Sluta med hästar

[blossam]

Jag är en 17 årig kvinna som ridit sedan barnsben, för tre år sedan bestämde sig min familj för att flytta ut till en hästgård för att gynna mitt intresse ännu mer. Med tiden köpte vi ett par hästar till och har i nuläget en vuxen häst och 3 unghästar. Planen var att jag skulle rida den äldre hästen tills pensionering om 5-6 år, rida in unghästarna en efter en och sälja av. (Vilket jag gjort med en som nu är såld). Jag började även på ett ridgymnasium och har 1 och ett halvt år kvar där. Men!

Jag är inte motiverad längre, att börja på ridgymnasiet var nog lite mitt sista hopp för att få upp det stora intresset som jag nog faktiskt aldrig haft i ärlighetens namn. Jag köpte min första häst för att min dåvarande bästa kompis köpte häst samtidigt och när jag hade hästen inackorderad så tävlade jag och var nöjd med hästlivet.

Att köpa hästgården blev en fix idé som jag trodde skulle fixa allt för mig. Det är inte så att jag inte utvecklas, tvärt om. Hästarna har aldrig varit skadade och hästeriet flyter på egentligen. Men jag vill inte mer, det jag vill nu är att flytta till den större stad där jag pluggar, börja på högskolan och kanske mest av allt se vem jag är utanför hästarna. Som ni märker så är det många komponenter i detta men jag vet bara inte hur jag tänker. Att "svika" mina föräldrar som köpt allt detta och satsar helhjärtat på mitt intresse känns så himla elakt men ändå känner jag att det måste väl vara jag som vill? De sista månaderna, om inte året, så har intresset svalnat markant och nu när skolan blir mer intensiv så känns det bara inte som rätt tid i livet att ha hästar. Hur gör man? Vad tänker ni? Hjälp!

 

[Pudlan]

Var ärlig mot dig och dina föräldrar och säg som det är. Du är så ung och har framtiden framför dig! Satsa på utbildningen först, det kommer alltid att finnas hästar längre fram om du blir sugen på egen häst igen.
Med vänlig hälsning
Pudlan

 

[kryddelydd]

Var ärlig mot dig och dina föräldrar och säg som det är. Du är så ung och har framtiden framför dig! Satsa på utbildningen först, det kommer alltid att finnas hästar längre fram om du blir sugen på egen häst igen.
Med vänlig hälsning
Pudlan

Håller med.
Men jag kan förstå att det inte känns alldeles enkelt att berätta detta för föräldrarna som verkar ha ställt upp när TS bett (för som jag uppfattar trådstarten, var det TS som egentligen drev på för att få bo på hästgården).

 

[Forest Autumn]

Jag förstår att det kan kännas jobbigt och att du tycker att du sviker dina föräldrar. Men det var de som valde att flytta till en hästgård. Även om du tyckte det skulle bli roligt för tre år sedan så kan man som förälder inte förvänta sig att barnen ska vilja fortsätta med en hobby som de en gång har börjat med. Hur många tonåringar gör det? Klart att du har rätt att göra som du vill utan att känna att du måste rätta dig efter dem.

Min man och jag flyttade med barn och hästar ut på landet till en hästgård när vårt äldsta barn, dottern, var ca tio år. De två äldsta tyckte det var roligt och red en hel del de första åren. Den yngste är inte van vid annat sätt att bo. Han red också en hel del som yngre. Men så småningom fick de andra intressen. Det var helt OK för vår del. Nu är alla tre vuxna men vi bor kvar på gården och rider fortfarande en hel del.

Jag har sett detta flera gånger, föräldrar som satsar mycket på barnens intressen och sedan tröttnar barnen. Jag tycker att man måste vara berdd på det som förälder.

 

[ainasoja]

Du var 14 år när din föräldrar själva valde att flytta till en gård. Det är inget beslut som en 14 åring tar, det är ett beslut dina vuxna föräldrar själva tog.

Berätta för dom hur du känner! Dom kanske blir glada över möjligheten att kunna sälja gården?

 

[blossam]

Håller med.
Men jag kan förstå att det inte känns alldeles enkelt att berätta detta för föräldrarna som verkar ha ställt upp när TS bett (för som jag uppfattar trådstarten, var det TS som egentligen drev på för att få bo på hästgården).

Ja men exakt så var det jag som drev igenom köpet främst och då kändes det verkligen som rätt val. Jag tog upp det lite försiktigt för ett par dagar sen, att ev låna ut den äldre hästen vilket mamma sköt ner direkt. Hur skulle ni ta upp det?

 

[blossam]

Jag förstår att det kan kännas jobbigt och att du tycker att du sviker dina föräldrar. Men det var de som valde att flytta till en hästgård. Även om du tyckte det skulle bli roligt för tre år sedan så kan man som förälder inte förvänta sig att barnen ska vilja fortsätta med en hobby som de en gång har börjat med. Hur många tonåringar gör det? Klart att du har rätt att göra som du vill utan att känna att du måste rätta dig efter dem.

Min man och jag flyttade med barn och hästar ut på landet till en hästgård när vårt äldsta barn, dottern, var ca tio år. De två äldsta tyckte det var roligt och red en hel del de första åren. Den yngste är inte van vid annat sätt att bo. Han red också en hel del som yngre. Men så småningom fick de andra intressen. Det var helt OK för vår del. Nu är alla tre vuxna men vi bor kvar på gården och rider fortfarande en hel del.

Jag har sett detta flera gånger, föräldrar som satsar mycket på barnens intressen och sedan tröttnar barnen. Jag tycker att man måste vara berdd på det som förälder.

Ja alltså det kanske hör till också att jag är enda barnet och alltid har fått det lite serverat så att nu välja bort detta känns som att de kommer bli väldigt arga. Frågar även här, tips för att ta upp det med dem? De har ju försökt vara snälla även om det kanske blivit fel.

 

[blossam]

Du var 14 år när din föräldrar själva valde att flytta till en gård. Det är inget beslut som en 14 åring tar, det är ett beslut dina vuxna föräldrar själva tog.

Berätta för dom hur du känner! Dom kanske blir glada över möjligheten att kunna sälja gården?

Det var ju absolut deras beslut men jag som pusha vilket gör att det känns jobbigt. Kanske vi alla borde tänkt längre, hur skulle du ta upp detta? Behöver alla tips jag kan få!

 

[ainasoja]

Det var ju absolut deras beslut men jag som pusha vilket gör att det känns jobbigt. Kanske vi alla borde tänkt längre, hur skulle du ta upp detta? Behöver alla tips jag kan få!

Det är jättesvårt att säga hur du ska ta upp det med dina föräldrar men jag hade nog satt mig ner med dom och rakt av berättat hur jag känner.

Om du tycker det är svårt att säga det rakt ut så kanske ett brev där du berättar hur du känner kan vara ett alternativ?

 

[blossam]

Vad skulle ni alla göra med hästarna? Foder? Medryttare? Sälja direkt?

 

[blossam]

Det är jättesvårt att säga hur du ska ta upp det med dina föräldrar men jag hade nog satt mig ner med dom och rakt av berättat hur jag känner.

Om du tycker det är svårt att säga det rakt ut så kanske ett brev där du berättar hur du känner kan vara ett alternativ?

Tack! Hur skulle ni göra med hästarna? Tänker att första steget kanske borde vara att låna ut på foder/ha medryttare även om det har känts som att jag vill sluta helt i över ett år nu.

 

[ainasoja]

Tack! Hur skulle ni göra med hästarna? Tänker att första steget kanske borde vara att låna ut på foder/ha medryttare även om det har känts som att jag vill sluta helt i över ett år nu.

Jag lånade ut min på foder först och sedan köpte fodervärden hästen av mig när jag var säker på att jag inte ville ha kvar henne.

Men jag var vuxen och kunde ta detta beslutet själv. Jag tycker inte att du ska hasta dig in i hur du ska lösa allt med hästarna innan du tagit upp det med dina föräldrar.

 

[blossam]

Jag lånade ut min på foder först och sedan köpte fodervärden hästen av mig när jag var säker på att jag inte ville ha kvar henne.

Men jag var vuxen och kunde ta detta beslutet själv. Jag tycker inte att du ska hasta dig in i hur du ska lösa allt med hästarna innan du tagit upp det med dina föräldrar.

Mina föräldrar har ingen hästvana förutom de dem fått via mig så tillslut är det nog jag som måste ta beslutet. Även om jag självklart kommer vänta någon månad innan jag gör något utan bara känna efter nu. Allt ansvar är även en stor del som gör att jag inte orkar längre. Det var mycket för en 14-åring att helt plötsligt ha ansvar över hästarna själv, och att nu som 17 ha ansvar över 4 stycken helt själv är utmattande.

 

[Efwa]

Åh, det här måste kännas jättejobbigt!

Det enda rådet jag kan ge är att som någon sa här, sätta sig ner och berätta precis hur du känner det.
Det kommer vara skitjobbigt. Du kommer känna dig elak, säkert gråta och ha en klump i magen ett bra tag framåt.
Trots det tror jag att det är kortare än om du inte tar upp det nu, om du inte lever genom det jobbiga att berätta. Kanske du annars kommer att bära detta genom livet i fler år istället och det är inte bra för varken kropp eller själ.

Ett kan du iallfall vara säker på; dina föräldrar älskar dig oavsett. De kanske blir besvikna och arga men det lär nog vara en starkt begränsad tid och kärleken kommer bestå längre.

Lycka till!

 

[blossam]

Åh, det här måste kännas jättejobbigt!

Det enda rådet jag kan ge är att som någon sa här, sätta sig ner och berätta precis hur du känner det.
Det kommer vara skitjobbigt. Du kommer känna dig elak, säkert gråta och ha en klump i magen ett bra tag framåt.
Trots det tror jag att det är kortare än om du inte tar upp det nu, om du inte lever genom det jobbiga att berätta. Kanske du annars kommer att bära detta genom livet i fler år istället och det är inte bra för varken kropp eller själ.

Ett kan du iallfall vara säker på; dina föräldrar älskar dig oavsett. De kanske blir besvikna och arga men det lär nog vara en starkt begränsad tid och kärleken kommer bestå längre.

Lycka till!

Tack massor för detta inlägg Detta behövde jag höra, att oavsett om det är jobbigt så blir det bra.

 

[nickan1]

@blossam det finns ingen i din klass som har skolhäst som skulle passa och vilja ha din äldsta häst som sin egen på skolan den tid som är kvar? I och med att du går ridgymnasium tänker jag? Då kan du ju ha lite koll på vad som händer med den och den fortsätter att vara i utbildning och inte tappa så mycket. D.v.s. om den nu är så välutbildad att någon kan ha den som skolhäst hos er. Jag tror det är helt naturligt att om du hållit på med hästarna hela livet så är det inte så konstigt att när man är tonåring så vill hitta sin egen identitet och så vidare.

Dina föräldrar tog beslutet att flytta till hästgård, du var 14 år och det finns en anledning till att föräldrar bör fatta sina egna beslut när barnen är i den åldern. Du ska inte lägga någon skuld eller börda på dig själv i denna situationen. Tonåringar är tonåringar och det kan hända att de tröttnar på sina intressen. Det måste varje förälder inse. De gjorde ett val att flytta till hästgård, måhända att det var för att du drev på men det var dina föräldrar som var dem vuxna i den här situationen och inte du. Prata med dem ju förr desto bättre. Det är inte lätt men lev ditt liv för din egen skull och inte för någon annans skull. Gör klart din utbildning det är enklare att slutföra din gymnasieutbildning om du redan kommit så pass långt och satsa mycket på de teoretiska ämnena så att du har en bra grund att stå på och har en del att välja på utifrån dina betyg.

 

[Mabuse]

Ja men exakt så var det jag som drev igenom köpet främst och då kändes det verkligen som rätt val. Jag tog upp det lite försiktigt för ett par dagar sen, att ev låna ut den äldre hästen vilket mamma sköt ner direkt. Hur skulle ni ta upp det?

Fast det låter ju inte rimligt, att en fjortonåring skulle kunna driva igenom ett så stort beslut på egen hand? Du beskriver det ju lite som ditt beslut som föräldrarna rättade sig efter, men det är ju inte rimligt. Prata med dina föräldrar om att du vill göra ett uppehåll med hästarna - antingen är det som du beskriver, det är du som fattar besluten om bostad i er familj, och då lär väl föräldrarna rätta sig efter ditt nya beslut, eller så är det föräldrarnas eget val att de vill bo på gård, och då kanske de lär fortsätta göra det oavsett om du håller på med hästar.

 

[Bumpa]

Jag håller med tidigare inlägg om att det är föräldrarnas beslut att köpa gård (de som tar lån, skriver på papper osv.). Dessutom är det inte ovanligt att man flyttar hemifrån efter gymnasiet och då hade ju situationen varit densamma; de bor själva på gården utan hästar. Nu kommer det bara lite tidigare än de tänkt?

Om jag förstod det rätt var unghästarna till försäljning och ridhästen ganska nära pension? Jag vill inte få det att låta som att det inte är en jobbig situation, för det är det säkert! Tänkte bara att man kan se det som att situationen ändå är på väg åt den riktning du vill, bara att du vill skynda på den lite

Jag önskar dig all lycka i framtiden och stå på dig! Ingen mår bra av att göra saker de inte längre trivs med

 

[Forest Autumn]

Jag förstår att det är en jättejobbig situation!
Men det är dina föräldrar som har fattat beslutet. En 14åring kan inte fatta ett sådant beslut. Man har ett ansvar som förälder.

Sedan beror det kanske på vad du känner. Om du är säker på att du vill sluta med hästar så kanske det är enklast att sälja dem eller i alla fall att låna ut dem ett tag. (Jag kan inte förstå hur man kan lämna en 14åring med ansvar för hästar men det kan man kanske om man inte förstår hur jobbigt det är). I så fall så får du försöka förklara att du vill göra något annat. Jag har nog ingen bra lösning på detta tyvärr. Men det är inte ditt fel!

Du kommer kanske att börja rida igen så småningom? Jag slutade med hästar när jag var 19 och flyttade till en annan del av Sverige för att studera. Femton år senare började mina två äldsta barn på ridskola och 2-3 år senare hade vi ett par egna hästar och flyttade till en hästgård. Det behöver inte vara slut med hästar för alltid.

 

[karamelldrottningen]

Jag är en 17 årig kvinna som ridit sedan barnsben, för tre år sedan bestämde sig min familj för att flytta ut till en hästgård för att gynna mitt intresse ännu mer. Med tiden köpte vi ett par hästar till och har i nuläget en vuxen häst och 3 unghästar. Planen var att jag skulle rida den äldre hästen tills pensionering om 5-6 år, rida in unghästarna en efter en och sälja av. (Vilket jag gjort med en som nu är såld). Jag började även på ett ridgymnasium och har 1 och ett halvt år kvar där. Men!

Jag är inte motiverad längre, att börja på ridgymnasiet var nog lite mitt sista hopp för att få upp det stora intresset som jag nog faktiskt aldrig haft i ärlighetens namn. Jag köpte min första häst för att min dåvarande bästa kompis köpte häst samtidigt och när jag hade hästen inackorderad så tävlade jag och var nöjd med hästlivet.

Att köpa hästgården blev en fix idé som jag trodde skulle fixa allt för mig. Det är inte så att jag inte utvecklas, tvärt om. Hästarna har aldrig varit skadade och hästeriet flyter på egentligen. Men jag vill inte mer, det jag vill nu är att flytta till den större stad där jag pluggar, börja på högskolan och kanske mest av allt se vem jag är utanför hästarna. Som ni märker så är det många komponenter i detta men jag vet bara inte hur jag tänker. Att "svika" mina föräldrar som köpt allt detta och satsar helhjärtat på mitt intresse känns så himla elakt men ändå känner jag att det måste väl vara jag som vill? De sista månaderna, om inte året, så har intresset svalnat markant och nu när skolan blir mer intensiv så känns det bara inte som rätt tid i livet att ha hästar. Hur gör man? Vad tänker ni? Hjälp!

Prata med dina föräldrar om hur du känner. Kanske behöver du bara en paus från alltihop? Göra något helt annat för att få perspektiv? Du behöver ju inte bestämma just nu precis vad du ska göra många år frammåt. Många byter yrken flera gånger i livet. Bara för att du bromsar in just nu inom hästeriet så betyder inte det att det är kört för dig i all framtid sen om du skulle ändra dig.

Edit: du skriver att du inte vill svika dina föräldrar. Men tänk snarare att du sviker dem mer om du inte berättar hur du känner. Visst de blir säkert ledsna i början, men det får de bli i så fall. Berätta ändå.