Nu är jag arg!!!

[MsSleepalot]

Har en lillebror på 6,5 snart 7 år som precis börjat 1a klass. Han har väl en del kompisar att leka med och så så han är inte ensam. Men nu när han börjat skolan har han börtat bli mobbad Redan i 1an alltså
Det började på gymnastiken (såklart:smirk där dom mobbade honom för hans sn*pp. Han ville ju såklart inte gå till skolan då när det var gymnastik, mycket förståeligt!! Då pratade mamma med lärarinnan (en som jag haft 3 år när jag var liten, mycket bra!) och hon bad alla barnen i klassen lägga huvudet på bänkarna och blunda med armen runtom och hon frågade om någon tyckte det var jobbigt på nogot vis med handuppräckning. Den enda som räckte upp handen var min lillebror Sen tog hon upp helt öppet i klassen att några varit elak och hon inte ville veta av något sånt.

Lugnt blev det ett par dagar, och nu fick jag veta att dom börjat sno pennor av min lillebror

Åh jag blir så in i helv*ete förbannad så det går inte att beskriva Lillebror går i 1an och är redan mobbad alltså! Jag kan lova att fick jag höra någon unge vara dum mot någon annan skulle den ligga riktigt risigt till Nej kanske inte så illa men jag blir så grymt lessen av att höra andra barn fara illa!
Detta för att både jag vår äldre bror haft svårt i skolan, dock mest min bror.

HUR får man stopp på sånt här? Min erfarenhet, och jag har ju själv varit med om detta för inte alltför många år sen på exakt samma skola med exakt samma lärare, att INGET görs åt saken! Visst hon lärarinnan sa till dom andra barnen nu då, men annars då? Vem säger till dom på tex rasterna? På gymnastiken är det ingen med, vem ska säga till barnen där?

Vill inte att min lillebror ska få det som jag och brorsan i framtiden så jag vill verkligen få stopp på det här!

Nån som varit med om detta? Och kanske lyckats få stopp på det? Hur bar ni er då åt?

 

[cirkus]

Sv: Nu är jag arg!!!

Först och främst måste man prata med de barnen som UTSÄTTER lillebror för mobbning. Enskilt. Inte ett allmänT snack med hela gruppen. OCH med deras föräldrar.

Jag tycker det är JÄTTEVIKTIGT att mobbare tas tag i redan när de är små - de blir annars bara värre.

Jag tycker man kan kräva samtal med mobbarna, deras föräldrar och dina föräldrar. Lillebror skall naturligtvis inte behöva vara med. Det värsta som kan hända är att det hela negligeras och att din bror påstås vara "överkänslig". De skall INTE få skylla ifrån sig. Och de skall lära sig att om detta inträffar igen så blir det kännbart och jobbigt för dem.

 

[VinterFlikka]

Sv: Nu är jag arg!!!

Först och främst måste man prata med de barnen som UTSÄTTER lillebror för mobbning. Enskilt. Inte ett allmänT snack med hela gruppen. OCH med deras föräldrar.

Jag tycker det är JÄTTEVIKTIGT att mobbare tas tag i redan när de är små - de blir annars bara värre.

Jag tycker man kan kräva samtal med mobbarna, deras föräldrar och dina föräldrar. Lillebror skall naturligtvis inte behöva vara med. Det värsta som kan hända är att det hela negligeras och att din bror påstås vara "överkänslig". De skall INTE få skylla ifrån sig. Och de skall lära sig att om detta inträffar igen så blir det kännbart och jobbigt för dem.

Håller med helt och hållet.
När jag var mindre (gick väl kanske i 3:an) togs alla tjejer i klassen in till rektorn för ett samtal om mobbing. Vi hade nämligen mycket splittringar bland tjejerna.
Allt slutade med att alla de "populära" tjejerna skyllde på att en kille i klassen var stökig och det gjorde dem stressade så de inte kunde jobba ordentligt och då började de retas skämtsamt med varandra också.
Medan de som kände att de blev utsatta för mobbing satt där, lika tysta som vanligt, och bara höll med om någon vände sig mot dem. Självklart blev de fortfarande mobbade efteråt också, dessutom lade sig läraren då och spädde på det hela med att "de som var så känsliga att de tog åt sig om någon skojade med dem..."

Vuxna i barnens närhet måste engagera sig mer och inte låta det fortsätta, och inte bli förledda av förnekanden från de barn som mobbar. Även om de kanske inte menar något speciellt med vad de gör eller säger så tas det ju uppenbarligen emot på fel sätt av den som blir drabbad, och hur man än vänder och vrider på det då så MÅSTE man ju göra något åt det.

 

[Girasol]

Sv: Nu är jag arg!!!

I min sons klass går en jättestökig tjej. Det började redan för ett år sedan i förskoleklassen. Hade ofta snack med läraren, en första kontakt med rektorn vid sportlovet. I perioder har det varit bättre, men rätt var det är så han han fått tjuvnyp, blivit klöst el. fått sina kläder förstörda med tusch.
Nu när han började första klass tog det 3 dagar innan tjejen flög på honom, klöste honom i ansiktet så blodet rann för att sedan sparka honom på kroppen och huvudet när han låg på marken och grät.

Ingen lärare ringde oss, utan vi fick veta detta då maken hämtade honom på fritids halv fem på eftermiddagen.

Jag ringde rektorn vid 8snåret morgonen därpå och ganska syrligt förklarat vad som hänt och att jag omgående krävde stopp på detta. Det har blivit mycket bättre.
(en liten påpekan om polisanmälan kan få fart på de flesta rektorer då det även innebär ganskning från skolverkets sida...)

Men som sagt helt bra är det inte. Denna tjej har någon form av fel i knoppen typ ADHD el. aspbergers. Hon är också väldigt kramig och pussig. Misstänker att hon egentligen är glad i vår gosse men förstår inte att han inte vill bli pussad. Hon försöker pussas, han vill inte och går därifrån. Hon springer efter och blir förbannad så får han sig en skopa...
Nu har det ju inte bara handlat om pussar. Det tiltar med jämna mellanrum på henne och hon kan inte anpassa sig och ej heller ta ett nej. I våras bad fröken henne att flytta på sig då hon satt ivägen mitt i ett dörrhål. -Det resulterade i att hon drog en packe böcker allt vad hon orkade i huvudet på fröken.

Nåväl, jag är nu en sån där tjatig morsa som kommer förpesta denna rektors liv för lååång tid framöver. Har ju 4 barn som vardera ska gå sex år i denna skola och sonen är nr 1 i raden.

Jag för dagbok, varje dag pratar vi om dagen och jag frågar om något hänt. Noterar allt, bra att ha då man ska diskutera med fröken el. rektor. Det hände då och ni gjorde etc.... När det sedan är dags för sommarlov ska jag ge denna lilla dagbok till rektorn. Förhoppningsvis ger det eftertanke och motivering.

Så stå på er! Ring rektorn och kräv ett slut på detta! Ingen ska behöva bli mobbad el. vara otrygg på sin arbetsplats. Som förälder är det ens förbaskade skyldighet att vara hård och stå på sig.
jag vill veta att jag verkligen gjorde allt jag kunde och lite till helst för mina barn.
Taskig skolgång kan ju drabba resten av livet. Inte nog med att man kan må dåligt. Man tillgodogör sig ej heller de kunskaper man så väl behöver, man vill ju ha ett välbetalt jobb......

Jennie, som skickar värmande kramar till er.

 

[oz_joj]

Sv: Nu är jag arg!!!

ALLA skolor SKA ha en antimobbingplan (eller vad de väljer att kalla den) där det står hur de hanterar mobbing. Be att få se den och hör efter hur de arbetat med fallet din bror.