Överreagerar jag, igen?

[Gnist]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Vi har väl ungefär liknande situation, fast det då rör sig om barnens mormor, som gör skillnad på barnbarnen.

Jag har konstaterat att så är det och det är så hon är/gör och sedan är det inte mer än så.
Barnen gillar sin mormor ändå, fast de är medvetna om att kusinerna får mer/dyrare grejer/får bo hos mormor i flera veckor på sommarlovet fast mina inte får etc. etc.
Hon kommer dock alltid på födelsedagar och alltid på den rätta dagen, även om presenterna sällan är något som passar barnen, eftersom hon inte tänker på individen som skall få gåvan, så tackar ungarna och uppskattar att de fick något i alla fall.

Vi har accepterat att så här är det och lägger inte mer energi än så på det hela.

 

[break_a_leg]

Sv: Överreagerar jag, igen?

I vår familj är det av ngn anledning många som fyller år samma dag eller dagarna efter varandra. När barnen var små var det viktigt att de fick sin egen dag, men nu så tycker barnen att det är okej att fira samma dag som sin släkting (som är vuxen). I år var vi hos oss för att det passade bättre, nästa år kanske det blir någon annanstans.

Min svärmor gör viss skillnad på sina barnbarn, men det har jag slutat bry mig om numera. Det handlar inte så mycket om det matriella som den personliga kontakten. Hon försöker snarare gottgöra sin frånvaro med att bre på ordentligt vid födelsedagar/jul och när hon väl träffar barnen. "Det hemska" är att barnen numera förstår det själva...

 

[golit]

utanför?

tycker du drar in barnen nästan alla inlägg den här tråden.

glt

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Överreagerar jag, igen?

hmmm... jag fyller den 20:e dec. Så jag vet vad du menar.

Jag fyller 28de december, och är dessutom tvilling. (Men jag älskar min bror).

Jag har inte dessa problemen ännu, men det går jämnt ut eftersom jag och svärmor inte drar jämnt på andra plan..

 

[Javan]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Min mormor gör/gjorde stor skillnad på barnbarnen. Hon har dels många och dels lite klumpigt sätt att dela ut presenter.

Vid ett tillfälle fick lillebror en slant och jag ingen mitt framför ögonen på mig för att han skulle få gå och köpa godis (vi var väl en 8-10 år) visst sved det till MEN jag lider INTE av att min mormor är favoriserande utan det är snarare så att det blivit ett konstaterande.

Den som "blir lidande" är väl mormodern då jag inte har ngn särskild kontakt idag men det har VÄLDIGT lite med prestenter att göra och mkt med annat.

Det är trist med personer som favoriserar - men dina barn kommer fixa det var inte orolig för det VISST de lär märka att äldre kusinen får finare saker men om de sen "bryr sig" är inte säkert.

 

[Invinciblestables]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag känner så väl igen detta. Det är exakt samma sak med barnens farmor. Hon skiter i våra barn och bara bryr sig om dem andra 5 barnbarnen. Hon är här ca 2 ggr per år och hälsar på. Till semestern fick våra barn 50 kr var. Dom andra fick 100 kr var att spendera tex. Jag har haft trådar innan om denna hemska människa. Men en dag gick hon överstyr så numera r hon inte vlkommen hhIt då jag är hemma... Hon är så grymt orttvis och elak.Jag börjar fundera på om hon är riktigt frisk faktiskt.

Ja det är ju för bedrövligt hur hon har burit sig åt bitvis! Man undrar hur en människa är funtad som gör sådär!?

Kicki

 

[Pilot]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag känner också igen mig av det där. När jag var liten så var det farmor och farfar som vi avgudade. Medans mormor var vi nog (tyvärr) rädda för när vi var små. Det bottnade mycket enkelt i att hon själv inte riktigt tyvkte om små barn (eller snarare tyckte vi var jobbiga med spring i benen och allt skrik).
Det jag tänkte fråga är just, det är inte så pga det? Att hon har svårt att relatera till de små barn? För jag får ändå uppfattningen om att dina barn är rejält små, medans deras kusiner är äldre?

Med andra ord, det kanske kommer!

 

[Mystik]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Det är NI som bestämmer när och hur era barn firas. Ni bjuder in till den dagen som ni vill ha kalaset och dom som inte bryr sig om att komma då behöver ju inte bry sig någon annan dag eller. För då visar dom ju tydligt att dom inte bryr sig om era barn. Visst förhinder kan alla ha med att säga att barnen ska firas tillsammans med en annan släkting bara för att det passa dom bättre tycker jag är helt befängt.

Vet att det är svårt men jag tycker att du ska tänka så att dina barn mister inte något utan det är dom släktingarna som inte bryr sig om barnen som mister något.

 

[cirkus]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag håller med den som skrev att NI bestämmer hur era barn firas. Ni bjuder in. Den som vill komma kommer, den som inte ids slipper. Säg som det är, ni vill att era barn skall firas på sina födelsedagar och inte ihop med någon annan. Har de problem med det så är det ju tråkigt, men jag tror inte allvarligt talat att det inte spelar så stor roll och jag är inte ens säker på att barnen kommer att märka av skillnaderna. Och om de gör det så är det bara att förklara utan att lägga värderingar i det (i stil med att de barnen betyder mer än vad ni gör). Livet ÄR orättvist. Tyvärr.

Vi i vår familj är vimsiga som fasen och kan lätt glömma av varandras födelsedagar - det är INGEN som känner sig mindre älskad för det.

 

[cirkus]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Så hade min filosofi också varit !

Och i viss mån är. Mina föräldrar har alltid favoriserat min brors barn, särskilt ett av dem. Men det är ju deras problem när de tycker att de har sämre kontakt med mina - jaha liksom, ni har varit på hundra av hans sons tennistävlingar och noll gånger på min sons cross eller noll gånger på mina döttrars hästtävlingar - vad tror de liksom !?

 

[Sar]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Lillemans födelsedag igår blev lite tom. Mormor och morfar var på semester, pappa, farbror och morbror var på Iron Maiden. Och då tyckte farmor och farfar att de lika gärna kunde fira lilleman på lördag, när sambons syster ädå ska firas. Att vi kunde ha hans kalas då. Så slapp alla åka () när det ändå inte skulle bli så mycket kalas hos oss. Ja, det var ju en bra idé att ha två kalas på samma dag. Jag hade börjat planera för lite ballonger och en tårta, lite godispåsar till alla barn. Jag vill ju bidra med "vår" del av kalaset.

Jag tycker egentligen att det fetmarkerade var ett ännu större utropstecken än att farmor och farfar ville fira en annan dag.

Om det du är så att pappan väljer att åka bort istället för att ha kalas för sin son (jag antar att han var borta hela dagen?!) så har jag väl viss förståelse för att de hellre ville slå ihop kalasen om de inte går så bra ihop med dig.

Jag håller dock med de övriga, bjud själv in till kalas nästa gång och får ni protester är det bara att förklara att ni vill att ert barn ska få ha ett eget kalas som ni anordnar.
Annars tycker jag gott att din sambo ska börja stå upp mot sina föräldrar om ni anser er son som särbehandlad. Det är hans sak att ta tag i sina föräldrar om de går överstyr!

Jag hamnade själv i en lite tokig situation då mina svärföräldrar var på semester utomlands då våra barn fyllde år och eg. hade velat att vi skulle skjuta på kalaset. Vi tog dock valet att köra kalaset på deras födelsedag (svärföräldrarna är pensionärer och väljer de att åka bort så är det deras val!) och hade sedan ett extra, mindre födelsedagsfika när svärföräldrarna kom hem.

 

[cirkus]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Och mina föräldraqr har nog varit bortresta kanske 12 av 17 möjliga födelsedagar för mina döttrar - trots att de är pensionärer. Det är lite tröttsamt, mest för att man skall ställa till med extra fika bara för att de är besvärliga (bara en smula bittert !)

Men som sagt, vi är rätt flexibla med födelsedagar...

 

[Sar]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Och mina föräldraqr har nog varit bortresta kanske 12 av 17 möjliga födelsedagar för mina döttrar - trots att de är pensionärer. Det är lite tröttsamt, mest för att man skall ställa till med extra fika bara för att de är besvärliga (bara en smula bittert !)

Så himla tråkigt agerande! Jag har aldrig upplevt att mina svärisar skulle ha favoriserat deras andra barnbarn på våra barns bekostnad men antar att jag skulle ha blivit både ledsen och sårad. Jag har dock själv glömt bort min sambos födelsedag och 2 av mina bästa vänners så jag ska väl verkligen skämmas. Min egen påminner jag så mycket om att ingen har en chans att missa den!

 

[cirkus]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Fast det spelar inte så stor roll för mig och uppenbarligen har det inte spelat någon större roll för barnen heller.

Jag tror inte att de medvetet har planerat bort tjejerna födelsedag, utan det har bara blivit så. Faktiskt så är det nästan tvärt om, det är rätt skönt att ingen i vår familj sitter fast när det gäller firande. Det är inte viktigt för oss att fira just den rätta dagen, det är samma med tex julafton, vi kan ha julafton på en parkeringsplats med ravioli på burk - eller världens julbord, det blir som det blir.

 

[vindvissla]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Vilket tålamod du har! Jag har definitivt slängt ur mej en massa dumma kommentarer om jag varit i din sits, när folk är snåla och orättvisa kan jag inte hålla käft.

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Mystik: Visst är det löjligt att slå det samman bara för att det bli lättast så. Nu har ju familjerna bosatt sig i olika orter, men det tar ju dryga halvtimman att åka, jag tycker det är löjligt att vilja slå ihop det bara för att de fyller nära. Men det är farmor som styr och ställer, hon har sommarställe ute på landet och tycker att alla j*vla festligheter ska firas där.

Cirkus: Det var jag som (för sista gången) gick med på att fira ett par dagar senare, av tidigare nämna anledning. Anledningen var att det knapps fanns något folk hemma här, som kunde fira den dagen han fyllde. Mormor och morfar på semester, pappa, morbror och farbror på konsert. Och jag tyckte att det lät som en bra idé då, att slå samman deras fördelsedagar.

Men det var för sista gången. Faster som fyllde fick mängder av paket från hennes familj, men min son fick nada. Han har två fastrar, ingen hade köpt något. Och av sin farmor och farfar fick han då stolen, igen. Kul firande liksom

Sar: Jag tycker inte det var illa att pappa åkte alls, han åkte vid fyratiden på eftermiddagen och då hade han varit med på det "lilla" kalaset vi hade på dagen. Firandet var nästan färdigt när han åkte, så det gjorde ingenting. Det är tyvärr bara jag som tycker att barnen behandlas olika.

När jag påpekade att han faktiskt inte fick något av sina mostrar och farmor, så svarade han bara "Nä men dom tycker väl inte om honom då."

Pilot: Mina barn är två år och ett år. Deras kusin är tre år, så farmor är ju van vid småbarn.

 

[Timsetim]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag får ont i magen av att läsa sådant här och jag förstår mycket väl att du tycker det är jobbigt! Sen hjälper det ju inte att du inte får något stöd eller förståelse från din sambo. Men han är väl så van vid detta sätt att fira!?

I vår släkt har vi alltid gjort så att man bjuder till kalas och de som kan de kommer och de som inte kan de firar inte en. De kanske ringer och grattar eller skickar kort. Men de kommer inte en annan dag.

I min sambos släkt så bjuds det till kalas. Kan man inte så kan man antingen skicka med presenten med någon som kan alt. komma en annan dag och lämna den. Man måste alltså köpa present, oavsett om man kommer till kalaset eller inte. Vilket får mig att känna att det är presenten som är viktigast.

Julafton firar vi bara med vissa i sambons släkt. Men det ska ändå köpas julklappar till de andra. Så några dagar innan julafton så ställer vi en påse med julklappar till vardera familj hos sambons föräldrar, som sedan hämtas av resp familj. Detta har jag tyckt känts helt galet från första början, så vi har pratat om att bara ge till de som vi firar jul med.

Mitt råd till dig är att själv bestämma er för hur ni vill fira era barn. Det är inte katastrof att inte få presenter av alla. För min del har aldrig presenten varit det viktigaste och jag har aldrig blivit besviken över att jag fått färre presenter pga att inte alla kunde komma osv. Jag hoppas att jag kan få mina barn att känna tacksamhet för det de får, inte bli besvikna över det de inte får.

/Timsetim

 

[bananabambi]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Jag tycker heller inte att presenterna är det viktigaste, absolut inte. Det är ju dessutom att ställa stora krav på de som köper, och det är så onödigt.

Men när han inte ens fick firas på sin dag, av den delen av familjen som ändå kunde ha kommit, och dessutom då inte fick något, vad är det för form av firande?

Jag förstår det bara inte.

Och det är ju jag som tycker det är jobbigast, men det är ju faktist av omtanke, inte för att jag är egoistiskt och bara vill ha. Jag tycker det är synd att mina barn på något sätt glöms bort. Ja, eller vad nu anleningen är.

Vi ger julklappar till de vi firar julen med. Och så ger jag till vänners barn. Inga stora saker, men ändå någonting.

Jag ska göra som ni säger, fira på barnens dag i fortsättningen. Det är ju samma resonemang som jag själv för, men det är skönt att höra att fler tycker det är rätt.

Jag hoppas att jag kan få mina barn att känna tacksamhet för det de får, inte bli besvikna över det de inte får.

Men om jag nu bara byter ut åldern på min yngste som skulle firas då, säg att han var fem år. Och farmor och farfar och alla mostrar och deras familjer inte kunde komma på hans födelsedag utan ville fira honom när mostern ändå hade kalas. Han vet om det, och ser förmodligen fram emot den dagen lika mycket som sin födelsedag.

Och ett helt bord är fyllt av paket. Till fastern. Sonen får ingenting att öppna. Hur förklarar man det då? Att "Jomen gubben, farmor kom ju med din stol igår". Visst, att ha ett kalas till sin ära men utan paket, det är heller inte illa. Men åter igen vill jag ha rättvisa. Ska man inte köpa någonting till sonen, varför har man då fyllt ett helt bord till hans faster?

 

[åke]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Vilket tålamod du har! Jag har definitivt slängt ur mej en massa dumma kommentarer om jag varit i din sits, när folk är snåla och orättvisa kan jag inte hålla käft.

Det gjorde jag med min hemska svärmor.

 

[åke]

Sv: Överreagerar jag, igen?

Ja det är ju för bedrövligt hur hon har burit sig åt bitvis! Man undrar hur en människa är funtad som gör sådär!?

Kicki

Ja, du. Hon är inte klok någonstans .