Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Jag tillhör de där sursubborna som svarar "Nej" på frågan om man får klappa hunden. Jag har fått mycket märkliga blickar från föräldrar. Och även följdfrågan "Bits den?".

Det gör han inte, men han gillar inte främlingar, men det är tydligen inte ett tillräckligt starkt alternativ för att få vara ifred.
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

*kl*

Nästa gång någon kommer fram och börjar klappa på min hund/mina hundar utan att fråga först, så ska jag börja klappa på människan och säga något i stil med "Visst hade det varit trevligare om jag frågade om jag fick röra vid dig först?" :angel:
(Jag har tänkt på att göra så hur länge som helst, men aldrig fått möjlighet, tyvärr.)
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Märker stor skillnad på våra 2 hundar. Har en Rottweiler och en Golden. Och jag skulle vilja att folk visade lite mer respekt för vår golden. Rottan ÄLSKAR barn! Kan sitta å gnöla för att han inte får vara tillräckligt nära dem. Och de leker kalas ihop förutom att han väger 40+ och alltså blir lite stor. Golden:en däremot. Tycker inge vidare om barn(Jo om de har bollar;)), och jag rekomenderar dem inte att gå och klappa henne om jag inte känner mig säker..

När ska folk lära sig att barna gillandet INTE sitter i hundens ras eller färg? Tror aldrig jag fått en fråga om de får klappa Rottan.... Undrar varför.....
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Likväl som man kan fråga sig om föräldrar inte lär sina barn "hundvett" kan man fråga sig om hundägare inte förstår vikten av att ha sina hundar under uppsikt och kontroll. Man lämnar inte en hund uppbunden och knallar iväg. Många sådana här situationer skulle ju undvikas helt och hållet och hunden inte lämnats.

O ja, absolut att hundägaren inte skulle lämna sin hund. Det är därför jag bara använde den som underlag. Springa fram och klappa jag menar/upplever är alltså när hundarna är med mig i koppel. Jag skulle aldrig lämna dem bundna någonstans offentligt t ex, och anser hundägaren gjorde fel där. Men är inte 'vem gjorde mest fel' i artikeln jag vill diskutera, utan just det här med att (vissa/många) barn ser hundar som allmänna klappdjur, och varför.

Om du Alexandra_W har en hund du är rädd för skulle kunna bita medför ju det ett extra ansvar. I vissa situationer kanske tom. munkorg skulle vara något att tänka på.

Absolut att det är mitt ansvar att se till att han inte biter. Munkorg anser jag dock inte är en lösning, och riskerar att förvärra det hela. Vad gäller Utter dock så har jag ju alltid 100% koll på honom, han 'sitter fot' när det är barn i närheten, t ex i väntrum, och min hand är aldrig långt från hans skägg. Och jag sätter honom gärna mellan mig och vägg eller liknande, så att ev ungar bara kan komma inom mitt synfält.

Munkorg skulle vara bekvämt såtillvida att det skulle signalera 'INTE klappvänlig hund', samtidigt så kan han ju fortfarande skrämma skiten ur en stackars unge med munkorg, så jag tycker stenkoll är bättre. Nu binder jag ingen av mina hundar ute, än mindre går därifrån, men om jag rent teoretiskt gjorde det, så skulle U i ett sådant läge absolut ha munkorg.


Vi kan ju inte kontrollera andra utan bara oss själva och våra hundar.

Givetvis inte, och oavsett om det kommer en hel dagisklass och överfaller Utter under vilda tjut, så är det mitt ansvar som hans ägare att se till att telingarna inte drabbas av kroppsskada (de psykiska men de riskerar att få däremot kan jag inte göra mkt åt). Men jag är som sagt förvånad över att barn stolpar fram, och än mer förvånad när föräldrarna inte säger något. Jag har ändå två stora hundar, och föräldrarna borde ju sas vara rädda om telingarna om inte annat.

Men jag försöker inte lägga över mitt ansvar att se till att Utter inte biter ett barn på föräldrarna/barnen. Däremot förvånas jag som sagt av just att barnen/föräldrarna inte tycks se den potentiella risken med att barnet ska klappa/krama/etc en främmande hund.

Och det förvånar mig som sagt, och jag undrar om jag bara 'ser det tydligare' nu iom U, eller om det har ökat.
 
Senast ändrad:
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

när jag tittar på minina igen har barnet slagit armarna runt henne och ger henne en riktig bamsekram varpå minina ger ifrån sig ett djupt morr nerifrån magen. hon rörde inte en fena, visade inga tänder eller så, men gav en klar och tydlig signal om att här var hennes gräns nådd. jag tycker att det var en alldeles utmärkt reaktion! jag förklarade för barnet vad det var som hade hänt och barnet förstod och alla gick nöjda därifrån.

Exakt så gör Utter med. Men det är ändå när jag sas först 'godkänt och övervakat introduktionen', men just om han tycker att 'nu blev det lite väl här va'. (medan vissa barn som sagt skulle kunna börja klippa av honom ett öra utan att han sa ett pip, men..) Dock så om en unge skulle springa fram och slänga sig om halsen på honom, så kan jag inte garantera att han inte skulle bita ur rädsla, om han inte kunde ta sig därifrån ( t ex var trängd).

Som jag brukar säga - jag gillar inte att han inte är säker med barn, men är oändligt tacksam över att han kör hela registret. Visst är det tråkigt när han morrar bara för att han ser 'fel' barn av grannbarnen komma in genom dörren, men det är skönt just att han redan där och då talar om att 'håll dig undan, kom inte hit till mig'.

Och om han teoretiskt suttit bunden hade säkert barnet bytt kurs innan det kom fram då han morrat i första läget, rest sig och morrat i det andra etc. Men det gäller ju då att han hinner köra registret, en unge som 'kommer från ingenstans' och ja jag vet inte..
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Stackars hund och hundägare - även om den senare borde ha lärt sej efter alla år av skriverier om vad som hänt uppbundna hundar - och stackars barn om bitskadorna blev mer än en "reva". Visst kan man tycka att barn som är 7-8 år BÖR veta bättre, men barn är ändå barn! Barnets föräldrar däremot kan man ju både undra var de var och vad de lärt sitt barn!

Min äldsta hund - riesen - bits! Både vuxna och barn som inte repekterar henne som individ eller som beter sej kränkande riskerar ABSOLUT att bli bitna!
Hon har bitit sammantanet 4 vuxna och ett barn under sina år och ALLA har förtjänat det!

TROTS detta är hon en av de absolut mest sunda och mentalt starka hundar jag känner (är både MH-testad, Korad och L-testad med mycket bra resultat, så det är inte bara min subjektiva bedömning ;) )

Slutsats: Lämna ALDRIG er hund utan uppsikt där det finns någon som helst risk att någon främmande kan komma för nära!

/Ulga
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Slutsats: Lämna ALDRIG er hund utan uppsikt där det finns någon som helst risk att någon främmande kan komma för nära!

/Ulga


Det är väl det som är nyckeln i det hela. Dom flesta som lämnar sina hundar uppbundna resonerar som att "min hund bryr sig inte, min hund är snäll"..det har ju oftasta inte med saken att göra. Utan just att man inte kan lita på att omgivningen är pålitlig.
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Barn är oftast grymt ouppfostrade i fråga om hundar och allmänt hyffs tycker jag.
Har stött på några barn (pojkar på 10år kanske) som faktiskt frågade om de fick klappa hunden, men då vi hade brottom sa jag nej, så säger de "Man då sparkar vi hunden istället" och försöker kicka honom. Ena ungen blev raskt upptryckt mot väggen och utskälld :angel:, tyvärr missade jag också bussen med 10m... Kanske inte bästa sättet att hantera situationen men de kunde ju fasiken ha dödat hunden om en spark träffar!
De är de värsta jag mött men antalet barn (och vuxna) som klappar utan att fråga är många, betydligt fler än de som frågar! Min hund skulle aldrig bita någon men vill ändå inte att kreti och pleti kladdar på honom, och än mindre lyfter upp honom, tänk om de skulle tappa honom :eek:
 
Senast ändrad:
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Viss del kanske är att jag idag har radar för klappgalna barn, men nog har det ökat?

Antalet klappglada barn? Nej, det tycker jag inte. Mig är det aldrig någon som frågar om de får klappa hunden. Oss skulle det inte göra något, då hunden är 300% säker med barn, fick hon bestämma skulle hon stanna kvar på dagis med dottern på morgonen.

Min dotter får ju inpräntat från start hur man beter sig runt djur, men många familjer har ingen kontakt alls med djur och föräldrarna är okunniga själva, hur ska de då kunna lära ut något som de själva inte upplever som en risk?
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Antalet klappglada barn? Nej, det tycker jag inte. Mig är det aldrig någon som frågar om de får klappa hunden. Oss skulle det inte göra något, då hunden är 300% säker med barn, fick hon bestämma skulle hon stanna kvar på dagis med dottern på morgonen.

Min dotter får ju inpräntat från start hur man beter sig runt djur, men många familjer har ingen kontakt alls med djur och föräldrarna är okunniga själva, hur ska de då kunna lära ut något som de själva inte upplever som en risk?

Föräldrarna läser antagligen tidningen? Kan man lära barn att vara varsam på andra potentiella faror så borde man kunna lära dem att inte klappa hundar utan att fråga etc. Naturligtvis kan man inte räkna med att barn alltid följer det. Barn kollar inte alltid när de går över gatan heller även fast de är lärda det. Men att förklara faran med att gå fram till en främmande hund utan lov behövs ju ingen hundkunnighet för?
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Föräldrarna läser antagligen tidningen? Kan man lära barn att vara varsam på andra potentiella faror så borde man kunna lära dem att inte klappa hundar utan att fråga etc. Naturligtvis kan man inte räkna med att barn alltid följer det. Barn kollar inte alltid när de går över gatan heller även fast de är lärda det. Men att förklara faran med att gå fram till en främmande hund utan lov behövs ju ingen hundkunnighet för?

Jag är av den uppfattningen att många föräldrar faktiskt inte förstår att även den snällaste hund kan reagera genom att morra eller bita. Många tror att de hundar som skrivs om i tidningarna är farliga mördarhundar som det är något fel på, inte som grannens gamla retriver.

Har faktiskt stött på föräldrar som varit mycket förvånade när jag bett deras barn inte jaga katten/hunden. Men även mycket tacksamma när jag förklarat varför.
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Fy vad fruktansvärt! :eek:

Hade jag sett någon göra så mot sin (eller någon annans hund i detta fallet) så hade jag blivit helt rabiat. Min första känsla sa mig att springa fram och ge henne en jävla smäll och en utskällning som hade ringt i hennes öron länge, ta hunden och ta reda på ägaren (rätt eller fel kan ju diskuteras...:cool:). Hade jag sett det live så hade jag antagligen bara sprungit fram och skällt ut henne. Sedan tagit hunden och så hade vi gått hem till hennes föräldrar och förklarat situationen.

KL

Enligt min uppfattning så är det väldigt olika från vilken typ av familj som hundvana resp. icke hundvana barn kommer ifrån. Vissa har ingen hund, men de har ändå fått lära sig att ta det lugnt och fint. Vissa har hund och kan göra vad dom behagar med den och gör lika med alla de möter.

På våra promenader har det hittills alltid frågats om man får klappa innan (från barnen iaf :grin:, vuxna bara sticker fram nävarna...). Med ett undantag och det var för någon vecka sedan i Hallunda/Stockholm. Då springer det fram en liten flicka (kanske 2-3 år av utländsk bakgrund) och jagar efter Narmo som bara sneglar på henne. Han har inget intresse av barn alls. Vi bara går vidare så hon hinner inte fram. Det stod några vuxna längre bort på gården. Dom tittade, men sa inget. Vems barn det var har jag ingen aning om.

Vid ett annat tillfälle var vi hemma hos några vänner till min fästman som hade en ung Samojed och en unge på ca 6 år. Samojeden låter sig verkligen behandlas hur som helst och verkar bara tycka det är mysigt. Men när flickan springer fram till Narmo och kastar sig om hans hals (jag såg inte att hon kom) så stelnar han till och morrar. Hon backar direkt och ser förvånad ut. Jag går genast bort dit och förklarar lugnt att man inte kan göra hur som helst med alla hundar. Mamman och pappan gör INGENTING.

Nästa gång vi kom dit så var jag på min vakt hela tiden. Och fick säga till flickan åter igen att ta det försiktigt. Efter en stund sa jag till henne att låta honom vara ifred så han skulle få lägga sig och slappna av.

Nu är iofs detta fallet med den 6 åriga fickan lite "extremt" eftersom det var hemma hos dom det hände och hon är inte särskilt uppfostrad på något plan. Hon kastar sig över deras hund när den sover osv. Föräldrarna säger till men det går inte in. Men med just andras hundar tycker jag att de borde vara mer försiktiga om henne. Jag håller 110% koll när vi är där eftersom hon inte tycks respektera vad jag säger. Jag vill verkligen inte att det ska gå så långt att Narmo skulle tvingas nafsa henne för att få vara ifred. Det är inget han ska behöva utsättas för.

På resor, promenader och dylikt har jag alltid koll när vi ser barn. Man vet aldrig vad dom fått lära sig och inte eller vad dom gör. De kanske vill vara snälla och ge honom en puss eller en kram, men detta skulle inte uppskattas och om de inte svarar inom ca 4 sekunder så skulle han antagligen nafsa till.
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Som barn fick jag också lära mig att man skulle låta bli hundar man inte känner. Jag är uppvuxen med hundar sedan jag var tre år.

Idag har jag en Hovawart som älskar barn och en Kuvasz som inte älskar någon han inte känner. Vi letar hus men bor just nu i lägenhet och båda hundarna fungerar jättebra trots att dom skulle trivas bäst som gårdshundar (vi är väldigt aktiva på kurser och är i skogen flera timmar varje dag). Så länge folk inte kastar sig över oss är det frid och fröjd.

Men.. Nu har det flyttat in en pojke i lägenheten bredvid oss, han är från ett annat land och kan inte svenska, vilket är frustrerande då jag verkligen skulle behöva kommunicera med honom. Härom veckan när jag kom ut med min ena hund kom han rusande med ett höjt gevär av plast som smattrade och tjöt, samtidigt som han skrek och siktade på min hund. Han stannade inte förrän jag vrålade STOPP. Som tur är var det min Hoffe som inte blir rädd och som inte bryr sig. Men frågan är hur min andra hade reagerat, som faktiskt är avlad för att reagera.

Hur mycket ska en hund tåla? Man har strikt hundägaransvar, men ska man verkligen behöva ha lobotomerade hundar som aldrig reagerar och bryr sig om någonting? Kan man inte få vara ifred när man tar ut hunden till bilen, eller ska det vara okej att bli provocerad samtidigt som hunden ska vara helt tyst och stilla? Visst, det värsta som kunde ha hänt vore att min hund skulle börja skälla, men en stor hund som skäller väcker betydligt mer uppmärksamhet än en liten och jag tycker att det är ganska onödigt att min hund ska behöva reagera på barn. Men det är ganska svårt att förhindra när vissa barn beter sig som idioter.
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Jag har inte några hunderfarna föräldrar men jag fick ändå i bakhuvet att man inte går fram till främmande hundar för de kan bitas.
Mina egna hundar brukar rätt ofta "råka ut för" klapp och hälsningsglada barn, jag brukar låta barn klappa mina hundar OM de frågar. En del barn brukar också göra antydningar till att de vill hälsa tex. om jag sitter nånstans med hundarna så kan de komma nån liten flicka och stryka runt oss för att slutligen säga "vilka fina hundar du har", sen fortsätta gå runtomkring oss. I sådana fall brukar jag se rätt avvisande ut.

Var iväg på en hästtävling och hade med mig min äldre hund, stod alldeles vid banan och var medveten om att hunden satt alldeles bakom mig. Plötligt hör jag en flickröst som säger "hon var ju inte så tung!" och vänder mig om och ser en främmande flicka i kanske 6-7 års åldern ha min hund i sin famn, hon har alltså lyft upp min hund med ena armen alldeles bakom frambenen och den andra alldeles bakom bakbenen så min hund hänger alltså bokstavligen i flickans armar. Mamman stod en bit bort och log och frågade sedan vad det var för ras :grin: Tack och lov har jag ju en väldigt snäll hund så hon hängde bara där och viftade svans men ändå... frågar man inte först?? :crazy:
 
Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Mina barn är uppväxta med djur bla hundar,dom får absolut INTE gå fram eller för nära främmande hundar vare sig hunden/hundarna är med ägaren eller sitter fastbundna själva.

Vi har har en liten hund som varje vardag följer med till dagis och lämnar/hämtar yngsta barnet,dagis barnen frågar alltid om dom får klappa,och jag brukar svara:Om hon kommer fram så vill hon bli klappad;) (oftast låter hon bli).

/Arabizar
 

Liknande trådar

Småbarn Det finns ett barn i grannskapet som slår hundar. Han kan väl vara en sisådär 1 år eller så - svårt att säga, jag kan inte...
2
Svar
20
· Visningar
3 325
Senast: Badger
·
Övr. Hund Min hund fyller sju år i mars. Han är en blandras mellan 75% Jack russel och 25% Dansk-svensk gårdshund. Han är en fantastiskt snäll och...
Svar
11
· Visningar
6 040
Senast: paradiset
·
Småbarn Min 5 åring är normalt en lättlärd och klok liten kille, men när det kommer till hunden verkar han ibland förlora all impulskontroll och...
Svar
15
· Visningar
1 738
Senast: Calazirya
·
M
Övr. Hund Nu behöver jag lite råd från klokt bukefolk. (Vill börja med att tillägga att vi skall börja individuella kurser med inriktning på lösa...
Svar
6
· Visningar
1 357
Senast: Aliide
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp