När sambon inte vill :(

[nDian]

Sv: När sambon inte vill

Mmm... jag får en känsla av att drar man upp sterilisering är det för att man känner sig jäkligt trängd och vill få lite kontroll över situationen, lite obstinat, "jag gör typ som jag vill med min kropp". Jag vet ingen man som har steriliserat sig som inte redan har fått barn. Vem vill på allvar beröva sig själv ett val?

Kanske är han ett omöjligt case. Men om man älskar varandra i övrigt är kompromissen för hans del att få barn om ett tag, när han själv känner att det är dags. Jag tycker dock aldrig att bekvämlighetsargument kan väga tyngre än den sorg som en kvinna eller man kan uppleva av att inte få barn. Praktiska bekymmer går alltid att lösa, men att vara ledsen och bitter resten av livet finns det inget (lätt) bot på.

Klart om man älskar varandra ska man kompromissa. Men om han verkligen inte vill ha barn. Hur ska man då kunna göra det? Man kan ju inte tvinga någon till att skaffa barn. Jag är verkligen ledsen att det finns kvinnor som får känna den sorgen och jag hoppas att TS slipper göra det. Men hon måste också förstå att hon kan inte tvinga honom.

Är samma sak om han skulle tvinga till henne till något som hon absolut inte vill göra. Ska hon bara göra det för att han ska bli glad och hon ska må dåligt. Nä, det tycker inte jag. Båda ska bli nöjda och känna glädje till sina beslut. Och om dem fortfarande om 10 år känner som dem gör idag så kanske hon borde gå vidare för att inte känna den där sorgen som en del kvinnor för göra eller acceptera!?

Jag känner två killar som har steriliserat sig. Och dem ångrar inget. En är 45 och den andra är runt 40 tror jag. Båda har kvinnor i sitt liv som har acceperat att dem gjorde det valet. Dem gjorde det valet för dem ville verkligen inte ha barn och inte för att visa vem som är som bestämmer över sina kroppar.

 

[Sara-Ida]

Sv: När sambon inte vill

Jag känner två killar som har steriliserat sig. Och dem ångrar inget. En är 45 och den andra är runt 40 tror jag. Båda har kvinnor i sitt liv som har acceperat att dem gjorde det valet. Dem gjorde det valet för dem ville verkligen inte ha barn och inte för att visa vem som är som bestämmer över sina kroppar.

Fast det behöver man ju inte sterilisera sig för... Har svårt att förstå det beslutet.

Själklart kan man inte tvinga någon. Men åldern kan göra mycket. Hade det varit jag hade jag hållit ut ett år, tagit upp diskussionen igen. Hade det varit kallt nej då hade jag gått. Tror jag.

Ett råd i all välmening, btw: det blir lite svårläst när du skriver "dem" där det ska stå "de". "De" är subjekt (de GÖR någonting). "Dem" (objekt) skriver man ex.vis om DE gör något åt DEM. Bara en parantes.

 

[Sissa]

Sv: När sambon inte vill

Har du läst Björks inlägg? Det går att ändra sig med tiden, utan att bli tvingad till något! Folk utvecklas.

 

[nDian]

Sv: När sambon inte vill

Fast det behöver man ju inte sterilisera sig för... Har svårt att förstå det beslutet.

Själklart kan man inte tvinga någon. Men åldern kan göra mycket. Hade det varit jag hade jag hållit ut ett år, tagit upp diskussionen igen. Hade det varit kallt nej då hade jag gått. Tror jag.

Ett råd i all välmening, btw: det blir lite svårläst när du skriver "dem" där det ska stå "de". "De" är subjekt (de GÖR någonting). "Dem" (objekt) skriver man ex.vis om DE gör något åt DEM. Bara en parantes.

Jag förstår att dem tar det beslutet. För om dem verkligen inte ville ha barn så varför inte göra det.
Ja åldern kan göra mycket. Men om han är 30 och om 10 år då är han 40 och fortfarande inte vill. Vad ska hon göra då?
Jag ber om ursäkt om det blir svårtläst för dig/er. Men alla skriver på olika sätt. Men jag ska bättra mig. Jag har svårt att formulera mig.

 

[nDian]

Sv: När sambon inte vill

Har du läst Björks inlägg? Det går att ändra sig med tiden, utan att bli tvingad till något! Folk utvecklas.

Jag vet att folk utvecklas. och att det går att ändra med tiden. Jag menade inte heller att han inte kommer att ändra sig. Jag skrev bara avd jag trodde hur det kommer att bli. Om det blir så sen vet jag ju inte. Utan jag gick bara efter vad hon skrev. Men om han fortfarande inte vill, då blir han tvingad till något.
Men nu hoppas jag ju att han kommer att ändra sig så att dem får uppleva något fint tillsammans.

 

[Björk]

Sv: När sambon inte vill

Han är 30 år och fortfarande inte vill ha barn och jag tror inte att han kommer att ändra sin åsikt. Antigen accepterar du det eller så går du vidare. Jag tycker inte du ska vänta.

Min sambo är just fyllda 30 och har ändrat sig i frågan...

 

[nDian]

Sv: När sambon inte vill

Min sambo är just fyllda 30 och har ändrat sig i frågan...

Och jag är glad att att din sambo gjorde det. Men alla gör inte det.

 

[Björk]

Sv: När sambon inte vill

Jag förstår att dem tar det beslutet. För om dem verkligen inte ville ha barn så varför inte göra det.
Ja åldern kan göra mycket. Men om han är 30 och om 10 år då är han 40 och fortfarande inte vill. Vad ska hon göra då?

Ja, det är ju just det hon funderar över. Och som jag funderade över. Men... hon måste ju inte vänta ut honom i 10 år. Det går väl att (som jag gjorde) finna en "rimlig" tidsgräns för en själv som man kan tänka sig vänta. Så ett frö/en tanke; göra klart för mannen hur viktigt det är för en själv och sen låta honom få x veckor, månader, år på sig att tänka (tillräckligt kort tid för att man själv ska ha valmöjligheten att kunna få barn med någon annan i värsta fall).

Det är möjligt att just denna man verkligen ÄR tvärsäker på att han ALDRIG vill ha barn. Men det kan också vara en slags "försvar" mot tex tjatande pappan.... det är ju det som ts måste få reda på: vad som verkligen ligger bakom uttalandena. Är de fullt på allvar, eller handlar det om att han inte tänkt igenom saken "på riktigt"?

 

[Björk]

Sv: När sambon inte vill

Och jag är glad att att din sambo gjorde det. Men alla gör inte det.

Nej, det är sant. Men... du verkade utesluta faktorn att det finns de som gör det i ditt första inlägg. Och det är kanske att förenkla problematiken lite.

 

[Emoyeni]

Sv: När sambon inte vill

KL

Det var många inlägg sen igår.
jag vill inte tro att han är en sådan som aldrig kommer att ångra sig, det är det att jag har så svårt att förlika mig med, just den tanken, och jag är lite "rädd" för att konfrontera honom den dagen det verkligen gäller. Precis som Björk sa: "Nu är det dags, du har X tid på dig att bestämma dig för min tid rinner sakta ut". För jag är rädd för svaret. Fram tills dess hoppas jag att kan kommer att bli lugnare med sig själv, "vuxnare" om man vill använda sådana ord, och kanske kunna förlika sig med tanken på en bebis i huset.

Jag skulle ALDRIG tvinga honom till att bli pappa till ett barn han inte vill ha, och kanske att JAG kan vänja mig med tanken på att vara barnlös. Det vet jag inte nu och det är alldeles för tidigt att sia om. Jag tar fortfarande Björks inlägg till mig om hur en blivande pappa faktiskt kan växa in i en uppgift, och jag hoppas att så ska bli utgången även med min sambo.