav också.
Ett stort lycka till!

 

[blossam]

en eloge till dig för moget resonerande hela vägen!

Det är inte bara bra att bli curlad - det för med sig en massa outtalade krav också.
Ett stort lycka till!

Tack massor! Uppdaterar nog om resultat om några dagar

 

[HannaZ]

Tack massor! Uppdaterar nog om resultat om några dagar

Jag tycker att du resonerar moget. Sen vet jag själv att man inte alltid är säker på om det man vill ha verkligen är rätt eller om man bara inbillar sig att man behöver detta andra. Svårt att lita på sina egna tankar och känslor. Men man måste ju våga prova för att kunna veta säkert.
Jag tog studieuppehåll från Högskolan i Köpenhamn och påbörjade en annan utbildning i Sverige. Jag var visserligen rätt säker på att jag inte skulle komma tillbaka men det var som en mental säkerhetslina.

I mitt fall ledde karriärbytet till att jag för första gången fick möjlighet att skaffa häst något som aldrig varit aktuellt pga att jag varit så hårt inriktad på ett annat specialområde. Nu har det gått nästan 15 år, jag har 2 hästar (nr 3 och nr 4), jag har kunnat flytta ut på landet och i år ska vi bygga ett litet stall. Jag har insett att den person jag är skulle ha fungerat psykiskt mkt dåligt inom det yrkesspektra jag var stenhårt inriktad på att arbeta inom under hela min tonårstid.

 

[skogaliten]

Det är bra att TS funderar på hur hen ska berätta för föräldrarna att hen inte vill ha hästar på samma sätt längre.
Man ska inte göra saker som känns fel och absolut inte för andras skull.

Jag har sedan ett tiotal år en gård med hästar, och får föl då och då. Periodvis, när saker går på näbben (som sjuka/skadade hästar, hästar som måste avlivas, jag själv som gör mig illa) och det bara blir jobb, utan det "roliga" så vill jag lägga av, eller dra ner.

Men det brukar gå över efter någon månad eller två, i synnerhet när det roliga kommer tillbaka.

Dra ner på hästarna, och/eller byt skola!

Kanske är det ridgymnasiet som dödar lusten?

Sälja unghästarna, behåll en "hobbyhäst" (med sällskap), gå färdigt gymnasiet med helt annan inriktning. Se vilka perspektiv som dyker upp då.

Ta sedan en paus efter gymnasiet, försök inte hitta "rätt" utbildning/framtid på en gång, jobba ett år, gärna på annan ort.
Bestäm sedan framtid med eller utan hästar.

 

[blossam]

Jag tycker att du resonerar moget. Sen vet jag själv att man inte alltid är säker på om det man vill ha verkligen är rätt eller om man bara inbillar sig att man behöver detta andra. Svårt att lita på sina egna tankar och känslor. Men man måste ju våga prova för att kunna veta säkert.
Jag tog studieuppehåll från Högskolan i Köpenhamn och påbörjade en annan utbildning i Sverige. Jag var visserligen rätt säker på att jag inte skulle komma tillbaka men det var som en mental säkerhetslina.

I mitt fall ledde karriärbytet till att jag för första gången fick möjlighet att skaffa häst något som aldrig varit aktuellt pga att jag varit så hårt inriktad på ett annat specialområde. Nu har det gått nästan 15 år, jag har 2 hästar (nr 3 och nr 4), jag har kunnat flytta ut på landet och i år ska vi bygga ett litet stall. Jag har insett att den person jag är skulle ha fungerat psykiskt mkt dåligt inom det yrkesspektra jag var stenhårt inriktad på att arbeta inom under hela min tonårstid.

Sånna här historier om när man provat något nytt är guld för mig just nu, att veta att man behöver ta steget ibland. Tack för att ni ser att jag försöker resonera så moget som möjligt!

 

[blossam]

Det är bra att TS funderar på hur hen ska berätta för föräldrarna att hen inte vill ha hästar på samma sätt längre.
Man ska inte göra saker som känns fel och absolut inte för andras skull.

Jag har sedan ett tiotal år en gård med hästar, och får föl då och då. Periodvis, när saker går på näbben (som sjuka/skadade hästar, hästar som måste avlivas, jag själv som gör mig illa) och det bara blir jobb, utan det "roliga" så vill jag lägga av, eller dra ner.

Men det brukar gå över efter någon månad eller två, i synnerhet när det roliga kommer tillbaka.

Dra ner på hästarna, och/eller byt skola!

Kanske är det ridgymnasiet som dödar lusten?

Sälja unghästarna, behåll en "hobbyhäst" (med sällskap), gå färdigt gymnasiet med helt annan inriktning. Se vilka perspektiv som dyker upp då.

Ta sedan en paus efter gymnasiet, försök inte hitta "rätt" utbildning/framtid på en gång, jobba ett år, gärna på annan ort.
Bestäm sedan framtid med eller utan hästar.

Det som gör mig lite fundersam är att jag inte ens har skadade hästar eller svårigheter så, isåfall hade jag nog försökt rida ut stormen mer och försökt göra det till att mitt svalnande intresse beror på motgångar men så är inte fallet, tyvärr. Det hade varit lättare då. Ridgymnasiet har säkert sin del i det hela! Ska på möte med dem på tisdag om att göra en plan på att dra ner på hästdelen och fokusera mer på det teoretiska. Ska ge mig tid att fundera, och ett byte av skola är lockande. Till något mer teoretiskt. tack!

 

[Billy]

Jag är en 17 årig kvinna som ridit sedan barnsben, för tre år sedan bestämde sig min familj för att flytta ut till en hästgård för att gynna mitt intresse ännu mer. Med tiden köpte vi ett par hästar till och har i nuläget en vuxen häst och 3 unghästar. Planen var att jag skulle rida den äldre hästen tills pensionering om 5-6 år, rida in unghästarna en efter en och sälja av. (Vilket jag gjort med en som nu är såld). Jag började även på ett ridgymnasium och har 1 och ett halvt år kvar där. Men!

Jag är inte motiverad längre, att börja på ridgymnasiet var nog lite mitt sista hopp för att få upp det stora intresset som jag nog faktiskt aldrig haft i ärlighetens namn. Jag köpte min första häst för att min dåvarande bästa kompis köpte häst samtidigt och när jag hade hästen inackorderad så tävlade jag och var nöjd med hästlivet.

Att köpa hästgården blev en fix idé som jag trodde skulle fixa allt för mig. Det är inte så att jag inte utvecklas, tvärt om. Hästarna har aldrig varit skadade och hästeriet flyter på egentligen. Men jag vill inte mer, det jag vill nu är att flytta till den större stad där jag pluggar, börja på högskolan och kanske mest av allt se vem jag är utanför hästarna. Som ni märker så är det många komponenter i detta men jag vet bara inte hur jag tänker. Att "svika" mina föräldrar som köpt allt detta och satsar helhjärtat på mitt intresse känns så himla elakt men ändå känner jag att det måste väl vara jag som vill? De sista månaderna, om inte året, så har intresset svalnat markant och nu när skolan blir mer intensiv så känns det bara inte som rätt tid i livet att ha hästar. Hur gör man? Vad tänker ni? Hjälp!

Jag undrar också om du verkligen har fått dra hela lasset själv med hästarna sedan ni köpte gården. Hur mycket har dina föräldrar hjälpt dig i det dagliga arbetet? Har du haft någon kompis i stallet eller varit helt ensam? Jag har ett par exempel på just detta. En tonåring får sin hett efterlängtade ponny och ställer den i ett stall som för visso ofta är billigare än på ridskolan, men där hela den sociala biten med kompisarna på ridskolan försvinner. Plötsligt blir det bara ensamt och arbetsamt. Du var ju nöjd när du hade en häst inackorderad.