Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)
Får en tydlig bild av medhjälpare som springer hyrsteriskt runt utanför ringen med klicker, leksaker, visselpipor och bara VÄSNAS och beter sig för att få just "sin" hund att sträcka på sig.
Detta är enligt min syster som är lite mer insatt, värre för vissa raser dock (host-schäfer-host
). Och det varierar säkert. Och kan ha ändrats sen jag var på såna utställningar.
Jag har fö inte haft ngn större kontakt med någon "utomstående" på utställningarna utan endast med hundägare med kullsyskon eller liknande, och därimellan är ju stämningen trevlig. Men man känner sig bra liten när man traskar runt på utställningsområdet förbi hel-allvarliga hundägare som sitter på sina campingstolar, under avancerade partytält och med både inhägnad och hundbur välmonterat runt sin "flock" av stressade utställningshundar...
Man vågar inte snubbla på ngns kaffekopp eller gå för nära med sin hanhund för då får man sig väl en redig utskällning. 
Nä ärligt talat så tror jag att det ofta handlar en del om fördommar. Men det är ju så i den "mänskliga djurvärlden" att det finns väldigt mycket tycken och principer och det blir lätt konflikter. Och jag tror att det är värre bland tävlingsfolk än bland oss vanliga hundfolk som bara har sin lilla skitiga blandras till allt och ingenting.
Men som sagt tror jag också att det är olika när det gäller olika raser ibland faktiskt. Collieutställningarna är oftast jättetrevliga tkr jag. Sist gick vi runt med lös hund och pratade med okända hundägare och jag tyckte bara att man fick leenden och trevliga blickar.
Det var stramare bland belgarna.
Får en tydlig bild av medhjälpare som springer hyrsteriskt runt utanför ringen med klicker, leksaker, visselpipor och bara VÄSNAS och beter sig för att få just "sin" hund att sträcka på sig.
Jag har fö inte haft ngn större kontakt med någon "utomstående" på utställningarna utan endast med hundägare med kullsyskon eller liknande, och därimellan är ju stämningen trevlig. Men man känner sig bra liten när man traskar runt på utställningsområdet förbi hel-allvarliga hundägare som sitter på sina campingstolar, under avancerade partytält och med både inhägnad och hundbur välmonterat runt sin "flock" av stressade utställningshundar...
Nä ärligt talat så tror jag att det ofta handlar en del om fördommar. Men det är ju så i den "mänskliga djurvärlden" att det finns väldigt mycket tycken och principer och det blir lätt konflikter. Och jag tror att det är värre bland tävlingsfolk än bland oss vanliga hundfolk som bara har sin lilla skitiga blandras till allt och ingenting.
Men som sagt tror jag också att det är olika när det gäller olika raser ibland faktiskt. Collieutställningarna är oftast jättetrevliga tkr jag. Sist gick vi runt med lös hund och pratade med okända hundägare och jag tyckte bara att man fick leenden och trevliga blickar.