Sv: Lättare med bruksraser?
Alltså, ja..jag måste säga att det är milsvidd skillnad att ha schäfer och tex terrier och tax. Jag minns så väl innan jag skulle skaffa schäfer hur folk varnade "kan du med en sån driftstarkhund?" , "haha, det kan bli mer än du klarar" osv osv. Sen när jag väl skaffade mig en så kände jag bara.."what? var det såhär lätt?".
Nu ska jag inte sticka under stol med att jag också tycker att den sociala kamplusten kan vara jobbig, att bädda sängen ..plocka upp nåt från golvet..ja allt besvaras med att det sitter en schäfer i andra änden av föremålet. Argh!! Hon har outtömlig energi, en jäkla jaktlust som gör att allt som rör sig lite fort är megaintressant Går lätt upp i stress, reagerar blixtsnabbt så att man alltid måste hålla ett öga på henne i ovant sällskap..etc. Sedan blir jag också irreterad när folk insinuerar att hon skulle vara lydig för att hon är just en schäfer. Givetvis-som många säger får jag gratis. Hon lever ju liksom FÖR mig, jag är hennes idol och hon VILL göra allt jag ber henne om, igen igen och igen. MEN, jag vågar knappt tänka på hur hon skulle vara om jag inte uppfostrat och tränat henne till den lydigheten.
Folk förstår inte att det ligger timtals med arbete bakom både på lydnadsplan men ocskå relationsmässigt i vardagen. En schäfer har goda förutsättningar för att bli uppfostrad och lydig och många gånger är det enklare än andra raser, men helt gratis är det definitivt inte.
Men så har vi dom andra raserna jag har haft..westie och tax. Då är schäfer en "piece of cake" i jämförelse. Det är jättesvårt att skapa en relation med en hund som faktiskt tycker att den klarar sig bäst själv. Det är extremt svårt att få en hund med stor jaktlust och utan vidare lust att samarbeta lydig.
Det är inte kul att stå på plan och ska träna lydnad och försöka göra allt för att vara det roligaste som finns och ha en hund som vänder på klacken och går för att lukta på blommorna istället. Det är skitsvårt att ställa minsta krav på en hund som är duktigare än du själv på att diskutera igenom det.
Men dom två första hundarna har jag varit tvungen att använda hjärnan-big time!! Och jag kan ärligt talat säga att jag är mycket stoltare över att ha lyckats få taxen under så bra lydnad under promenaden att jag kunde ha honom lös med perfekt inkallningoch stop än att jag lyckats få till något snyggt lydnadsmoment med Grima. Jag hade lydnad på Harley också, men han var en typisk sådan som är "Javisst matte, jag kommer! Men jag ska bara..." .
Samtidigt krävde ingen av dom att jag skulle jobba med dom 4 dagar i veckan.
Fick dom gå ett spår, godislet, trickträning eller liknande var dom lika nöjda. Dagens höjdpunkt var långpromenad i skogen där dom fick nosa och hitta på saker själv.
Summan av kardemumman-Ja, det är lättare med bruksraser. Om man har pondus och ork nog att lägga ner tid på dom mer än hälften av veckans dagar.
