Hjälp med barn och hund!

[Warmia]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Jag tycker absolut att du ska försöka prata med din far om att få stänga in hundarna när ni är där och hälsar på. Är du det minsta osäker på hunden i fråga ska du inte riskera ditt barn. Kanske det bara är "lek" då många hundar gör just så vid lek men som jag sa är du osäker - chansa inte.
Jag skulle utan tvekan ta upp mitt barn och jag träffa en hund jag känner mig osäker på som kommer för nära.

 

[vindvissla]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Ah far jag lana din katt ett tag? Hunden har sagt till tva ganger, en gan gick han fram nar hon sov och drog henne i kinden. Da varnade hon med tanderna och han blev lite radd. I sondags gick han bort till hennes korg och tog tag i hennes tassar, jag sag det och sa till honom. Pa de tva sekunder det tar att ga dit hinner han satta sig pa henne och skratta at mig. Igar gjorde han nagot som jag inte hann se (aven dar lag hon i sin korg) och hon skallde till sa han blev arg.

Jag onskar att hon sa till lite oftare men hon ar lite som Nasse i Nalle Puh i Duracellformat, vill bara bli alskad och jaga kaniner hela dagarna.

Katten ar han skitelak mot och jag fattar inte att den dumma kattjaveln inte gar darifran. Han ska alltid ligga mitt pa golvet. Han har en hel ovanvaning att vara ensam pa men nej... Sa om Sam inte kan lata bli honom slapper jag ut honom, annars har han ofta sovit i skafferiet dar han har sin mat. Hade jag varit katten hade jag iaf bitit Sam i handen da och da....

 

[Mitten]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Jag har en sån katt också Det är lite jobbigt när de ALDRIG säger till. Men den andra är väldigt förnäm, hon låter Elina klappa när hon gör rätt - blir det hårt eller om hon känner sig trängd kommer det en klo... men inga djupa sår har det blivit, bara ytliga krafs, så jag tror hon säger till snällt.


Vad tror ni alla om munkorg? Gör det saken värre för att det är jobbigt för hunden?

 

[Snurrfian]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Problemet med munkorg är att man måste veta varför hunden gör som den gör, morrar den för att den är rädd, ja då kan en munkorg förvärra problemet eftersom man tar bort hundens väg ut ur situationen. Är det däremot en dominant hund så kan en hundkorg hjälpa genom att hunden känner att dess position är förändrad. Det är väldigt svårt att avgöra så här över skrivet ord utan att kunna titta på hunden.

 

[Breccia_]

Sv: Hjälp med barn och hund!

jag känner lite så här att även om jag inte heller tycker det låter som aggressivitet från hundarnas sida (de är säkert aktiva och blir de lite bebisbehandlade så är det inget ovanligt) så är det ju du som inte känner att det är okej till 100% och det måste man ändå acceptera och respektera.
du kanske kan börja med att fråga ifall hundarna och barnen inte är i samma rum sen kan ju du gå och vara med hundarna, se hur de reagerar, umgås lite med dom och se till att de inte går över din gräns för närhet. får du dom att lyssna på dig ensam först och främst kan du ju ha kvar den känslan och tanken när barnen och hundarna är tillsammans.
antar att du får säga till hundarna i o m att det är din pappas och det är ju bara säga åt dom att gå och lägga sig, jag vet att min hund när hon blir alldeles för glad och upphetsad mår bäst av att få gå och lägga sig och "kyla av" lite sas.

 

[Mitten]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Hm, jag förstår. Min tolkning är att det är en osäker hund som därför blir aggressiv... därför misstänkar jag att det inte är optimalt med munkorg, men min man vill inte att dottern skall vara i samma rum som hunden om den kan bitas. Ja, det vill inte jag heller faktiskt. Jag tycker mest synd om den - och synd om pappa, som inte lär känna sina barnbarn, och synd om Elina, som inte får slappna av där. Och synd om oss som måste tänka på det jämt.

Senaste budet var att pappa sa att han hade hanterat allt lite fel, men NÄSTA gång skulle det inte vara några problem för då skulle han inte vara nervös runt hunden så då kunde de typ leka tillsammans allihop.

Han förstår vad som händer men ser inte ALLVARET, han säger bara att hunden aldrig skulle bitas. Men det litar jag inte på.

 

[Calazirya]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Jag skulle INTE ha munkorg alls på en sådan hund.
Jag fortsätter envist skriva att man ska stänga bort hunden när ni hälsar på. Om hunden beter sig så som du beskriver är min tolkning att den inte trivs med små barn och då är det även bäst för hunden att få slippa!

Jag skriver igen att jag tycker ni får sätta hårt mot hårt.
Jag vet att det är en knepig situation iom att det är din pappa det handlar om. Men här tycker jag att konsekvenserna med att låta hunden vara med er kan bli värre än att kanske ta en fight med din pappa?!

Men å andra sida så kanske jag utgår för mycket från den relationen jag har med min egen pappa ?!

 

[Bebben]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Mina hundar är likadana, dom säger heller inte ifrån. Min äldsta, som är 7 mån äldre än sonen, har ju växt upp ihop med honom. Dom har lekt och delat på allt, och när Sebbe väl kom in i sin "elaka" period, så sade hunden aldrig ifrån. Jag accepterade absolut inte att Sebbe höll på så, och varenda gång så fick han lekförbud med hunden. Eller snarare, han togs bort ifrån hunden och fick inte vara i närheten av honom.
Ingenting hjälpte, så jag uppmuntrade faktiskt hunden att säga ifrån till slut. Då insåg Sebbe att det kanske inte var så smart att göra det han nu gjorde, och lade av.
Eftersom han lärt sig sen tidigt att om hundarna morrar på varandra, så är dom arga, säger ifrån och att dom KAN bitas - så slutade han illa kvickt att störa hunden om den morrade.

Någon gång numera så kan Sebbe vara dryg, och tycka att hunden visst vill ha en leksak på huvudet när den sover, eller att hundens ben ska tas därifrån. Ett enkelt morr, och Sebbe backar - och jag får förklara ännu en gång att man alltid måste låta dom vara ifred när dom sover, äter eller har goda ben.

(Apropå att lära sig att låta hundar vara ifred, så insåg han väldigt snabbt att om han stör den yngsta när hon sover - så vaknar hon och vill LEKA! Så, det händer väldigt sällan att hon bli väckt....)

 

[Mitten]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Just nu önskar jag verkligen att jag hade situationen på video, då tror jag att det skulle vara klart att det ändå är hotfullt och inte lek...

Jag har aldrig haft problem med hundarna, den enda vuxna jag vet att de varit på är en av pappas grannar, som han dessutom huggit mot. Hundarna lyssnar rätt OK på mig, bra mycket mer på mig än på pappa - men jag träffar dem för sällan för att bygga upp en riktig relation och ett stabilt förtroende, tyvärr. 'Gå och lägg dig' är ju inget kommando de någonsin lärt sig, men ber jag om utrymme brukar jag få det en kort stund (utom precis när vi kommit och de är upphetsade).

Och även när Elina är med så kan de ju verka som vanligt (möjligen lite avvaktande), och det kan kännas helt okej, men plötsligt sker dessa utbrott av ilska - alltid riktade mot barnen. Så även om det känns okej en stund så kommer det här plötsligt, det är det som är lite otäckt, jag får ingen förvarning!


Calazirya : Jag förstår precis, hade jag läst det här hade jag skrivit samma som du. Och vi skall försöka få dem att ha hundarna i ett annat rum, det är ändå bästa lösningen. Pappa lär ju bli sur och han tycker att då måste någon vara med hundarna - det blir förmodligen min bror som bor där - och då får ju han liksom inte vara med.

Vi skall dit på jul till exempel men nu är jag osäker Ingen kul jul med massa konflikter och hundjagande.

 

[havreflinga]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Problemet är att pappa är lätt narcissistisk Och han gör alla rätt med sina hundar, ingen känner dem så bra som han... så han tycker inte att han kan lära sig något av någon annan. Och han tycker bara att hans hund vill ha sitt personliga utrymme och det skall man respektera.
---
Han bagatelliserar det hela lite genom att säga att 'han kände sig nog trängd för att vattenskålen stod därborta', eller vad som nu kan hittas på.

Jag får känslan av att din pappa ljuger lite för sig själv. Han vill intala sig själv att han har bättre koll än vad han har. Samtidigt verkar det vara viktigt för honom att det är han som uppfostrar hundarna och bestämmer.

Så jag skulle nog prova att väldigt tydligt lägga över ansvaret på honom: "Pappa, jag måste erkänna att jag är lite rädd för hundarna när Elina är här. Jag är rädd att något ska hända. Men jag vet ju inte så mycket om hundar. Du känner dem bäst, och jag litar på dig. Men om hundarna skulle bita Elina, t ex i ansiktet så att hon fårr ärr för livet, eller kanske ännu värre över halsen, så att hon dör - då skulle jag aldrig förlåta dig. Det är min skräck att något sådant skulle hända. Och jag vet ju hur mycket Elina betyder för dig oxå. Men jag har ingen aning om hur man ska undanröja den risken. Du känner dina hundar bäst. Kan jag lita på att du vidtat de åtgärder som behövs allteftersom situationen ändras när Elina blir rörligare och så?"

Jag skulle gissa att han reagerar med att tycka att du är löjlig, men redan vid nästa besök ha tagit problemet på allvar och hittat en lösning.

 

[Smulu]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Det här tycker jag verkar som en väldigt bra lösning, Ge ansvaret till den person det hör hemma hos. Berätta dina farhågor och tala om konsekvensen. Kanske din pappa kan gå någon ledarskapskurs med hunden?

Jag är själv rädd för ouppfostrade/oberäkneliga hundar. Hundar får gärna vara glada och spralliga men jag kräver att husse/matte ska ha pli på hunden. Om inte så får de vidta åtgärder, kan var allt från låsa in hunden i ett annat rum, kräva att den ligger i sin korg eller om det är riktigt illa, avliva den.

 

[Mitten]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Till alla, en liten uppdatering.

Ja, nu hände det som jag sagt att kommer hända. En liten flicka blev biten i handen, detta under en promenad med hunden i koppel. Nu skulle man kunna tro att pappa skulle ta det på allvar ...
... men nejnej! Det var ju BARNETS fel. Hon MÅSTE ha slagit honom hårt på nosen eller något och hunden måste ju få försvara sig, ack och ve. Ingen såg ju just detta hända, men så måste det ju ha gått till. Inget var hundens eller husses fel. Såklart.

Jag ger upp.

 

[Gnist]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Man kan ju hoppas att barnets föräldrar polisanmäler händelsen..

 

[vindvissla]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Shit vad tradigt. Hoppas flickan inte blev skadad. Var hon ute och gick med hunden själv?

Jag förstår din oro, kräv att hundarna inte får vara i närheten av Elina, det hade jag gjort, speciellt efter en sån här händelse.

 

[Badger]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Klipper lite.

Jag har aldrig haft problem med hundarna, den enda vuxna jag vet att de varit på är en av pappas grannar, som han dessutom huggit mot.

En liten flicka blev biten i handen, detta under en promenad med hunden i koppel.

men plötsligt sker dessa utbrott av ilska - alltid riktade mot barnen.

Pappa lär ju bli sur och han tycker att då måste någon vara med hundarna - det blir förmodligen min bror som bor där - och då får ju han liksom inte vara med.

Jag är som sagt inte såå van vid hundar men om man klipper lite så låter det udda. Jag har aldrig egentligen känt en hund som är så opålitlig och de opålitliga jag har mött har alltid haft god uppsikt (när man var liten - Lotta tycker inte om barn så låt henne vara ifred där hon sitter kopplad hos matte. Hunden efter lilla Lotta bet ägarinnans make väldigt illa så hunden fick sitta ensam i bilen under besök, de vågade inte ta ut honom alls. Har för mig att han avlivades andra gången han bet maken. Så det var nog inte Lotta det var fel på egentligen...). Vad gör hundarna när ägarna går hemifrån? De måste ju rimligen kunna klara att vara ensamma i ett rum (i köket? där folk rör sig naturligt då och då) i två timmar om någon tittar till dem var 30 min och har rastat dem ordentligt.

Om han nu inte bryr sig det bittersta om sina barnbarn eller grannarnas barn eller grannarna själva eller hundarnas mentala hälsa så kanske man kan påminna honom om att hunden riskerar bli avlivad om den biter för många människor, så det kan vara en inte helt orimlig tanke att försöka förhindra det.

En frisk hund för mig är en som ettåringen kan hålla sig i när hon lär sig gå och som femåringen kan dela säng med och gosa in näsan i. Men vem vet Salukin som jag "växte upp med" dvs träffade ngn gång i veckan under året och hela somrarna som liten, kanske var ngt slags undantag. Men bara som poäng, han bodde inte ens ihop med barn men fattade ändå.

 

[Ajda]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Jag hade sagt till pappan helt enkelt. Alltså, TA BORT HUNDARNA! (ta bort dom ifrån rummet tex). Han måste väl förstå att man inte vill ha halvgalna hundar kring sin 1 åring. Eftersom hundarna inte verkar lyssna ett skit på husse och nu har bitit en flicka så skulle jag ta det säkra före det osäkra.
Hellre osams med pappan än att Elina blir biten!

Annars får väl du ta en konflikt med hunden. Även om han inte lyssnar på "gå och lägg dig" så lär han väl lyssna om du ryter till och inte ger dig förns han går bort. Och gör om och om igen om han kommer fram och är framfusig.

 

[Vaccan]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Till alla, en liten uppdatering.

Ja, nu hände det som jag sagt att kommer hända. En liten flicka blev biten i handen, detta under en promenad med hunden i koppel. Nu skulle man kunna tro att pappa skulle ta det på allvar ...
... men nejnej! Det var ju BARNETS fel. Hon MÅSTE ha slagit honom hårt på nosen eller något och hunden måste ju få försvara sig, ack och ve. Ingen såg ju just detta hända, men så måste det ju ha gått till. Inget var hundens eller husses fel. Såklart.

Jag ger upp.

Som sagt, håll din dotter från hundarna.
Hans hundar är hans tandvärk och det är han som får stå för vad de gör, det bästa man kan göra i en relation med en sådan människa och hans eller hennes hundar är att se till att man håller sig en bit ifrån för att slippa bli den som blir biten.
Jag har familjemedlemmar med otrevliga hundar också, en JR som nafsar efter ens fötter och gör utfall mot min hund exempelvis. Jag engagerar mig inte mer än att jag håller mig ifrån dem, det är deras problem om deras hund inte går att hantera.
Vill människor inte lyssna på fakta kan man inte göra så mycket mer, i ditt fall.. "Pappa dina hundar är opålitliga, jag är nervös när de är i närheten av min dotter!" det är han som väljer hur han vill hantera din oro.

 

[ako]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Man pappa får väl inse att hundarna faktiskt klarar sig utan mänskligt sällskap i några timmar! De har ju dessutom varandra. Han måste respektera att ni yycker det är obehagligt att ha hans ouppfostrade jyckar runt lilla Elina som väl bara är runt ett o ett halvt.

Lycka till!

 

[Mitten]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Man kan ju hoppas att barnets föräldrar polisanmäler händelsen..

Hoppas jag också Nu vet jag inte vilka de är, jag har bara hört det via pappa. Men det var ingen farlig skada som tur var, bara lite blått och rispor, men tillräckligt för att JAG skulle anmält hunden iaf. Gah, jag blir så ARG på folk som inte tar ansvar för sina djur !!

 

[Mitten]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Shit vad tradigt. Hoppas flickan inte blev skadad. Var hon ute och gick med hunden själv?

Jag förstår din oro, kräv att hundarna inte får vara i närheten av Elina, det hade jag gjort, speciellt efter en sån här händelse.

Å nä, flickan mötte de ute på promenaden och de pratade med flickans mamma när det hände. Alltså, pappa höll huinden.
Jag vet inte mer än så egentligen, resten är ju färgat av pappa - dvs. den onda flickan tjuvnöp den försvarslösa hunden när de tittade bort och då sa hunden snällt till med sina tänder. Typ.