Hur förhålla sig?

[Kratus]

Vet inte riktigt hur jag ska börja men jag har iaf träffat en man.
Han har en son på 6 som han har varannan helg. I sommar när vi kommer kunna umgås mer så kommer så klart sonen att vara med ibland. Hur ska jag vara/göra/förhålla mig till honom?
Har i princip inga erfarenheter av yngre barn och har alltid haft svårt för det här med hur man ska prata med och om vad man kan prata med barn om...
Visst att man ska ta det lite som det kommer och på barnets villkor, men jag tänker ju för mycket!!!

Jag vill ju inte att sonen eller min karl ska tro att jag skiter i barnet eller är ointresserad när det bara handlar om min "osäkerhet" kring barn...

Har diskuterat detta lite grann med honom och han vet att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera detta.

Tips någon?

 

[tgd]

Sv: Hur förhålla sig?

Min son är sex år. Det finns förstås inga färdiga eller bra svar, det hela beror ju på situationen och hurudan du är, pappan är och barnet är. Eftersom sonen och pappan träffas rätt så lite ändå så är det nog vettigt att som kvinnan i det här fallet inte ta "för mycket plats" utan låta fokus vara på pappan och sonen och så spela "andra fiolen" själv de dagar det är frågan om.

Om barnet är intreserat av djur kan det ju vara kul med en utflykt till stallet och träffa din häst och djuren där och kanske få sitta på hästen och mata den. Gillar barnet att man läser för honom blir du favorittant i ett nafs om du sätter dig och läser för honom vid lämpligt tillfälle. Inte tränga dig på. Till min son skulle man nog kunna berätta att man inte alls är van vid barn och att det är nytt och han skulle greppa situationen. Men det är olika från barn till barn.

 

[bananabambi]

Sv: Hur förhålla sig?

Håller med förefående skrift: tala om för pappan att du är osäker och han liten erfarenhet av barn, så kan han säkert hjälpa dig med umgänget.

 

[Björk]

Sv: Hur förhålla sig?

Försök slappna av och ta det som det kommer är mitt tips. Tänk på att barn bara är mindre människor än dig själv som inte är riktigt "klara" ännu. Prata med honom om hans saker, fråga om hans kompisar och vad de brukar göra. De flesta barn brukar gilla att berätta om sitt liv. Lyssna ordentligt och var intresserad "nähä! Brukar ni göra så? Vad kul det låter!" eller "oj, vilken fin xxxx du har! En sån skulle jag också vilja ha!" ... osv osv.

Om det känns svårt att prata med honom är tipset att göra saker bra! Som tgd skrev: åk till stallet, klappa katten tillsammans eller dylikt. Eller föreslå att ni ska sparka lite boll, gå till lekparken och gunga, bygga en koja under bordet, rita eller bygga med lego.

 

[Kratus]

Sv: Hur förhålla sig?

Tack för råden! Var väl ungefär vad jag tänkte själv...

Men som sagt jag tänker för mycket...

Fast just det här med att verkligen prata med barn, tycker att det lätt blir så tillgjort: "Näääh, Guuuud vad du är duktig" *klapp på huvudet*
Vet att jag hatade det när jag var liten... (Kan ju bero på att jag var väldigt lillgammal när jag var liten. )

Herregud! Jag har verkligen problem...

 

[Madick]

Sv: Hur förhålla sig?

Ett tips är att inte vara "på" barnet bara för att du tror att du som vuxen måste ta kontakt. Det räcker att presentera sig och sen vara tillåtande för barnets kontaktförsök och LYSSNA på barnet, ge det uppmärksamhet på det sättet.

 

[Kratus]

Sv: Hur förhålla sig?

Nej, det kommer nog inte vara några problem åt det hållet, snarare är jag rädd för att verka för "off".

Saken görs ju inte bättre av att jag sen tidigt intalat mig att jag "inte gillar" barn... Men å andra sidan har barn aldrig haft problem med mig. :smirk:

Det är lite som med katter, de dras också till mig trots att jag egentligen inte gillar dem. Eller nu när vi har två hemma så har det ju gått över.

Är ett barn väldigt på själv så blir allt mycket lättare då är det ju bara att hänga på.

 

[Brandgul]

Sv: Hur förhålla sig?

Prata framför allt med pappan! Säg att du vill, men att du känner dig osäker Så behöver han inte gå omkring och tro något annat utan kan stötta dig istället