Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

[Alexandra_W]

Följande fanns länkat till via expressen: http://www.kvp.se/nyheter/1.1542939/attaarig-flicka-svart-hundbiten

I sammandrag 8-årig flicka svårt hundbiten rakt i ansiktet. Hund satt fastbunden vid en bänk, ägaren 'hade gått iväg en bit'. Flickan gick fram och skulle 'pussa hunden', hunden högg.

Tragiskt för alla inblandade, men tyvärr tycker jag man ser sådana där 'notiser' alltför ofta. Både i nyhetsmedia, och på diverse (hund)forum när frågeställningar dyker upp i stil med 'hunden bet dotterns kompis, vad göra?' och sen visar det sig att kompisen skulle krama hunden eller liknande.

Och är det bara så att det oftare hamnar i medierna nu, eller är det vanligare nu än förr?

Jag är uppvuxen med barnglada, kram- & pussvänliga hundar men var från späd ålder inte bara inpräntad att låta familjens hund vara ifred i specifika lägen, och ffa att 'alla hundar är inte som våra, du får INTE gå fram och försöka klappa/krama/etc en främmande hund utan lov'.

Nuär ju det lätt för en hundägande, hundvan förälder att säga/veta, men mina icke hundvana/hundägande kompisar var lika ipräntade att alltid fråga om lov, för 'hunden kan bitas'.

Lär inte föräldrar sina barn sådant längre? Lyssnar inte barnen? Är dagens hundar sämre på bithämning? Eller hamnar det bara mer i medierna?

Just en sådan situation i artikeln är jag RÄDD för ska hända när en unge stolpar fram och ska 'hälsa' på min ena. Nu har jag lyckats avstyra det, och hunden - som inte är säker på barn - varnar först vilket brukar få barnen att backa av, men teoretiskt, så den dag en unge stolpar fram och jag inte hinner reagera så skulle det med en massa faktorer som går snett, kunna vara min U som högg ett barn i ansiktet. Och det är bland de värsta scenarion jag kan tänka mig.

För tio år sen ungefär hade jag en stor och en liten hund. Ungar brukade försöka kasta sig över den lilla. Utan att fråga, för att hälsa/klappa. Hon var ju liten, luddig och sockersöt. Hon var genuint snäll med, men tyckte inte om barn alls, hon skulle aldrig bita eller ens morra, utan försökte fly därifrån, få matte att rädda henne etc. Tillslut fick jag sprida ut ett osant rykte om att hon bets för att få kvarterets ungar att lämna henne ifred. Den STORA hunden däremot (som älskade barn) var det inte en unge som gick fram till utan att fråga. Där frågades det mycket fint både om hunden var snäll, och om de fick klappa.

Och då var det ändå en greyhound den stora, med betydligt 'snällare' utseende än en riesen eller hur man ska säga. Men ungar kan stolpa fram för att klappa utan att fråga, och utan att deras mamma/pappa ens reagerar eller gör ngt. Värst är det hos t ex veterinären, med hundvana telingar.

Viss del kanske är att jag idag har radar för klappgalna barn, men nog har det ökat?

 

[Bebben]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Jag märker faktiskt ingen skillnad.

Det är rätt sällan som barn kommer fram till mina hundar, och det har varit alltifrån Grand Danois till Schäfer till Fransk Bulldogg och nu Amstaff sen flera år tillbaka.
Det är faktiskt flest barn som vill hälsa på Amstaffarna, och då brukar föräldrarna fråga lite fint om dom är snälla. Då står jag med vå barnälskande idioter i handen som gärna skulle springa 3 mil för att få chansen att pussa ett barn.. Så alla barn får hälsa, eftersom dom är totalt säkra. Inga barn får störa dom när dom sover eller liknande, för då kan vilken hund som helst bli rädd och kanske nafsa eller så. Men i vaket tillstånd med mig där får alla både kramas och pussas, men det händer kanske 1 gång i månaden att främmande barn springer fram och vill klappa.

 

[Generalen]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Jag har haft små hundar hela livet, nu när jag bor i stan kommer det gärna fram ungar och ska klappa. Många frågar, andra gör det inte. Senast var det en väldigt egendomlig flicka, såg lite speciell ut och verkade lite smått "frånvarande". Hursomhelst, så hade hon en stor röd jacka på sig med huvvan uppdragen, och en långt lugg som täckte halva ansiktet, och rörde sig ganska stolpigt. Jag var ute med min Shih-Tzu hane då vi går förbi varandra när flickan plötsligt utbrister "SHIH-TZU!" och FLYGER ner på Spiken och klappar frenetiskt några sekunder för att sedan bara gå därifrån.

Kvar stod jag såhär: .

Oj, vad glad jag var för att Spiken är genomsnäll. Min tik däremot hade nog huggit henne omgående. Flickan gav verkligen alla "fel" signaler.

Mina fördomar om att stadsbarn inte har lika mycket vett i huvudet som lantisbarn har spätts på ordentligt vill jag lova. Spiken går ofta en bit bakom och titt som tätt händer det att jag rycks bakåt för att han har stannat med ett klappande barn runt halsen. Föräldrarna står en bit ifrån och tittar och säger något i stil med "ååh, så gulligt!". Jo tjena. Det är inte lika gulligt när ungen blir söndertrasad av en hund som inte är lika snäll som min.

 

[YorkWann]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Eller ungar som börjar leka/ge godis/springa med hunden och hunden tycker det är kul, skäller eller studsar till, varpå ungen springer gnällandes/skrikandes till mamma, för att sen börja om allt igen, men då med "dum hund!" tillägg

Men det handlar mer om bortskämdhet... :/ Min hund (som iofs inte blir uppbunden någonstans så) får glädjefnatt om någon skulle komam fram till honom. Blir han trängd, "dör" han Lägger sig ner.

 

[Alexandra_W]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Jag har ju 'en av varje'. Viktor ÄLSKAR barn, innerligt. Han är terapihund för hundrädda grannbarnen, sist låg han på gräsmattan och såg salig ut när fem ungar stod och klappade och drog i honom. Häromdagen hade han (det var till hans försvar dags för rastning) blivit så till sig att han kissade en skvätt när han fick barnbesök. Han skulle vara i himlen på ett dagis =)

Utter däremot. Han tycker egentligen om barn. Men de är läskiga. Vissa barn går det bra med från början, oftast SMÅ barn, i 1 - 2 årsåldern. De får dra honom i skägget, nypa honom i öronen och ramla på honom och han bara ser lycklig ut. Däremot lite större barn, speciellt om de endera bara stolpar fram och gärna förtjust viftar med armarna eller liknande, vet han inte riktigt var han har, och kan morra åt. Och jag tror han skulle göra sitt bästa för att komma undan utan våldsamheter om han blev trängt, men blev han överrumplad eller helt trängt litar jag INTE på att han inte skulle hugga.

Och när han hade ont, och nu när han inte mår så bra av kortisonet, beter han sig ungefär som om han vill ha barn på matsedeln. Ordentligt aggressiva signaler. Iofs så tittar man på honom ser man att han tycker 'kom inte hit, lämna mig ifred' men det är så otroligt tunn linje där till att de biter ur rädsla..

Så, skulle en unge slänga sig fram för att pussa Viktor skulle de bli grundligt pussade av en överlycklig Viktor. Men gjorde de samma sak med Utter skulle det kunna sluta med en katastrof tyvärr. (Och nej, folk ser inte skillnad på de två heller - tyvärr men förståeligt, grannbarnen har dock sån enorm respekt för Utter att de alltid frågar 'vilken hund är det?' innan de går närmare än 20 meter, mkt tacksamt. De vill jag ska sätta en röd rosett på Viktor så de kan se skillnad )

 

[Milosari]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

när jag var riktigt liten (upp till 3,5 år) så stal jag grannarnas hund och tog med den på promenader . men när jag blev äldre och vi bodde i sverige så minns jag att jag jämt och ständigt fick höra "gå inte fram till bundna hundar" och "fråga om du får klappa först". kanske säger man inte så längre, eller så är det så mycket barn inte bör göra idag (vuxna människor är trygghetsnarkomaner) att de liksom inte förstår vad som är viktigt och vad som inte är det?

har också varit med om att barn kanske inte uppför sig som de borde alla gånger. loke är genomsnäll och ÄLSKAR barn, och han är dessutom helt okänslig, så honom kan man göra vad man vill med. den andra tycker också om barn, men har lite mer integritet. men att hon skulle bita ett barn i ansiktet tror jag inte kommer hända. inte bara sådär. vid ett tillfälle var det ett stort barn som frågade om hon fick klappa och jag sa ok. minina satt ner och njöt av uppmärksamheten. jag vände mig om för att kolla vilken buss det var som kom in, och när jag tittar på minina igen har barnet slagit armarna runt henne och ger henne en riktig bamsekram varpå minina ger ifrån sig ett djupt morr nerifrån magen. hon rörde inte en fena, visade inga tänder eller så, men gav en klar och tydlig signal om att här var hennes gräns nådd. jag tycker att det var en alldeles utmärkt reaktion! jag förklarade för barnet vad det var som hade hänt och barnet förstod och alla gick nöjda därifrån.

 

[YorkWann]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

jo, min lilla bryr sig inte så mycket om folk över lag, men hon tycker det är lite otäckt när det kommer både barn och (läs pensionärer ) och andra människor som ska kasta sig över henne och klappa och krama. Hon gör dock ingenting, varken säger ifrån eller annat :/ Men jag försöker undvika de situationerna med henne.

För Kimis del satte en två åring in pekfingret i nosen på honom och sa OJ, han hade en näsa! Han fullkomligt älskar uppmärksamheten.

 

[astronaut]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Som jag skrev i en annan tråd:
Ungen har sig själv o skylla. En 7 åring borde ha mer vett innanför pannbenen än sådär.

Lär inte föräldrar sina barn sådant längre? Lyssnar inte barnen?

Uppenbarligen inte, eller så skiter ungarna fyllständigt i vad de vuxna säger.

/en som bad om lov att få klappa hundar redan vid 5 års åldern utan att en vuxen hade sagt åt mig att man ber om lov innan man agerar när det gäller hundar.

 

[hundar]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Nej jag tror inte föräldrar gör det. Bor i ett stort bostadsområde o där finns det massor med barn. Ofta kommer det fram barn springandes, gapandes o viftandes. O föräldrarna bryr sej inte. Har flera gånger fått ryta i att spring inte bakom hunden. O föräldern blir sur för att jag skriker/säger åt deras barn.

Jag fick lära mej o har lärt mina barn att främmande hundar går man inte fram till. Sitter en hund i koppel så går man absolut inte fram till den. O vill man klappa någon hund frågar man först.

Vissa barn lite äldre brukar fråga om dom får klappa då säger jag nej. Varför frågar dom då. Mitt svar blir dom kan bitas. Nu är det väldigt sällan någon frågar.

 

[Lena Furberg]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Min stora, svarta Beauceron borde skrämma ungarna, men dom vill alltid fram och klappa och krama - och han älskar det och skulle ALDRIG hugga, även om han gärna tuggar på deras kladdiga små händer!
Men min dotter, som är 8 och gärna pussar sin hund, får var och varannan dag veta av mig att hon ALDRIG får göra nåt liknande med NÅGON annan hund! Aldrig stirra den i ögonen, aldrig gå fram och klappa, aldrig krama, pussa etc etc etc. Hon tycker jag är jättetjatig men jag vet hur illa det kan gå.
Föräldrar måste lära sina barn detta, det är varesej barnets eller hundens fel utan föräldrarnas, men dom kanske inte heller begriper bättre...
Barn har ju dessutom ett helt galet språk i sitt umgänge med hunden, och det gör inte saken bättre.

 

[simba_112]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Finns visst två trådar om denna händelse. Lite OT så verkar barnet ha blivit ett år äldre i ena tråden

Var på utställning här helgen som var och blev glatt överraskad över alla småflickor som ville klappa min hund. De stannade på avstånd och frågade om de fick klappa. Min hund är uppväxt med barn mellan 2-5år och hon älskar barn så givetvis fick de det.
Jag tror faktiskt att det är så att barn som är uppväxta i "hundfamilj" lär sig att inte stolpa fram till främmande hundar, medan de som inte har hundvana inte ens tänker på att lära sina ungar "hundvett". Tyvärr.

 

[Nenne1]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Jag har en ganska liten hund, som många tycker är söt. Tyvärr. För han gillar inte att folk böjer sig ner över honom och ska klappa, och han gillar definitivt inte barn. Han vill vara ifred, och vill bli lämnad ifred av alla utom de som ingår i hans flock.

Han varnar och säger ifrån, vilket jag tycker är bra. Men om någon skulle gå över hans gräns och han känner sig trängd, ja då litar jag inte på att han inte skulle nafsa till, så jag släpper inte fram några barn till honom. Det brukar alltid gå bra, min erfarenhet är att barnen frågar först.

Då är det värre med vuxna människor som tycker sig ha rätt att kasta sig över honom, och när han då morrar till tycker att de ska visa att de är inte farliga så då ska de fortsätta att jollra med honom.

Senast imorse var det en gubbe som skulle hålla på, nu vet jag att han vill visa vilken hundmänniska han är, så jag låter honom hållas, medan Huliganen först fräser ifrån "stick gullskrälle" och sedan demonstrativt vänder honom ryggen och totalvägrar att så mycket som bevärdiga gubben med en blick fast han ska med lock och pock visa att han kan få hunden att hälsa.

Ibland kan jag tycka att det vore enklare att ha en hund som älskar andra människor, men oftast tycker jag det är rätt skönt att han har sån integritet. Om folk skiter i honom, så skiter han i dem.

 

[Sol]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Likväl som man kan fråga sig om föräldrar inte lär sina barn "hundvett" kan man fråga sig om hundägare inte förstår vikten av att ha sina hundar under uppsikt och kontroll. Man lämnar inte en hund uppbunden och knallar iväg. Många sådana här situationer skulle ju undvikas helt och hållet och hunden inte lämnats.

Om du Alexandra_W har en hund du är rädd för skulle kunna bita medför ju det ett extra ansvar. I vissa situationer kanske tom. munkorg skulle vara något att tänka på.

Vi kan ju inte kontrollera andra utan bara oss själva och våra hundar.

Visst vore det fantastiskt om alla föräldrar lärde sina barn att inte gå fram till främmande hundar, jaga lösa katter och annat "djurvett" men det sker inte och då får vi anpassa oss till det. Alla är inte djurvana och då tänker man kanske inte på att lära sina barn "djurvett", man kanske inte ens besitter det själv.

 

[Red_Chili]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Jag har flera gånger varit med om att ungar springer efter mig för att komma fram till hundarna för att klappa och då har föräldrarna bara stått och tittat på
Jag har ALLTID vänt mig om då (för ofta kommer de dessutom bakifrån) och högt sagt något i stil med "NEJ, du får inte komma nära hundarna!" Men ungarna tittar på mig en halv sekund och fortsätter sedan springa mot mig. Flera gånger har det slutat med att JAG har fått "springa" från ungen!

Nu när jag har två hundar så är det inte lika vanligt att folk vill klappa. Det är väl mer respektingivande med två istället för en... Ibland händer det att folk frågar om de får klappa och de får då klappa på min gamla hund om de lovar att vara försiktiga. Jag förklarar även att jag försöker vänja unghunden vid att inte hälsa på allt och alla eftersom hon kan bli lite väl glad och hoppa. Den förklaringen brukar de flesta köpa. (Även om det finns vissa som säger "Men det är lugnt att hon hoppar på mig, jag är inte hundrädd!")

 

[Yrja]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Precis min tanke när jag läste den andra tråden i ämnet. Nu är jag iof uppvuxen med hund, jag var kanske 3 år när vi köpte honom, men både jag och mina vänner har alltid vetat att man aldrig får gå fram till en hund utan att fråga om lov. Precis som man inte heller går in på ngns tomt utan tillåtelse. Det är ohyffsat och som sagt dessutom farligt!

Jag frågade ofta folk som passerade hemma hos mig om jag fick klappa deras hund. Och det hände faktiskt ganska ofta att jag fick ett nej. För att hunden inte var så förtjust i barn. Nästa gång de passerade visste jag att den hunden behöver jag inte be om att få klappa. Och om jag fick klappa en annan, så frågade jag ändå om lov nästa gång den hunden kom förbi. Jag gick aldrig fram utan att först fråga och få tillåtelse från ägaren. Och detta var som sagt hemma hos mig, på vår tomt där jag spenderade tid utan mina föräldrar från väldigt tidig ålder. Jag kan inte minnas att jag nånsin fått denna information från mina föräldrar, för de lärde mig sånt hyffs redan från början. Det har aldrig kommit på fråga att göra ngt annat.

 

[YorkWann]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Eller när barnen faktiskt frågar och man säger nej, och de frågar varför och jag säger; hon vill inte bli klappad. (Mammas hund) så kollar de , säger joooooo det seeer jag att hon vill, och snabbt som ögat kastar sig ner ändå

 

[Philosophia]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Bra inlägg Sol, tycker jag! Att binda fast hunden på en främmande plats är dessutom att placera hunden i en trängd position. Risken att något händer när hunden är fastbunden och utan tillsyn är betydligt större än om hunden är lös eller i koppel med matte/husse.

Även om föräldrar ska ansvara för sina barn, så tar inte det från oss vårt ansvar som hundägare.

 

[Priscilla]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Barn brukar liksom zooma in min hund för att han är så himla söt, men det har faktiskt aldrig hänt att någon nånsin har frågat om dom får klappa eller ens försökt. Förmodligen för att jag ser så himla bitsk ut

 

[Hannahbal]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Jag tycker såklart det hela är mycket sorgligt, men jag måste erkänna att (om detta gäller samma artikel som i andra tråder) jag tycker nog att sorgligare än att ungen blev biten i ansiktet är att det spånas kring att hunden måste avlivas för detta!
Jag tycker att den ende oskyldige i det här är just hunden! Hundägaren borde inte lämnat den bunden utan uppsikt (speciellt när man vet i dagens samhälle att folk inte kan skilja på ditt och mitt, både vuxna och barn), barnet borde inte ha uppfört sig som man kan tänka sig att det gjorde för att förtjäna ett bett och föräldrarna borde från tidig ålder ha lärt barnet att man aldrig går fram till en okänd hund utan att fråga!
Varför ska hunden straffas för detta?

Jag har alltid fått lära mig av mina föräldrar att man alltid frågar innan man hälsar på okända hundar och att man absolut inte går fram till bundna hundar. Jag är ändå inte särskilt gammal, 16 år, och uppvuxen i stockholm så jag tycker väl att småungarna idag borde inte ha helt tappat den biten helt? Alla mina vänner var också noga med att alltid fråga ägaren om man fick hälsa.

Av någon anledning verkar folk inte vilja hälsa på min hund, men däremot väldigt ofta på hundvaktshunden. Kanske beror på att hundvaktshunden är lite mer sockersöt Men jag är mest glad för det, min hund är en omplacering och osäker på okända människor. De gånger någon hälsar utan att fråga är det faktiskt nästan alltid en vuxen. Det blir jag riktigt sur på! Inte för att jag någonsin vågar visa det, jag tar bara kontakt med min hund för att markera att hon inte ska hälsa.
Barn, däremot, frågar alltid, om inte deras föräldrar gör det. De barn som inte frågar men som uppenbarligen vill hälsa men inte vågar, stirrar bara längtansfullt på hunden och sedan lite snabbt på mig för att sedan stirra på hunden igen.

Första gången jag tog ut min hund på landet var det en liten flicka på två år där också, som inte är där annars. Hon och en äldre kvinna tänkte kela med hunden när vi var ute i trädgården. Som tur var var hon lös, annars hade hon nog känt sig riktigt trängd, för när de gick fram och hunden demonstrativt flyttade sig undan lite osäkert gick de efter, hunden fortsatte iväg och det slutade med att de "jagade" henne runt ett bord. Jag såg det inte då, var på ett annat ställe i trädgården, förns hunden morrade ordentligt mot tanten och barnet när hon fått nog av att bli jagad. Tanten har ändå haft flera hundar och haft bondgård och allt, så hon om någon borde ju inte ha varit med och gjort detta med barnet, tycker jag, utan sagt att man får låta hunden vara om den går iväg. Jag litade ju på att andra än jag kan förstå att man låter en hund som uppenbarligen inte vill hälsa vara.

Som sagt, tur att hon var lös annars hade hon nog känt sig riktigt trängd och jag vet inte vad hon skulle gjort.

 

[FrittePower]

Sv: Lär inte föräldrarna sina barn att inte gå fram till främmande hundar?

Jag är uppväxt med att inte klappa andras hundar, jag känner fortfarande den spärren och försöker inte klappa främmande hundar trots att det ofta ses som en självklarhet från ägarens sida att dem tycker jag ska hälsa på deras gulleplutt hundar.

Barn som frågar om dem får klappa min hund får gärna göra det, han är toksnäll och rengör även öron effektivt

En liten flicka i 4årsåldern kom fram engång och frågade om hon fick klappa, jag svarade 'javisst' varav flickan vänder sig om och SKRIKER 'DET ÄR OKEJ ATT KLAPPA' och en hel dagisklass spriiiiiinger fram och omringar, kramar, pussar, pratar, frågar...
Då förstod jag hur mycket min hund älskar barn, trots att han inte ens var året fyllda då tog han det med ro, slickade rena så många barn han hann och lät dem rycka honom i pälsen och krama honom i alla ställningar.

En annan dagisklass sprang fram mitt i stan engång, med två dagisfröknar på släpptåg som efter en stunds klappande frågade barnen ' Men sådär får man väl inte springa fram barn och klappa hundar???' och barnen svarar ' MEENN han är ju snäll ju!!!)
Jag bara log, skakade på huvudet och tyckte ännu mera om min hund som visar sådann trygghet

Så nej inte alla lär barn fråga, och även om dem frågar så ger jag er rådet att titta om fler barn står 'gömda' och väntar på signal

FP