Min dotter skär sig.

[Dream]

Jag har upptäckt ärr på min tonårsdotters armar och har även hittat en kniv gömd i hennes säng. Hon går alltid runt i långarmat även om det är 30 grader varmt.

Vad ska jag göra?

 

[voltigehoppare]

Sv: Min dotter skär sig.

prata med henne! fråga om hon vill att du hjälper henne söka hjälp och såklart om du kan hjälpa henne.. det skulle jag ha gjort, men jag är ingns mamma

 

[Cizzi]

Sv: Min dotter skär sig.

ja smiliesen ser ut som jag känner mig när jag läser.
Har inga tonårs barn själv än, men du måste ju prata med henne, hon gör ju det här för att hon mår jätte dåligt. Sen behöver hon hjälp av proffs, det här är inget ni kan lösa själv, det har gått långt när man skär i sig själv.
Ta tag i problemet på en gång även om det är jobbigt, men det blir bara värre.
En stor styrke kram får du.

 

[Kimz0r]

Sv: Min dotter skär sig.

Prat och psyk!

 

[Theci]

Sv: Min dotter skär sig.

Jag har inte tonårs barn än på många år,, Är själv "bara" 23.

Men jag tänkte berätta om när vi gick på Högstadiet här i stan.

Det går ju alltid olika våger genom högstadien, Det som är cool i dag är inte det i morgon osv..

Ni fattar va...

Men då när vi gick där så var det inne bland endel mäniskor och i endel kretsar, (även min) att man just skulle skära sig.
Det var väl ingen som pratade om det så på skolan utan ärren visades bara upp lite diskret för "kompisarna".

Jag var dock "för feg" och aldeles för rädd för mitt eget blod för att skära mig. * tack och lov*

Men endel av mina "vänner" satt hemma i sina rum med andra kompisar opch skar sig.
Ristade in namn på någon fjantig kille dom var "kära" i osv.

En utav dom där "vännerna" har vita ärr rakt över armarna från handleden och ända upp till axlarna på båda armarna! * urk*

Kan faktiskt inte säga att detta var några "misär" barn direkt.
Alla var glada, hade fina familjer osv men man vet ju aldrig vad som döljer sig under ytan.

Jag förstår inte varför man skär sig. Det utvecklas tydligen till ett själv destruktivt beteende. Många personer som skär sig gör det för att dom " mår bättre" då. Eller att dom "straffar sig själva"...

Prata med din dotter så fort som möjligt. Hon kankse gömmer alla är och kniven. Men inners inne undrar hon nog varför du inte uppmärksammat detta.
Hon kommer säkert bli galen när du tar upp det men ge dig inte.
Ta hand om dig och henne

 

[Dream]

Sv: Min dotter skär sig.

känner mig som en jätte dålig mamma. Jag vet inte hur jag ska ta upp det och jag är nästan helt säker på att hon bara kommer gå eller skrika.

 

[Theci]

Sv: Min dotter skär sig.

Du är absolut ingen dårlig mamma pga detta!!!

Jag skulle inte heller veta hur jag skulle ta upp detta med någon.

Har ni en bra och öppen relation i övrigt och kan prata om allt så är det iof lite lättare.

Börja med och fråga henne hur hon mår kankse..??
Om hon vill prata om något??

usch stackars dig som sitter i denna sits...

Du kankse kan köra en fuling.

Börja prata om att du läste en på internet om en tonåring som skärde sig, och att du undrar varför någom skulle villja göra sig själv illa på det viset osv...

 

[nevin]

Sv: Min dotter skär sig.

Jag har en syster som skar sig väldigt illa, och fortfarande kan göra än idag. Hon har stora fula ärr från händerna upp till axlarna, runt om, så långt hon har nått. Har börjat på benen med, men började må bättre i den vevan, så de är inte lika ärrade.....

Har även egen erfarenhet av att sarga sig själv.....


Det du kan göra är att FINNAS där, plåstra om henne när det behövs, lyssna och var inte rädd för vad du får höra. Att skära sig kan säkert ha många anledningar, men var säker på en sak: Det är förmodligen inte pga att det är roligt att skära in mönster! Mer troligt är att hon hanterar ångest på det viset


När du tar upp det med henne, ställ frågan du har: Varför? Antingen kommer hon att springa därifrån och skrika att du är dum i huvudet eller så är det som Theci säger att hon undrar varför du inte har frågat förut.... Men visa att du bryr dig, att du finns där och vill henne väl. Var inte rädd för blodet och såren, och säg inte att det kommer att ordna sig om hon har bekymmer eller mår piss, utan bekräfta att hennes känslor är äkta!

Var noga med att inte låta henne dölja sina ärr, utan bekräfta att du ser henne och hennes problem!


Du får gärna höra av dig privat om du vill prata mer!

 

[Theci]

Sv: Min dotter skär sig.

Jag ber om ursäkt om jag fick mitt inlägg att låta som att man skar sig för att det var roligt eller coolt..

Det var bara så det värkade när vi gick i skolan men nu förstår man ju att det ligger djupare saker bakom det..

 

[nevin]

Sv: Min dotter skär sig.

Jag menade inte att du förringade det hela, jag ville bara förtydliga lite hur det fungerar....

Hoppas du inte tog mitt inlägg som alltför besserwissigt? Det är så fruktansvärt jobbigt att må på det viset och man vet inte hur man ska hantera det....

De som skär sig och "visar upp sig" är ofta inte så allvarliga i sina skadetankar, även om det också förekommer. Det är de som döljer sitt skadebeteende och inte pratar om det man ska var orolig för är min erfarenhet.....

 

[TinyWiny]

Sv: Min dotter skär sig.

Att skära sig eller på annat sätt skada sig själv gör man för att det är lättare att ha ont utanpå kroppen än inuti...
På något sätt blir såren en kanal för all den smärta som finns inuti, det blir lättare att hantera ångesten.
Vad du ska göra är att tala MED henne i lugn och ro, inga "jag" utan fokusera på henne.
Låt henne berätta så mycket eller lite hon vill.
Säg till henne att du finns för henne och GÖR det,var hemma med henne om det behövs, Ta kontakt med psykvården och förklara läget.
Det hjälper inte att tvinga dit henne, ni kanske behöver byta psykolog många gånger innan ni hittar en som funkar för henne.
Ge dig inte förren det sker!
Hon kommer nog att bli arg på dej först men sen om några år (ja det låter hemskt men är nog sant) kommer hon att vara glad att du fanns där när hon behövde dej.
Om du inte kan komma i kontakt med henne be någon annan som hon litar på som sista utväg för här måste det ske saker snabbt så hon inte skadar sig mer.
Att du känner dig som en dålig mamma just nu är inte så konstigt vi vill ju alla att våra barn ska vara lyckliga även om vi tyvärr inte kan styra lyckan själva.
Skickar massor med styrka till dej
Kram TinyWiny

 

[Jen80]

Sv: Min dotter skär sig.

Du ska inte göra mycket, mer än att prata med din dotter.
Hur gammal är hon?

Jag är själv enormt självdestruktiv, och har inte världens vackraste armar eller ben. Har alltid gått med långärmat tidigare, även på sommaren. Nu har jag flyttat, och kan t o m ha linne på mig...ingen som bryr sig märkvärt om det. Skönt!

En sak som är viktig (i mina ögon iaf), är att Inte gå bakom hennes rygg. Prata med Henne i första hand, hjälper inte det - gå vidare. Men inte utan att hon är medveten om det. En sådan upptäckt kan få en destruktiv människa antingen tacksam för hjälp, eller så ger det en så enorm ångest att det blir ännu värre...

Prata med henne (lättare sagt än gjort, försök, är lättare och skriva), och se hennes reaktion. Viktigt; skäll inte (lätt hänt), fråga inte tusen frågor på en gång (ångestframkallande) utan ta det efter hand.

PM´a gärna om det är något!

 

[havreflinga]

Sv: Min dotter skär sig.

är nästan helt säker på att hon bara kommer gå eller skrika.

Gå efter i så fall. Tala lugnt när hon skriker. Eller gråt. Visa att du bryr dig!

 

[Tokmaja]

Sv: Min dotter skär sig.

För det första, du har inte gjort nått fel (troligtvis).

Jag skar mig inte, jag tryckte bläckpennor genom skinnet istället, snurrade på dem tills det blev små sår (ej med själva "pennan" ute alltså).
Det är ett sätt för att få en fysisk smärta istället för en psykisk.
Det gör helt enkelt inte ont alls egentligen det fysiska, utan är SKÖNT.
Knäppt, har nån gång nu när jag mår relativt bra försökt, bara för att känna hur det kändes, men det går itne, det gör för ont...

Prata med henne.
Inte anklagande på nått sätt, tänk på att hon mår dåligt.
Ta gärna hjälp från typ psykolog eller liknande, det önskar jag att jag fått hjälp med... önskar att något upptäckt mitt problem så jag kunnat få hjälp.

Även om det är trist att du upptäckt det här på din dotter, var glad för att du ändå gjort det, nu har du en chans att hjälpa henne!!!

 

[Giganten]

Sv: Min dotter skär sig.

Jag skar mig när jag var yngre. Det jag önskar att mina föräldrar gjort var och försöka prata med mig och sen fixa hjälp även fast jag sa nej. Ringde själv till BUP en gång när jag mådde som sämst men fick bara ett Nej. Så då hade jag vart tacksam om min mamma märkt ngt och tagit tag i saken rejält och fixat hjälp. Nu istället går jag hos en kurator sen 4 år tillbaka... För att det sitter kvar när jag inte fick hjälp. När jag var som svagast. Gick bara sönder ännu mer innuti...

Så fixa hjälp! Även fast hon inte vill! Prata med henne. Tala om att du älskar å bryr dig om henne å inte vill att hon skär sönder sin vacka kropp...

 

[nevin]

Sv: Min dotter skär sig.

Bara undrar hur det går för er, har du kunnat prata med henne?

 

[Dream]

Sv: Min dotter skär sig.

Där var någon som undrade hur gammal min dotter är hon är 18 år fyllda för 1 månad sen cirka. Försökte fråga henne här om dagen hur hon måde och sådant men hon sa bara bra och undrade varför jag frågade en så konstig fråga. Ska ringa Psyk och rådfråga dom på måndag hade jag tänkt.

 

[nevin]

Sv: Min dotter skär sig.

Ja, det kan ju vara en bra ide´. De kan säkert säga lite bättre hur du kan hantera det här! Hoppas att allt ordnar sig för er!

 

[moamalla]

Sv: Min dotter skär sig.

Kommer ofta i kontakt med dessa tjejer i mitt jobb... Precis som många skriver så beror det på en smärta inombords som är jobbig. För att få den smärtan att försvinna för en stund så skär sig många. Kanske en osynlig depression i bakgrunden? Äter hon p-piller? En allt för ond bov i många fall, fast ingen barnmorska vill säga att det är så...

Lycka till...

(det finns säkert lika många anledningar som det finns tjejer, vill inte verka viktig på något sätt... med många erfarenheter kan vi hjälpa varandra...)

 

[FannyN]

Sv: Min dotter skär sig.

Ja det har blivit som en epedimi på vissa ställen. Hörde om klass i norra länssdelen där 9 av 14 tjejer skär sig regelbundet.
Det är vanligt med ångst och detta sätt hjälper tydligen mycket effektivt.Som förälder kan man nog bara finnas där och jobba upp en relation så att det känns bra att lasta ur sig ångesten på föräldern istället.
Det funkar på en del tjejer att när de börjar känna att kommer att sluta med att skära sig att man då gör upp om att de ska säga till.Så umgås man med dem tills ångesten släppt,men jag vet att det inte går för alla...det måste uppmärksamas mer dessa problem,utbilda vårdpersonal föräldrar och ungarna så att de kan hjälpa varandra också.

// Åsa