Sv: Ont

Jag svarade på ovanstående. Att det visst finns alternativ. Och jag tror inte heller att den här hunden blir knäckt och rädd för människor av att hängas i kopplet en stund (även om jag är tveksam till om det är rätt metod), den blir snarare förbannad, frustrerad men inser förhoppningsvis att den mött sin överman. För stunden iaf.

Eller menar du själv att det är enda alternativet?

jag menar inte att det är det enda alternativet, men jag vet inte hur man ska få bort problemet. det var därför jag frågade.

hur många gånger är det okej att strypa hunden för att uppnå avsedd effekt? en? två? en gång om dagen? varje dag?
 
Sv: Ont

Jag tror inte jag har skrivit någonstans att det är ok att strypa en hund...

När man säger "hänger en hund i kopplet" är det för mig att man håller i en hund genom att låta den hänga i kopplet pga att den fått ett utbrott och för att man vill kunna hålla den i från sig på ett riskfritt sätt samtidigt som man kan hålla sig lugn nog att få övertaget. Alltså inget man gör i "förebyggande syfte" eller upprepade gånger.
 
Sv: Ont

Jag har sett, jag har praktiserat och anser att det inte finns något bättre alternativ. De här hundarna blir inte rädda på samma vis som en vek hund blir. Man knäcker dem inte och man skapar ingen konflikt mellan hund och förare. Snarare löser man den.

En tuff hund som biter för att få som den vill kommer att bita då man hänger upp den också, men den gör det inte i dödsångest eller panik utan den gör det därför att den blir förbannad. När hunden gett sig och inte är förbannad längre så släpper man ned hunden igen.

Det är den mest skonsamma metoden för att sätta en kung på plats. Långt ifrån det djurplågeri du vill få det att framstå som. Alternativet är att ha en hund som styr ens liv ocgh faktiskt är potentiellt farlig. De här hundarna bossar inte lite utan totalt. Det mår varken hund eller förare bra av för det är eviga konflikter livet igenom. Lev med en sådan hund en månad och du har ändrat åsikt.
 
Sv: Ont

jag uppfattar inte brandguls hund som så farlig, utan mer som en hund som vill få sköta sitt och markerar när den stöter på motstånd. så länge sådana hundar inte stöter på motstånd är de ganska harmlösa.

jag vet inte vad du menar med hänger, men hängningen jag såg gick ut på att ett smalt halsband lyftes upp bakom öronen, drogs åt och sedan hissade man upp hunden några sekunder. bakbenen hade kontakt med marken hela tiden. hunden fick panik, ögonen stod rakt ut och den klöktes och kippade efter andan en lång stund efteråt. visst, den kom av sig i det dåliga beteendet, för stunden i alla fall. men det var ingen lugn och balanserad hund de hade efteråt. den var verkligen skiträdd.

jag tycker att det är högst relevant att diskutera hur långt man får gå när man straffar sin hund för ett oacceptabelt beteende. var går gränsen för dig? hur mycket smärta kan du tillfoga din hund innan du anser att det inte är okej längre? och hur tolkar du djurskyddslagen i detta fallet?
 
Sv: Ont

Nu har jag funderat lite till och kommit fram till detta:

I mina ögon är det självklart att den hund som hotar att skada sin förare, därför att dne anser sig vara kung, ska få sig en resa där den i princip tror att den ska dö. Den ska uppleva så stort obehag att den aldrig tänker tanken att försöka sig på det igen. Jag förstår inte ens hur man kan vara av en annan åsikt. Här får djurskyddslagen säga vad den vill för det viktigaste är att skydda människan. Det går inte att leva efter hundens regler och det ska man heller inte göra. Strunt samma om de här hundarna är harmlösa så länge de får som de vill för det kommer alltid ett läge då de inte kan få sin vilja fram och då ska inte föraren behöva bli upptuggad.

Den hund som biter sin förare av denna anledning ska ta mig sjutton känna dödsångest och det är varken taskigt mot hunden eller fel på något annat vis. Antingen fixar man så att hunden aldrig kan tänka sig att bita igen eller så tar man bort den. Det är de två alternativ jag ser, annars ber man om att det ska hända en olycka.

Här får det inte komma in något humanistiskt tänkande för en hund är en hund och människans liv och hälsa går alltid före. Studerar man dessutom hundar i flock så får den hund som biter ledarhunden duktig med stryk tills uppkomlingen ger sig. Det sker ingen avledning, ingen diskussion. Hundar som gått ur hand och som ska ordnas till av befintlig eller ny förare kan inte behandlas med silkesvantar.

Vad gäller hundar som det inte gått riktigt lika långt med och som inte är någon direkt fara får man ta det lite lugnare med, men jag skulle inte lämna dem ifred och låta dem styra mitt liv. Har man en gång levt med en sådan hund så vet man varför. Däremot fungerar även här hängning bra då det är en intensitetssänkande korrigering där hunden inte har möjlighet att svara upp, gå in i kamp eller liknande. Det hela kan ske väldigt lugnt och kontrollerat.

Visst kan hundarna bli halvt hysteriska och bita vilt ikring sig, men då ger de fan i att hota igen.
 
Sv: Ont

jag tycker nog att vi har ett ansvar att se till så att det inte går så långt att hunden hamnar på tronen. hunden kan ju knappast hjälpa att vägen till kungakronan är fri, utan vi ska sitta parkerade där från början. jag förstår vad du menar med att hunden ska tro att den kommer dö, men då är vi där igen. hunden måste vara tillräckligt vek för att minnas! annars måste du gång på gång upprepa behandlingen, och kanske öka intensiteten ännu mer, och risken finns att du faktiskt allvarligt skadar hunden. var går gränsen för de fysiska skadorna?

jag har inte någon hund som biter mig, men jag har utan framgång försökt straffa bort ett extremt beteende (mattjuveriet). jag tror utan tvekan att jag hade kunnat bryta benen av hunden utan att vara garanterad några långvariga resultat. han minns helt enkelt inte eller så är frestelsen för stor. tänk dig samma hund fast med ett annat problembeteende, som att han skulle bitas. hur många gånger, och hur länge ska en sådan hund hänga och dingla för att det ska vara värt det?
 
Sv: Ont

*läst alla inlägg*

Nu är ju inte hunden mitt ansvar något mer *jippi*

Men rent spontant så skulle jag bara vilja sätta mig på honom tills han gav sig. Kan lugna alla med att jag inte sköter honom något mer och kommer alltså inte att göra det ;)

Det här med hägningen likställer jag nog med att man håller fast hunden tills den "somnar". Båda sakerna går ju ut på att få hunden att ge sig. I Sverige är det ju Bengt R som förespråkar den metoden (Jag har även sett C Millan göra det på TV) och han har ju spaniel (som man inte förväntar sig biter tillbaka) Jag förstår att man istället hänger en större hund benägen att bita med kraft!

Jag är glad att hunden inte är mitt ansvar för jag behöver inte ens överväga att behöva ta till någon sådan metod. Jag behöver inte ens fundera på om jag ö h t skulle vilja det heller, så det lämnar jag åt stjärnorna.

Jag trodde efter någon dag att jag skulle klara av honom med några få och bestämda regler. Men det tog ju liksom bara skruv på det hela. En del kanske uppfattade det som att hunden gick omkring här och gjorde hyss för att han var understimulerad. Men så var det inte. Utlösningen till hans beteende kom från mig. T.ex. åt jag lunch och sa att han inte gick tigga så gick han och gjorde något annat. Så länge jag inte nejade honom eller inte ställde krav så gjorde han absolut inga hyss.

Ja jag tycker också att man kan anspassa sig till hunden till viss del. Men han tog verkligen över allt :crazy: På promenaderna kunde han ibland få för sig att han skulle hem eller ville gå en annan väg och vägrade helt sonika att öra på sig. Eller slet och drog i kopplet hemåt helt enkelt. Det blev liksom kaka på kaka... Hopplös ute och hopplös inne, det finns ju inget utrymme kvar för mig till slut. Riktigt tillfreds var ju hans matte inte heller. Dels inne när han tog sönder saker, tog all mat han kom över och mer sådana saker. Hon kunde ju inte klippa klor eller ta honom på benen. Pälsen får hon ju vårda i omgångar eftersom hon bara lyckades ta en liten yta åt gången.

Många ser nog framför sig en aktiv och kanske stressad hund. Men nej. Det intrycket ger han inte alls. Otroligt lugn. Hetsar inte upp sig. Skäller aldrig. Känns rätt så stabil faktiskt.(Dock har han lite rädsla, ljudkänslig och så där) När han protesterar så är det inte så att han inte hör eller förstår. Nej. Han tittar under lugg med frambenen lite brett isär och sänkt huvud. Hans ögon ser inte ett dugg osäkra ut. Han kör med det säkraste kort han har och det fungerar ju...

I efterhand en rätt så intressant bekantskap och det har ju verkligen gett mig inblick i vad jag inte vill ha för temperament på en hund... Ibland vill man bara kunna sucka: Gå och lägg dig, och då vill jag att hunden gör det och inte testar 14 ggr varenda gång om jag verkligen menar det.
 
Sv: Ont

Nu är ju inte verkligheten så att det inte finns hundar som går ur hand. Det händer ju och någon måste fixa det. Mycket få hundar anser att det är värt att fortsätta slåss för tronen när de väl tömt analsäckarna. De som gör det går inte att ha i samhället och tas därför bort. Där skiljer det sig mellan din hund som är matfixerad och hundar som vill vara kung. Maten kan man låsa in, men det är svårt att anpassa hela samhället efter hunden.

Om folk däremot kunde sätta ned foten vid minsta tendens till käft från hunden så skulle vi inte ha det här problemet, men då är vi återigen tillbaka till motsättningen mellan den muka och den hårda sidan. Hamnar en sådan mjuk människa med en kung till hund så går den ur hand.
 
Sv: Ont

Jag har aldirg varit emot halti om det är frågan om människans hälsa. Däremot tycker jag att man gott kan använda sig av stryp eller liknande istället om man har problem med att hunden drar och arbeta bort problemet istället för att slänga på en halti.

Det jag argumenterat emot mest är de som tror att halti är ett snällt hjälpmedel, vilket det inte är. Det korrigerar med obehag precis som stackel och stryp, men fok fattar inte det för det ser så snällt ut.

Stryp har jag aldrig sagt ett ord om.
 
Sv: Ont

Jag håller med till 100% i allt.

Mitt val av hund (och ev. framtida val) baseras just på att jag SLIPPER ta sådana allvarliga eventuella konflikter. Jag vill inte, och inser att jag aldrig behövt det heller. De gånger jag blivit arg på mina vovvar har det ju varit på "normal" nivå och det räcker för min del.

Jag vill kunna stampa med foten i backen och säga dumma jycke och så ska det vara bra med det. Jag vill inte ha en hund som käftar emot eller hotar med att hugga mig oavsett om den så bara skulle väga 3 kg.

Min gamla hund har morrat åt mig 2 ggr. En gång när hon hade en fågel i munnen som hon ville mosa. Jag bara tog den av henne utan att bry mig om något och bara fortsatte att träna som ingenting. Sen morrade hon aldrig mer. Sen har hon flippat i situationen "möter hund", men då var hon ju okontaktbar... Sen en annan härlig gång när hon fått tag på ett jättestort älgben. 3 andra hundar ville också komma åt det benet. Hon morrade och var så upphetsad så hon bara darrade i hela kroppen. Hundarna var lös så jag bad henne stanna in, satt henne och tog benet av henne. De andra undrade hur jag tordes när hon morrade så våldsamt. Men jag såg på hela henne att det inte var MIG hon morrade åt. Det var åt de andra hundarna. Så trots den enormt pressade situationen hon stod under så fanns det inte en sekunds tvekan att spotta ut det hon hade i munnen åt mig :)
 
Sv: Ont

Men det hade varit oerhört bra i detta fallet!

Jag har ju dessutom kunskap om hur den fungerar och det minskar ju risken att hunden ska komma till skada. Det är ju ingen häst man leder omkring med...
 
Sv: Ont

igen, så går inte alla "hårda" männikor runt med en knölpåk som de dunkar i skallen på hunden med jämna mellanrum, och på samma sätt är ytterst få "mjuka" människor så mesiga att de aldrig vågar säga nej till sin hund.

men om vi återgår till det rent praktiska med bestraffningar, hur långt kan man gå? jag har fortfarande inte fått svar på den frågan.
 
Sv: Ont

jag trodde att jag skulle få en sådan hund. som man sa åt en gång, och att det skulle räcka. tji fick jag.
 
Sv: Ont

Man han fungerar ju i andra situationer. Att man inte kommer överens om allt är ju okej i mina ögon. Men ja... Du kände ju själv att situationen gick dig lite ur handen när du även hade problem ute! Du sökte hjälp och gjorde ett bra jobb och löste faktiskt massor av problem :) Skulle du haft kvar båda hundarna idag om det fortsatt som då det var som värst? Man måste ju kolla på hela helheten också. Få hundar är ju helt perfekta ;)
 
Sv: Ont

ja min hund blir ju aldrig farlig på det viset att han svarar upp. han blir ju aldrig arg. den andra blir jättearg, men inte på mig. så sådana problem som du har haft med lånehunden har jag aldrig haft, och det är jag glad för. nej, jag hade nog inte haft kvar hundarna om problemen inte gick att lösa. loke kanske, för han är ju snäll, men inte minina. hon var alldeles för farlig.

jag tänker mer på hur man löser det rent praktiskt med en hund som inte är så noga med bekräftelse från människorna. hur får man bort problembeteenden? det är inte (enbart;)) för att vara provocerande som jag frågar, jag är faktiskt nyfiken också. går det att förvandla ett monster till en gullegris eller måste man alltid ha ögon i nacken och påminna hunden om vad gränserna går? det pratas ju så himla mycket om att man ska säga till en gång ordentligt, men när jag försöker på samma sätt så får jag ingen reaktion. inte heller när jag säger till ordentligt 10, 50, 100 gånger. jag har helt enkelt svårt att tänka mig att alla problem flyger all världens väg efter EN bestraffning ens när det gäller en hyfsat vek hund, så hur fungerar det med de lite tuffare hundarna som beter sig så illa?
 
Sv: Ont

Fast de är beredda att göra det. Kanske inte ta en knölpåk, men som en väns man sade till mig:
"Så lite som möjligt men så mycket som behövs."

Han sade även:
"Det finns inte ens i min tanke att min hund skulle våga bita mig. Då har jag ihjäl honom."

Detta sagt av en man som är mycket mjuk och fin med sina hundar, men om han måste så kan han bli oerhört tuff.

Exakt var gränsen går är jag inte duktig nog att avgöra, men när hunden svimmar är min gräns nådd. Straxt innan går däremot bra.
 
Sv: Ont

Han är med andra ord inte helt obildbar *he he* Varför vissa saker inte fastnar vet jag inte. Jag har också haft olösta problem som jag blivit urarg över, det har heller inte hjälp. Det kanske är så pass viktigt för hunden? Jag vet inte. Jag känner i alla fall att jag menat allvar från tårna.

Jag tror alltid att man måste påminna hunden om vad som gäller. Kanske inte på samma hårda sätt. Men liksom fila på det hela tiden. Jo det tror jag.

Men just det där med att hänga eller ligga på hunden handlar väl om att en gång för alla få den att vika sig, att underordna sig och det glömmer det kanske inte??? Eller så kanske man få påminna en snabbis? Första gången låg man kanske 3 h på hunden, andra gången kanske bara 1 h?? Det handlar väl också om att framkalla rädsla för en? Eller? Att hunden fattar att man kan vara farlig om man vill. Den har kanske aldrig förstått det innan utan tror att livet bara är en fest.

Jag har också tänkt tanken med denna hund att han skulle behöva lite spö av andra hundar för att fatta att han inte är kungen (Ska lugna alla med att jag aldrig skulle utsätta någon hund för det) Men det var tankar som gick i mitt huvud när jag funderade på vad det var för "fel". Alltså... Det är viktigt att valpen i valplådan får chansen att underordna sig andra vuxna hundar! Jag tror att det även är viktigt för relationen med mäniskor!
 
Sv: Ont

Alla problem försvinner inte, men det beteende man just korrigerat kan mycket väl ändras efter en korrigering. Det beror mycket på person också. Tror man inte på det man själv gör och är övertygad om att man själv alltid vinner så ser hunden det och tar inte korrigeringen på allvar. Den ser minsta tveksamhet. Min väns man, däremot, har ingen tvekan och han får igenom det han vill ganska omgående. Han behöver inte heller upprepa sig särskilt ofta.

Jag själv har inte så mycket pondus så för mig skulle det inte räcka med en korrigering av den typen av hund vi diskuterat. Jag skulle nog inte ens komma åt den ordentligt även om jag försökte. Dock har även jag korrigerat bort oönskade beteenden med bara en enda korrigering. Med rottisen så var det jakten på vilt och med Schäfern så handlade det om att stjäla mat.

Så det går
 
Sv: Ont

Visst kan man behöva påminna, men det räcker då ofta med barsk röst. Hunden vet ju konsekvensen av att käfta så det försöker den sig inte på igen.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 850
Senast: fixi
·
Hundträning Något luddig trådstart kanske men jag har ett problem med att min ena hund har gjort utfall mot barn i koppel. Med utfall menar jag att...
2
Svar
38
· Visningar
5 305
Senast: Liran
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
35 916
Senast: Snurrfian
·
Övr. Hund Hej, ny här på forumet! Hur som helst, det som blivit för mig är att min sambo tvingade på mig en hund förra året då hen lovade att jag...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
14 018
Senast: lilstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bilköp och hundbur
  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #10

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp