Lite tankar (och bild) från vecka 17

[Kalaspinglan]

Började igår jobba på halvtid (sjukskriven 50% i tre veckor framåt) efter två veckors heltidssjukskrivning. Läkaren trodde på utbrändhet, som inte eg. är relaterad till graviditeten men möjligtvis gjorde att den löstes ut. Är fortfarande jättetrött, men det känns skönt att ha så mycket tid att "göra ingenting" - även om det är svårt att inte driva alla en miljon projekt som jag har här hemma.

Har gått in i någon slags stadie där jag ifrågasätter om jag verkligen vill ha barn eller inte, om jag egentligen vill ha en sådan där elak tonåring eller gå på föräldrarmöten och allt vad det nu är. I nästa sekund sitter jag och gråter när jag hör en fin låt på radion och tänker på vilken kärlek som väntar mig när bönan pluppar ut.

Tyvärr har jag fått jätteproblem med maten igen. Dels för att jag faktiskt inte är hungrig, och när jag väl äter så blir jag mätt på en halv varmkorv. Detta gör att jag äter väldigt dåligt och givetvis får jag dåligt samvete för det. Och så samtidigt blir jag ju lite glad - för jag har verkligen gått ner i vikt sedan jag blev gravid. Dumma dumma tankar...

Så häromdagen när jag kände mig som mest deppig, tjock och fet och ful så knäppte jag ett kort på magen för att skicka till svärmor. Och titta, visst är den ganska söt ändå...?

Tjingeling!

 

[oz_joj]

Sv: Lite tankar (och bild) från vecka 17

Jättesöt! Och fina kläder till!

 

[Wiike]

Sv: Lite tankar (och bild) från vecka 17

Vilken fin tröja och go mage *saknar magen nu*

Ska försöka uppmuntra med att du åtminstone får i dig något. När jag var gravid spydde jag av tom vatten vilket slutade med sjukhusvila och dropp

 

[Warmia]

Sv: Lite tankar (och bild) från vecka 17

Jag vet hur det är, har och är fortfarande i samma tankar som du!
Dock är magen lite efter på mig är i samma storlek som du fast i v 26 istället. Men det är precis samma sak ena dan gråter jag åt att få barn och nästa dag längtar jag så jag kan dö......
Har precis börjat äta lite ordentligt men har ingen matlust. Är faktiskt orolig för barnet när jag har varit så dum att inte äta när jag inte har varit hungrig, en smörgås på morgonen och ett litet mål mat på kvällen vid 19.00 det är inte tillräckligt men nu så äter jag middag mitt på dagen också och kilona vräker sig uppåt. Fast i början åt jag som en häst = jämnt då gick jag upp som mest.

Lycka till och kämpa på.....

 

[Kalaspinglan]

Sv: Lite tankar (och bild) från vecka 17

Jättesöt! Och fina kläder till!

Tack!

Vilken fin tröja och go mage *saknar magen nu*

Ska försöka uppmuntra med att du åtminstone får i dig något. När jag var gravid spydde jag av tom vatten vilket slutade med sjukhusvila och dropp

Tack. Tröjan är köpt på H&M för småpengar (vilket också återspeglas i kvaliten). Jag som inte trodde att jag ville visa upp magen, men men.. så det kan bli.

Ja, jag känner mig oerhört otacksam ibland eftersom flera av mina vänner har mått som du under sina graviditeter.. Jag är glad över att jag kan behålla den mat jag stoppar i mig...

Jag vet hur det är, har och är fortfarande i samma tankar som du!
Dock är magen lite efter på mig är i samma storlek som du fast i v 26 istället. Men det är precis samma sak ena dan gråter jag åt att få barn och nästa dag längtar jag så jag kan dö......
Har precis börjat äta lite ordentligt men har ingen matlust. Är faktiskt orolig för barnet när jag har varit så dum att inte äta när jag inte har varit hungrig, en smörgås på morgonen och ett litet mål mat på kvällen vid 19.00 det är inte tillräckligt men nu så äter jag middag mitt på dagen också och kilona vräker sig uppåt. Fast i början åt jag som en häst = jämnt då gick jag upp som mest.

Lycka till och kämpa på.....

Tack så mycket!
Kämpa på du med. Vi får peppa varandra! :smirk:

 

[Theci]

Sv: Lite tankar (och bild) från vecka 17

Men hur tar man sig igenom dessa tankar om att man både vill och inte vill...??

Tänk om man ångrar sig???

 

[Kalaspinglan]

Sv: Lite tankar (och bild) från vecka 17

Men hur tar man sig igenom dessa tankar om att man både vill och inte vill...??

Tänk om man ångrar sig???

Jag tror att när plutten väl är framme, då ångrar man sig inte. För jag tror att det finns en så villkorslös kärlek som man aldrig tidigare mött.

För min egen del så överväger de positiva känslorna ändå, och de negativa känslorna och tankarna är enbart av egoistisk karaktär.

 

[Tuvalisan]

Sv: Lite tankar (och bild) från vecka 17

Förstår tankegången, när jag fick chockbeskedet att jag var gravid med min första pojk (4 år snart ) tänkte jag direkt på abort eftersom jag absolut inte skulle ha barn då. Vi gick till läkaren och de gjorde ett vaginalt ultraljud och när jag fick se denne lille klump med sprattlande ben o utan armar (9 veckor) bestämde jag mej för att jag visst skulle ha barn.

Under graviditeten mådde jag utmärkt och efter 3 veckor över tiden satte dem igång mej. Det var mitt livs värsta upplevelse. Seg utdragen förlossning, 2,5 h krystvärkar, dum barnmorska, klipp, sugklocka och en unge på 4500 gram som gav sin mamma chockblödning så hon tuppade av. 79 i hb och ajajaj ont efter förlossningen gjorde att jag inte hade några känslor alls för min bebis, jag tyckte han var asjobbig och kunde gott krypa tillbaks igen (nästan) och då var detta världens snällaste bebis.

Vad jag vill ha sagt med detta är att ta tag i de känslorna nu, prata med ngn, för även om de flesta blir helt förälskade i sitt barn så finns det även dem som helst lämnar kvar dem på BB. Vill absolut inte skrämmas på ngt sätt men det är viktigt och modigt att våga erkänna att man tvivlar på sitt val att bli mor. Lycka till!