Lättare med bruksraser?

Sv: Lättare med bruksraser?

Ja självklart! Jag har funderat på flera raser som min nästa hund men valt bort dem då de hundar jag känner av raserna i fråga inte gillar lydnad som jag tycker är jättekul. En sån hund vill jag inte ha.

Jag tänkte mer på vad det är som är enklare eller som man har mer gratis. Är det endast arbetsviljan eller mentaliteten över huvud taget? Och vad är en bra mentalitet? I vardagen då alltså. Tillgänglighet? Vänlighet?

Svamlar mest...
 
Sv: Lättare med bruksraser?

En bra brukshund är typ färdig. Inte färdig som i färdigtränad och lydig, utan mer mentalitetsmässigt. Ungefär som att man med en ny bil bara kan sätta sig och köra, förvalta det bra man fått och bara ägna sig åt service. Vissa andra raser är mer som en begagnad bil som måste skruvas lite på först, Byta en del här, fixa lite där och sedan är den körklar. Därmed inte sagt att alla kan köra Ferrari för det går fort att krascha med en sådan.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Lättare att leva med håller jag nog inte med om, jag blir galen över denna "matte idolisering". Det är sött ibland, ett pain in the ass ibland.

Alltså, jag är terriermänniska ut i fingerspetsarna, så jag uppskattar automatiskt hundar med lite självständighet, något som 90 procent av schäfrarna inte besitter. Sen är det givetvis skillnad på terrier och terrier. Jag tycker att många JRT är föriga, liksom Borders i den mån en terrier är förig. Motor har dom ju, mina tidigare hundar har bara valt att rikta den åt andra håll än åt mitt många gånger :devil:.

Jag tror absolut inte att man måste var kunnig för att ha en bruksschäfer, men man måste ha någon kunnig att luta sig tillbaka mot utifall man behöver en hjälpande hand. Har man ambition är en schäfer (tex) helt rätt hund oavsett om du aldrig haft hund tidigare eller om du haft ett 20-tal hundar.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Är det inga negativa aspekter som man lättare får räkna med då?

Jag kan ta min instruktör som exempel. Han har en rottishane som han tävlar lydnad och spår med. När vi snackade räddningshundar sa han skrattande att om han skulle försöka lyfta sin hund så skulle den nog hugga honom. Hunden morrar om han tar för lång tid på sig att klippa klorna. Häromdagen frågade jag om jag fick hälsa på hunden och han sa att "ja gör det men ibland kan han känna sig trängd så..." underförstått "se upp så han inte bits".

Vi pratade om mallar för ett tag sedan och han sa då att dessa lätt kan slå över och blir skarp och att inte är så stabila eftersom ju mer drifter en hund får och ju skarpare den är, desto lättare till att bli förbannad helt enkelt.

Är det här normalt eller önskvärda betenden?
 
Sv: Lättare med bruksraser?

En bra brukshund är typ färdig. Inte färdig som i färdigtränad och lydig, utan mer mentalitetsmässigt. Ungefär som att man med en ny bil bara kan sätta sig och köra, förvalta det bra man fått och bara ägna sig åt service.

Låter nice!:D
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Jo, det finns gott om negativa aspekter om man inte kan hantera den sportbil man köpt. Kamplusten är en sak, arbetslusten en annan. Hos rottisen och riesen är det attityden.

Men det är inga negativa grejer egentligen. De är mycket bra att ha så länge man vet hur man ska styra det.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Jag tycker det är skitbra. Jag behöver aldrig undra var hunden är för han är alltid två steg ifrån mig. Jag behöver aldrig leta efter honom för han letar upp mig först. Det var bara hemma jag tyckte det var lite irriterande, men det ser jag inte som något krångligt att fixa till.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Det är inte ett önskvärt beteende att ens rottis hugger om man ska försöka bära den nej. Men det är givetvis något man måste vänja hunden vid. Det är väl inte normalt att hunden börjat hota vid kloklippning heller. Sen är alla rottisar jag har träffat väldigt pratiga och det är viktigt att skilja på morr och morr. Många rottisar menar ingenting med sina morr även om det för en ovan kan låta "farligt".
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Är det inga negativa aspekter som man lättare får räkna med då?

Jag kan ta min instruktör som exempel. Han har en rottishane som han tävlar lydnad och spår med. När vi snackade räddningshundar sa han skrattande att om han skulle försöka lyfta sin hund så skulle den nog hugga honom. Hunden morrar om han tar för lång tid på sig att klippa klorna. Häromdagen frågade jag om jag fick hälsa på hunden och han sa att "ja gör det men ibland kan han känna sig trängd så..." underförstått "se upp så han inte bits".

Vi pratade om mallar för ett tag sedan och han sa då att dessa lätt kan slå över och blir skarp och att inte är så stabila eftersom ju mer drifter en hund får och ju skarpare den är, desto lättare till att bli förbannad helt enkelt.

Är det här normalt eller önskvärda betenden?


Det tycker jag är en gammal myt att hundar som har höga drifter ska vara skarpa och bete sig illa bara för det.

Jag träffat mycket hundar, både tjänstehundar och sporthundar. Och det är klart det finns ett par mallar som har ganska mycket allvar och integritet som kan gurgla om någon skulle börja hantera. Samtidigt finns det flera mallar som gör strålande L-test, lovord om att det är så rejält men ändå fungerar med precis alla människor. Barn, kvinnor och män spelar ingen roll. Så det beror lite på hur alla egenskaper är sammanflätade.

Men jag fick höra något bra häromdagen; "Folk vill ha så jävla mycket i sina mallar. Det ska vara skyhög kamplust, stort jaktintresse, en massa försvar och allvar, skärpa och föriga. Men sen ska dom vara tillgängliga som vilken familjemedlem som helst."
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Nu förutsätter jag att vi pratar brukshundar som hundar som man arbetar med. Inte 60 kg dreglande k*t utställnings-rottweiler (förlåt mina fördomar...) Vad är en brukshund? En väl fungerande jakthund också?!

För det första får du (förhoppningsvis) en hund som vill göra något. Inte bara dra med nosen efter backen som största hobby. Utan en hund som har positiv energi som den dessutom gärna vill få utlopp för tillsammans med dig!

Vi skriver ju om relationer i en annan tråd.

Hur bygger man upp en relation med sin hund?

En hund som gärna vill göra saker och gärna gör dem tillsammans med dig får du ju ett annat utgångsläge för, än med en hund som kanske bara är intresserad av att nosa eller springa och som dessutom aldrig riktigt fattat vad ägaren är bra till.

Där har du ju lite att jobba utifrån.

Förhoppningsvis uppfyller din brukshund de kraven med en del motor i och dessutom en förmåga att bygga en bra relation med sin förare. Då har du mycket gratis och kan snabbare börja med finliret.

En "trögare" hund får du kanske jobba mycket mer med relationen och för vissa hundar kan det nog ta upp all er tid...
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Ibland tänker jag att det är som lite med t.ex. hopphästar. Man ska avla på de häftigaste hästarna som går i de svåraste klasserna, men själv är man möjligtvis kanske uppe och nosar i Mvs B.

De coolaste hundarna är kanske inte de roligaste hobbyhundarna som man kan tävla och komma långt med. Det är ju trots allt "massan" av hundägarna som utgör den största skaran. Och som också ger mest underlag för tävlingsresultat osv.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Sådana här saker har gjort att jag helst går kurs eller tar vissa träningsråd från sådana som själv har erfarenhet av halvt brötiga och intensiva brukshundar. Annars får jag gärna tipset att "Testa trampa henne på tassen med flit *fniss*" av nån instruktör som tycker att denne är jättesmart och att Rådan ska lära sig att flytta på sig genom det.

Eh, nej. Det fungerar inte så. Jag trampar redan idag på henne mycket av misstag eftersom hon ska vara så klistrad, och på jobbet kommer hon hellre se ut som ett näbbdjur med bäversvans innan hon flyttar sig ur vägen för folk.

Ja, jag trampar inte honom på tassarna med vilje - det är helt och hållet beroende på min klumpighet. En vek och ömtålig hund hade lätt kunnat bli livrädd för mig vid fotgående;) Jag är så glad av att ha en hund man kan trampa på, snubbla på och emellanåt vråla utan att man knäcker den. :D
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Är det inga negativa aspekter som man lättare får räkna med då?

Jag kan ta min instruktör som exempel. Han har en rottishane som han tävlar lydnad och spår med. När vi snackade räddningshundar sa han skrattande att om han skulle försöka lyfta sin hund så skulle den nog hugga honom. Hunden morrar om han tar för lång tid på sig att klippa klorna. Häromdagen frågade jag om jag fick hälsa på hunden och han sa att "ja gör det men ibland kan han känna sig trängd så..." underförstått "se upp så han inte bits".

Vi pratade om mallar för ett tag sedan och han sa då att dessa lätt kan slå över och blir skarp och att inte är så stabila eftersom ju mer drifter en hund får och ju skarpare den är, desto lättare till att bli förbannad helt enkelt.

Är det här normalt eller önskvärda betenden?

Det låter som en otrevlig rottis:crazy:
De ska vara så TRYGGA i sig själva att de kan bli hanterade, därmed inte sagt att en del av dem inte skulle "korrigera" nån okänd människor som tar sig friheter. Men visst fan ska ägaren kunna bära den?! Vad hade han tänkt göra om hunden bryter benet två kilometer in i skogen?:crazy:
Visst tusan kan min hund LÅTA om han han inte gillar att man gör vissa saker "men sluuuuuuuuta då, jag viiiiiiillll inte morr"
men han bits INTE.
Tibben däremot tvekar säkerligen inte att ta till tänderna om han skulle tycka att det behövs.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Jag vet att tråden är gammal, men jag har ändå lite frågor.

Av det jag har läst här så känns det som att bruksraser är bruksraser för att de är lättare att få kontakt med som människa och de vill arbeta mer än andra raser.

För mig känns det då som att det är vääääldigt många raser som saknas på listan, tycker inte ni det?

Ska vi ta upp några raser så kan vi ju ta bordercollie och pudel som båda är över schäfern på listan över de smartaste hundraserna som jag har sett. Detta har ju mätts på deras vilja att tillfredsställa föraren för det mesta som jag har förstått det.

Jag förstår ju att bordercollien inte är så lämpad för bruksgrenar som skydd tex dels pga att de ofta är skotträdda men samtidigt känns för nervösa och ostabila för den grenen, men pudeln är ju i grunden en jakthund och knappast skotträdd tex.
 
Senast ändrad:
Sv: Lättare med bruksraser?

Jag kanske är dum, men vad är det du undrar/vill diskutera? En bruksras är ju en bruksras och en vallhund en vallhund. Tror väl inte man delat in det i dessa rasgrupper enbart baserat på vilja att samarbeta med människan, utan för vilket ändamål den används. Där av just vall, jakt, bruks, sällskap osv.

Sedan finns det väl inte en enda vettig hundmänniska som fortfarande "tror på" de där fåniga listorna över "smartaste hundarna"? Visst kan man sätta hundraser i en skala utefter benägenhet/vilja att följa/lyda sin förare, men det har ju fortfarande inte att göra med huruvida det är en bruksras eller en vallhund. Kanske missuppfattar jag vad det är du vill ha sagt? :)
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Som sagt så skrev jag att de för det mesta hade mätt det genom att mäta hundens vilja att vara till lags ;)

Grejjen jag undrar då är, varför får man bara tävla bruks med bruksraser?

Schäfern är ju faktiskt en vallhund från början, hur och varför får då den vara bland bruksraserna?

Det är väl inga sådana begränsningar inom andra grenar?

Jag skulle gärna tävla bruks, men det finns tyvärr ingen av bruksraserna som tilltalar mig.
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Oj vad jag känner igen mig!

Jag var bara 18 när jag skaffade min första weimaraner och det var nog en hel del som undrade hur det skulle gå. Stor, stark hundras med mycket skärpa och en liten tjej... Pffs, min första hund var en terrier som blev en skittrevlig, väluppfostrad liten tjej som alla älskar. Ge mig då en hund med lite förighet så blir det iaf inte sämre!

Möter jämnt folk som är så imponerade över att jag går förbi dem med 2 lösa hundar utan problem. "Va duuuuuktiga de är!!" Mmm, det ska vara kul att ha hund... därför skaffar jag en ras som passar mig (dvs inte schäfer;)) och formar den. Redan där brister det ju för många...
 
Sv: Lättare med bruksraser?

De flesta "bruksraserna" är ju fd vallare. Vilka raser som räknas till gruppen är en gammal uppdelning, jag vet inte hur gammal. Äldre än jag, och jag var barn på den tiden fåglarna hade tänder och svans...lätt överdrivet, men vi hade vänstertrafik.;)
 
Sv: Lättare med bruksraser?

Självklart föds de inte med elitlydnad ;) Och hur mycket man har "gratis" i vardagslydnaden vet jag inte, förmodligen inte så mycket.
I själva lydnadsträningen (etc) tycker jag det verkar komma en del gratis med arbetsglädjen! De jag känner med brukshundar eller liknande verkar hundarna vara mycket mer lättmotiverade och fokuserade "av sig själva".

Sen finns det väl säkerligen saker som blir svårare också.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Falsterbo horse show byter namn
  • Hopphästars munnar
  • Dressyrsnack nummer 18
Tillbaka
Upp