A
anonyma_ann
NU har jag (vi) satt oss ordentligt på pottkanten. Eller också är det bara jag som förstorar.
Känner mig inte riktigt bekväm i situationen, därav det anonyma nicket.
Jag är oplanerat gravid. I v 8 redan.
Vi (jag och sambon) har en ganska vild 2-åring sedan tidigare.
Jag och sambon har köpt hus som vi renoverar. När vi flyttar in kommer jag att vara i v. 17-18. Det är en 3:a med hittintills oinredd övervåning= barnen kommer att få dela rum. Går det bra hos er?
Vi har ganska stora problem i vår parrelation, största är väl att jag upplever att sambon inte städar o hjälper till i hushållet= jag som har huvudansvaret. Har tom varit/är så dåligt att jag funderar på att separera om det inte blir bättre till sommaren. Dock går vi på familjeterapi.
Barnet blev till genom "slarv", vi har oftast kondom, men denna gång (vet exakt datum) så kom han i mig utan att kolla om det var "säker period".
Jag tycker att detta känns jättejobbigt, upptäckte det precis innan jul, och har ännu inte vågat säga något till sambon (jag vet, helt förkastligt..)
Jag tycker det är viktigt vad mina föräldrar tycker, (eg ganska löjligt när jag är ca 30), och de skulle INTE gilla en ny grav. Igår sa tex mamma när jag klagade över illamående att "ja, hoppas innerligt att det inte är något syskon till XX".
Är också superorolig för bebisen och ev skador, har druckit sprit, och ätit både mögelostar och rökt/gravad fisk samt målat.
Kommer jag att orka med 2 barn? Kommer jag att orka med grav? Den förra var jobbig med massa vatten etc.
Har ni några tips på hur jag berättar? Känns som att sambon kommer att bli jättearg och lägga hela skulden på mig.
Abort är inget alternativ. Har gjort det 1 gång, med "giltigt skäl". Och inget jag vill upprepa, speciellt inte för ett oplanerat, men annars välkommet barn.
Moderator: flytta till Föräldrar om du tycker...
Känner mig inte riktigt bekväm i situationen, därav det anonyma nicket.
Jag är oplanerat gravid. I v 8 redan.
Vi (jag och sambon) har en ganska vild 2-åring sedan tidigare.
Jag och sambon har köpt hus som vi renoverar. När vi flyttar in kommer jag att vara i v. 17-18. Det är en 3:a med hittintills oinredd övervåning= barnen kommer att få dela rum. Går det bra hos er?
Vi har ganska stora problem i vår parrelation, största är väl att jag upplever att sambon inte städar o hjälper till i hushållet= jag som har huvudansvaret. Har tom varit/är så dåligt att jag funderar på att separera om det inte blir bättre till sommaren. Dock går vi på familjeterapi.
Barnet blev till genom "slarv", vi har oftast kondom, men denna gång (vet exakt datum) så kom han i mig utan att kolla om det var "säker period".
Jag tycker att detta känns jättejobbigt, upptäckte det precis innan jul, och har ännu inte vågat säga något till sambon (jag vet, helt förkastligt..)
Jag tycker det är viktigt vad mina föräldrar tycker, (eg ganska löjligt när jag är ca 30), och de skulle INTE gilla en ny grav. Igår sa tex mamma när jag klagade över illamående att "ja, hoppas innerligt att det inte är något syskon till XX".
Är också superorolig för bebisen och ev skador, har druckit sprit, och ätit både mögelostar och rökt/gravad fisk samt målat.
Kommer jag att orka med 2 barn? Kommer jag att orka med grav? Den förra var jobbig med massa vatten etc.
Har ni några tips på hur jag berättar? Känns som att sambon kommer att bli jättearg och lägga hela skulden på mig.
Abort är inget alternativ. Har gjort det 1 gång, med "giltigt skäl". Och inget jag vill upprepa, speciellt inte för ett oplanerat, men annars välkommet barn.
Moderator: flytta till Föräldrar om du tycker...