Lättare med bruksraser?

Sv: Lättare med bruksraser?

Du får tävla i spår, sök och rapport med vilken hund som helst så länge den är renrasig. Du får också tävla i tjänstehundsgrenarna med blandras (+ lydnad, rallylydnad och agility). Det är alltså bara i skyddet det måste vara av bruksras.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Du får tävla bruks med alla registrerade/renrasiga hundar.

Bortsett från IPO och/eller skydd (för visst är det inte samma sak?).
 
Sv: Lättare med bruksraser?

IPO och Svenskskydd är två olika saker, men ibland händer det att man säger "skydd" rent allmänt, och då kan man mena vilken som av grenarna.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Men det finns alltså ingen anledning till detta mer än möjligvis tradition?

Det blir ju lite om ständigt känns det som, jag skulle vilja prova på skydd, men ska man prova på det så vill man ju oxå tävla det.

Jag har säkert lite udda krav på hunden, framförallt pälsvården, och då menar jag inte borstning och klippning utan damsugning ;)
Jag avskyr hundhår! Och jag tycker det ser så illa ut när hela huset är fullt av hår om man inte damsuger varannan dag och kläderna ska vi inte ens prata om...

Sedan vill jag ha en hund som är positiv och vill vill vill tillfredsställa sin förares önskningar.
Och så vill jag att rasen är frisk av sig, har mkt kamplust men samtidigt har en tydlig on off knapp! Jag kommer ju så småningom skaffa barn och jag vill inte behöva oroa mig när de klänger på hunden emellanåt.

Jag vet ju tyvärr många schäfrar som förvisso är superbra i skydd och som polis/väktarhundar, men sedan när man har dem hemma så är det i många fall (som jag har upplevt det) där föraren inte ens kan klippa klorna på hunden för då hugger den. Har även en bekant vars bebis blev biten i ansiktet helt oprovucerat. (Ja jag menar BEBIS!!! Har inte börjat gå och knappt ens krypa vid tillfället!)
Den hunden fick MKT bra kritik på L-testet och polisen ville köpa den.

Detta vill jag inte uppleva, utan jag vill då att hunden ska vara barnens bästa vän och beskyddare.

Jag är pga detta lite anti schäfer, samt pga deras otroligt jobbiga päls :angel:
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Utan att ha läst annat än ditt första inlägg skulle jag vilja säga att det är en sanning med viss modifikation.

Bruksraserna köps oftast av människor som vill träna mycket med sin hund inom bruksgrenarna och en hel del av dessa vill också tävla i nån utsträckning och detta i kombination med att raserna avlats fram för att vilja (sam)arbeta, så är det väl ganska självklart är dessa hundar då i regel lydigare än genomsnittet..
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Men det finns alltså ingen anledning till detta mer än möjligvis tradition?

Det blir ju lite om ständigt känns det som, jag skulle vilja prova på skydd, men ska man prova på det så vill man ju oxå tävla det.

Jag har säkert lite udda krav på hunden, framförallt pälsvården, och då menar jag inte borstning och klippning utan damsugning ;)
Jag avskyr hundhår! Och jag tycker det ser så illa ut när hela huset är fullt av hår om man inte damsuger varannan dag och kläderna ska vi inte ens prata om...

Sedan vill jag ha en hund som är positiv och vill vill vill tillfredsställa sin förares önskningar.
Och så vill jag att rasen är frisk av sig, har mkt kamplust men samtidigt har en tydlig on off knapp! Jag kommer ju så småningom skaffa barn och jag vill inte behöva oroa mig när de klänger på hunden emellanåt.

Jag vet ju tyvärr många schäfrar som förvisso är superbra i skydd och som polis/väktarhundar, men sedan när man har dem hemma så är det i många fall (som jag har upplevt det) där föraren inte ens kan klippa klorna på hunden för då hugger den. Har även en bekant vars bebis blev biten i ansiktet helt oprovucerat. (Ja jag menar BEBIS!!! Har inte börjat gå och knappt ens krypa vid tillfället!)
Den hunden fick MKT bra kritik på L-testet och polisen ville köpa den.

Detta vill jag inte uppleva, utan jag vill då att hunden ska vara barnens bästa vän och beskyddare.

Jag är pga detta lite anti schäfer, samt pga deras otroligt jobbiga päls :angel:

Och jag har i stort sett helt omvänd erferenhet. De hundarna som varit mest tålmodiga och barnkära har varit schäfrar. Min tex är helt underbar med barn, om än lite klantig ibland.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Ja jag har ju inte träffat 100-tals schäfrar eller så, men väl runt 25 som varit på det här sättet, och det är bruksschäfrar och inte nån räka jag pratar om ;)

Men jag vet ju att de är individer, så givetvis finns det många trevliga oxå, jag har väl bara haft lite otur.
Men pga deras päls så kommer en schäfer inte innanför min dörr.

Har haft både renrasig schäfer som liten och blandras med schäfer och gemensamt för dem alla är att det är hår ÖVERALLT, JÄMT! Och så orkar jag helt enkelt inte leva.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Hur/varför har de bitit? I ren aggression eller när barnen leker vilt? Min kan när barnen blir som allra vildast nypas i ren exhaltering. Dvs om hon inte är platsad tex eller om hon får vara någon annanstans när barnen blir som flamsigast. Man får tänka lite på vad man utsätter hunden för också.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Det är ofta man får höra att orsaken till att Bråka (och ibland även den Svarta Beauceronen) sköter sig så fint och har lydnad är för att de är bruksraser. För då är allt så mycket enklare. Det är klart att brukshundarna föds med elitlydnad? :eek:

Det är klart att man får en del saker gratis, men man får också helt andra problem. Är det bara jag som känner igen detta? Som den sociala kamplusten hos mallen. Vilket gör att jag knappt kunde vika eller hänga tvätt med hundkräket i samma rum? Eller jaktintresset, så att Beauceronen drog runt i Tyresö Centrum efter en hare? :angel:

:love: Man blir ju sugen på malle igen.

Det enda man får "gratis" är ju att de oftast tyr sig mycket mer till matte/husse. Sen beror det nog på hur man är som person. Jag skulle aldrig vilja ha något annat en en bruks eftersom de är som de är.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Jag pratar alltså om barn där man fått använda plastik kirurgi för att få ihop ansiktena :cry:

Ett nyp på bus, eller rent allmänt ett nyp kan jag absolut ta att hunden ger när det är bus eller om den inte lämnas ifred osv, det jag pratar om är regelrätta bett där man får sy ihop efteråt.

Den ena (oxå det värsta fallet) var helt oprovocerat då barnet inte ens börjat krypa än utan låg på sin filt på golvet. Visst är det möjligt att ägaren gjort något fel, inte låtit hunden vara med vid barnen och kanske blivit åtsidosatt osv men jag tycker ändå att beteendet är helt oacceptabelt.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Ett alternativ hade då varit boxern som är korthårig och en väldigt glad och snäll ras. Det finns en del sjukdomar, men med ordentlig kunskap om rasen så borde det gå att hitta en som är "normalfrisk" i alla fall. Hoffe är ett annat alternativ, de har lång päls som samlas i bollar och det blir lättare att städa. De är lite lugnare till sin natur men han ha en del skärpa. Jag har dock aldrig hört att de inte skulle vara annat än genomsnälla mot sin familj.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Jag gillar inte hundar som dreglar eller snarkar. Jag är väldigt lättväckt och att kunna sova är ett ganska basic behov ;)

Jag funderar lite på Dobermann, men gillar inte att de är så pipiga, samt att min sambo då hatar dobermann eftersom min mammas dobermann är ehm... lite ouppfostrad.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Jag tror det är både och. Brutus (rottis) tex Honom kan jag få att lyda för att han helt enkelt ska lyda mig. Sen är han "jobbigare" hund att ha, han brötar, är intensiv och försöker ständig flytta fram sina positioner om jag slappar till. Bara för att man inte får dra i kopplet idag innebär det inte att man inte får dra i kopplet imorrn, testa kan man ju göra... Men han köper en korrigering eller en belöning för rätt beteende och vill göra matte glad.
JAG tycker att han är rätt enkel - men är man inte hundvan tycker man att han är pest och pina.

Men det är sällskapshunden (tibben) som gett mig gråa hår! Jag är rätt övertygad om att det hade varit LÄTTARE om man HADE varit hundovan eller van vid hundar av varianten tax eller vinthund. Jag tycker han ska göra som jag vill för att jag säger så - han tänker inte göra som jag vill om HAN inte kan tjäna på det, och då bara om han vill det ändå. Korrigerar man honom blir han KRÄNKT och förbaskad.
Jag tycker det är ett problem om hunden stressar vid tex veterinärbesök eller protestkissar i sängen - men det verkar en hel del andra tibbeägare inte tycka är det minsta konstigt.


Vad det gäller en del "HUR kan folk ha problem med sin hund när det så enkelt" personer så beror det nog på att de själva haft turen att få sådana där "lätta hundar" som inte tar några egna iniativ alls. Att deras hund inte jagar eftersom de gav hunden en köttbulle när den såg haren beror nog mer på hundens avsaknad av jaktlust än deras kompetens.

Min är en mix av dina. Han är som din terrier men vekare vilket gör att han faktiskt oxå lyssnar på en korrigering men eftersom han är den han är så är det inte bra med för mycket " du ska" uta motivera honom med lek eller godis är det som håller i längden eftersom han som din tibbe ska vilja lyssna på mig hellre än det andra. Det handlar om att det ska läna sig för honom och när han börjar inse att mattes strategi lönar sig, det handlar tex om trygghet i möten ja då är han mycket mer lättmotiverad. Jag har haft det svårt med honom för att jag har en hund som både vill jobba men är för otrygg för att orka fokusera och så är jag nybörjare och han gav mig fingret många ggr innan han blev vuxen.
och jag känner SÅ väl igen det där med koppeldragandet. Bara för att det är nono idag kanske det går imorgon. Han testar alltid och jag orkar inte vara så himla konsekvent jämt, det är dötråkigt eftersom det känns som hanaldrig lär sig. Men han är för smart för att inte ta chansen när den erbjuds helt enkelt!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp