Känns lite olustigt...

[Girasol]

För er som kommer ihåg tråden där min son blev nersparkad av en klasskamrat tredje dagen på höstterminen, kanske kommer ihåg att denna unge inte har det så lätt hemma.

Nu har hon får flytta till sin stödfamilj och är vad man tidigare kallade fosterhemsplacerad där. Hon kommer fortsätta gå i samma klass och allt. Läget har blivit bättre, men inte bra. Det är fortfarande bråk och lärarna lägger enormt med tid på denna tjej.

Det jag blev lite ledsen över är att hon som redan är i kategorin: passar inte in och annorlunda -på ett negativt sätt då det drabbar övriga i klassen samt de som går på fritids tillsammans med henne.
Jag vet att hon själv upplever detta samt att det är jobbigt. Nu får inte flickan vara med och fira påsk i skolan, ej heller luciafirande, jul etc. För i vår skola går de till kyrkan alt. lånar kyrkans lokaler.Sedan var det något mer, men det har jag glömt. För hennes "fosterfamilj" är Jehovas vittnen, vilket även hennes pappa nu blivit.

Alltså, jag bryr mig inte om vad andra tror och tillber, men känner en sorg att nu helt plötsligt så blir hon än mer utanför klassen och dess aktiviteter och frågan är om detta är att föredra ur barnets synvinkel.

Nu kanske någon tycker att skolan ska sluta upp med denna ganska svenska tradition. Själv tror jag inte på gud, men anser det inte fel för min son att delta i de aktiviteter som skolan har på skoltid. Vilket även jag gjorde under min skoltid. (nu tror jag inte på allah heller. Utan snarare enkom på ödet.)

Så för att förtydliga mig, om vi bortser från religion och vilken tro vi bejakar så tycker jag det är synd då flickan ovillkorligen blir mer utanför och har fått tillbringa tid ensam i skolan med en vuxen då de andra barnen fått gå på aktivitet...


Gira

 

[mimmipigg]

Sv: Känns lite olustigt...

Jag fattar inte hur soc kunnat placera ett barn i en sån miljö?
De flesta Jehovas Vittnen har ju en ganska speciell syn på många saker.
Jag har själv gått i skola med två vittnen men deras föräldrar hade en vettig syn på saken, de blandade inte in religion i allt.
Det enda som vi märkte av deras tro var att de inte knäppte händerna när vi bad bordsbön innan lunch och att de fick annan mat när det var blodpudding. Julfesten innan lovet var de med på men bad inte under andakten.
Att fosterhemsplacera ett barn som har anpassningsproblem i en "udda" miljö hjälper knappast till.

 

[Girasol]

Sv: Känns lite olustigt...

En tanke som slog mig ikväll är att då de nu går i första klass så är ju födelsedagsfirandet i klassen en ganska stor grej, där de får sitta i speciella stolen och övriga sjunger för barnet som sedan får berätta hur morgonen varit, om det blir kalas etc.
Likaså har de haft med sig varsin liten julklapp av en tjugas värde som de hängt i granen och barnen fått byta och ta som kalender. Detta har varit jättemycket uppskattat både i julas och året innan.

Ska hon nu bli helt utanför?


Jo jag kan hålla med dig att det känns knepigt att soc. väljer en familj som via sin tro lätt kan utmärka sig och ge motsatt effekt mot vad som är tanken med placering. MEN de kanske får jättefina kontakter i rikets sal och med medlemmarna så flickan absolut inte kommer att känna sig förfördelad gentemot jämnåriga och helt enkelt finna ro och allt blir till det bättre? *hoppas iallfall*

Gira

 

[Inte_Ung]

Sv: Känns lite olustigt...

.....så tycker jag det är synd då flickan ovillkorligen blir mer utanför och har fått tillbringa tid ensam i skolan med en vuxen då de andra barnen fått gå på aktivitet...

Men hon kanske mår bra av just det.
Lugn och ro med en egen vuxen som bryr sig om just henne.

Vi försöker att tänka litet possitivt här.

 

[Girasol]

Sv: Känns lite olustigt...

Jo positivt är bra. Men nu råkade jag få veta av en lärare att detta hade mer gett effekten av negativitet......

Så tråkigt är det. Hon får väldigt mycket hjälp i skolan. Men ska jag se det positiva här så kan en stabil familjesituation överväga det negativa, särande i skolan som blir följden av deras tro. För tro mig, hennes pappa som är 33 år beter sig mer som 15.... Mamman finns ej i bilden. Pappan har bara fokuserat på sig och sitt och flickan har mer och mer fått stå vid sidan, för han ska göra ditt och datt osv....


Så jag kan bara hoppas att detta blir bättre, såväl för henne som för min son som är en av de barn som drabbas av hennes ilska.

(Lågstadiet hade haft friluftsdag i ishallen förra månaden, då hade hon blivit så orpvocerat arg på en fröken att hon sparkat henne på benen med skridskorna och sedan gett henne en rak höger i ansiktet . Förra året drog hon en packe böcker i huvudet på en annan fröken, för att nämna något. Så spärrarna behöver nog letas upp hos detta barn)


Gira