hur är det egentligen? ni som har barn?

[Maran]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Börjar du närma dig 45 så har han ju rätt.....:smirk:

/Timsetim

Faktum är att han börjar närma sig rätt även för TS ålder om man ska tro på den statistik som togs upp i TV4:s morgonprogram igår.

 

[Trygg]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Jag tror dina funderingar är helt naturliga!

Att bli mamma är en hel tankeprocess och det känns som om man kastar sig ut i tomma intet..

Jag är helt övertygad om att du inte kommer bry dig speciellt mycket om vare sig förändrade bröst eller bristningar när du väl sitter med din lilla dotter eller son i famnen!

Dom tankarna återkommer först när dimman lättat och "förfallet" visar sig i ett upplyst, obevekligt, provrum!

Nej, men ärligt.
Med min första så ändrade sig kroppen ingenting alls!
(Nu föddes han i v. 29 och det är väl en förklaring)

Den andra föddes nästan 1 1/2 år senare och då hade mina höfter blivit lite rundare och jag märkte att magen krävde en hel del sit-ups för att inte vara en kronisk liten putmage..

Blev gravid igen ett par månader senare och pang!
Paddan, Grodan Boll och jag..vem var vem?

Men jag ska ärligt erkänna att tiden (motivationen ) räcker inte till för att jag ska orka ta tag i dom 8 kg som hänger sig kvar.

Nu är jag bara snittad så underlivet kan jag inte uttala mig om men dom har skurit i samma snitt varje gång så nu hänger magen över snittet!

(Tur att detta inte är en kontaktannons! )

Jag har heller inte kunnat amma. För just amning är väl en förbränningsgrej som även gör att magen drar ihop sig har jag förstått.

Men som sagt, dina funderingar är helt naturliga och har ingenting med om du är mogen eller inte för att skaffa en liten!

En sak är säker i alla fall..få (finns det några?) mammor ångrar sina barn oavsett om deras kroppar har blivit förändrade heller inte!

Att man "sörjer" den kroppen man hade innan OM det har blivit en förändring är ju samma "sorgeprocess" som den som sker inom en när man ser att man har blivit äldre.

 

[Jennifer80]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Jo det är nog för att man inte vet, det känns så stort och läskigt samtidigt att få barn. Det är så mycket som förändras det är väl kanske just därför man kanske vill bli så som ingenting har hänt! Var bara en fundering. Det är ju lite jobbigt också att min sambo typ nästan tjatar om att få barn! Det känns liksom att han inte kan akceptera att jag inte har kommit så långt som han har antagligen gjort.

 

[Jennifer80]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Angående min sambo, så förstår jag inte heller att det är så viktigt för honom så att det ska ske typ nu! Jag har blivit lite ledsen en gång, eftersom jag frågade honom vad som skulle hända om jag av ngn anledning inte kunde få barn, då lät det nästan som om han skulle sticka då . Det känndes förjävligt.

 

[Maran]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Nåja, det kan ju faktiskt visa sig att han inte kan få barn. Fast nu får vi väl hoppas att så inte är fallet för någon av er.

 

[elbereth]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

*kl*

Jag fick barn för 1,5 år sedan. Gick upp 17kg under graviditeten. Förra sommaren var mina ridbyxor alldeles för små så jag köpte ett par nya snygga. Och nu är dom för stora! Det är rätt irriterande

Fast iof så hade jag hellre haft kvar extrakilona för jag trivdes bättre så, nu är jag lite för smal.

 

[emma74]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

*bristningar
*slappt skinn
*underlivet kanske aldrig blir sig likt igen
*brösten förändras
*du kan få problem med dina värden. Jag har tex fortfarande förhöjt blodtryck, ett år efter förlossningen.

Någon som vill fylla på listan?

/Timsetim

gallsten, PMS, foglossning...

 

[No1]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

dessutom - det finns massor av sexiga, läckra, snygga mammakläder

för att tycka det måsta man nog anse att en gravid kropp är vacker.
Jag tillhör inte dem med den åsikten.

 

[No1]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Är det bara jag som tycker att det luktar lite troll om tråden?

Varför?
Jag tycker inte det...

 

[No1]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Alla jag känner som fått barn har ist gått ner i vikt pga amning & att de har så fullt upp att de inte hinner äta.

Sedan har vi den vanligaste orsaken till inskrivning vid VV:
"Jag fick problem med vikten efter mina graviditeter"

Till TS:
Det är å andra sidan en mkt dålig ursäkt för fläsket vi har på våra kroppar har vi tuggat oss till alldeles på egen hand.
De som pga sjukdom blir feta är i klar minoritet.

Ät som vanligt och du behöver inte bekymra dig.

 

[No1]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Faktum är att han börjar närma sig rätt även för TS ålder om man ska tro på den statistik som togs upp i TV4:s morgonprogram igår.

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=755823

 

[No1]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Ursprungligen postat av Timsetim
*bristningar
*slappt skinn
*underlivet kanske aldrig blir sig likt igen
*brösten förändras
*du kan få problem med dina värden. Jag har tex fortfarande förhöjt blodtryck, ett år efter förlossningen.

gallsten, PMS, foglossning...

Hormonförändringar som ger upphov till ändrad (grövre/mörkare/förnyad) behåring.
Pigmentförändringar, många gånger i ansiktet som ger sig tillkänna när solen kommer fram.
Sämre syn.
Problem med karies.
Större fötter.
Inkontinens.

Asch, finns ju hur mkt som helst.
Antar att man skaffar barn av ett inre kall som gör att man skiter i listan med defekter...eller utgår från att andra drabbas men inte en själv

Kul tråd, undrar när ska den flyttas till föräldrar så TS kan lugnas av de som redan har barn och inte av oss skeptiska utan ;o)

 

[Tokmaja]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Allt beror ju också på hur hårt man tränar.
Jag skulle kunna gå ner mina kilon om jag tränade nog hårt och hade nog mycket karaktär med maten, men har tyvärr inte tid att träna med två små barn (plus två hästar). (ingen ridbar tyvärr annars hade nog kilona rasat lite snabbare).

Mitt största problem efter mina förlossningar rent fysiskt är att jag vid min första graviditet utvecklade, eller utlöste kanske det heter, vet inte riktigt hur det där fungerar min hypotyreos .
Även medicinerad har jag hört att man får kämpa hårdare för att gå ner i vikt när man har det...
Och sen att mina fötter har blivit större (eller så har skorna blivit mindre för mina gamla skor passar fortfarande...).
Hade 41r innan, du är ju uppe på 42r, inte direkt lätt att få tag på skor då inte... :smirk:

Magen kommer aldrig blir fin igen, alldeles för många bristningar.
Samma sak med brösten.

MEN barnen är verkligen värda det, visst sörjer jag min gamla kropp, även om jag förr hatade den mer än den jag har idag.. :smirk: (på den tiden), men ångrar inte en sekund att jag har mina barn och att min kropp fått betala priset för det.

Den dagen din klocka klingar kommer du förstå din sambos tjat .
Det tar tid att vänja sig vid tanken på allt med barn!!
Börja inte produktionen innan du är redo för det.
Antar ändå att dina tankar börjar snurra runt det i o m den här frågan .
Barn är helt underbara (ibland retar de gallfeber på en ), men de är alldeles alldeles underbara !!!!

 

[lenven]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Jo det är nog för att man inte vet, det känns så stort och läskigt samtidigt att få barn. Det är så mycket som förändras det är väl kanske just därför man kanske vill bli så som ingenting har hänt! Var bara en fundering. Det är ju lite jobbigt också att min sambo typ nästan tjatar om att få barn! Det känns liksom att han inte kan akceptera att jag inte har kommit så långt som han har antagligen gjort.

Jag grät av rädlsa när jag fick veta att jag var gravid, det var ändock planerat. Det är tur att man har 9 månader på sig att vänja sig vid tanken. Gå inte på pladdret om att man ändrar sig totalt när man får barn. Visserligen får man lite andra perspektiv man jag t ex tyckte inte alls det var puttesnuttemysigt att gå hemma.

Mina är stora nu och den bästa tiden för mig var när de blev större, typ skolålder - att engagera sig i 'knappussel' har aldrig varit min grej. Ungar som inte förstår vad jag säger (och tvärt om) har jag alltid varit misstänksamma mot....

Min kropp blev sig aldrig lik efter graviditeter/förlossningar men sen har jag väl aldrig prioriterat den heller. Om du är noga idag med din kropp/utseende så kommer du att vara noga sedan också och då är det bara ett temporärt problem som du har kolll på.

Skaffa inte barn innan du känner för det själv, och framförallt inte för att andra vill. Man kan inte stoppa tillbaka dem där de kom ifrån hur gärna man än vill, det är ett oåterkallelligt beslut.

 

[Jennifer80]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Jag grät av rädlsa när jag fick veta att jag var gravid, det var ändock planerat. Det är tur att man har 9 månader på sig att vänja sig vid tanken. Gå inte på pladdret om att man ändrar sig totalt när man får barn. Visserligen får man lite andra perspektiv man jag t ex tyckte inte alls det var puttesnuttemysigt att gå hemma.

Mina är stora nu och den bästa tiden för mig var när de blev större, typ skolålder - att engagera sig i 'knappussel' har aldrig varit min grej. Ungar som inte förstår vad jag säger (och tvärt om) har jag alltid varit misstänksamma mot....

Min kropp blev sig aldrig lik efter graviditeter/förlossningar men sen har jag väl aldrig prioriterat den heller. Om du är noga idag med din kropp/utseende så kommer du att vara noga sedan också och då är det bara ett temporärt problem som du har kolll på.

Skaffa inte barn innan du känner för det själv, och framförallt inte för att andra vill. Man kan inte stoppa tillbaka dem där de kom ifrån hur gärna man än vill, det är ett oåterkallelligt beslut.

Tja det är ett stort beslut, och eftersom jag är tyvärr är den som måste bära barnet får min sambo helt enkelt vänta! Lite synd att vi inte kan bara lägga ägg som fiskarna

 

[honung]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

Brutalt uppriktigt tycker jag inte att du verkar mognat till den grad då du ska skaffa dig barn. I så gott som varje inlägg du gjort i tråden refererar du till din sambos önskan om barn.

Den allra sämsta anledningen att skaffa sig barn och inta föräldrarollen, är att göra det för någon annans skull.
Vänta med att skaffa barn till din kropp talar om för dig att du vill ha barn, och lyssna inte på någon annan än den.

 

[sjoberga]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

för att tycka det måsta man nog anse att en gravid kropp är vacker.
Jag tillhör inte dem med den åsikten.

Men det finns det många som gör, bland annat undertecknad. Det finns nog inget vackrare, ett löfte om framtiden på något sätt.

(Sen har jag fyra barn hemma också...)

Jag vet inte hur vanligt det är, men nog handlar det om disciplin och träning till största delen "att få tillbaka" sin kropp, precis som annars. Och sen är det väl inget självändamål att se ut precis som man gjorde förr! Man har ju faktiskt varit med om något stort och omvälvande, och på kuppen blivit äldre..

 

[Welsh]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

för att tycka det måsta man nog anse att en gravid kropp är vacker.
Jag tillhör inte dem med den åsikten.

Oh men visst är en vacker mamma mage just vacker Min kropp var aldrig så fast o fin som när jag väntade barn. Jag skulle gladligen var gravid hela livet om jag bara slapp foglossning och sömnlösa nätter 7e månaden var nog bäst. Magen syntes att den var gravidmage men manvar inte så otympligt tung ännu

 

[nordsvensken]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

*bristningar
*slappt skinn
*underlivet kanske aldrig blir sig likt igen
*brösten förändras
*du kan få problem med dina värden. Jag har tex fortfarande förhöjt blodtryck, ett år efter förlossningen.

Någon som vill fylla på listan?

/Timsetim

Ha ha, nu blir det en skrämseltråd!

Jag har fortfarande järnbrist jag, men det är ju "en piss i havet" om man jämför med höftskadan jag ådrog mig när 4,6kg bebis hade lite brottom ut! Idag, ett år senare är det fortfarande dagar när jag inte kan gå, och dagar när jag gråter av att vända ,mig i sängen. Och läkarna kan inget göra... Vissa dagar är ok men jag har ALLTID ont trots värktabletter och sjukgymnastik.

Sedan väger jag lika mkt nu som innan graviditeten, men är mkt bredare över höfterna, min mage har massor av överskottshud och är alldeled randig (JÄTTEmkt bristningar) Dessutom är mina bröstvårtor jätteförändrade. De är stora och står ut som ett par maränger från övriga bröstet... INTE snyggt!

Men faktiskt, det var det värt för att få min dotter! (även om jag gärna sluppit ha värt 24/7...)

 

[nordsvensken]

Sv: hur är det egentligen? ni som har barn?

J
För just amning är väl en förbränningsgrej som även gör att magen drar ihop sig har jag förstått.

Hm, hur hade jag då sett ut om jag inte ammat?!
Min mage är ingen skön syn direkt och då ammar dottern fortfarande! (Hon fyller 1 på fredag!)