Hur lite träning räcker egentligen?

[Litenvit]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Rollkur och barrering är också ett sätt att nå framgång fort och kanske man menar att den framgången också sker "när hästen är på topp"?

Jag vet inte, Maja. Jag tycker att det sportsmannaskap som distansen stått för tidigare börjar falla sönder och då lämnar jag nog hellre sporten än att jag står bakom en sport som öppet deklarerar att man förbrukar hästarna fort. I alla fall om det blir en allmän trend bland distansryttarna.

Det är ungefär som att en arbetsgivare säger att det är bättre att arbetarna på verkstadsgolvet jobbar 12-timmarspass ist'llet för 8 timmar och sliter ut sig fort så att de kan leva ett liv som förtidspensionärer tidigt.

Det är väl klart att allt man gör sliter, men att tro att hästen har ett liv som ridhäst när den gått sönder på distansbanorna? Tror du på det? Är det OK med en sport där man anser att 9 år är toppen på hästens liv? Förut sa man ju att distanshästen presterade på topp som tonåring? Varför är det värre att hästen håller tills dess - menar du att hästen upplever ridningen som en plåga? Att den bara längtar till att gå sönder så att den kan användas till annat än distans?

 

[wearst]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Hej igen som jag har sagt och skrivit tidigare - pratar vi inte förbi varandra.
Vi måste acceptera att ryttarna till lika hästägarna har olika målsättningar med sitt tränande och tävlande. Likväl som de elitsatsande måste acceptera och uppmuntra att vissa inte vill träna mycket och tävla få tävlingar och då långsamma ritter dvs ha en häst som " det värnas om". För att få en lång tävlingskarriär där hästarna går tävlingar långt över 20-årsålder. Vilket jag också tycker är beundransvärt.
Så måste dessa ryttare acceptera att om vi pratar elittävling på internationell nivå en del kanske "nöjer" sig med att ha en högpresterande häst i fyra- fem år uppe på de svåra internationell klasserna. Vilket elitryttarna i hoppning, dressyr och fälttävlan gör utan att för den skull ha tränat fram hästarnas prestationer genom otillåtna metoder eller doping.
Att jämställa att seriöst träna upp en yngre häst till topprestationer på en träningsperiod som vi här pratar om med två års grundträning( för hållbarhet) och två års fart träning ( inklusive träning på tävlingsbanorna i kortare klasser ) med barrering - var ett överraskande drag.
Alla rytare även de som satsar på eliten vinner ju på att hästarna om möjligt får en lång karriär då grundträningen tar så lång tid 2-4 år. Och även elit ryttarna vinner ju på att få stabila hästar med hög genomförande procent på tävlingarna. Det är ju aldrig en merit att komma först till sista veterinärgrinden och bli utesluten.( Det kan ses som en merit att komma först i mål och sedan bli uteslutning, en strategisk chansning för att vinna och man har ju bevisligen genomfört distansen ).
Valet är ju fritt innan man väljer de olika vägarna för att nå sin målsättningMen och i Sverige har vi idag ingen hästar i närheten av den Internationella toppen. Så ska vi komma nära den internationella eliten så kanske vi/ de som vill satsa tänka om - de elit ryttare som vill - och träna sina hästar annorlunda så att de svenska hästarna inte blir förr gamla innan de når upp till sina topprestationer. K ilometrarna sliter som sagt många gånger även i det långsammare tempot både på träning och på tävling.
Men bevisligen har de flesta av elithästarna inte gått sönder på sådan sätt att de inte kan fungera som promenadhäst utan de flesta
svenska fd elit hästar lever sitt liv vidare som pensionärer.
Vad hästar tycker om och inte tycker om är ju alltid svårt att uttala sig om. Vissa av mina hästar har älskat att tävla och åka iväg på tävlingar men maskat på att den långsamma träningen där de verkar ha tyckt att det ha varit "boring".
Min uppfattning är att hästar gillar mat, motion, hästkompisar och mycket utevisteöse i fina stora gröna hagar. Får man in det i träningsprogrammet eller i den grå vardagen så tror jag nog hästarna trivs med det mesta..

 

[Litenvit]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Jo, en diskussion som denna är nästan omöjlig att föra skriftledes. Iallafall inte utan att det blir långa avhandlingar som knappt nån orkar läsa.

Jag är väl medveten om att det är skillnad att ha målet att rida internationella mästerskap mot att ha sin hobbyhäst frisk och kry så länge som möjligt men samtidigt komma så långt i tävlingssammanhang som är rimligt och möjligt. Målen är olika, medlen att nå dit är olika.
Jag tycker egentligen inte ens att det är jättehemskt att tänka sig att hitta talangerna tidigare än idag, rida längre tidigare osv.

Men än en gång, jag känner nästan att vi MÅSTE ha dubbla agendor. Det som är träning med sikte på VM är nog inte nödvändigtvis den träning som är bäst för hobbyhästen. Den som tänker rida VM har mycket mer erfarenhet och kunskap om sin sport, vilka fallgropar som finns och vad utmaningen egentligen ligger i, än den som tränar sin första eller andra häst.

Så det jag vänder mig emot är den inställning som ploppat upp vid några tillfällen och som jag låter mig ana: Att det är snällt att förbruka hästen fort så "slipper" den tävlas långt upp i åldrarna.
Vill man göra så, så är det OK för min del, men då får man inte lägga in värderingen att det är snällare med det ena än det andra.
Jag gillar inte heller den lite aggressiva inställningen att man bör slänga ut all gammal kunskap direkt, för här kommer minsann nya rön som visar att det går fortare att nå samma (?) resultat.
Jag har redan upplevt "nya rön" som försnabbat och förbättrat träningen, trodde man - och dessa nya och fantastiska träningsmetoder har redan de flesta av de entusiastiska anhängarna övergett eftersom de inte alls var så bra som man först sade.

Så det är bra att lyssna in nya rön, men därifrån till att lite småsurt tycka att allt det gamla är skit och varför inte kasta sig över allt nytt, det är jag inte med på.

Jag tror dessutom att om distansen blir en sport där hästarna är förbrukade till den grad att de bara kan gå som promenadhästar efter 9 års ålder, så kommer den att tappa ännu mer respekt och anhängare. Det får inte bli den allmänna trenden. Eller, skitsamman det får bli vad det blir, men då är jag inte längre med på tåget.

 

[Habina]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Iallafall inte utan att det blir långa avhandlingar som knappt nån orkar läsa.

Jag läser. Även fast jag medvetet skaffat mig en häst som aldrig någonsin kan komma ifråga för ett VM.

Det jag tror Litenvit försöker få fram (om jag får ta mig friheten att tolka), är hur de flesta sporter egentligen fungerar. Vi har Lisa 13 år, som ser sin idol rida på tävling och vill ta efter idolens träningssätt på sin egen ponny. Oavsett om det egentligen passar ponnyn eller inte.

Distansritt ger verkligen dubbla budskap till oss nybörjare. Hela tiden får man höra "långt och långsamt, långt och långsamt" som ett slags mantra. Medan man samtidigt ser (och läser) hur de på toppen inte verkar följa detta mantra. Många som kanske inte inser skillnaden, kan "smittas" av ivern att vinna.

Distansritt är dessutom ännu mer i farozonen än andra ridsportgrenar, eftersom vi inte har tränare som kan "bromsa" ekipagen. Jag hade hållit på med distans i fem år när en artikel i Distansryttaren upplyste mig om att det fanns tränare att tillgå. Mycket av distansträningen sker ute i "buskarna" och jag får en känsla av "går-det-så-går-det" är ett lika vanligt mantra som "långt och långsamt".

 

[zox]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Bra Addi och Habina!

Och om en del andra glömt detta - hästen är ett djur! En levande varelse av kött och blod som kan känna både fysisk och psykisk smärta! Det verkar som om vissa glömmer, eller rättare, väljer att bortse från detta när man pratar om att göra slut på en häst tidigt och sedan ge den en tidig pension.

Blir den skadad så får den ju ont!!! Hästar är flyktdjur och överlevare och visar inte alltid smärta på samma sätt som vi människor. Därmed inte sagt att den inte lider!

Hur kul kan det vara att pressa runt sin häst på banorna med inställningen "håller den så håller den" när man vet att det man gör kanske åsamkar den smärta?

Den mest ärofyllda idrottsprestationen i dessa sammanhang MÅSTE vara att fortfarande ta många placeringar men med så få uteslutningar som möjligt (med samma häst då förstås).

 

[Madde71]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Jag förstår inte varför ni sätter = mellan pensioneras och skadad???
Om man väljer ett annat karriärupplägg så behöver det inte betyda att man rider sönder hästen så att den inte fungerar alls sedan, var i inläggen hittar ni det?? det är väl era egna tolkningar..

alt 1: att låta en häst gå 4 säsonger och alltså vara uppe på 16mil som 8-9åring gå 2 säsonger där och sedan pensioneras (sättas i avel, motionsridas men för den skull inte behöva vara förbrukad!)

alt 2: låta det ta längre tid dvs rida fler 50, fler 80 fler 120 innan hästen tas upp på 160km som 12åring och sedan går 4 säsonger till, innan den pensioneras.

Problemet är väl att många rider för snabbt för den egna hästens kapacitet och det oavsett vilket karriärupplägg man valt...och nästa problem är väl att många ryttare inte ens gör ett val och har ett mål utan bara rider lite hur som.

Eftersom ni jmf med hoppning tidigare så tror jag att ponnytjejer som vill hoppa som sina idoler ändå inte lägger upp hindren på samma nivå varken när de tränar eller tävlar och då borde väl även distansryttare kunna skilja på att inspireras av eliten jmf med att kopiera och rida lika fort och långt som den på hästar som inte är färdiga, eller?

 

[Stopek]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Rollkur och barrering är också ett sätt att nå framgång fort och kanske man menar att den framgången också sker "när hästen är på topp"?

Jag vet inte, Maja. Jag tycker att det sportsmannaskap som distansen stått för tidigare börjar falla sönder och då lämnar jag nog hellre sporten än att jag står bakom en sport som öppet deklarerar att man förbrukar hästarna fort. I alla fall om det blir en allmän trend bland distansryttarna.

Det är ungefär som att en arbetsgivare säger att det är bättre att arbetarna på verkstadsgolvet jobbar 12-timmarspass ist'llet för 8 timmar och sliter ut sig fort så att de kan leva ett liv som förtidspensionärer tidigt.

Det är väl klart att allt man gör sliter, men att tro att hästen har ett liv som ridhäst när den gått sönder på distansbanorna? Tror du på det? Är det OK med en sport där man anser att 9 år är toppen på hästens liv? Förut sa man ju att distanshästen presterade på topp som tonåring? Varför är det värre att hästen håller tills dess - menar du att hästen upplever ridningen som en plåga? Att den bara längtar till att gå sönder så att den kan användas till annat än distans?

Som elitidrottande häst tror jag att det finns ett bäst före datum, precis som för människor. När folk börjar bli äldre så bör kroppen få varva ner och ta det lite lugnare och kanske inte försöka tampas om förstaplaceringarna. Det betyder inte att man för den skull inte kan leva gott och motionera lagom och antagligen faktiskt vara friskare än gemene man.

Detsamma tror jag gäller hästar. Bra ålder som toppathlet i distans tror jag ligger runt de tio år, några år åt båda hållen. Det tycks även gälla för maratonlöpning för människor att man hålla på med maratonlöpning längre upp i åldrarna. För mer explosiva sporter som trav är en tioårig häst för gammal.

Som sagt tror jag att ALL distans sliter. Det som idag predikas är att man i en tre till fyra år skall vara ute på distansbanorna och rida långt och långsamt och samla helst en bra bit över 1000 km för att sedan med gott samvete kunna rida på för placering.

Själv tror jag att hästen gott kan hoppa över långt och långsamt på distansbanorna om syftet är att härda skelett, utan det är snarast rent mentalt det behövs lite ritter i början. För att vänja hästen vid sporten.

Jag tror att härdning av kroppen bättre sköts under träning och då med kortare distanser än en femma. Så att man inte utsätter en häst för fler än de distanser än när man tävlar för placering. Sedan finns det givetvis en fara med folk som tränar och tävlar fort inte har kunskaper. Men bristen blir ju då snabbare uppdagad, än om man tränar på fel sätt i flera år och rider långsamt, då visar det ju sig först när man börjar rida snabbt.

Sedan är det givetvis helt upp till vad man vill med sitt distansande. Det kan ju vara att åka på utflykter med hästen och då kan femmor mycket väl fylla sin funktion och lite åttor. Fast tänker man tävla med en häst så får man nog fundera över om man även kan unna sig det nöjet också. Jag tror inte heller på tävlingsmomentet i de kortare distanserna.

Detta är det nya jag tycker mig höra. Som faktiskt jag tycker verkar vettigt. Fast å andra sidan, det kanske är helt fel, för var finns de vetenskapliga studierna om distansträning? Jag har dock börjat nosa lite på travet för att försöka förstå och det inger mig respekt att se deras kunskap. Synd att synen som finns lite var stans är att det är ett slit och släng av hästar.

Det största problemet med travet är väl att dessa hästar som gjort sin tävlingskarriär finns det ingen marknad för sedan. Jag respekterar att många då väljer att ta bort sina travhästar hellre än att låta dem bli en billig vandringspokal till okunnigt folk. Det problemet har vi dock inte inom distans, där arabhästar kan användas även till så mycket annat.

Jag tror därmed inte heller att travhästar som gjort en bra travkarriär kan även göra en distanskarriär. Skall man tävla distans med en travhäst så bör den inte fått mer än sin grundträning och kanske startat något lopp. En sådan häst kostar givetvis mer pengar om den har mer att ge inom travet. Så skulle jag köpa travhäst till distans så skulle jag köpa en sådan, snarare än en som är färdig med travet eller som inte riktigt dög.

Hälsning Maja

 

[Habina]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Jag förstår inte varför ni sätter = mellan pensioneras och skadad???

Jag blir lite förvirrad när du ni:ar personen du svarat till, jag upplever ditt inlägg som riktat till flera personer, däribland mig, då jag kom med ponny-jämförelsen.

Men jag har aldrig skrivit någonting om att pensionering och skada är samma sak, det är inte det jag menar. Jag menar att man måste passa sig för vilka signaler man sänder ut om distanssporten. Jag anser att vi måste bli tydligare på att visa "de två vägarna" inom sporten, det vill säga de elitsatsande och de som kanske bara rider för att samla mil. För mig personligen, skulle det betyda precis lika mycket att få en plakett på 1000 godkända tävlingsmil, som att bli uttagen till VM. Distansritt har så stor valfrihet inom själva grenen och det borde vi bli bättre på att lyfta fram.

Hoppas jag klargjort lite mer.

 

[Habina]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Sedan är det givetvis helt upp till vad man vill med sitt distansande. Det kan ju vara att åka på utflykter med hästen och då kan femmor mycket väl fylla sin funktion och lite åttor. Fast tänker man tävla med en häst så får man nog fundera över om man även kan unna sig det nöjet också. Jag tror inte heller på tävlingsmomentet i de kortare distanserna.

Det här stycket förvirrar mig. Dels förstår jag inte vilket nöje man inte kan unna sig om man vill tävla och dels förstår jag inte varför ett tävlingsmoment på de kortare distanserna inte är bra. Jag vore väldigt tacksam för en utförligare förklaring.

 

[Litenvit]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Problemet är väl att många rider för snabbt för den egna hästens kapacitet och det oavsett vilket karriärupplägg man valt...och nästa problem är väl att många ryttare inte ens gör ett val och har ett mål utan bara rider lite hur som.

Huvudet på spiken!

Eftersom ni jmf med hoppning tidigare så tror jag att ponnytjejer som vill hoppa som sina idoler ändå inte lägger upp hindren på samma nivå varken när de tränar eller tävlar och då borde väl även distansryttare kunna skilja på att inspireras av eliten jmf med att kopiera och rida lika fort och långt som den på hästar som inte är färdiga, eller?

Njae.
I brist på tränare att bolla med, och till skillnad mot vad som skulle hända om någon ger sig på att hoppa en MSV bana utan träning och kunskap eller försöka rida en dressyrklass på hög nivå utan att ha tränat, så KAN man rida en längre distans på ett för hästen ganska riskfyllt sätt och ändå klara sig. På kort sikt. Dessutom finns det till och med en chans att någon berömmer den insatsen.

Alla distansryttare gör inte så, inte ens nybörjare. Men människan är av naturen lat och verkar det finnas genvägar till något man vill ha och uppnå så är många frestade att ta dessa genvägar även om de inte riktigt vet vad det innebär.

Det finns nog många vägar att nå det mål man satt upp för sig själv och sin häst. Det viktigaste är att förstå vad de olika vägarna innebär, vart de leder och vad de "kostar". Att man gör sina val med öppna ögon.

 

[Litenvit]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Det jag tror Litenvit försöker få fram (om jag får ta mig friheten att tolka), är hur de flesta sporter egentligen fungerar. Vi har Lisa 13 år, som ser sin idol rida på tävling och vill ta efter idolens träningssätt på sin egen ponny. Oavsett om det egentligen passar ponnyn eller inte.

Distansritt ger verkligen dubbla budskap till oss nybörjare. Hela tiden får man höra "långt och långsamt, långt och långsamt" som ett slags mantra. Medan man samtidigt ser (och läser) hur de på toppen inte verkar följa detta mantra. Många som kanske inte inser skillnaden, kan "smittas" av ivern att vinna.

Distansritt är dessutom ännu mer i farozonen än andra ridsportgrenar, eftersom vi inte har tränare som kan "bromsa" ekipagen. Jag hade hållit på med distans i fem år när en artikel i Distansryttaren upplyste mig om att det fanns tränare att tillgå. Mycket av distansträningen sker ute i "buskarna" och jag får en känsla av "går-det-så-går-det" är ett lika vanligt mantra som "långt och långsamt".

Det är det jag vill ha fram. Tack.

 

[Habina]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Det är det jag vill ha fram. Tack.

Tur att man ibland förstår varandra utan att se varandras kroppsspråk.

 

[zahleka]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Jag tycker att denna diskussion är mycket intressant och givande. Någon skriver att det som nybörjare inom sporten är svårt att veta hur man skall träna, vilka råd skall man ta till sig etc.. Jag är själv ny inom sporten, som tävlande ryttare. Däremot har jag groomat och tränat i många år.

Var gång som en diskussion som denna kommer upp blir det motsättningar mellan diskussionsdeltagarna. Jag tycker mig ofta kunna se att argumenten är de samma: "Det är levande djur", "Hästar har också känslor", "Hästarna förstörs" etc, etc. Precis som ett flertal redan tagit upp så är ju oftast (!) de som tävlar på en högre nivå medvetna om att det val de gjort med att rida för placering medför vissa risker. Ett högre tempo bär automatiskt med sig en högre skaderisk än det gör att rida exv. 140 km i 10-tempo. Det säger ju sig självt, tycker jag. (Dock inte sagt att dessa hästar är mer skadade och pensioneras pga av det.) Vad jag ibland undrar över är om en del som rider kortare sträckor i högt tempo är medvetna om att även det innebär en skaderisk. För mig säger det faktum att många erfarna distansryttare tar ut sina unghästar på en CR för att sedan gå direkt upp på 80 km en hel del om den ofta hetsiga 50 km-klassen.

Något jag tycker är viktigt att ha i åtanke är att de som rider 160 km är rutinerade ryttare. För mig är Jessica, Ingrid mfl. personer som bär med sig en stor kunskap om hur man tränar upp hästar för framgångsrikt tävlande på långa distanser. De har säkert, precis som många av oss andra har gjort och kommer att göra, gjort misstag och gått på nitar som de sedan har lärt sig av. Som gröngöling försöker jag att lyssna och ta in för att själv slippa göra åtminstone några färre misstag. Självklart skall vi alla ifrågasätta olika träningsmetoder men jag tycker att vi gör fel om vi helt förkastar detta med att rida snabbare under en kortare period. Varför skulle vi inte kunna lära oss något av det?

Jag har ingen som helst aning om hur ni andra ryttare tränar er själva rent fysiskt. Själv är jag ganska flitig med min egen träning, löptränar 4-5 gånger i veckan samt att jag cyklar till stallet 4 dagar i veckan, totalt 8 mil/vecka. Vad jag vill säga med detta är att av att träna sig själv lär man sig otroligt mycket om träning och genom att applicera detta på hästen känner jag att vi går framåt i vår träning.

 

[Litenvit]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Men det är just detta jag ser som en risk.
En erfaren ryttare vet (för det mesta) vad den gör och kan laborera med träningen på ett annat sätt än den oerfarna.

Just därför kanske de träningsmetoder eller det "tänk" som ryttaren som satsar på VM har, inte passar den oerfarna ryttaren.
Att ha en hobbyhäst och att skapa en "tävlingsmaskin" är ganska skilda saker.

Jag har inget emot att de som satsar på VM tänjer på gränser och experimenterar för att hitta skärpan som gör att de vinner. Men jag tycker inte att de träningsmetoderna ska bli allmänna rekommendationer.

Att rida långsamt ÄR fortfarande bättre sett ur skadesynpunkt. Att träna upp sin distanshäst med långa, långsamma pass bör fortfarande vara det sätt som rekommenderas till den oerfarna ryttare som börjar träna sin häst för distans.
Sedan är det OK att ta upp en diskussion om vad som är långt och länge, för även där har vi olika uppfattningar.

Min erfarenhet är dock att det är svårare att få folk att lugna ner sig och träna lite mindre, lite långsammare än att få dem att köra speedrundor flera gånger i veckan, samt tro att bra kondition är samma sak som en färdigtränad häst ur hållbarhetssynpunkt.

 

[Litenvit]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

För mig säger det faktum att många erfarna distansryttare tar ut sina unghästar på en CR för att sedan gå direkt upp på 80 km en hel del om den ofta hetsiga 50 km-klassen.

Och då undrar jag, på vilket sätt främjar vi god distansträning och -tävling genom att medge att det är OK att strunta i lång, långsam distans och istället rekommendera kortare träningspass i högre hastigheter? Hur många kommer då att tänka att "Wow, en halvtimmas galoppass istället för 2,5 timmars skritt och trav..."!

Om de mer oerfarna ryttarna redan nu rider som hästtjuvar i de lägre klasserna (tycker nog att det är samma sak i 8-milsklasserna) trots att rekommendationen är lång, långsam distans, hur tror de att de kommer att rida när de får tummen upp att skita i att träna långsamt och inte ens hört talas om att man ska tävla i lite långsammare tempo i början?

 

[zahleka]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Men det är just detta jag ser som en risk.
En erfaren ryttare vet (för det mesta) vad den gör och kan laborera med träningen på ett annat sätt än den oerfarna.

Just därför kanske de träningsmetoder eller det "tänk" som ryttaren som satsar på VM har, inte passar den oerfarna ryttaren.
Att ha en hobbyhäst och att skapa en "tävlingsmaskin" är ganska skilda saker.

Jag har inget emot att de som satsar på VM tänjer på gränser och experimenterar för att hitta skärpan som gör att de vinner. Men jag tycker inte att de träningsmetoderna ska bli allmänna rekommendationer.

Att rida långsamt ÄR fortfarande bättre sett ur skadesynpunkt. Att träna upp sin distanshäst med långa, långsamma pass bör fortfarande vara det sätt som rekommenderas till den oerfarna ryttare som börjar träna sin häst för distans.
Sedan är det OK att ta upp en diskussion om vad som är långt och länge, för även där har vi olika uppfattningar.

Min erfarenhet är dock att det är svårare att få folk att lugna ner sig och träna lite mindre, lite långsammare än att få dem att köra speedrundor flera gånger i veckan, samt tro att bra kondition är samma sak som en färdigtränad häst ur hållbarhetssynpunkt.

Jag tror att vi har tolkat innehållet i denna tråd olika. För mig är inte denna tråd någon träningsrekommendation utan en diskussion där det har tagits upp att för att nå den yttersta eliten kan du behöva rida snabbare under ett begränsat antal år.

Att en landslagsryttare kan "laborera" på ett annat sätt en vad en oerfaren kan är ju inte så konstigt. Detta fenomen finns ju inom vilken idrott du än ägnar dig åt. Nybörjarna kan inte träna på samma sätt som eliten. Om jag skulle gett mig på ett träningsschema för en elitlöpare när jag började träna hade jag dels inte fått de resultat jag önskade då jag ännu inte var mogen för sådan typ av träning samt att jag förmodligen skulle ha tröttnat relativt snabbt.
Jag tycker faktiskt att detta är varje enskild ryttares ansvar för sin egen häst. Ansvaret ligger i att veta vilken träningsnivå hästen ligger på samt vilken kunskap man själv besitter. Självklart skall man fråga om hjälp etc. men i slutändan är det ändå du som tar besluten angående din hästs träning. Att då ta ett träningsbeslut som inte du och din häst är redo för kommer med största sannolikhet att straffa sig vilket är jättetråkigt så klart men då har man fått lära sig den hårda vägen. Man kanske då inser att det kan vara bra att plugga lite träningslära. Kan uppfattas som krasst men jag anser att man inte kan ta "ansvar" för hur andra tränar sina hästar.

Jag vet inte alls om det finns någon studie om på vilket sätt olika träningsmetoder inom distansridningen sliter på hästarna. Det skulle vara mycket intressant med en jämförande studie där man tittar på hur enbart lång och långsam träning påverkar hästen samt vilken effekt en kortare och mer intenstiv träning har på hästkroppen.

 

[zahleka]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Och då undrar jag, på vilket sätt främjar vi god distansträning och -tävling genom att medge att det är OK att strunta i lång, långsam distans och istället rekommendera kortare träningspass i högre hastigheter? Hur många kommer då att tänka att "Wow, en halvtimmas galoppass istället för 2,5 timmars skritt och trav..."!

Om de mer oerfarna ryttarna redan nu rider som hästtjuvar i de lägre klasserna (tycker nog att det är samma sak i 8-milsklasserna) trots att rekommendationen är lång, långsam distans, hur tror de att de kommer att rida när de får tummen upp att skita i att träna långsamt och inte ens hört talas om att man ska tävla i lite långsammare tempo i början?

Tummen upp för att strunta i LSD-träningen tycker jag inte har getts i denna tråd. Som Ingrid skrev i ett av sina inlägg handlar det om två års grundträning för att stärka hästen och sedan två års fartträning. Och återigen, här handlar det om hästar som skall gå på elitnivå.

Sedan kan jag hålla med dig om det säkerligen är en del som kommer att tolka det hela som att det är ok att gå ut och "köra skiten" ur sin 4-åriga häst under 45-60 minuter 6 dagar/vecka. Men då tycker iaf jag att den ryttaren har missat en stor poäng med distansridningen - den medvetna långsiktiga träningen, och jo, jag tycker att även två års grundträning och två års fartträning är en långsiktig träning. För det första ska din häst hålla i de fyra åren och sedan i ytterligare fler år då den skall prestera på toppnivå för att sedan "pensioneras" med hälsan i behåll. Det tror jag inte att den kommer att göra om den tränas som i exemplet med fyraåringen.

En orsak till hästtjuvs-ridningen i 5-milsklasserna tror jag kan vara att det är många som har ridit en CR, blivit godkända och sedan går ut på 50T för att få en placering. Ibland har jag fått uppfattningen bland dessa människor att de som inte vill rida i 15-19 tempo med sina 6-åringar är mesiga hönsmammor som borde syssla med turridning istället

 

[Litenvit]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Jag tror att vi har tolkat innehållet i denna tråd olika. För mig är inte denna tråd någon träningsrekommendation utan en diskussion där det har tagits upp att för att nå den yttersta eliten kan du behöva rida snabbare under ett begränsat antal år.

Att en landslagsryttare kan "laborera" på ett annat sätt en vad en oerfaren kan är ju inte så konstigt. Detta fenomen finns ju inom vilken idrott du än ägnar dig åt. Nybörjarna kan inte träna på samma sätt som eliten. Om jag skulle gett mig på ett träningsschema för en elitlöpare när jag började träna hade jag dels inte fått de resultat jag önskade då jag ännu inte var mogen för sådan typ av träning samt att jag förmodligen skulle ha tröttnat relativt snabbt.
Jag tycker faktiskt att detta är varje enskild ryttares ansvar för sin egen häst. Ansvaret ligger i att veta vilken träningsnivå hästen ligger på samt vilken kunskap man själv besitter. Självklart skall man fråga om hjälp etc. men i slutändan är det ändå du som tar besluten angående din hästs träning. Att då ta ett träningsbeslut som inte du och din häst är redo för kommer med största sannolikhet att straffa sig vilket är jättetråkigt så klart men då har man fått lära sig den hårda vägen. Man kanske då inser att det kan vara bra att plugga lite träningslära. Kan uppfattas som krasst men jag anser att man inte kan ta "ansvar" för hur andra tränar sina hästar.

Jag vet inte alls om det finns någon studie om på vilket sätt olika träningsmetoder inom distansridningen sliter på hästarna. Det skulle vara mycket intressant med en jämförande studie där man tittar på hur enbart lång och långsam träning påverkar hästen samt vilken effekt en kortare och mer intenstiv träning har på hästkroppen.

Jag har inga forskningsrapporter i huvudet att referera till, men nog är det väl vetenskapligt belagt att farten dödar och att det tar ett tag att träna upp hållbarhet, medan det som ofta förväxlas med "en färdigtränad och bra distansthäst" - en konditionstränad häst - går rätt fort att ordna fram.

Men annars håller jag med dig i övrigt.
Det knepiga med distansritt är att det inte är lika solklart avgränsat för utövaren när man är färdig att ta klivet upp på en högre nivå vad gäller träning och tävling.
En hoppryttare kraschar in i hindrena eller river halva banan, en dressyrryttare får skämmas med dåliga poäng om de ger sig in på att tävla för högt i jämförelse med ryttarens och hästens kunskapsnivå. Men en distansryttare råkar inte alltid ut för detta omedelbart.

Därför är det extra viktigt att veta vad man sysslar med innan man ger sig av på för långa, för snabba ritter. Det är så synd att alla ska göra sina egna misstag istället för att lugna ner sig, ta den säkra vägen och under tiden lära sig distansritt och hästträning.

Jag har nog tolkat somliga inlägg i denna tråd som att de känner att lång, långsam distansträning är förlegat, att man ska sluta rekommendera det sättet att träna och istället ta in "ny kunskap".

Ja, säger jag. Ta in ny kunskap, men kasta inte bort den gamla. Speciellt inte som rekommendation åt de som är nya inom sporten. Jag tror att vartefter man gjort sina långa, långsamma mil så börjar det gå upp ett ljus om hur man kan variera och effektivisera sin hästs träning för att nå längre. Då är man kanske också mogen att prova andra sätt att träna. Men så fort man säger detta högt och börjar lägga ut träningsscheman och träningstips som syftar till att träna upp en elithäst så kommer det garanterat som ett brev på posten, finnas nybörjare som kopierar det rakt av utan eftertanke.

Vad ska man göra åt detta då?
Jag tror att man måste försöka få in en tränartradition inom distansen. Att det inte bara är enstaka ryttare som har en distanstränare, utan att fler tar stöd och hjälp av dessa. Har man någon som kan hjälpa till att analysera reslutaten av ens träning, hjälpa till att lägga upp och utvärdera tävlingarna, så behöver man kanske inte längre ha så många som rider idiotritter på gröna hästar och dessutom tror att det är rätt eftersom de får beröm för sina vinster och placeringar.

Då menar jag inte - tillägger jag för säkerhets skull - att man aldrig får vara glad över en vinst i 5 eller 8-milsklassen.

 

[CK]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Lite knapplån...

Man ska också tänka på att det är skillnad på fart och fart.
En häst som är tränad att gå i en vägvinnande och snabb trav håller givetvis mycket bättre än en som får slängtrava för att hålla samma tempo.
Samma sak med val av tempo i olika underlag.
Allra värst är nog när man ser travhästar som hålls i en för långsam trav, där de i princip får tölta för att kunna gå tillräckligt sakta. Brrr

Så det är viktigt att inse att den som rider rätt i förhållande till sin hästs förutsättningar kan rida en snabb ritt mer lägre skaderisk än en orutinerad ryttare som rider i trav för fort, ligger i kurvorna och har ett ryckigt tempo.
Man kan inte bara jämföra km-tider.

 

[Stopek]

Sv: Hur lite träning räcker egentligen?

Det här stycket förvirrar mig. Dels förstår jag inte vilket nöje man inte kan unna sig om man vill tävla och dels förstår jag inte varför ett tävlingsmoment på de kortare distanserna inte är bra. Jag vore väldigt tacksam för en utförligare förklaring.

Jo jag tror att man antingen har hästen till distanstävling eller till distansridning. Skillnaden däremellan som jag gör är att tävlar man så gör man det för placering, annars rider man. Rider man distans kan man rida oftare, för då är ju själva resan och ritten målet och då rider man ju utan stress, vilket inte är lika påfrestande för hästen. Skall man däremot tävla då tror jag att man istället måste dra ner på antalet tävlingar för att inte det skall bli för mycket för hästen helt enkelt. Så vad jag menar är att man inte kan starta en 5-6 ritter per säsong om man dessutom vill tävla några ritter per år.

Femmilare tycker jag borde höra till distansridningen. Det är en för kort distans helt enkelt för att krävas någon egentlig kunskap att vinna. Det anser jag är en större fara för hästarna än att folk försöker tävla på längre distanser. Den som tränat hästen fel har lite svårare att ta sig runt i full rulle på en åttamilare, ännu svårare på en tolvmilare, för att ínte tala om en sextonmilare. En sådan ryttare slås ut, medan en femmils blågul rosett mycket väl kunde varit en uteslutning om det vore en längre distans.

Hoppas det blev lite tydligare.

Hälsning Maja