Hänsynslösa?

[Kimz0r]

Sv: Hänsynslösa?

Eeeh... antingen är tråden skriven som ett skämt eller också kan du inte umgås med många barn/vara speciell mogen själv.

Till visst försvar för trådskaparen måste jag ändå påtala att irritationen som sådan inte behöver bero på mognad eller bristen på detsamma.

Jag är ibland vansinnigt ljudkänslig: Hundskall, barnskrik, billarm, tangentbordsknatter, sorl samt en del andra ljud som är länge pågående eller repetitiva kan vara fruktansvärt plågsamma. Det bara kryper i mig och ibland är jag rädd att jag ska bli aggressiv. Jag inser dock att det här är mitt problem, varför jag så gott det går försöker avlägsna mig från situationen.

 

[Fnyfniken]

Sv: Hänsynslösa?

Det fanns en liknande tråd för ett halvår sen. Då om att gå på restaurang med barn som beter sig illa.

Ponera att en vuxen till synes frisk människa skulle sitta på tunnelbanan och skrika i falsett, sparka på knäna på den som sitter mittemot och allmänt bete sig. Man skulle ringa snuten eller ordningsvakter. Ärligt talat för dem som inte har barn spelar det inte så stor roll vem som beter sig, det gör lika ont i öronen och huvudet i alla fall. Bara det att man vet att barnen inte kommer att överfalla en i crack-rus så man åtminstone inte fruktar för sitt liv.

Jag kan ha förståelse för att det kan vara svårt att ha kontroll på sina barn och barn är impulsiva, men jag har också stor förståelse för trådstartaren och tycker inte alls att denne brister i sin empati etc. Man har betalat för att få åka kommunikationsmedel och känner sig nästan avhyst av att barn beter sig hur som helst och vuxna inte gör något åt det. Om jag går på restaurang och någon där har barn som skriker och beter sig illa blir jag sur! Det har jag inte betalat för! Det accepterar man inte från någon annan person heller. Eller bio. Varför inte ta med tjatande högljudda barn på bio...

Håller någon med om att gränsen är flytande?

Jag känner lite att begreppet "barnfientlig" används lite som "rasist" i vissa fall, för att få den som klagar på situationen att stänga truten. PK.

Fny

 

[Stollan]

Sv: Hänsynslösa?

Man betalar faktiskt inte för att få en tyst resa när man åker kommunalt utan vill man ha em tyst sådan så får man ta bilen.
På resturang betalar man mer för lugn eller snarare du går till en sådan som kan leverera lugn. Mc Donalds är inte lämplig tex om man vill ha en lugn stund eftersom det faktiskt vistas mer barn där överlag.

Jag är sjuk, är jätteljudkänslig, har tinnitus och huvudvärk dagligen av modell jättestor om jag inte får i mig huvudvärkstabett i tid. Lägg på att jag dessutom har svårt att sålla ljud, rörselser osv så allt sådant gör mig mycket tröttare och då är jag redan såpass trött som få folk någonsin behöver uppleva.
Trots detta har jag inga problem med skrikande barn.
När man är på bio, i en affär, på resturang är det lätt att packa ihop sina saker och gå om barnet visar sig vara för kinkigt medans det är bra mycket svårare när man sitter på kollektivtrafiken. Om man nu anser som störd att det inte alls är jobbigt så kan man kliva av själv och vänta på nästa färdmedel.
Att stå ute i snön mitt ut i ingenstans med ett litet barn och vänta på nästa buss som kommer efter 30 minuter i rusningstrafik är inte snällt mot barnet i fråga alls.
Dom flesta människor har faktiskt ett skydd som gör att man kan stänga ute onödiga ljud som tex barnskrik. För en som inte är van kan det vara svårt men då visar man ju att man inte utsätts för sådant speciellt ofta.
För mig som har ett trasigt sådant så är det omöjligt att stänga ute ljud utan alla ljud dv s pratande, smackande, ventilation, skrik osv bara väller in och trots det så har jag inga svårigheter att hantera barngråt för nu för tiden utsätts jag så sällan för det. Trött som attan blir jag men jag kan inte begära att man skall ha tomma bussar/spårvagnar/pendeltåg/tåg för min skull.
Detta är faktiskt en stor anledning till att jag har tillgång till färdtjänst, det och att det är jobbigt att gå mellan stationen och dit jag skall. Jag blir hypertrött av kollektivtrafik helt enkelt men ändå inte arg eller frustrerad för väljer jag kollektivtrafik så får jag faktiskt ta koncekvenserna av det.
Tålamod, har man sådant är det inte svårt att stå ut dom få gånger man utsätts för sådant här. Det är när bristen på sådant finns som man som person brukar bli irriterad. Tålamod går oftast att träna upp.
Om barn skriker på bio, resturang, affär odyl brukar jag faktiskt för barnets skull gå ut en sväng så barnet hinner lugna ner sig men inte på kollektivtrafik.

Stollan vars barn faktiskt *peppar, peppar* aldrig skrikigt på kollektivfordon men som har en vilja av modell superstor.

 

[Fnyfniken]

Sv: Hänsynslösa?

Nej, man kan inte begära att ha helt tysta kollektivtrafikfordon eller restauranger bara för att vissa kräver det. Däremot så bör även föräldrar och barn försöka visa hänsyn till andra och till varandra. Det är ett led i uppfostran att lära sig att föra sig bland andra människor. Däremot är det inte alltid det går och inte alltid önskvärt heller. McDonalds är väl ett bra exempel, då det ju i stort sett är gjort för barn och stoj. Jag ville bara demonstrera att det inte är svart eller vitt.

Nu har inte jag någon ljudkänslighet (förutom skräll och halvdöv på ena örat) men man kan vara bra knäckt ändå efter en jobbig arbetsdag.

Fny

 

[Kimz0r]

Sv: Hänsynslösa?

Jag känner lite att begreppet "barnfientlig" används lite som "rasist" i vissa fall, för att få den som klagar på situationen att stänga truten. PK.

Det kan jag hålla med om, som här ovan: "Brist på mognad". Och "brist på empati".

Att spädbarn skriker på bussen/tåget går inte att göra så mycket åt, annat än att flytta på sig. Men varför föräldrar låter sina småbarn springa i gången mellan sätena, sparka på sätena framför, terrorisera och klänga på vilt främmande människor, springa helt obevakade i butiker o.s.v. kan jag inte för mitt liv förstå. Sådant tycker jag snarare beror på empatilöshet och avsaknad av mognad hos föräldrarna.

Jag diskuterade det här med en trebarnsmor inom familjen ganska nyligen. Som hundägare, som jag är, förväntas man ha 100% koll på sin hund i precis alla situationer. Som småbarnsförälder anses det dock tydligen vara helt OK att släppa sina barn fria och låta dem springa, klänga, skrika och i allmänhet låta dem leva om. Det hade blivit ramaskri om en hundägare gjort något dylikt.

 

[Stollan]

Sv: Hänsynslösa?

Fast nu pratade vi om barn som var mellan 1-3 år och då är impulskontrollen allt annat än bra speciellt hos ett barn med hög vilja.
Dom kan inte uppföra sig korrekt i sådana lägen och att kräva att dom skall göra det då är som att kräva att vattnet skall rinna uppför ett vattenfall.
Det går ju inte att låsa in barnen heller tills dom kommit över perioden då det är som värst.

Har du jobbigt för ljud efter en arbetsdag som rekommenderar jag musiköronproppar. Dom kostar endast 28 kronor på apoteket, stänger inte ut alla ljud med dämpar vissa rätt bra. Går att sätta så dom blir mycket dämpande och lite dämpande.
Jag går inte utanför dörren utan mina.
Gulgröna och tjusiga är dom

 

[Stollan]

Sv: Hänsynslösa?

Att låta barnen springa omkring och klättra hur som helst på sätena ser jag allvarligt på ur säkerhetssynpunkt. Tänk om fordonet måste bromsa in tvärt.
Springa i affärerna obevakat är också vad jag anser fel ur säkerhetssynpunkt. Är affären stor kan barnet komma vilse, barnet kan råka bli nfiken och gå ut ur affären för att utforska världen, det finns vuxna som utnyttjar barn även om det inte är så vanligt att barn "kidnappas" för sådant här i Sverige. Jag har aldrig chansat utan först när dottern kommit i sådan ålder att hon inte är övertalningsbar och alltid kommer till mig och frågar först oavsätt vad den andra säger så har hon fått gå på egen hand utan tillsyn hela tiden.
Springa och skrika i lek anser jag dom flesta barn klarar av att låta bli. Min dotter satte jag fast i vagnen om hon sprang trots tillsägelse.
Skrik vid frustration är svårt för småbarn att låta bli men skrik vid lek slutas om man som vuxen avslutar leken alternativt flyttar den till lämpligt ställe.
Fast det är ju så att om den vuxna avslutar det och barnet blir frusterad och arg samt börjar att skrika så blir ju många sura vilket faktiskt gör att vissa låter bli för att slippa skämmas. Jag tror dom ser det som sämre med illskrik av ilska än skrik av glädje av någon anledning.
Mina öron "krullar" sig av skrik så i sådant läge stoppar jag in mina öronproppar lite bättre för att dämpa regält.
I min värld tillåter man inte barnet att klänga hur som helst på främmande människor. Min dotter brukade heja både vuxna och barn när hon var liten och ställa lite frågor. Dom flesta tyckte om hennes uppmärksamhet och svarade lika artigt tillbaka. Dom som inte tyckte om den svarade helt enkelt inte men dom var få.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hänsynslösa?

Som hundägare, som jag är, förväntas man ha 100% koll på sin hund i precis alla situationer.

Men det ÄR skillnad.
Förstår du inte det?

Jag tycker att det där med att dra in sällskapsdjur i barndebatter är totalt snedvridet.

Kan du förstå varför eller måste jag förklara?

 

[Kimz0r]

Sv: Hänsynslösa?

Du får gärna förklara.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hänsynslösa?

Du får gärna förklara.

Okej.
Här kommer förklaringen.

Hundar förblir hundar och sin ägares/förares ansvar i hela sitt liv.
De förväntas aldrig kunna ta ett eget ansvar för sitt uppförande.
Utan det ansvaret ligger alltid på ägaren/föraren.

Barn däremot förväntas ganska så tidigt kunna ta det egna ansvaret.
Redan vid 3-årsåldern så kan ett barn t.ex. känna empati.
Djur känner aldrig empati.
Och som 5-6åringar så åker de skolbuss själva för att på egen hand vara på en förskola.
Ett barn skall utvecklas till en egen individ med ett eget ansvar.
Det gör att metoderna jämfört med hund måste skilja sig åt.
Och att man därför får lov att acceptera litet mera från ett barn då det kommer att påverka deras liv som vuxna människor.

En hund blir aldrig vuxen med det ansvaret för sig själv.
Så där är det uppförende nu och här som räknas.
Det finns ingen vinst för omvärlden i att ta det litet bökigt nu för att det skall bli bättre sedan.
Hunden har inte det intellektet.

Barnet däremot spelar det ju en roll för omvärlden om det blir en trevlig vuxen eller en otrevlig.

Räcker det så, eller känns det fortfarande oklart?

 

[Kimz0r]

Sv: Hänsynslösa?

Nejdå, jag förstod, var bara intresserad av din synpunkt.

Men jag tror inte att det är positivt för ett barns fortsatta mognad och utveckling att få terrorisera sin omgivning. Odrägliga barn utan gränser blir odrägliga vuxna utan gränser s.a.s. Och faktum kvarstår ju att väldigt många treåringar slipper detta "ansvar".

 

[Petruska]

Sv: Hänsynslösa?

Nej, att låta barnen springa runt och klänga på främmande finns det ingen anledning till. På en buss tex är det ju en säkerhetsrisk dessutom.
Jag tycker inte ens att man ska låta dem stå på sätena, för det blir ju smutsigt för andra att sitta där sen. Förutom att barnen kan ramla och slå sig.

Men jag tycker att du, KimzOr, klart visar att det är ett slags mognadsfråga i ditt första inlägg i den här tråden. Gnäll är rätt tröttsamt att höra på, men står man inte ut får man flytta sig själv. Det räcker för mig, gott och väl.

Att börja tjafsa om att föräldern borde ha bättre pli på ungen, så att den slutar gråta och trotsskrika vid tillsägelse, tycker jag däremot bara är fånigt och tyder på en rätt platt psykologi. Och personligen tycker jag att fruktlöst föräldratjat är mycket värre att behöva höra på, så då brukar jag flytta på mig, för att inte riskera att ge föräldern en fet propp.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hänsynslösa?

Nej men det är det ju inte.
Och det har jag aldrig vare sig tyckt eller påstått heller.

Men att ägaren/föraren har ett 100%-igt strikt ansvar för vad hunden gör på ett annat sätt än för vad barnet gör.
Därför att barnet har en intellektuell förmåga att förstå vissa saker alldeles på egen hand.

Sedan så skall man ju hjälpa barnet allt vad man kan så att de uppför sig på ett vis så att omgivningen tycker att det är trevligt.

 

[mandalaki]

Sv: Hänsynslösa?

Att spädbarn skriker på bussen/tåget går inte att göra så mycket åt, annat än att flytta på sig. Men varför föräldrar låter sina småbarn springa i gången mellan sätena, sparka på sätena framför, terrorisera och klänga på vilt främmande människor, springa helt obevakade i butiker o.s.v. kan jag inte för mitt liv förstå.

Men då säger du ju bara till. Och du säger till - barnen. Att en främmande tant säger "jag tycker inte om när du sparkar i mitt ryggstöd" är oftast 1000 ggr mer verkningsfullt än när föräldern tjatar.

Jag är förvånad över att en del av verkar tro att barn har en avstängningsknapp - att ett stökigt barn bara beror på att föräldern på rent jävelskap mot omgivningen inte tryckt på OFF.

Alla barn går inte alltid att få tyst på. Det är väl inte svårt att förstå?

 

[Kimz0r]

Sv: Hänsynslösa?

Ja, på sätt och vis, i vissa aspekter, är det en mognadsfråga, det kan jag hålla med om. Men det är inte enbart en mognadsfråga, det var mest det jag ville understryka. Dock, om man de facto HAR en problematik med vissa ljud så lär man sig ju också hur man hanterar den, och det enklaste är att avlägsna sig själv. Tjafsat med föräldrar om deras skrikiga spädbarn har jag aldrig gjort.

 

[Kimz0r]

Sv: Hänsynslösa?

Men då säger du ju bara till. Och du säger till - barnen. Att en främmande tant säger "jag tycker inte om när du sparkar i mitt ryggstöd" är oftast 1000 ggr mer verkningsfullt än när föräldern tjatar.

Ja, jag har gjort det. Resultatet är 50-50 - antingen blir ungen sur och säger åt mig att hålla käften för jag bestämmer minsann inte över denne, eller så slutar ungen sparka. Oftast säger jag inget alls utan flyttar på mig i stället. Nuförtiden åker jag dock oftast på avgångar som till 99% befolkas av studenter och andra pendlare.

Jag är förvånad över att en del av verkar tro att barn har en avstängningsknapp - att ett stökigt barn bara beror på att föräldern på rent jävelskap mot omgivningen inte tryckt på OFF.

Alla barn går inte alltid att få tyst på. Det är väl inte svårt att förstå?

Det är inte alls svårt att förstå och jag tror heller inte att barn har en avstängningsknapp. Jag vet att så inte är fallet, jag vet att barn kan vara stökiga av tusen olika anledningar.

Dock kan jag ibland tycka att föräldrar försöker resonera alldeles för mycket med sina trötta och oförstående småbarn, när det enklaste är att "ta dem under armen". Som ett exempel med ett omkringspringande barn på tåget, där föräldern tog barnet i handen och försökte be barnet att sitta still och pedagogiskt förklara varför man ska sitta still på ett tåg. Barnet slet sig och fortsatte springa och morsan lutade sig tillbaka.

Jag läste här på buke om en förälder som lämnade en full kundvagn i en affär och bar ut sitt skrikande barn samt vände halvvägs till McD. av samma anledning. Det var strongt gjort. Det är det jag menar med "ta under armen".

 

[mandalaki]

Sv: Hänsynslösa?

Jo, men det är jättelätt att säga det som utomstående iakttagare. Man ser ALLTID vad föräldern borde göra - tror man.

Men man har ingen aning om varför de gör som de gör just då.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hänsynslösa?

Men då säger du ju bara till. Och du säger till - barnen.

Ytterligre en skillnad mot en hund.

Eftersom man förväntar sig att barnet skall ha ett eget förstånd.
Och att det därför är någon mening att tala direkt till det.
När det gäller hundar så säger man ju till föraren.

 

[mandalaki]

Sv: Hänsynslösa?

Klart att man inte kan jämföra med hundar. Hade jag haft barn hade jag tagit det som en präktig förolämpning.

Jag tycker alltså att din förklaring om skillnaden är väldigt bra.

 

[humlanotrocadero]

Sv: Hänsynslösa?

Alltid lika roligt med föräldrar som samtigt som de hävdar att deras ungar är SÅÅÅÅ smarta även hävdar att om ungen får igenom sin vilja en gång alltid kommer vråla efter saker tex.

Om föräldern INTE ger efter 10 gånger då borde ju ungen fatta att det INTE är värt att vråla (om de nu är så fruktansvärt smarta som ni föräldrar påstår) o då borde det knappt finnas skrikiga ungar.

Nää du ungar är INTE smarta, be dom lägga ihop ett o ett eller något annat lätt som att lära sig något eller använda hjärnan, då visar det sig rätt snabbt att ungar INTE är smarta.

Jag har flera vänner som alltid hoppar av om deras ungar börjar skrika, i första hand för barnets skull i andra hand för att de inte betalar på bussen (man åker gratis i sthlm) o de då anser att det är deras skyldighet att hoppa av o låta de som betalat få enangenäm resa.