Säg att jag gjorde rätt

[LillaMy84]

Ska försöka göra en lång historia kort.
Den 20e augusti kom dagen ja länge bävat för, min gamle skrutts kropp bara la av
Dagen började som vilken annan, han skuttade, glad i hågen, som alltid på långpromenderna. Just denna dagen var det ett par timmars svampplockning på agendan. Men så på kvällen när det var dags för kvällskiss så bara låste sig hela bakdelen och han kunde inte längre stå

Sambon fick bära/stötta upp bakdelen och hjälpa honom in i bilen. Här om nånstans drar kugghjulen igång i hjärnan.. Hunden i fråga hade ett ego med Stort E och att öht lyckas lyfta honom skulle aldrig någonsin kommit på tal, det hade han aldrig tillåtit. Varför lät han sig bäras nu helt plötsligt?

In till Blå Stjärna så fort det bara gick och väl framme fick han somna in i bilen, med huvudet i mitt knä Ville inte att han skulle behöva hållas på och bli lyft/underökt och sen kanske ändå få somna in.. Han var ju ändå 11år..

MEN så kommer dom där förbannade tankarna, som jag VET inte spelar någon roll, hursom får jag ju inte tillbaka honom.. Ändå bara skenar det iväg Gjorde jag verkligen rätt? Tänk om det bara var något som kunde ha lösts på ett enkelt och snabbt sätt? Utöver mitt beslut funderar jag ju på vad det egentligen var som hände (än en gång, jo, jag vet att det eg inte spelar någon roll)? Hur kunde han gå från pigg och fräsch till totalt skruppel på någon sekund

Nu känner jag att jag mest svamlar iväg, så som jag inte skulle och nu sprutar dessutom tårarna igen så jag knappt ser vad jag skriver.. Än mindre kan jag tänka klart. Vet egentligen inte vad jag vill med tråden ens, kanske bara behövde skriva av mig lite. Kanske behöver jag få det upprepat för mig att jag iaf inte gjorde fel!

 

[Glimfeather]

Sv: Säg att jag gjorde rätt

Jag skickar en styrkekram! Självklart gjorde du det enda rätta!

 

[Emuliiaa]

Sv: Säg att jag gjorde rätt

Du känner din hund bäst och gjorde det rätta så han skulle slippa ha ont! Styrkekramar

 

[escodobe]

Sv: Säg att jag gjorde rätt

Du gjorde rätt. Jag avlivade min äldsta på ännu "lösare" grunder än så. När exet ringde och var ledsen och berättade att hunden "inte var sig själv" så bokade jag tid samma dag. Det är möjligt att det var något som hade kunnat fixas, men att hålla på att fortsätta att lappa och laga en sådan hund som min äldsta vore bara grymt. Han ska vara en lycklig och dumglad bulldozer inte en sur stackare med restrektioner när det gäller att röra sig och ha roligt.

 

[Red_Chili]

Sv: Säg att jag gjorde rätt

Du gjorde helt klart rätt. *skickar styrkekramar*

En gång fanns det en toksöt liten whippet på kenneln där jag bodde periodvis. En glad och kelig liten tjej som visserligen hade en hel del humör, men helt omöjlig att inte älska. När hon var gammal var hon fortfarande med på långpromenaderna, gick lös och busade med de yngre ibland, men kom farande som en kanonkula direkt när man ropade på henne. Visst var hon grå i ansiktet, men inte värre än så.

Plötsligt en morgon var hon seg. Väldigt seg, men hon gick ändå ut för att kissa lite. Det kändes inte bra alls. Visserligen hade vi varit på långpromenad dagen innan, men så jobbig var den absolut inte att hon borde vara påverkad dagen efter...Runt lunchtid skulle några killar gå långpromenad och kommer till mig för att säga att det är något konstigt med vår lilla whippet. Går ut i hallen och möts av en liten hund som knappt kunde stå. Hon bara skakade och rasade ihop i mitt knä.

Någon timme senare lyckades vi få tag i kennelägarna som självfallet inte var hemma just den dagen. Iväg till veterinär med lilla hunden i knät och jag kände direkt att det var sista gången jag såg henne.
På kvällen sa de att hon inte svarade speciellt bra på behandlingarna och att man visserligen kunde ta ryggmärgsprov osv, men det troligaste verkade vara att hon fått hjärnblödning/propp/liknande och chansen att hon skulle klara sig var inte stor.

Hon fick somna in den kvällen, och det enda jag önskat var att vi hade kunnat komma in till veterinären snabbare för att minska lidandet så snabbt som möjligt. Nu tog det flera timmar innan vi såg hur illa det var med henne innan vi kunde åka iväg. Jag avskyr det.

 

[taccotad]

Sv: Säg att jag gjorde rätt

Du gjorde rätt tycker jag!!! Jag vet att den dagen kommer här med...ganska snart. Kan vara allt från nån vecka till ett par år då hunden i fråga fortfarande är pigg och glad och inte verkar ha ont. Men jag försöker verkligen intala mig att den dagen jag märker att det är dags, då måste jag boka tiden omgående.

 

[Ravishing]

Sv: Säg att jag gjorde rätt

Min kille somnade in den 6e september. Det var samma med honom, från en sekund till en annan fick han ett återfall, trots mediciner, och då åkte jag in med honom 1 timme senare. Och jag har ro i själen, för det var helt rätt beslut. Det låter som att det var det för dig också, om du ser det ur en icke-självisk synvinkel.

 

[Meanwhile]

Sv: Säg att jag gjorde rätt

Modigt beslut av dig. Din hund tackar dig för att du tänkte på hans bästa och inte började förhandla med dig själv om vad som är ett värdigt hundliv.