Hjälp med barn och hund!

[Mitten]

Jag skulle så gärna vilja få hjälp med hur vi skall hantera vår situation... Många här har ju vana med både barn och hund, och jag behöver verkligen råd! Det är lite komplicerat så jag hoppas jag lyckas ge rätt bild...

Min pappa och hans familj har 2 golden retrievers. De lever ganska för sig själva, hela familjen, och hundarna är verkligen deras bebisar ( = ingen direkt uppfostran). Familjen är 3 personer, pappa, hans fru och deras vuxne son.

Problemet är att hundarna inte går att lita på omkring barn. De liksom tramsar runt på goldenvis, skäller rätt mycket, hoppar lite, ja ni vet det vanliga med 'ouppfostrade' hundar. Det beteendet har de jämt, mot alla. Problemet är att den ena kan få väldigt aggressiva attacker, han liksom morrar och skäller otäckt. Han har fått sådana utbrott ett par gånger med mina brorsbarn (tack och lov har det stannat vid morr & skäll), vilket resulterat i en väldig osämja mellan pappas familj och min brors familj. Jag vill ju helst undvika detta, trots att pappa är lite speciell vill jag ha en bra relation!

När vi är där är både pappa och resten av familjen lite nervösa liksom, de klappar hela tiden på hundarna 'för att de inte skall bli avundsjuka' och håller hela tiden koll på dem.

Hittills har vi inte haft problem med Elina, men nu när hon rör sig och hoppar och springer är det en annan femma. Idag hade vi vår första incident.
Jag och min man turas om att liksom vara hos Elina hela tiden (= precis intill) när hon går omkring. Ibland kommer hundarna och nosar och slickar på handen, och Elina tycker bara det är kul. Oftast betraktar de henne lite på avstånd, ELLER så blir de lite maniska och är 'på' henne. Idag skulle hon hämta en bok, jag gick bredvid henne (mellan henne och hunden). Plötsligt får han ett sånt utbrott och liksom morrar/skäller och lägger sig låg intill marken och hoppar på framtassarna. Elina tittade inte ens på honom, hon skulle iväg med sin bok och läsa. Jag lyfter upp henne, hon blir ju lessen och gråter och skakar. Det går över efter en stund och sen är det som om inget hänt, hunden blev lugn och Elina lugnade ner sig.

HUR skall jag hantera situationen ?? Jag vill ju inte riskera något alls. Jag och maken är inte det minsta rädda för hundarna, men däremot litar jag inte på dem om inte Elina är i mitt knä/min famn. Hittills har han ju bara markerat men man vet ju inte .
Jag tror att en stor del av problemet är att deras familj blir så stressade, jag försöker säga att de skall släppa hundarna som vanligt, så vaktar vi Elina helt enkelt. Men det är skitsvårt att säga något om deras 'bebisar', beteendet förringas ofta som att 'han blev bara rädd'. Att be dem låsa in hundarna skulle vara som att bli osams, typ.

Helst vill jag ju ha ett bemötande som ligger i mina och makens händer - alltså, ett sätt att förhålla sig. Just nu vaktar vi bara Elina, ser till att vara nära så vi kan lyfta upp henne om det blir läskigt. Blir detta 'vaktande' något som oroar hundarna mera? Skall vi göra på något annat sätt? Jag vill verkligen ha tips och råd, hjälp mig !

 

[Mynta2]

Sv: Hjälp med barn och hund!

[QUOTE Plötsligt får han ett sånt utbrott och liksom morrar/skäller och lägger sig låg intill marken och hoppar på framtassarna. ][/QUOTE]

Detta är inget aggressivt beteende utan en inbjudan till lek.

Kan inte dina föräldrar agera sunda ledare så måste nästan du och din man göra det. Hundar ska INTE traska fram till andra flockmedlemmar utan lov. Försök skapa ett avstånd. Hit men inte längre. Men givetvis krävs ju att dina föräldrar inte sabbar allt, villket dom i sin välmening verkar göra. Svaga ledare föder osäkra individer till slut. Hundar måste ha en stark ledare, ingen daltande sådan. Det gör dom bara nervösa. en vanlig sak många gör är att se sina hundar som bebisar, dom är först och främst djur och skall således behandlas som den individ dom föddes till, ett djur helt enkelt.

 

[Mitten]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Även om de morrar, visar tänderna och skäller hotfullt? Jag har ju sett just hopp på framtassarna som lek också, men det här känns mer som att 'jag tänker anfalla fast jag vågar inte än' (Jag har ingen hundvana alls knappt, så jag kan ju ha fel).

Tyvärr är det stört omöjligt att få pappa att tänka om - jag har försökt i flera år. Jag brukar se till att 'få mitt utrymme' (Jag har ju kollat på Dog Whisperer ) och backar aldrig, jag tar upp Elina i famnen och går mot dem. Men de här utbrotten är så kraftiga och snabba, så de är över ganska fort också - och man hinner inte alltid reagera 'rätt', tror jag. Hundarna är ganska avvaktande och osäkra generellt, Elina brukar ge dem bollar och leksaker men oftast tar de inte emot dem. Dock får hon klappa dem både på nosen och ryggen i vanliga fall. (Vi är ju med hela tiden).

Jag håller med dig i hundsynen till 100%, men nu ligger inte den delen hos oss - jag kan ju bara agera för att minimera beteendet när vi är där, så att säga. Om det ens går?

Suck vad gör man. Om vi säger att vi ses hos oss istället kommer pappa ensam - för hundarna kan inte lämnas. Och att ifrågasätta går typ inte .

 

[Snurrfian]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Det går alltså inte att diskutera det här lugnt med din pappa?, Att hundarna kanske inte får komma in i det rummet ni är eller något liknade? Jag vet faktiskt vad du skulle kunna göra mer än att se till att kräva utrymme runt dig själv och dottern, men i grund och botten är det ju dåligt uppfostran av hundarna.

Våran hund var oxå vild och glad när det kom folk tex, men var det människor som inte gillade eller klarade av det så skickades han till sin plats tills alla hade kommit in, ofta hade han då lugnat ner sig och hälsade lugnt och sedan gick han och la sig. Dottern har några kompisar som är hundrädda eller rättare sagt var, ibörjan så satte vi då ut honom i hundgården eller stängde in honom hemma någonstans där de inte var. Men alla de som var hundrädda lärde sig väldigt snabbt att hade han bara fått lukta en gång så brydde han sig inte längre. Så vi chokade ialla fall en förälder när deras hundrädda dotter kom springande och hoppade över våran hund som låg och sov, vände sig om och gav honom en puss... Han lyfte på huvudet, dunkade svansen i golvet ett par gånger och somnade om...

 

[MsSleepalot]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Jag kan bara säga vad jag tycker, och hundar ska göra precis som människan säger dom ska göra!

Vår hund, en schäfer, gillade väl inte vår son särskilt i början. Hon kunde morra till åt honom om han blev närgången. Så fort vi märkte det har vi ju sagt åt henne att hon får flytta sig bara om det inte passar. Tycker hon inte om när Simon klänger på henne så flyttar hon ju sig. Och för ett par månader sen sa det bara poff och dom var bästa kompisar.

Jag tycker inte om när folk daltar med hundarna och inte uppfostrar dom som just hundar. Tycker inte det är särskilt kul att vara med en sån hund och ibland kan det bli farligt.

Men var jag du skulle jag "tala om" för hunden att är du nära mig eller mina barn så gäller mina villkor, annars gå nån annanstans. Man behöver liksom inte kommentera uppfostringen för ägaren för att hunden ska bete sig på ett visst sätt i andras sällskap. Låt hundarna bete sig som husse och matte sagt åt dom att göra men nära dig och din dotter så gör dom varken si eller så. Som att lyfta upp din dotter då skulle inte jag göra, utan fösa undan hundarna istället.

Det är vad jag skulle gjort Lycka till!

 

[krume]

Sv: Hjälp med barn och hund!

mina svärföräldrar har en väldigt liknande hund, det vi har gjort är att förklarat för vår dotter sen väldigt liten att hon ska låta han va för han är "arg" även sagt till hunden vid minsta lilla otilllåtna beteende (dock inte utan blickar av svärmor). men nu är dottern snart 3 år och det har aldrig varit nån direkt insident. hon och hunden respekterar varandra och han går gärna efter och håller koll på henne men helt utan morrande mm nu när han lärt sig att hon inte bryr sig om han (för lite spännande tycker han att hon är ändå?

 

[turbofling]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Är det ok om jag lånar din tråd lite? Jag har också en del hundfunderingar.

Min pappa har två hundar (tollare), hanen är inga problem med alls. Han älskar Emilia och hon får gärna gosa med honom.
Tiken däremot är väldigt speciell och har alltid varit, hon är egentligen väluppfostrad men testar hela tiden gränser och är väldigt "egen", tycker hon är mer katt än hund i sättet. Hon är 11 år i vår och hundarna är pappas allt efter att mamma dog. Det är inga bortskämda "bebisar", utan aktiva hundar som används till jakt och tränas mycket.

Kelly (tiken) har i stort sätt aldrig träffat barn så hon är säkert osäker kring barn. Ibland räcker det med att Emilia tittar åt Kellys håll så morrar hon och gör utfall, hon är ingen hund som flyttar på sig utan vill att andra flyttar sig för henne. Det är inte lätt att vakta på dom hela tiden, då det krävs så lite för att Kelly ska bli "arg". Dessutom går det bra för det mesta, så det är svårt att förutse när hon ska blir "arg".

När vi är hos pappa är vi oftast där under längre perioder så att stänga in Kelly är svårt. Vad tror ni om munkorg, skulle det vara en ide?

 

[Vår_Vinter]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Även om de morrar, visar tänderna och skäller hotfullt? Jag har ju sett just hopp på framtassarna som lek också, men det här känns mer som att 'jag tänker anfalla fast jag vågar inte än' (Jag har ingen hundvana alls knappt, så jag kan ju ha fel).

Min hund gör exakt sådär när hon vill leka och försöker få en att haka på. Många kan uppfatta henne som hotfull och arg när hon skäller, morrar, gör sig låg ( många tar det som en attackställning), gör "utfall" (inga riktiga utfall, men hoppar på stället). Nu gör hon så oftast ute och nästan aldrig inne. Men vill jag inte leka så ignonerar jag bara henne.

När vi har barn här (har inga barn ännu, i februari kommer det första) så brukar vi låta dom lukta på varandra och sedan är det bra. Tindra (hunden) får gå och lägga sig på sin plats, och där får hon vara ifred (inga barn/vuxna ska dit heller för det är HENNES plats och hon måste oxå kunna få vara själv men sammtidigt ha koll på oss). Hon får komma när jag säger att det är okej, går hon utan min tillåtelse så får hon gå tillbaka.

Dock har jag inte riktigt det problemet ännu iaf. Då tindra är otroligt tålmodig med barn och låter dom dra o slita i henne som dom vill (även fast det inte är något som tillåts). Hon har aldrig varit aggressiv.

Mitt enda tips är att göra som mynta2 skrev. Eller få hunden att stanna på sin plats när ni är där. Här är vi o där är du, du får endast komma om jag säger att det är okej.


Lycka till och hoppas du kan få din pappa att lyssna på dig!

 

[Bebben]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Okej, för det första.
Hunden låter inte aggressiv för fem öre, men förmodligen är den väldigt busig och mycket aktiv och vill ha uppmärksamhet.

För det andra.
Säg ifrån. Vill du inte ha hunden nära, vilket jag förvisso inte kan förstå - hundmänniska som jag är - så visa att du inte vill ha den där, och om så behövs, ta den till sin säng/plats till den lär sig.

För tredje.
LYFT INTE UPP din dotter hela tiden, bara för att hunden närmar sig eller bjuder in till lek. Dom flesta hundar blir mycket mer nyfikna och på, om du ska lyfta upp och "gömma undan" det som dom vill titta på, leka med eller nosa på.
Be istället hunden att gå och lägga sig, alternativt ta den till sin plats om den inte kan kommandot.

För det fjärde.
När ni "vaktar" Elina hela tiden, så ger det budskap till hundarna om att det är något spännande, roligt och skoj som ni håller på med. Dom vill ju vara med av naturen! Framför allt retrievers har den egenskapen.

Själv har jag 4 hundar och barn hemma, och anser att alla är en stor familj. Hundarna får säga ifrån till barnet på ett schysst vis, och barnet får säga ifrån till dom på ett bra vis. Ömsesidig respekt.
Jag har lärt min son skillnaden mellan lek och allvar sen tidig ålder, och han kan den väl numera. Dom få gånger någon hund säger ifrån och vill vara helt ifred, förstår han direkt att det är ett "Nej" och inte bus från hundens sida.
Sebastian säger nej, och puttar ifrån sig hundarna om dom är på när han inte vill.
Jag anser inte att hundarna ska behöva ligga plats bara för att det kommer barn hit, och hundrädda barn får faktiskt lov att vänja sig om dom ska vara här. Självklart har jag ännu större koll på hundarna då, så att vi kan ta det steg för steg - men det är även deras hem och dom ska få röra sig, nosa och veta vad som händer i huset.
Men det är bara min åsikt, förstås.

 

[Calazirya]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Om ni känner att ni måste vakta hela tiden så kommer ingen relation bli bra.
Elinas relation till hundar ( hon kan ju få för sig att dom faktiskt är farliga och bli hundrädd ), er relation till din familj osv.

Jag tror inte heller att hunden är aggressiv för fem öre, möjligtvis överaktiv och mycket bus i kroppen kanske men jag förstår samtidigt er i att ni vaktar/plockar upp.
Med vår hund är jag helt trygg för jag vet hur hon fungerar, andras hundar tycker jag är lite jobbiga att ha upp i Ella hela tiden. Speciellt dom hundar som inte har barnvana. Kan inte hundarna vara i ett annat rum när ni är där under tiden som Elina är liten?

Tids nog går det ju att prata med Elina också hur hundarna är och då blir det lättare.

 

[Calazirya]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Nej jag tror iaf på att stänga in, det behöver ju inte betyda isolering?!

Gallergrind och ett rum i anslutning till där ni är ?

När Emilia sover eller inte är på golvet kan ju givetvis hundarna vara med ..

 

[superstar]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Jag måste hålla med de som skrivit att det inte alls låter som om hunden är agressiv, den vill leka! Min hund gör precis så och människor som inte är hundvana blir ofta lite skrämda då hon även låter väldigt mycket (morrar/pratar) och visar tänderna.

I övrigt låter det som en knepig situation, för vare sig hunden är lekfull eller inte så måste ni ju kunna känna er trygga.

 

[ameo]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Oavsett om hunden vill leka eller är mer opålitlig än så, så talar ju TS om att det är rätt ouppfostrade hundar.

Mina svärföräldrar hade en goldenhanne som var rätt ouppfostrad. Det var på gränsen att jag vågade låta våra barn klappa på den och det visade sig att jag hade fog för det. Svärmor var på väg in i demens och en dag när hon försökte få ner hunden från sängen högg han henne rejält i handen. Dagen efter tog svärfar det oundvikliga beslutet och tog bort honom... Och jag är faktiskt glad att det var svärmor som fick hugget och inte våra barn, för det hade lika gärna kunnat vara de som råkat ut för det.

Ärligt talat, hade jag varit i TS skor så hade jag ställt krav att hundarna ska vara instängda medan de är på besök. Och går det inte att lösa så får de helt enkelt hålla sig därifrån och umgås på annan plats än hemma hos dem.

 

[Speciella_tina]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Ush, vilken jobbig situation. Till att börja med måste jag hålla med de andra som skrivit att hunden inte låter aggresiv, det låter mer som att den gör lekinviter. Min dobermann gör exakt likadant när hon vill leka!

Jag tror inte ni ska lyfta upp Elina hela tiden, risken är stor att ni på det viset gör henne hundrädd. Gå istället bredvid henne, och visa tydligt hunden att den inte får komma fram och busa. Sträck på dig och visa bort hunden ifrån dig med ditt kroppsspråk och din röst.

Om det känns väldigt jobbigt för dig, vilket jag förstår att det gör, så prata med din pappa och förklara att antingen får hundarna vara i ett annat rum än ni är i när ni är där, eller så får han hälsa på er i erat hem istället. Min hund kan också vara ganska yvig och busig, hon vill gärna försöka krypa upp i knäet och liknande! Och min hund betyder också jättemycket för mig, hon är bland det käraste jag har! Men när vi har gäster får hon vara i vårt sovrum, också sätter vi en grind där. Dels för gästernas skull, alla uppskattar inte 30kg hund i knäet, men dels för hennes skull. Hon tycker det är så himla skoj med gäster att hon blir helt till sig, hon är inte lugn en sekund om man inte har nageln i ögat på henne, då är det skönare för henne att ligga ensam och inte ha något annat val än att varva ner. Du kanske kan lägga fram det så? Fråga om det inte är väldigt jobbigt för hundarna att vara så uppstressade som de är hela den tiden när ni är där.

 

[Mitten]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Tack för alla jättejättebra svar Jag läser kontinuerligt men hinner inte skriva nu (= på jobbet) men jag skall nogsamt svara ikväll! JAg uppskattar alla kunniga tankar och råd, jag återkommer!

Men jag skulle vilja tillägga att jag inte har några problem egentligen med hoppande och viftande och skuttande och slickande (mer än att det är irriterande ), jag vill bara inte att det skall HÄNDA något. Och flera av er tror inte att hunden är aggressiv, men jag vet inte... jag tycker inte att den skäller/morrar på skoj, utan det är väldigt täta arga skall med morr. Jag har iofs aldrig haft hund själv, men jag tycker ju om djur och tycker att jag kan läsa dem ganska bra, och det är inte ett sunt beteende just de här 'attackerna'. Mina brorsbarn är 7 och 10 år, och där är problemet värre - de är ju redan rädda för hundarna, och hundarna morrar bara de är uta på trappen. Eller, den ena skäller mest, han är en fegis (typ, står det en hink i ett rum som inte skall vara där kan han bli så att han inte vågar gå in, då skäller han bara), men honom oroar jag mig inte över - det är bara den andra egentligen.

Jag vet ju att när attacken skedde skulle jag vänt mig om och fokuserat på hunden och inte Elina, men jag blev helt enkelt rädd att han skulle göra illa henne, så det var min första reaktion. Jag vill inte att hon skall bli rädd för dem, och när vi 'vaktar' på henne lyfter vi henne inte, utan låter henne gå själv.Och vi backar aldrig från dem, utan ser till att de flyttar på sig.

 

[Mitten]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Jag kan bara säga vad jag tycker, och hundar ska göra precis som människan säger dom ska göra!

Vår hund, en schäfer, gillade väl inte vår son särskilt i början. Hon kunde morra till åt honom om han blev närgången. Så fort vi märkte det har vi ju sagt åt henne att hon får flytta sig bara om det inte passar. Tycker hon inte om när Simon klänger på henne så flyttar hon ju sig. Och för ett par månader sen sa det bara poff och dom var bästa kompisar.

Jag tycker inte om när folk daltar med hundarna och inte uppfostrar dom som just hundar. Tycker inte det är särskilt kul att vara med en sån hund och ibland kan det bli farligt.

Men var jag du skulle jag "tala om" för hunden att är du nära mig eller mina barn så gäller mina villkor, annars gå nån annanstans. Man behöver liksom inte kommentera uppfostringen för ägaren för att hunden ska bete sig på ett visst sätt i andras sällskap. Låt hundarna bete sig som husse och matte sagt åt dom att göra men nära dig och din dotter så gör dom varken si eller så. Som att lyfta upp din dotter då skulle inte jag göra, utan fösa undan hundarna istället.

Det är vad jag skulle gjort Lycka till!

Exakt såhär tänker jag, just att vi kan sätta upp regler vad som gäller runt OSS. Nu är det ju svårt, när husse och matte är i samma rum. Och jag flyttar på hundarna när det är en 'vanlig' sits, men just när det blev det där attackmorrandet så vågade jag inte. Och de är lite reserverade och misstänksamma mot henne generellt, men de har kommit fram och nosat och pratat och så utan problem också... det otäcka är att det är så svårt att förutse situationen? Jag hoppas verkligen att jag har fel och det är en konstig lekreflex, det vore ju det bästa, men jag vågar knappast lita på det...
Jag önskar att de kunde lämna henne ifred om hon är otäck, men det gör de ju inte Det är ju inte så att hon går på dem när de ligger och sover och bankar dem i huvudet - som sagt, när det här hände var hon på väg åt andra hållet för att sätta sig i soffan.

 

[Mitten]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Okej, för det första.
Hunden låter inte aggressiv för fem öre, men förmodligen är den väldigt busig och mycket aktiv och vill ha uppmärksamhet.

För det andra.
Säg ifrån. Vill du inte ha hunden nära, vilket jag förvisso inte kan förstå - hundmänniska som jag är - så visa att du inte vill ha den där, och om så behövs, ta den till sin säng/plats till den lär sig.

För tredje.
LYFT INTE UPP din dotter hela tiden, bara för att hunden närmar sig eller bjuder in till lek. Dom flesta hundar blir mycket mer nyfikna och på, om du ska lyfta upp och "gömma undan" det som dom vill titta på, leka med eller nosa på.
Be istället hunden att gå och lägga sig, alternativt ta den till sin plats om den inte kan kommandot.

För det fjärde.
När ni "vaktar" Elina hela tiden, så ger det budskap till hundarna om att det är något spännande, roligt och skoj som ni håller på med. Dom vill ju vara med av naturen! Framför allt retrievers har den egenskapen.

Själv har jag 4 hundar och barn hemma, och anser att alla är en stor familj. Hundarna får säga ifrån till barnet på ett schysst vis, och barnet får säga ifrån till dom på ett bra vis. Ömsesidig respekt.
Jag har lärt min son skillnaden mellan lek och allvar sen tidig ålder, och han kan den väl numera. Dom få gånger någon hund säger ifrån och vill vara helt ifred, förstår han direkt att det är ett "Nej" och inte bus från hundens sida.
Sebastian säger nej, och puttar ifrån sig hundarna om dom är på när han inte vill.
Jag anser inte att hundarna ska behöva ligga plats bara för att det kommer barn hit, och hundrädda barn får faktiskt lov att vänja sig om dom ska vara här. Självklart har jag ännu större koll på hundarna då, så att vi kan ta det steg för steg - men det är även deras hem och dom ska få röra sig, nosa och veta vad som händer i huset.
Men det är bara min åsikt, förstås.

Jag tycker du säger väldigt bra saker, och vill gärna föra vidare sådana åsikter till Elina. Vi har ju katter hemma, och de säger ifrån när hon gör något de inte vill - jättebra, hon får en klo ibland men hon lär sig mer och mer och är underbar med katterna (nästan jämt).

1. Jag vågar inte helt tro på att det bara är lek - jag kanske inte lyckats ge en bra bild exakt vad som händer när 'explosionen' kommer, men pappa reagerar ju också och tycker att han är hotfull. 100% är jag ju inte...

2. Jag har gärna hundarna nära, jag tycker att det är mysigt och tycker att det hade varit urkul om de kunde leka ihop. Jag har en bra relation med hundarna i övrigt. Så det är inte deras närhet det är frågan om, om jag bara behövde oroa mig för att de knuffade omkull Elina skulle det inte finnas något problem.

3. Lyfta upp gör jag när de här anfallen kommer eller om jag inte känner att jag kan ha koll på barn och hund. Oftast får Elina stå kvar och jag sitter på huk bredvid, och hundarna får gärna kolla och nosa.

4. Jag vill gärna att de skall vara med. Elina kutar omkring och bär på saker, läser bok, dansar - jag förstår att hon är konstig och spännande på en gång.

Åh det är så SVÅRT, du har rätt i allt du säger men jag kan ju inte riskera något - jag kan inte avfärda det med att 'de leker bara', när jag känner att det är hotfullt. Men jag skall prata lite mer med pappa om saken och hur han ser det... vill inte göra en grej av det bara, så han blir ännu nipprigare när vi kommer.

 

[Vaccan]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Jag tycker så här jag, du har ett litet barn och oavsett om det är lek eller aggresivitet så har du rätt att välja om ditt barn ska vara i kring just dessa hundar.
Är du osäker så följ din egna magkänsla och låt inte hundarna komma nära barnet.
Om du vill se till att din dotter inte blir hundrädd får du låta henne träffa kolugna hundar som du vet att du kan lita på istället -även en lekfull hund kan skrämma barn genom omkullknuffningar etc.

De flesta jag känner har snälla hundar men för det kan en hund ha en rätt så låg retningströskel. Min hund har en väldigt, onormalt hög gräns -dvs hon tål det mesta utan att reagera. Andra tikar av samma ras har en lägre och säjer ifrån tidigt även mot barn och väljer inte att i första hand gå iväg.
Även en sådan "banal" sak som att barnet drar hunden i örat, barnet är nära ansiktet och hunden morrar innan den går iväg kan ju skrämma barnet mer än vad han eller hon blir rädd av att bli bortlyft innan något hänt.
Hur en hund är "på riktigt" är svårt att veta när man inte känner dem så bra, det är svårt att veta för en del hundägare också föresten, bevisligen när folk kan stå med ett psyko på snöre och endå hävda att "han är så snäll..egentligen".

 

[Trani]

Sv: Hjälp med barn och hund!

jag tycker inte att den skäller/morrar på skoj, utan det är väldigt täta arga skall med morr. ... Mina brorsbarn är 7 och 10 år, och där är problemet värre - de är ju redan rädda för hundarna, och hundarna morrar bara de är uta på trappen. Eller, den ena skäller mest, han är en fegis (typ, står det en hink i ett rum som inte skall vara där kan han bli så att han inte vågar gå in, då skäller han bara), men honom oroar jag mig inte över - det är bara den andra egentligen.

Jag tycker att det låter som att hundarna är glada och kontaktsökande men blir osäkra när barnen blir rädda av hundarnas påflugenhet. Det är inte aggressivitet.

Många hundar är känsliga för människor som beter sig "fel", t ex för att de (människorna) är lite rädda.

Både barnen och hundarna är helt enkelt ovana vid varandras beteenden. När sedan ni vuxna kommer och gör en grej av det istället för att introducera dem för varandra och vara med och visa hur de ska umgås, så blir hela grejen ännu mer konstig, svår och lite skrämmande för alla parter.

Antingen låter ni inte barnen och hundarna umgås över huvud taget, eller så visa ni dem hur de ska umgås med varandra!

 

[Gnist]

Sv: Hjälp med barn och hund!

Kan bara instämma i ditt inlägg och tillägga: Genom att hela tiden vakta på barnet och lyfta upp henne så fort hundarna ger lekinviter/flamsar runt så sänder ni ut signaler till barnet att hundar är farliga och det gynnar absolut inte barnet i längden

Ställ lite krav på jyckarna för tusan och säg åt dem att gå och lägga sig när de flamsar på runt barnen.