ska man bry sig om släkt och vänner?

[KisseNova]

Ni som skaffar barn ungt, bryr ni er om vad folk i er närhet ska säga?
Om du känner att det är rätt val för er, skulle du ändå göra abort om någon närstående vill det??


Jag var 20 när jag fick Dominic, och brydde mig inte om vad folk sa utan det var mitt val. Det är jag som tar hand om honom, han är min

 

[escodobe]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Ja, beroende på fadersn inställning.

 

[escodobe]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Har sett för många sorliga fall av "s.k" pappor som inte tar sitt ansvar för att vilja utstätta mitt barn att ha en sådan far.
Visst, han behöver itne ha en kärleksrelation med mig, men ska ändå kunna samanbeta för barnet skull.
Alternativt vara HELT frånvarande. Dvs inte ens finnas på pappret - men det är sällan genomförbart.

 

[Bebben]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Jag bryr mig visserligen inte alls om vad folk skulle säga, men har faktiskt inte hört något negativt än heller. Visserligen så omger jag mig bara med människor som jag tycker om numera, och dom brukar inte komma med negativa och tråkiga kommentarer om mitt liv. Så abort pga omgivningen - nej.
Hade pappan däremot inte velat ha barnet så hade jag gjort abort, som det känns nu i alla fall. Jag vill att mitt barn ska ha en far som önskar sig det, och har längtat efter sitt barn och VILL vara med i dess liv.

Nu är jag 19 år, fyller 20 i sommar, och är gravid. Helt oplanerat och med preventivmedel, men ändå väldigt välkommet och efterlängtat nu. Pappan är äldre än mig, så att någon skulle kommentera hans ålder tvivlar jag på
Tilläggas kan att vi bor ihop och har så gjort i 1½ år, och vi har inga planer på att bryta upp heller, så barnet kommer (Förhoppningsvis) få ha båda sin föräldrar närvarande.

 

[escodobe]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

exakt vad jag tycker, föräldrarna behöver inte nödvändligtvis vara ihop. Men pappan måste ändå både vilja och var ansvarsfull nog för att vara en vikgt del i barnets liv.

 

[Bebben]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Precis. Viljan är enormt viktig där tycker jag. Då kan man klara av det mesta ihop, även om man inte är tillsammans längre kanske. För det är ju ändå ett livslångt ansvar som man ska dela. Det är pengar, tid och uppfostran som ska "delas ut" mellan föräldrarna, och med bråk så blir det bara väldigt tråkigt och jobbigt för barnet..

Min syster har valt att behålla sitt barn (Ska föda nästa månad) trots att pappan i v 6 sade att han absolut inte vill ha det, eftersom det var ett ONS (Men dom känner varandra sen innan) osv.
Nu så kommer han att tvingas till faderskapstestet osv, och få betala underhåll och hela den biten men utan att vara delaktig i barnets liv, för han vill faktiskt inte ha det. Hoppas det går bra för barnet ändå..

 

[Poxz]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Håller med de andra, pappan ska ju helst vara engagerad på ett eller annat sätt...

Sedan finns det ju fjorton - femtonåringar som är fast beslutna att skaffa barn och då kanske man borde lyssna på sina föräldrar för i det fallet blir det ju DE som får ta ett stort ansvar för barnet, ocn en så ung person är ju sällan redo för föräldraskap. Likaså om en ung person verkligen är olämplig men inte inser det själv... Ja, det är en svår fråga.
Förresten, kan man tvinga en omyndig till abort som förälder?

Mamma vill nog inte att jag skaffar barn alls (och jag är 28, men har det lite jobbigt till och från, och hon tyckte nog att det var rätt jobbigt med barn) men skulle jag få ett är jag säker på att hon skulle älska det i alla fall trots de milda protesterna.

 

[Sar]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Jag är så himla glad att vi väntade med att skaffa barn tills jag var 30. Nu när man har barn inser man att det inte går att leva samma liv med som utan barn. Däremot inte sagt att livet är sämre med barn, tvärtom- det är livets gåva! Man kompromissar dock på ett helt annat sätt än tidigare då man bara hade sig själv, sambon och hästen att tänka på.
Jag behövde definitivt en lång period av egotid och jag är övertygad om att jag är en mycket bättre mamma nu än jag hade varit som yngre även om jag skulle ha älskat barnen lika mycket då som nu. Däremot kan man inte säga att det som är rätt för den ena är rätt för den andra, andra tjejer har kanske inget större behov av relativ ansvarslöshet och att slå sig lös?
En gammal skolkamrat berättade för mig att hon fått operera bort sin livmoder som 29-åring, för henne var det världens lyckovinst att ha blivit mamma tidigt även fast jag inte sett det så tidigare.
Så livet gör oväntade vändningar och det gäller att hänga med i svängarna .
Som svar på din fråga; jag, jag hade antagligen gjort abort om jag var yngre. Speciellt om pappan inte hade velat.
Däremot skulle jag aldrig någonsin döma en yngre mamma som gjort sitt val. För henne är det kanske helrätt!

 

[TinyWiny]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Nej aldrig!!!! fick första innan jag fyllt arton andra innan jag fyllt tjugo, Hade då förlorat ett barn när jag var sexton och var så lyclig att jag fick två friska barn när jag ville ha dem. Det är jag som tar hand om mina barn, ingen annan har med det att göra.
Har aldrig ens tänkt tanken att be mina föräldrar om hjälp som sagt, mina barn, mitt ansvar, mitt liv.
Om man "väljer" abort för någon annans skull får man nog svårt med relationen till den personen, om man själv faktiskt ville ha barnet.
Jag anser att livet, det riktiga livet börjar när man får dessa underbara ljuvliga barn till låns . Att få följa dem i deras utveckling stötta trösta och visa vägen.
Har en kompis som blev mamma först vid trettio och hon har aldrig förstått tidigare vad jag menade med att livet börjar då, men det förstår hon nu...

 

[KisseNova]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

håller fullständigt med dig.

 

[hjortron]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Är det frågan om abort måste man följa sin egen känsla oberoende vad andra säger inklusive pappan, det är många hormoner och känslor inblandade och den som drabbas mest utav detta är kvinnan.
Håller inte riktigt med om att det riktiga livet börjar när man får barn utan det riktiga livet pågår hela tiden.Jag fick barn tidigt 17år och det är inget jag rekommenderar fast jag älskar mitt barn, men för hans skull hade det varit bättre om han blivit född 10 år senare eller så.Småbarnstiden gick väl bra fast han hade mycket barnvakt när jag ville ut o festa, det som jag tycker är tråkigast är att nu när han har fått barn hinner inte jag ägna mig så mycket åt mina barnbarn som jag ville eftersom jag står mitt uppe i mitt yrkesliv

 

[Curly]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Man hör ju mkt om unga tjejer/par som får höra nedlåtande kommentarer eller antydningar till att de inte klarar av mödraskapet.

Hade jag fått höra något sådant skulle jag snäsa tillbaka i stil med: "Jaså, så du behövde vänta tills 30-årsåldern innan du var mogen då?!" Och påminna dem om att chanserna redan sjunker från 25-årsåldern och att idealet är 17-årsåldern rent biologiskt. Jag förstår att många i regel har det mer stabilt och känner sig tryggare och färdigfestade när de är äldre, men det är inte ALLTID så och mkt är det ju samhället som inte är anpassat till unga föräldrar nu när kvinnor också vill göra karriär, plugga och jobba och känner den pressen. Jag är väl ett undantag med mina 21 år och sambo sen många år, hus, bil, inget partybehov mm.. Jag känner att jag skulle klara ett barn nu om inte p-pillrena skulle "skydda" tillräckligt eller nåt skulle "gå snett". Dock satsar vi väl på att försöka om några år. Det är väl någon längre resa jag skulle vilja göra först och fundera mer på studier. Just nu har jag ett okej heltidsjobb och söker hela tiden roligare som inte kräver mkt studier. Jag kanske inte vet vad jag vill plugga förrän om många år. Barn kan man inte vänta med för länge.

Jag ser det dock som att om man nu måste göra karriär så gör jag hellre det senare då det finns all tid.

 

[Sar]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

"Jag ser det dock som att om man nu måste göra karriär så gör jag hellre det senare då det finns all tid."

Jag måste säga att jag upplever det helt annorlunda. Jag är så glad att jag redan klättrat på karriärstegen eftersom jag nu aldrig skulle offra kvällar, helger eller ens jobba heltid nu när jag har barn.
Det är före barnen man har tid, efter man fått barn vill i alla fall jag spendera mesta möjliga tid med dem och då betyder inte karriären lika mycket längre, d.v.s. det är skönt att hänga kvar men jag skulle inte orka lägga ner tiden och energin på att kämpa mig uppåt.
Men alla är förstås olika!

 

[Jenka]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Kanske ska börja med att säga att jag inte har barn och inte har några planer på det heller (jo, i framtiden, men inte nu).

Om jag blev gravid så skulle den enda som har nåt med mitt val att göra vara pappan. Visst, jag skulle kunna prata med mina föräldrar, vänner etc men beslutet kan inte de få mig att ändra. Jag går min egen väg och har väl alltid gjort...

Som sagt, pappan är annorlunda, jag tycker att ett barn behöver båda sina föräldrar.

 

[KisseNova]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

håller med dig om att barn behöver båda föräldrarna.


Men man får samtidigt kolla lite på hur en situation ser ut mellan båda föräldrarna. Men jag skulle själv inte kunna skaffa barn utan en pappa i bilden..

 

[Curly]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Jag menar inte när man har småbarn utan kanske mer när de har blivit äldre.. Om man då t ex får barn ganska tidigt. Jag vill aldrig jobba heltid eller satsa på karriär när jag har småbarn.

 

[fjolltroll]

Sv: ska man bry sig om släkt och vänner?

Nej man behöver väl inte bry sig om vad släkt och vänner säger. Fast det förutsätter att man vet vad man ger sig in på.