När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

[Mayara]

Hej!!

Min dotter är snart åtta år. Hon har sedan hon var sex umgåtts en hel del i skolan och en del på fritiden med en kompis som jag tycker ibland har haft negativt inflytande på henne. Kompisen är väldigt dominant och ett år äldre och när min flicka gick i f-klassen hade hon inte så många andra tjejkompisar. Nu har hon fått fler tjejkompisar och har lyckats "bryta sig loss" en del från den här kompisens "klor". När min dotter var som mest med henne började hon att ta efter hennes beteende, blev nedtyckt och hade jättedålig självkänsla och vi hade det jättejobbigt en period. Nu är allt mycket bättre och jag försöker att "reglera" umgänget med den här kompisen så att det blir lagom mycket. Men så fort de har träffats på fritiden/efter skolan någon gång drar det igång och det rings och tjatas nästan varje dag. Det rings på tider som jag som förälder inte skulle tillåta t.ex. 19.30 på kvällen när vi gör oss klara för nattningen eller kl. 7.30 precis när jag ska skjutsa till bussen. Hur skulle ni göra med de här telefonsamtalen? Någon gång har de pratat med min tjej och ordnat något och sedan ringt från fritids så att jag snabbt fått fatta beslut om de kan leka. Jag skulle vilja säga till tjejens mamma att de får ringa på bättre tider och ha mer framförhållning/planera dagen innan när de ska leka men vill inte verka grinig.

När de väl leker har de varit mest hos den andra tjejen eftersom jag har haft mycket med mina studier en period. De har precis som vi hästar. Min tjej har just börjat på ridskolans intro-kurs och vi har tagit det lugnt hemma med ridningen. Jag har ganska stora hästar så hemma har hon bara skrittat och travat litegrann. Jag vill att hon skall bli duktigare innan vi börjar med mer trav och sedan galopp. När min man hämtade henne hos kompisen idag hade de ridit, hästen hade galopperat och min tjej som var oförberedd hade ramlat av. Hon slog sig inte så farligt men skrubbade sig lite på armen. Det är ju sådant som händer och jag är nog kanske lite överbeskyddande, men jag tycker att det är så onödigt att man ska blir rädd för att rida. I all min hantering med hästarna är kontroll ett nyckelord. Det som upprörde mig var väl inte egentligen den "ofrivilliga avsittningen", utan att kompisens mamma inte var med när det hände. Hon hade lämnat de två tjejerna ensamma med två tolvåriga tjejer som ledare. Något hade hänt så hästen blev rätt och F hade åkt av.

Nu till min fråga: överrreagerar jag eller tycker ni att jag bör prata med kompisens mamma om hur jag känner. Jag kan väl erkänna att jag gått och velat fram och tillbaka i ett par år nu om att prata med henne om vilka regler vi har hos oss som jag tycker att det är viktigt att hålla på. HJÄLP!! /Mayara

 

[cirkus]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Du kan prata med kompisens mamma.
Vilka tider som är olämpliga att ringa tex kan variera så otroligt från hem till hem.
När det gäller ridningen också. Vill du inte att flickan rider där så säg det. Att kräva att den andra mamman skall vara med är inte heller så konsigt. MEN tänk på att de inte har varit hos er av en anledning, nämligen DIN tid och DINA studier. SÅ du kanske inte kan räkna med "full-passning" av den andra mamman heller.

 

[Litenvit]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Precis som Cirkus svarade, så är det nog enklast om du pratar med den andra föräldern.
Man har nog sällan sådan "tur" att andra föräldrar har exakt samma regler och värderingar som man själv har, så du får nog räkna med att hos kompisar så gäller nog inte alltid samma regler som hemma hos dig.
Det du tycker är allra viktigast ska du kanske ändå meddela den andra föräldern. T ex om du tycker det är jätteviktigt att någon vuxen passar barnen när de rider, eller om du kan tänka dig att de får rida i en inhägnad paddock med passning av 12-åringarna men inte ute på ett öppet fält.

Telefontider är ju enkla att motivera. Det är ju inte så lyckat för någon om de ringer när ni är på väga att åka till skolan eller när barnet lagt sig för natten. Det skulle jag inte dra mig alls för att säga till mina barns kompisars föräldrar.
Att de ringer från fritids kan ju vara barnens egna påhitt, svårt för den andra föräldern att påverka. Det enda är väl att de kankse har lättare för att vara flexibla med lektider än du av olika skäl, och därför kan säga ja till lekkompisar sådär på direkten.

Jag tror att det inte är så farligt med att barnens vänner har andra regler än vad man själv har. Man får prata med sina egna barn och säga att folk tänker olika och värderar olika saker på skilda sätt och att man får anpassa sig men givetvis säga till om det är något som definitivt krockar med ens egen synsätt. Dina barns kompisar måste ju rätta sig efter dina regler när dom är hemma hos er, eller hur? Säkert finns det även där föräldrar som inte riktigt delar alla dina värderingar eller som prioriterar de regler som du prioriterar men så är det ju hela livet så lite flexibel får man nog vara.

 

[Loura]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Att bli arg över att barnet varit och både ridit och hanterat häst utan vuxens tillsyn och utom din och din mans kännedom är inte att överreagera!! Och dessutom anser jag inte att man är överbeskyddande när man vill att ens barn lär sig rida under kontrollerade former i vuxet sällskap....

Det är ju ungar det handlar om! Jag skulle bli vansinnig!
Att kompisars föräldrar inte är ansvarsfullare än så är ingen ursäkt för att utsätta sitt barn för onödiga risker...

När det gäller telefontiderna så anser jag gott att du kan vara ärlig och säga att det inte passar att ringa dessa tidpunkter...

 

[gulan]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Du har fått bra svar och tänker inte säga så mycket om det, utan berätta att jag har/ har haft liknade problem.
När vi bodde på annan ort så umgicks min grabb med en ett år äldre pojke. De lekte mycket bra ihop och min pojke uppskattade lekkamraten. Men ibland kunde jag märka att han blev på nått sätt väldigt dominant och orättvis mot sin syrra. Han kunde göra och säga saker som jag blev vansinnig av, och förstod inte att det var min pojke som gjorde så där. Så upptäckte jag att det ofta skedde då han varit mycket och intensivt med den här andra pojken. Jag började förhöra mig lite och det började krypa fram mer och mer saker. Tex kan jag bli upprörd om ett barn rammlar och slår sig och den andra skrattar. När det hände hemma hos oss och syrran slog sig så kunde han skratta ganska rått åt det. Och jag blev arg förstås och förklarade varför man inte ska skratta, utan att det första man gör är att kontrollera så den andra inte slog sig illa och sen försöka lätta upp stämmningen. Det kan ju vara så att den andra ochså känner sig "dum" och "bortgjord" och att man då kan hjälpa att avdramtisera det hela. Och jo det förstod han och kunde berätta om episoder då kompisen skrattat ut honom då han slagit sig.
Den andra kompisen ville ochså att de skulle sova hos varann och alltid om de skulle göra något skulle min son hänga med. Vi i vår familj tycker det är viktigt att vi själva gör saker tillsammans utan kompisar. Inte alltid förstås, det händer att de vill ta med sig vänner och får då ochså göra det.....men inte alltid. Jag kunde då märka att min pojke kunde bli arg, tjata och bli frustrerad om jag nekade till något han ville göra med in vän. När jag lirkade lite och ställde lite frågor så kröp det fram att den andre kunde kritisera oss föräldrar om inte min son fick göra som de ville. Tex, vad taskig din morsa är. Eller jag skulle bli galen av att ha sånna föräldrar som du och så där. Eller att han blev rejält sur på min son för att vi sagt nej till något. Det är är ju inte lätt för en unge att tackla. Det kan aldrig vara lätt att få sina föräldrar kritiserade. Jag började med att stödja och stärka honom och ge honom lite verktyg för hur han skulle hantera det hela, och det gav faktiskt ganska snabbt resultat. Och helt plötsligt märkte jag att min grabb började välja andra kompisar att leka med.
Lite samma sak var det med min dotter och hennes kompis, och jag undrar om inte det där beteendet med att hämnas genom att kritisera den andres föräldrar är lite utländskt sätt?
Jag har börjat att mer medvetet prata med mina barn om vikten av att sätta gränser även för sina kompisar. Att man är inte en dålig kompis för man säger NEJ. Vill man prova att leka med någon annan än bästisen så är det helt ok, och blir bästisen arg, får man försöka förklara. Idag vill jag inte leka med dig, men gärna i morgon om det går bra för dig -typ. Det roliga är att nu kan det hända att de kommer och berättar händelser och vill ha råd hur de borde/ eller ska reagera.
Jag tycker att du ska uppmuntra din dotter att prova andra lekkamrater, men inte styra.
Det har jag gjort. Förklarat att det är viktigt och nyttigt att prova andra kompisar och inte bara låsa sig fast med en.
gulan

 

[Mayara]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Hej och tack för era svar!

Ni har alla kloka synpunkter! Jag känner igen mig jättemycket i det du skriver, gulan. Skönt att få tips på hur man kan tackla det. Även min dotter har berättat att kompisen sagt att "min mamma är mycket snällare än din mamma", vilket hon också säkert är... Nu är det ju inte hur "snäll" man är som avgör om man är en bra förälder eller inte. Min dotter reagerade i alla fall väldigt på den kommentaren och har pratat om det flera ggr efteråt.

I går ringde mamman igen, mitt på dagen och frågade om vår tjej ville följa med hennes flicka till ridskolan eftersom flickan ville det. Jag satt mitt i mina studier när hon ringde och ville inte ta hela diskussionen om allt det jag tänkt på, eftersom jag blev tagen på "pottkanten", men jag avstyrde i alla fall det hela med att vi hade "andra planer". När jag hämtade på fritids frågade min tjej direkt om kompisens mamma hade ringt eftersom kompisen fått i uppdrag att fråga min tjej om hon ville följa med i skolan. Sedan när kompisen frågade när hon skulle åka hem, hade väl min tjej stått där och fått känna sig dum när hon fick höra att hon inte fick för mig. Det här är något jag blir GALEN på!! Inte ger man väl sitt barn i uppdrag att fråga någon i skolan om de kan hänga med på ditten och datten utan att först ha kollat med föräldrarna om det är OK? Jag tycker i alla fall inte det! Om man som förälder inte tycker att det passar eller har andra planer får man ju ta en massa skäll och besvikelse från ett barn som har målat upp en massa förväntningar tillsammans med kompisen under en hel skoldag. Visst är det här sånt som kan hända med ungar, de gillar att planera saker. Men jag tycker att man som vuxen får styra upp det hela och ringa kvällen före och fråga om det passar att följa med!

Precis som du skriver har även vi försökt att förklara varför det blir galet ibland med den här kompisen och hur vår tjej kan tackla vissa situationer. Hon har även fått fler olika kompisar under det här året, vilket är jättebra. Men den här kompisen som vi tycker att det inte funkar så bra med slår liksom klorna i vår dotter och ringer och undrar om man vill följa med till ridskolan, sova över, till simhallen, på marknad, teater osv. Min dotter tycker såklart att det låter jättekul och det är klart att hon vill följa med. Mamman vill ju förstås bara väl, men jag tror att hennes tjej kanske skulle må bra av att det inte var så mycket aktiviteter med kompisar flera ggr i veckan.

Brukar era barn ta med sig kompisar till ridskolan eller andra aktiviteter? Jag har sagt till min tjej att det är HON som går på ridskolan. Hon har betalat avgiften och det är hon som ska lära sig. Alltså följer inga kompisar med dit just nu. Hon går fn introkurs med mkt teori osv, så det passar inte alls just nu. Kanske senare när det blir ridning kan kompisar följa med och titta på ridlektionen.

Ja, det är mycket tankar i det här... Jag känner mig också så oärlig när jag går och känner så här och inte säger vad jag tycker, men jag vill inte att någon ska bli ledsen. Det är ju inte kompisens fel att hennes mamma inte kan sätta gränser... Min tjej har sagt att det är andra i klassen som inte får leka med den här tjejen för sina föräldrar och vi har sagt likadant i perioder när det varit som värst. Vad gör man??

Mayara, fundersam mamma

 

[FannyN]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Min son skulle inte få ta med sig nån till träningen.
Jag pratar mycket med vissa föräldrar om vad som är bra regler och vissa får han inte leka med.
Det kanske låter hårt men jag vill ha det såhär och innerst inne tror jag sonen är nöjd.

 

[Mayara]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Hur har du löst det, att han inte får leka med vissa. Vad säger han om de frågar? Har du berättat det för kompisarnas föräldrar? Jag och min man funderar på att göra detsamma med den här kompisen för nu har det hänt mer saker i skolan som har gjort att vi fått nog!! /M.

 

[FannyN]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Hur har du löst det, att han inte får leka med vissa. Vad säger han om de frågar? Har du berättat det för kompisarnas föräldrar? Jag och min man funderar på att göra detsamma med den här kompisen för nu har det hänt mer saker i skolan som har gjort att vi fått nog!! /M.

Jag säger till honom att den och den får du inte leka med för jag känner att det kan bli problem och då blir du indragen. Sedan berättar jag om varför jag har den bilden av det barnet.
Det har inte behövts att jag pratar med de föräldrarna för det har aldrig blivit aktuellt med umgänge men skulle det krävas skulle jag göra och lägga upp det till den förälderna att vi ser ju olika på det här och det blir svårt för barnen med olika regler.
Sedan uppmuntrar jag kontakten med de barn jag vill att han ska leka med och de föräldrarna pratar jag mycket med så att det ska bli enkelt för barnen genom att vi kör ungefär samma regler.
Det gäller inte så stora grejer men ungefär när det är dags att hämta,regler kring godisätande,hängande på pizzerian om man inte äter,svordomar och eld.
Dessa saker är självklara för de flesta men tyvärr inte för alla.

 

[Mayara]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Hej igen! I morse ringde telefonen strax efter kl. 07.00 och det var kompisen som ville leka efter skolan. Jag tog tjuren vid horen och bad att få prata med mamman och förklarade att det blir lite tokigt när de ringer så här mitt i morgonstöket och man ska fatta snabba beslut. Hon tog det jättebra kändes det som och sa att i fortsättningen ska de ringa kvällen före. Nu känns det bra att jag var ärlig och sa vad jag tyckte!

 

[cirkus]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Vad bra !

Jag minns en incident som hände när mina var små.

Min ena dotter (har tvillingar som då gick i samma klass) och en kompis bestämde att de skulle leka nästa dag, det var avstämt både med mig och hennes föräldrar. Gott och väl. När jag sen kom för att hämta andra dotter så stod bägge mina döttrar där, då visade det sig att när den andra mamman hämtat sin flicka så hade de bara sagt åt min dotter att det inte passade att de lekte denna dag för de hade andra planer, DET tyckte jg var jävligt ruttet. Tänk om jag inte hade haft andra dottern, då hade ju ingen hämtat alls. Eller om den andra dottern också bestämt att gå hem med någon...

 

[Mayara]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Ja ibland undrar man hur en del människor fungerar... Det är väl bara att inse att man aldrig kan vara helt säker. Verkligen tur att ni hade ett barn till som skulle hämtas. Stackars dina flickor vad snopet det måste ha känts för dem! /M.

 

[FannyN]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Hej igen! I morse ringde telefonen strax efter kl. 07.00 och det var kompisen som ville leka efter skolan. Jag tog tjuren vid horen och bad att få prata med mamman och förklarade att det blir lite tokigt när de ringer så här mitt i morgonstöket och man ska fatta snabba beslut. Hon tog det jättebra kändes det som och sa att i fortsättningen ska de ringa kvällen före. Nu känns det bra att jag var ärlig och sa vad jag tyckte!

Jättebra!!!

 

[FannyN]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Vad bra !

Jag minns en incident som hände när mina var små.

Min ena dotter (har tvillingar som då gick i samma klass) och en kompis bestämde att de skulle leka nästa dag, det var avstämt både med mig och hennes föräldrar. Gott och väl. När jag sen kom för att hämta andra dotter så stod bägge mina döttrar där, då visade det sig att när den andra mamman hämtat sin flicka så hade de bara sagt åt min dotter att det inte passade att de lekte denna dag för de hade andra planer, DET tyckte jg var jävligt ruttet. Tänk om jag inte hade haft andra dottern, då hade ju ingen hämtat alls. Eller om den andra dottern också bestämt att gå hem med någon...

Jösses,jag fick ställa in ett sådant planerat umgänge här för lite sedan.Men först fick jag jaga reda på rektor för att få tösens mammas jobbnr och fråga hur jag skulle ställa det tillrätta.
Man kan ju inte bara ändra sig och riskera att barnet får stå ute och vänta!!!

 

[Bangsi]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Du har fått bra svar och tänker inte säga så mycket om det, utan berätta att jag har/ har haft liknade problem.
När vi bodde på annan ort så umgicks min grabb med en ett år äldre pojke. De lekte mycket bra ihop och min pojke uppskattade lekkamraten. Men ibland kunde jag märka att han blev på nått sätt väldigt dominant och orättvis mot sin syrra. Han kunde göra och säga saker som jag blev vansinnig av, och förstod inte att det var min pojke som gjorde så där. Så upptäckte jag att det ofta skedde då han varit mycket och intensivt med den här andra pojken. Jag började förhöra mig lite och det började krypa fram mer och mer saker. Tex kan jag bli upprörd om ett barn rammlar och slår sig och den andra skrattar. När det hände hemma hos oss och syrran slog sig så kunde han skratta ganska rått åt det. Och jag blev arg förstås och förklarade varför man inte ska skratta, utan att det första man gör är att kontrollera så den andra inte slog sig illa och sen försöka lätta upp stämmningen. Det kan ju vara så att den andra ochså känner sig "dum" och "bortgjord" och att man då kan hjälpa att avdramtisera det hela. Och jo det förstod han och kunde berätta om episoder då kompisen skrattat ut honom då han slagit sig.
Den andra kompisen ville ochså att de skulle sova hos varann och alltid om de skulle göra något skulle min son hänga med. Vi i vår familj tycker det är viktigt att vi själva gör saker tillsammans utan kompisar. Inte alltid förstås, det händer att de vill ta med sig vänner och får då ochså göra det.....men inte alltid. Jag kunde då märka att min pojke kunde bli arg, tjata och bli frustrerad om jag nekade till något han ville göra med in vän. När jag lirkade lite och ställde lite frågor så kröp det fram att den andre kunde kritisera oss föräldrar om inte min son fick göra som de ville. Tex, vad taskig din morsa är. Eller jag skulle bli galen av att ha sånna föräldrar som du och så där. Eller att han blev rejält sur på min son för att vi sagt nej till något. Det är är ju inte lätt för en unge att tackla. Det kan aldrig vara lätt att få sina föräldrar kritiserade. Jag började med att stödja och stärka honom och ge honom lite verktyg för hur han skulle hantera det hela, och det gav faktiskt ganska snabbt resultat. Och helt plötsligt märkte jag att min grabb började välja andra kompisar att leka med.
Lite samma sak var det med min dotter och hennes kompis, och jag undrar om inte det där beteendet med att hämnas genom att kritisera den andres föräldrar är lite utländskt sätt?
Jag har börjat att mer medvetet prata med mina barn om vikten av att sätta gränser även för sina kompisar. Att man är inte en dålig kompis för man säger NEJ. Vill man prova att leka med någon annan än bästisen så är det helt ok, och blir bästisen arg, får man försöka förklara. Idag vill jag inte leka med dig, men gärna i morgon om det går bra för dig -typ. Det roliga är att nu kan det hända att de kommer och berättar händelser och vill ha råd hur de borde/ eller ska reagera.
Jag tycker att du ska uppmuntra din dotter att prova andra lekkamrater, men inte styra.
Det har jag gjort. Förklarat att det är viktigt och nyttigt att prova andra kompisar och inte bara låsa sig fast med en.
gulan

Precis detta problem har jag med min son och två kompisar/klasskompisar till honom. De påverkar honom som du beskriver och framförallt har det gett honom dålig självkänsla och har är som ett plåster på dem trots att de är elaka. Skrattar åt honom om han trillar osv. Min son är en riktig mjukis och jag tänker inte uppmuntra honom till att bli hårdare. Han är så fin som han är.

Men jag har idétorka. Hur skall jag kunna stärka honom. Vilka verktyg skall jag använda.

Snälla hjälp! Detta gnager och gnager på mig 24 timar om dygnet.

SUPERBRA tråd!

/ÅSa

 

[Silverkedjan]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

En sådan kompis har 5-åringen på dagis.

Det är mkt "men x säger så" och "x gör så " och "x får det" som förklaring till en massa dumma grejor ofta vålds- och svordomsrelaterade.

Pojken i fråga bor i ett stoooooort fint hus med stor lekvänlig trädgård och har alla upptänkliga dyra leksaker som min unge inte får. (det handlar inte om pengar; jag tycker inte småbarn ska köra riktiga eldrivna bilar eller ha en massa krigsleksaker etc)

Vi har haft ett antal diskussioner a la Gulan om att det behöver inte vara RÄTT och BRA bara för att någon annan gör det, man måste fundera på vad man SJÄLV vill och kan stå för.

Min 5-åring har varit hemma och lekt där en gång och sedan har jag helt enkelt tacklat alla frågor med att nästa gång får de i så fall vara hos OSS. Med baktanke att då kan jag ta tag i ev problem direkt och säga att i vårt hus gäller våra regler, här slåss man inte tex.

Men då har det bara runnit ut i sanden. Kanske är en hyrestrea inte tillräckligt hip och kanske var det mest leksakerna som drog på det andra stället ?

Nu gillar jag inte att det är två riktiga macho-killar med samma skolväg som förmodligen kommer i samma skolklass som Vidar. Han tycker de är tuffa och jag försöker få honom att genomskåda deras kaxiga attityd, att den beror på att de inte vågar vara sig själva. Och att han inte BEHÖVER leka med dem om de bråkar med honom.

Men sådant är himla svårt att styra.

Går det snett så flyttar vi om skolan inte löser det.

 

[Silverkedjan]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

Det här är braaa verktyg: http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9187803089

http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9185199400

 

[Bangsi]

Sv: När kompisars föräldrar har andra förhållningssätt/regler!? Råd önskas!

En sådan kompis har 5-åringen på dagis.

Det är mkt "men x säger så" och "x gör så " och "x får det" som förklaring till en massa dumma grejor ofta vålds- och svordomsrelaterade.

Pojken i fråga bor i ett stoooooort fint hus med stor lekvänlig trädgård och har alla upptänkliga dyra leksaker som min unge inte får. (det handlar inte om pengar; jag tycker inte småbarn ska köra riktiga eldrivna bilar eller ha en massa krigsleksaker etc)

Vi har haft ett antal diskussioner a la Gulan om att det behöver inte vara RÄTT och BRA bara för att någon annan gör det, man måste fundera på vad man SJÄLV vill och kan stå för.

Jag tycker inte att jag gör annat än diskuterar detta med sonen. Han förstår och han blir skamsen när vi pratar om det. Han börjar oftast gråta bara jag mjukt för det på tal. Det är så svårt när han blir så ledsen fast jag inte är arg eller besviken.

Min 5-åring har varit hemma och lekt där en gång och sedan har jag helt enkelt tacklat alla frågor med att nästa gång får de i så fall vara hos OSS. Med baktanke att då kan jag ta tag i ev problem direkt och säga att i vårt hus gäller våra regler, här slåss man inte tex.

Precis så är det här också. Jag tror att det beror på att hos oss finns det regler och att jag INTE finner mig i hur den andre pojken uppför sig! Han tycker säkert jag är sträng och hård. Men hemma hos honom får de göra precis som de vill. Han och hans lillebror är två ligister!

Men då har det bara runnit ut i sanden. Kanske är en hyrestrea inte tillräckligt hip och kanske var det mest leksakerna som drog på det andra stället ?

Nu gillar jag inte att det är två riktiga macho-killar med samma skolväg som förmodligen kommer i samma skolklass som Vidar. Han tycker de är tuffa och jag försöker få honom att genomskåda deras kaxiga attityd, att den beror på att de inte vågar vara sig själva. Och att han inte BEHÖVER leka med dem om de bråkar med honom.

Samma här. Jag förklarar att de är så kaxiga och stöddiga för att de innerst inne är fega. En av killarna vågar inte bada eller gå i simskola. Min Arvid vågade inte doppa huvudet och nu två terminer senare simmar han och är mer under vatten än ovan. På barnkalaset skulle de balansera på en stock och vilka var det som inte vågade... jo de två tuffingarna. Det stärkte Arvid en aning.

Men sådant är himla svårt att styra.

Går det snett så flyttar vi om skolan inte löser det.

Här har inte skolan gjort mer än att beklaga sig för mig att Arvid är som ett plåster på dem. Att det inte är bra för honom och att jag måste stärka hans självkänsla. Jag hoppas på att han skall få en starkare och bättre lärare nu när han börjar 1:a klass.

Tack för boktipset!