Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

[Diplomaten]

Jag har sedan några veckor tillbaka gästat Hundforumet här på Bukefalos. Tidigare har jag främst hängt på Senior och alla de olika hästavdelningarna. Nu har vi fått tillskott i våran familj (mannen, jag, JRT och vår lilla Pomeranian) med två blandisvalpar - Andy och "Tjocken". Det har inspirerat mig att besöka er här lite oftare. Och jag behöver lite hjälp med något ...

I några år har jag haft fördomar mot "utställningsmänniskor" och deras evangemang. Jag har försökt att bearbeta bort det då jag är en människa som brukar veta bättre. Är faktiskt en öppen och ödmjuk person! Det är givetvis inte något större problem som ställer till det för mig i vardagen, men det är irriterande. Och allt bottnar i det som jag fått se och höra genom tiden med min bästa vänninas mor som ställer ut sina Curly Coated Retrievers. Hon är en gudomlig och jordnära kvinna - lever verkligen för sina hundar. Men, hon är faktiskt en av de få som jag mött. Min vännina hade förvarnat mig. Hon är uppväxt in i utställningar, men följer endast med på de små runt omkring i bygden, där menar hon att det är avslappnat och lite mer harmoniskt. Jag stegade in med öppen famn i denna värld - hungrig på att få umgås med kvinnor och män som kunde berika min egen hundkännedom. Ack så fel det blev.

Efter flertalet gånger, efter ett gräl som utbröt när min vänninas mor försvarade sin dotter gällande blandrashållningen, lade jag ner. Min uppfattning om hela utställningssporten blev att det var gräl, det var rasdiskriminering, skitsnack, helt och hållet galna beskrivningar av vad personer gör med sina hundar för att få dem att se bra ut (någon blekte sina hundar under ögonen och KLIPPTE i öronspetsarna - för att ... vad vet jag ...) och framförallt en hysterisk föreläsningston om vad som är rätt och fel att om hundhållning.

Ni kan bara gissa vad några av utställarna sade när jag berättade att jag faktiskt rakade min Pomeranian ....... Ojojojojoj ......

Så- snälla - tala om - har jag bara haft oturen att hamna bland fel människor, platser - eller är det så här det är? Jag kan finna en ton av detta här på Hundforumet med jämna mellanrum. Eller är man överkänslig?

Är det skillnad på att ha växt upp med hund i lantlig miljö där det är lite joligt att hålla på och piffa upp hundar och "springa runt och flaxa som små hysteriska kärringar, med stackars hundar i band" (märk morfars ord som tyckte detta var trams).

Läs: Jag VET att inte ALLA utställningsfolk är en typ av människor - men för mig har det verkat så. Men jag hoppas ni förstår min poäng här.

 

[Haukur]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Visst finns det rabiata utställare som inte skyr några medel men de allra flesta är ju faktiskt vanliga människor som har sina hundar främst som sällskap (eller bruks, agillity eller annan gren) och har utsällningar bara som bonus.

 

[madeleinewall]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Ja som sagt det flesta är ju vanliga människor som gör det mest för en kul grej med hunden.

men sen finns det dom som kan göra vad som hälst för att vinna! Vet min uppfödare lånade ut en av hennes italienare till en som sa att hon inte skulle ställa för den va lite felfärgad på nosen 1år senare var den färgad och så för att den skulle kunn aställas och det är tragiskt när människor gör sånt

sen finns det ju en hel del skit snack med innom Utställnigar, Hunden ska ut si och så och om den ena inte tycker hunden ser bra ut ska det snackas skit. Varför inte låta alla tycka sin hund är fin? visst att vissa hundar kan se hämska ut men vissa ställer inte för att vinna heller utan vissa ställer för att dom tycker det är en kul grej och det kan man väl låta dom göra? utan att dom ska behöva höra en massa skit om sin hund!

 

[Red_Chili]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Visst finns det rabiata utställare som inte skyr några medel men de allra flesta är ju faktiskt vanliga människor som har sina hundar främst som sällskap (eller bruks, agillity eller annan gren) och har utsällningar bara som bonus.

Kunde inte sagt det bättre själv.

 

[DuploBit]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

...........raderat.........
råkade visst bli 3 likadana...
jäkla dator...

 

[DuploBit]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

........raderat.......

råkade lägga in två likadana...

 

[DuploBit]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)



Hejsan, vilken tur att du hittat in på hundforumet!

Jag är s.k. utställningsmänniska och åker land och rike runt för att flaxa i ringar och höra på människor jag inte tror ett dugg på (överdrivet talat)
Extremfall ser man överallt, kan jag lova, och olika uppfattningar och åsikter hittar man vart man vänder, sport som hobby. Hur duktig man än är så finns det alltid de som är bättre och älskar att visa det.
Men när man har ett intresse för att ställa hund så är det jätteroligt, jag har det som en hobby och tycker det är roligt att få meriter på mina hundar som senare kan gå vidare i avel och gagna rasen (förhoppningsvis).
Det är då därför jag ställer ut, det är så himmla roligt, sen så kan man träffa nya vänner med samma intresse för samma ras. Alltid roligt med nya kontakter.

MEN jag kan säga att jag inte är något extremfall då jag ställer jakthund som också jagar, så jag behöver inte trimma eller så.

Det finns faktiskt de som är helt otroligt anti blandraser och så finns det de som är anti AVSIKTLIG blandras avel, kan vara lite dumt med avsiktlig blandras avel men när hunden väl finns där så är det en idivid som det ofta inte är något fel på, jättetrevliga hundar (har vänner med otroligt trevliga blandraser).

Ge det en chans så kanske du tycker om det och blir en tok själv som oss andra och tugga fradga i ringen. (skämt åsido)

Uops... blev lite pladdrig, men hoppas du fick svar.

 

[Diplomaten]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Ja. Det är i stort sett vanliga människor som jag har träffat på dessa utställningar som faktiskt inte har visat sig från sin bästa sida. Men, i mitt stilla sinne förstår jag att inte alla är extrema, men min upplevelse har inte riktigt bekräftat det.

 

[Jadzia]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Jag kan tyvärr inte hjälpa dig att ändra uppfattning. Jag är väldigt anti och negativt inställd till utställningar överhuvudtaget och anser att det är onödigt att springa runt i ringen med en hund. Dessutom klandrar jag utställningarna för extremaveln av exempelvis Schäfer och Rottweiler. Det där med tejpning av öron, föning och fluffning har jag aldrig förstått och ser det som fusk. In med hundarna i sitt naturliga tillstånd istället så man ser hur de verkligen ser ut.

Det skulle egentligen räcka med en exteriörbeskrivning och för de arbetande raserna behövs knappt det. Där avgör arbetet om hundarna har en ändamålsenlig exteriör. Kolla bara på BC som länge saknade rasstandard.

En gång i tiden ställde jag också ut hundar, men idag vill jag inte sätta mig fot i en ring.

 

[Diplomaten]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Tackar!

Enligt din text att döma, så verkar du inte tillhöra de extrema fallen. Men vart är alla ni när jag följt med på utställningar?

Jag har faktiskt tänkt den tanken - att ta tjuren vid hornen och ställa upp själv. Har ju trots allt en JRT som säkerligen skulle tycka det var kul att få komma ut i andra miljöer. Men, jag vill verkligen att det ska vara en avslappnad och kul plats.

Är det verkligen det?

 

[lady_vip]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Det beror ju på vad man gör det till...?

Jag har en jaktras, vi kan inte få cert om man inte har fälmeriter, därför är det inte så hypat att gå på utställning för oss. Visst är det kul att få bra kritik och ibland är det ju titel-utställningar, men det var ett år sen jag ställde sist och skulle jag ställa igen så är det bara för att det är så kul att träffa alla människor.

Iaf runt vår ring hälsar vi på varandra och man känner igen många, det grattas till den som vinner och vi är många som svär åt domaren när det går dåligt.

Sen är det klart att det är nervöst och det förekommer visst skitsnack, men det är ju bara att försöka fokusera på sig själv och ta en fika med dem man känner bäst. Jag har inte heller nån pälsras, så borstar existerar inte...

Jag tycker iaf att utställningar är kul, jag brukar mest svära åt arrangören när jag är på utställning, de andra utställarna ser jag till att respektera och försöka glädjas åt.

 

[Diplomaten]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

... In med hundarna i sitt naturliga tillstånd istället så man ser hur de verkligen ser ut ...

Jag kan inte annat än att hålla med. Det var dels detta som fick mig att överhuvudtaget aldrig ställa ut min Pomeranian. Fick information hur de skulle se ut och exakt hur underpälsen skulle borstas för att den skulle se ut som en boll + att jag skulle behöva bleka bort den mörka färgen under hans ögon. Aldrig sade jag, ingen idè att ställa ut svarade de.

Har det alltid varit så här?

 

[kiaw]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Jag är uppväxt och in i utställningsmiljön, och jag kan hålla med om att det kan se illa ut om man står utanför och tittar in.
Du är långt ifrån den första som reagerat negativt.

Jag ska försöka förklara hur jag ser på utställning och vad som gör att det kan se så illa ut.

Utställningar är uppdelade i två delar. Den första delen bedöms varje individ för sig och jämförs mot rasstandarden, kritik skrivs av dommarens bedömning av hunden som avelsresultat. Denna delen är viktig i en uppfödares avelsarbete, särskilt för de som föder upp icke-arbetande hundar då detta är enda sättet att officiellt få en bedömning på sin uppfödning.

Andra delen är sen konkurrensen. Nu jämförs de deltagande hundarna mot varandra, och det blir då en tävling om vem som bäst representerar rasen mot rasstandarden.
Här ges utställaren utrymme att påverka själv hur resultatet av konkurrensen blir. Det vara att visa fram sin hund på ett sådant sätt att hundens nackdelar (som ALLA hundar har minst en av) kommer i skymundan för fördelarna. Det kan gälla allt från att gå i exakt rätt takt för den hunden, ställa upp hunden i viss vinkel och att locka fram ett visst "go" i hunden så att den utmärker sig bland övriga deltagare, osv.
Sen har vi de som ställer sina pälshundar som lägger fokus på att sköta och presentera hunden välpälsad/vältrimmad/välklippt.

Runt ringarna finns då alltså
*uppfödarna som dels vill få sitt avelsresultat bedömt, samt hoppas på chans till vinst för att det gynnar uppfödningen
*Utställarna som tävlar med sin skicklighet att ställa hund.
*Utställarna som lagt ner mängder av tid för presentera de attribut (pälsen) som är det enda de kan påverka och bevara.
*Utställarna som tillhör alla tre uppräknade grupper ovanför.
* Till sist, men inte minst, har vi valpköparna som är stolta över sin hund och som är nyfiken på utställningsvärlden.

Förutom det, så finns det i alla dessa grupper de som är extremt tävlingsinriktade, de som tycker att det är en kul grej och de som ser det som en möjlighet att umgås och ha det trevligt.

Det faktum att det skiljer sig så mycket mellan utställarna om varför man går in i tävlingen och att eventuell vinst är av så olika betydelse, SAMT att en utställares vinst delas med ägarna/uppfödarna till föräldrarna till den vinnande hunden gör att det är upplagt för både missförstånd och skitsnack.

Med detta sagt, så tillhör jag gruppen som tycker att det är en kul grej, och jag ser det som en chans att umgås. Jag gillar därför allra bäst att själv ställa på de inofficiella utställningarna där resultatet inte har någon betydelse. Däremot följer jag gärna och med spänning de officiella utställningarna, men helst som åskådare.
För några år sedan la jag uppfödningen på vila, så jag kan unna mej att se utställningarna som enbart ett nöje nu. Är man uppfödare av sällskapshund/utställningsras, är det mer ett måste att delta på officiella utställningar...

Att det inom uppfödarvärlden pratas i negativa termer angående uppfödning av blandraser är egentligen inte så konstigt.
Uppfödarna lägger ju ner massor av arbete (långt mer än att bara ställa ut) för att bevara sin ras så att den är lika bra eller bättre för kommande generationer och att den har kvar sina karaktäristiska drag i framtiden. Dessutom tror jag att uppfödare älskar "sin" ras som den är och tycker den är perfekt, och kan nog ha svårt att förstå hur man vill blanda den med annan ras som förändrar den till något annat.

En mardröm för en engagerad uppfödare som lagt ner många timmar att kartlägga och bedömma hela linjer, avväga för och nackdelar på varje individ bakåt i de olika linjerna (alltså inte bara de tänkta föräldradjuren) är nog att en av de hundar som finns i linjen de skapat används i blandrasuppfödning. Det måste ju kännas som att arbetet går förlorat i den hunden.

Jag kan tänka mej att om det på en utställning blir prat om blandrasuppfödning, så får man nog se många heta känslor......inget konstigt, men väldigt tråkigt.

Ja, det blev ett långt svar, hoppas att någon orkar läsa...

 

[DuploBit]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Tackar!

Enligt din text att döma, så verkar du inte tillhöra de extrema fallen. Men vart är alla ni när jag följt med på utställningar?

Jag har faktiskt tänkt den tanken - att ta tjuren vid hornen och ställa upp själv. Har ju trots allt en JRT som säkerligen skulle tycka det var kul att få komma ut i andra miljöer. Men, jag vill verkligen att det ska vara en avslappnad och kul plats.

Är det verkligen det?

Jag tycker det, iaf bedvid jakthundsringen, men jag är rädd att du kan råka ut för någon enstaka mupp om du ställer JRT eller pomeranian, men det finns jättetrevliga människor där också, jag ställde JRT i västerås nat. i våras och vi träffade trevliga människor som sa att den vovven jag ställde var söt osv.

Men du kan ju pröva iaf, jag hade världens största fördommar mot utställningsmänniskor och tyckte det var vansinne att åka 45 mil för en hundutställning, men inte nu längre. det lite av ett beroende. Jag tycker det är skitkul och jag skulle gärna åka varje helg om det hade vart ekonomiskt.

Men Jag har lösningen!! jag tar med mig vänner dit, så jag är garanterad trevligt sällskap, plus att goda mackor, keliga hundar och en sol på det fulländar dagen på en perfekt vis.

som nu, nästa helg,då jag ska till norge, jag tar med mig 4 hundar och tjejkompisarna för en hundhelg hos våra nordiska grannar. kan det bli bättre? inga surmulna karlar som vill åka hem hela tiden och som över sin döda kropp vill titta vidare på utställningen efter att ens egna hundar är klara.

Nu pladdrar jag igen...

 

[TwiggyM]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Det finns nog alla sorter. Jag ställer ut mina hundar lite då och då men däremellan ränner dom på gödselstacken, rullar sig i skit och är ute i skogen och spårar precis som hundar bör.

 

[Diplomaten]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Jag orkade läsa din förklaring
Tack för den, tydlig och otroligt klar! Sånt behöver Diplomaten i dessa sammanhang.
Blir oerhört glad när trådsvarare anstränger sig och verkligen vill förklara!

Kan förstå en del av problematiken i blandrasdiskussionen. Jag har 2 blandraser själv och man känner sig helt enkelt kränkt när många av dem pratar om mina och andras hundar på ett oerhört rasdiskriminerande vis. Att deras arbete känns som att det går till spillo kan jag förstå på ett visst vis, men inte hur de går till väga för att försöka "stoppa det". Jag som har både ren och blandras mister helt och hållet förtroendet för uppfödare och utställningar med den inställningen.

När det gäller det som du beskrev med utställningar, kan det vara nyttigt för mig att försökta ta in vilken oerhörd press vissa uppfödare faktiskt kan stå med i ringen. Att fylla sig med lite mer tolerans, alla är inte där bara för att ha kul. Det är marknadsföring. Så hemskt bara om det skulle gå ut över hundarna.

Hur hårda är domare mot sådant? Finns det tillfällen där domare eller förbund gått in och bötfällt eller på annat vis straffat utställare för grov hantering eller förbjudna ..... hjälpmedel .....

 

[Diplomaten]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Jag har gett upp att någonsin ställa ut min Pomeranian. Har aldrig varit med om något så hysteriskt runt den rasen. Dessutom allt styr som måste göras för att han ska se ut som ramarna sägs. Som en boll - både han och jag har tröttnat, bara av tanken. Jadzia skrev att det hundar borde visas i sin naturliga glans. Varför kan det inte vara så?

Har hört några skräckhistorier om JRT uppfödare, men det är dumt av mig att vara så cynisk. Vet ju, som du säger, att det finns knasbollar bland alla grupperingar. Men, det sitter i - mötena man hade på uställningsbanorna.

Du låter verkligen såld på dessa tävlingar! Intressant att du faktiskt också hade fördomar mot det från början. Blir lite påverkad av det om jag ska vara ärlig samt när du nämner kamratskap, MAT och fint väder. Låter lite som folkracetävlingarna som jag också hade fördomar mot innan .... Hm ..... ska man våga testa ngr gånger - och delta?!

 

[Diplomaten]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Det finns nog alla sorter. Jag ställer ut mina hundar lite då och då men däremellan ränner dom på gödselstacken, rullar sig i skit och är ute i skogen och spårar precis som hundar bör.

Det är lite av det som jag vill ha med. För det har fattats när jag varit ute på besök på tävlingarna. Jag har inte fått kontakt med några av er. För det är nämligen så mina hundar lever.

 

[DiezelDoris]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Blir lite påverkad av det om jag ska vara ärlig samt när du nämner kamratskap, MAT och fint väder. Låter lite som folkracetävlingarna som jag också hade fördomar mot innan .... Hm ..... ska man våga testa ngr gånger - och delta?!

Det är klart du ska testa, det är som folkracetävlingarna, men att här pratas det bara hundar i stället för bilar.

 

[Diplomaten]

Sv: Kära uställningsmänniskor (och alla ni andra!)

Hahahaha .... får suga på den karamellen ett tag