Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Men det finns alltså ingen anledning till detta mer än möjligvis tradition?
Det blir ju lite om ständigt känns det som, jag skulle vilja prova på skydd, men ska man prova på det så vill man ju oxå tävla det.
Jag har säkert lite udda krav på hunden, framförallt pälsvården, och då menar jag inte borstning och klippning utan damsugning
Jag avskyr hundhår! Och jag tycker det ser så illa ut när hela huset är fullt av hår om man inte damsuger varannan dag och kläderna ska vi inte ens prata om...
Sedan vill jag ha en hund som är positiv och vill vill vill tillfredsställa sin förares önskningar.
Och så vill jag att rasen är frisk av sig, har mkt kamplust men samtidigt har en tydlig on off knapp! Jag kommer ju så småningom skaffa barn och jag vill inte behöva oroa mig när de klänger på hunden emellanåt.
Jag vet ju tyvärr många schäfrar som förvisso är superbra i skydd och som polis/väktarhundar, men sedan när man har dem hemma så är det i många fall (som jag har upplevt det) där föraren inte ens kan klippa klorna på hunden för då hugger den. Har även en bekant vars bebis blev biten i ansiktet helt oprovucerat. (Ja jag menar BEBIS!!! Har inte börjat gå och knappt ens krypa vid tillfället!)
Den hunden fick MKT bra kritik på L-testet och polisen ville köpa den.
Detta vill jag inte uppleva, utan jag vill då att hunden ska vara barnens bästa vän och beskyddare.
Jag är pga detta lite anti schäfer, samt pga deras otroligt jobbiga päls![]()
Det är ofta man får höra att orsaken till att Bråka (och ibland även den Svarta Beauceronen) sköter sig så fint och har lydnad är för att de är bruksraser. För då är allt så mycket enklare. Det är klart att brukshundarna föds med elitlydnad?
Det är klart att man får en del saker gratis, men man får också helt andra problem. Är det bara jag som känner igen detta? Som den sociala kamplusten hos mallen. Vilket gör att jag knappt kunde vika eller hänga tvätt med hundkräket i samma rum? Eller jaktintresset, så att Beauceronen drog runt i Tyresö Centrum efter en hare?![]()
Jag tror det är både och. Brutus (rottis) tex Honom kan jag få att lyda för att han helt enkelt ska lyda mig. Sen är han "jobbigare" hund att ha, han brötar, är intensiv och försöker ständig flytta fram sina positioner om jag slappar till. Bara för att man inte får dra i kopplet idag innebär det inte att man inte får dra i kopplet imorrn, testa kan man ju göra... Men han köper en korrigering eller en belöning för rätt beteende och vill göra matte glad.
JAG tycker att han är rätt enkel - men är man inte hundvan tycker man att han är pest och pina.
Men det är sällskapshunden (tibben) som gett mig gråa hår! Jag är rätt övertygad om att det hade varit LÄTTARE om man HADE varit hundovan eller van vid hundar av varianten tax eller vinthund. Jag tycker han ska göra som jag vill för att jag säger så - han tänker inte göra som jag vill om HAN inte kan tjäna på det, och då bara om han vill det ändå. Korrigerar man honom blir han KRÄNKT och förbaskad.
Jag tycker det är ett problem om hunden stressar vid tex veterinärbesök eller protestkissar i sängen - men det verkar en hel del andra tibbeägare inte tycka är det minsta konstigt.
Vad det gäller en del "HUR kan folk ha problem med sin hund när det så enkelt" personer så beror det nog på att de själva haft turen att få sådana där "lätta hundar" som inte tar några egna iniativ alls. Att deras hund inte jagar eftersom de gav hunden en köttbulle när den såg haren beror nog mer på hundens avsaknad av jaktlust än deras kompetens.