Hovsprickor

[Centaur]

Hur vet man vad som är ofarliga och farliga hovsprickor?

Läste tråden här ang hovsprickor där en spricka som hovslagaren hade bedömt som ofarlig och obetydlig visade sig vara allvarlig. En sån sits vill man ju inte hamna i!

Så vad avgör om en spricka är farlig? Placering? Bredd? Djup måste väl vara det viktigaste men det är ju svårt att avgöra om sprickan inte sprikar?
Gärna bildexempel!

Hur förhindrar man en smal ytlig spricka från att bli större/djupare?

 

[SweetPanther]

Sv: Hovsprickor

Jag tror att det är min tråd du syftar på, så jag kanske inte är rätt person att svara, men det jag har lärt mig under den här tiden sedan min häst blev halt är:
- en horisontell hovspricka är mindre farlig än en vertikal
- en spricka i tån är mindre farlig än en spricka i trakten
- en kronrandsskada kan leda till en spricka, som kan försämras av att bakterier kommer in och "äter" upp hov innanför sprickan som leder till ett hålrum = hovväggen kollapsar längs med sprickan
- en spricka som beror på en kronrandsskada är inte mycket att göra åt (enligt nuvarande klinikhovis), men ska kontrolleras så att ovanstående inte sker
- en spricka som håller på att "växa" kan i vissa fall hindras av att man gör ett streck med ngt vasst 90 grader i jämförelse med sprickan (vertikal spricka - horisontellt streck) för att hindra dess framfart
- sprickor kan bero på fång
- sprickor kan bero på obalans i hoven eller någon annanstans, detta måste då åtgärdas
- sprickor kan bero på problem i hästens närmiljö
Allt beror på varför sprickan uppstått och om anledningen har åtgärdats eller ej. Kronrandsskador är ju svåra att göra något åt, men i regel försämras dessa inte på det vis jag råkade ut för utan anledning. En smal ytlig spricka pga en kronrandsskada kan man i regel låta vara, men en vertikal spricka som uppstått utan synbar anledning, om än ytlig, hade jag försökt utreda vad det beror på så gott det går. Ex. hästens närmiljö? Ridning? Har den andra problem? Hovkvalité? Jag hade helt enkelt funderat över allmäntillståndet och hästens förutsättningar, och agerat utifrån det.

Det är svårt att inte låta som en olyckskorp, men huvudsaken är att lyssna på magkänslan. I mitt fall fick jag lugnande besked både av vet och flera hovslagare, men magkänslan (som jag inte ville lita på) hade rätt.