Känsligt; om barn och uppfostran...

[havreflinga]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Jag vet inte vilket föräldraskap du föredrar. Det låter som att du gillar den inställning din kompis hade före hon fick barn. Jag förespråkar INTE den metoden. Jag tror den ger otrygga barn - just sådana som din kompis´ son!

Jag tycker alltså inte att det är så konstigt att pojken är som han är. Förädrarna har tydligen bytt metod och attityd efterhand. De började med att snåla med närhet, vilket medförde att pojken har fått skrika sig till det, och nu har han fastnat i det beteendet. Han litar antagligen inte på att alla hans behov blir tillgodosedda om han inte skriker och klänger.

Det måste vara jobbigt både för ungen och föräldrarna. Jag tycker synd om dem. Men om din empati för dem är slut tycker jag du gör rätt i att undvika dem ett tag. Mamman känner säkert din irritation och blir nervös, vilket naturligtvis gör pojken ännu otryggare.

Eller så kanske du kan föreslå att ni träffas utan barn.

 

[melindah910]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Ur en pedagogs synvinkel... En del föräldrar har svårare än andra att "släppa" sina barn & det är absolut inget fel med det alla är olika, Det viktigaste tycker jag är om man ser det från en förskole synvinkel är att det är barnet som skall släppa mamma el pappa & inte tvärtom det är då dom blir trygga i sig själva... har själv sett detta på en del inskolningar av små barn att mamma och pappa har valt att släppa barnet och gått därifrån medans barnet gallskriker i flera timmar, då är det bättre att föräldern finns i närheten så att barnet ifråga själv kan få välja om den vill leka el vara med mamma/pappa jag lovar att efter nån vecka el så börjar barnen leka med dom andra och utforska allt det nya bara man låter det komma i deras egna takt och inte tvingar det på dom... detta kanske inte hade med tråden att göra från början men såg att några hade kommit in på det där med förskole biten.....

 

[melindah910]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Ps: Jag vet dock inga pedagoger som tar med sig barnen in på toaletten, jag skulle nog bli upprörd om man gjorde det med barnen på förskolan, det får föräldrarna göra om dom vill men jag vill inte ha andras barn med mig när jag ska kissa! Men Vi sitter på golvet mest hela tiden och har barnen i knät om det behövs el om dom vill det förstås!

 

[Hyacinth]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Det där lät sunt!

 

[Sar]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Det är bara att acceptera att barn är olika. Att en metod är den allenarådande stämmer tyvärr inte. Jag som har tvillingar tycker att det är rätt fränt att iaktta hur exakt samma uppfostran i vissa situationer kan slå helt olika ut på två barn i samma ålder.
Det är ingen större konst att uppfostra "lätta" barn, då fungerar det mesta. Man kan dock berömma sig med att man inte sabbat den natuliga grundtryggheten i alla fall.
Att däremot uppfostra ett "highly sensitive child" (=krävande) kostar på betydligt mer. För där finns inte grundtryggheten gratis utan den skall byggas upp.
Antagligen känner din kompis på sig att hennes barn behöver henne på ett helt annat sätt än vad du anser att ditt eget barn kräver. Vare sig det nu är rätt eller fel så är det hon som kommer att skörda frukterna av sitt barns uppfostran så jag skulle nog bita mig i tungan och vänta tills hon bad mig om råd. Att hon sitter på golvet och dricker kaffe ser jag inte som något som borde bry dig nämnvärt. Hon kan ju konversera likaväl från golvet som från stolen.
Något jag däremot personligen anser är ett olämpligt och oartigt beteende är att prata med sitt barn (eller sin man) konstant under ett telefonsamtal, då är det bättre att lägga på och be att få ringa upp vid ett bättre tillfälle.

 

[mino]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Hon kanske "pjoskar" med sitt barn för din skull och inte bara för barnets skull? Jag har en bekant som tillgodoser sitt barns behov extremt mycket av hänsyn till oss andra, för att det ska vara lungt och vi ska få prata. Jag tror att hon tycker att det är pinigt om barnet är ett barn och hon tycker nog att han låter mycket mer än vad han gör (vilket många föräldrar tycker).

Prova att säga det till henne, typ "det gör inget att han låter lite för min del, det är nog du som störs mest". Om det inte tar skruv verkar det bättre att ni träffas utan barn. Ingen uppskattar att bli uppfostrad eller kommenterad som förälder, särskilt om det inte gäller något som barnet kan fara verkligt illa av.

 

[Inte_Ung]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Ps: Jag vet dock inga pedagoger som tar med sig barnen in på toaletten,

Det vet jag.
Bla.a. så gjorde mina barns dagmamma det om det behövdes.
Hon var mycket noga med att barnen skulle vara trygga hos henne och visste att hon skulle ha igen det när de blev större.
Hon hade sina dagbarn från det att de var runt året tills att de började på Sexårs.

 

[ainasoja]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Min son har varit jättemammig väldigt länge och är det stundtals även numera och jag ser inget konstigt i det!?

Är det fel att ge barnet den närhet det behöver?

Dom släpper en när dom själva är redo till det.

 

[Javan]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

barn har en förmåga att bete sig helt annorlunda på dagis än hemma... och jag skulle bli förvånad om "fröken" inte sitter på golvet och leker eller har barnet i knät om det behövs... har du haft barn på dagis??? jag skulle nog överväga att ta mitt barn från ett dagis om det var så fyrkantigt att barnets behov inte sattes först... eller det har jag faktiskt gjort - fast då gällde det en dagmamma...

Det förekommer på vår skola som är kombinerad förskola/skola att barn som gråter och har stort närhetsbehov sitter fast i en förskolelärare lååång tid av dagen. MEN... de arbetar för att barnet ska våga vara självständig hela tiden för nästa gång jag kikar förbi förskolan (arbetar i skolan) brukar de/det barnen som varit klistrad ha börjat leka själv.

Men JA det förekommer att barn hänger fast lääänge även på förskolan.

Javan

 

[havreflinga]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Problemet med den här tjejen är bara att hon fortfarande anser att andras barn tramsas det med, och hon SER inte vad hon själv gör med sitt eget barn...
---
Jag tror faktiskt att hon tycker det ÄR jobbigt, men hon har sååå svårt att erkänna det.
---
och sen när hon kritiserar andra hej vilt (inkl. mig bakom min rygg) blir man lätt irriterad...

Är det verkligen hur hon hanterar sitt barn som är det största problemet? Jag tycker det låter som att det är hennes inkonsekvens som irriterar dig. Att hon ser fel hos andra som hon själv gör. Sådant kan vara vansinnigt irriterande, tycker jag oxå!

 

[melindah910]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Det vet jag.
Bla.a. så gjorde mina barns dagmamma det om det behövdes.
Hon var mycket noga med att barnen skulle vara trygga hos henne och visste att hon skulle ha igen det när de blev större.
Hon hade sina dagbarn från det att de var runt året tills att de började på Sexårs.

Det tycker jag låter väldigt konstigt om du ursäktar! Vi diskuterade det här om toaletten på min förskola idag och alla 6 småbarnspedagoger kom fram till samma sak att toaletten är något privat och dit tar man inte med sig andras barn! Det finns andra pedagoger som barnen kan vara med dom 3 min man kissar....

 

[Snurrfian]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Men hos en dagmamma finns det inte tre andra pedagoger, alltså får man hitta andra lösningar... Och det är kanske just skilnaden mellan dagis och dagmamma. Hos dagmamman blir det lite mer personligt...

 

[melindah910]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Men hos en dagmamma finns det inte tre andra pedagoger, alltså får man hitta andra lösningar... Och det är kanske just skilnaden mellan dagis och dagmamma. Hos dagmamman blir det lite mer personligt...

Om du ursäktar så tycker jag att det är FÖR personligt... Hon ska inte vara en extra mamma åt barnen utan en pedagog!

 

[Bubbla]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Jag tror...men betonar tror..att du själv har ett från början inte så närhetsberoende barn (och kanske bara ett?)...menjag kan ha fel...

Jag har tre barn (3-12). Den äldsta var en sån som redan från början lekte snällt på golvet, hon har alltid varit lättsysselsatt eller sysselsatt sig själv. Hon satt dessutom helt still i vagnen, sov hela nätter från 2 månader och var allmänt hur enkel som helst...gissa vilka felaktiga slutsatser jag kunde dra efter det barnet?

Barn nr två, var jätematallergisk redan från födseln, kaskadspydde, sov max två timmar i sträck. Lekte en del själv men satt hemskt gärna i knät, men bara på mamma. Var allmänt gnällig jämt (i efterhand visste vi att det berodde på allergierna). Vad hade jag dragit för slutsaster om barn efter det?

Barn nr tre, magknipsbarn, sover fortfarande vid tre års ålder mycket dåligt. Har aldrig suttit still. Lekte inte alls själv tills hon var typ två år. Var aldrig längre från mig eller min sambo än två meter innan dess heller. Jättekrävande.

Jag har behandlat alla dessa tre barn efter vad de krävt. Dvs har de velat haft närhet, suttit i knät, suttit i knät på toa, burits under matlagning...då har jag gjort det (eller vi kanske jag ska skriva, vi är ju två föräldrar). Och alla dessa tre är idag (och från ca tre års ålder) MYCKET självständiga barn. Enligt din teori skulle ju inte den sista vara det, men det är hon. Hon är nästan självständigast av dem tre!

 

[Inte_Ung]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Om du ursäktar så tycker jag att det är FÖR personligt... Hon ska inte vara en extra mamma åt barnen utan en pedagog!

Men hur skall man som dagmamma lösa det hela då?
Låta barnen bli skrika hysteriskt och bli otrygga?
Det slår ju liksom tillbaka på dagmamman som då inte kan göra 2 händer lediga för att laga mat till alla barnen.

Och jo, en dagmamma skall vara en extra mamma.
Det heter ju så dag-MAMMA.
Och det blir personligt, det är bara att acceptera det.

 

[ainasoja]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Om du ursäktar så tycker jag att det är FÖR personligt... Hon ska inte vara en extra mamma åt barnen utan en pedagog!

Men snälla du även dagmammor har känslor, jag har låtit barn följa med mig in på toaletten trots att dom inte är mina egna för jag klarar inte av att höra ett barn gråta utanför dörren.

 

[Ginne]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Fast egentligen så heter det dagbarn-vårdare...

 

[Bubbla]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Håller helt med!

Sen så är det ju redan personligt i o m att barnen faktiskt vistas i dagmammans eget hus.

Sen pedagog...jag kräks lite på det ordet, visst är det bra om barnen har en pedagogisk vistelse och allt, men små barn mellan 1-3 år har mer ut av en extramamma än en pedagog faktiskt. Och nu menar jag inte alls att de är olärbara, bara vad som är viktigast.

 

[Snurrfian]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...

Om du ursäktar så tycker jag att det är FÖR personligt... Hon ska inte vara en extra mamma åt barnen utan en pedagog!

Fast en bra dagmamma ska väl vara just det... En extra mamma alltså. Det är ju en extrem skillnad på arbetssätt att jobba som dagmamma och som förskolelärare. Som dagmamma är du oftast helt själv med barnen och har inte så många alternativ. Barnen får lov att vara med när du lagar mat, plockar undan disken, fikar och går på toa om det skulle behövas.
Som förskolelärare kan du ju bara gå till personalrummet och ta en rast när det passar...

Men jag har även valt bort dagmamma just för det bara är en person och jag har dåliga erfarenheter av när det inte fungerar och jag vill inte prova med de som fanns att tillgå med Elin.
Men med det sagt så finns det även mycket svagheter och problem även på förskolorna. Så hade jag vetat om någon suverän dagmamma så hade jag kanske övervägt det oxå.

Men jag tror att du som förskolelärare kanske bör öppna dig lite mer för att se andras sätt att arbeta och lösa problem utan att bli allt för katagorisk.

 

[mimmipigg]

Sv: Känsligt; om barn och uppfostran...


Barn upp till skolåldern ska ha trygghet så att de kan skaffa självförtroende.
Barn upp till skolåldern ska lära sig att leka med andra barn.
Barn lär i den spontana leken.
Sen, kan barn börja skolan!
Och då har jag, och alla andra pedagoger i förskolans värld, gjort vårt jobb.

//mimmipigg som är utbildad pedagog