Förskräckliga kompisar...

[Skolli]

Vad gör man med sina barns förskräckliga kompis??? Igår hade vi en tjejkompis åt storebror här hos oss. Ungarna är nästan jämngamla och kommer att gå i samma klass under (nästan) hela sin uppväxt. Det var första gången tjejen var hos oss för att leka, storebror har varit hos henne några gånger och dom trivs tillsammans men... vilken unge... hon ifråga satte ALLT och allt skulle vara "rättvist" dvs till hennes fördel Vi hade "ponny ridning" och trots att jag förklarade x antal gånger att hon får inte rida själv (ungen kan inte rida och dessutom så rider vi på vägen så jag tycker det inte ens behöver ifrågasättas att jag ledde ponnyn) så var hon sur över att hon inte fick det..., när vi drack saft och åt kex så sa jag till i förväg att man fick ta x antal kex på var eftersom vi inte hade obegränsat av dom varvid tjejen räknade ut att lillebror inte behöver få fler så då kan hon ta dom som blir kvar jag frågade om hon tyckte att det var rättvist och hon svarade att lillebror är så liten (3 år) så han behöver inga kex!!!!!! När ungarna sen skulle leka så gick leken ut på att antingen stänga in eller springa ifrån lillebror vilken jag inte tycker är ok - försökte förklara för tjejen att alla får vara med varvid hon svarade mig att lillebror bara skriker så hon får ont i öronen (vilket inte var sant!!!!!)
Jätte jätte kul med barnens kompisar så hur gör man????

 

[Theci]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Säger till dom att hemma oss er skiter jag i hur du gör men här hemma bestämmer jag!

Och berätta för henne att här gör vi så och så, INTE så!
Passar det inte så..... ***********

 

[Nowis]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Så gör vi med! Men fy sjutton vad irriterande såna ungar är.... Tack o lov verkar dottern tröttna på den typen, så de få ungar som beter sig så hemma hos oss verkar inte bli långlivade lekkamrater i alla fall.

 

[Skolli]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Jooo ensam barn med äldre föräldrar så visst förstår jag att hon inte e van att dela nåt med någon men jag är trots allt förvånad över att tjejen som varit på dagis sen hon va liten och tydligen helt undgått det här med att "ta hand om", dela med sig och visa hänsyn...

Man känner sig som polis när man e tvungen att oavbrutet upplysa ungen om vilka regler som gäller hos oss...

 

[Inte_Ung]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Visst beter hon sig illa, det gör hon.
Men jag tycker inte att man kräver att lillebror skall få vara med när storebror har kompisar hemma.
Barnen måste få ha egna liv med egna vänner utan att behöva dra på småsyskon eller störas av äldre syskon.

 

[Theci]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Visst beter hon sig illa, det gör hon.
Men jag tycker inte att man kräver att lillebror skall få vara med när storebror har kompisar hemma.
Barnen måste få ha egna liv med egna vänner utan att behöva dra på småsyskon eller störas av äldre syskon.

Absolut skall storebror få leka med sina kompisar i fred...

och lillebror skall få vara i fred och leka med sina vänner.

Men ett barn får ju inte betee sig hur som helst när det kommer bort till andra....

 

[Skolli]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Men går det hela "leken" ut på att stänga in och springa ifrån tycker jag definitift att det går för långt. Men visst är det en svår balansgång mellan att låta storebror leka själv med sina kompisar och att låta alla barn vara med och leka särskillt när inte utbudet på kompisar är speciellt stort i vår lilla by (4 barn under 10 år varav 2 är mina)

 

[Theci]

Sv: Förskräckliga kompisar...

kan du inte ta minsten åt sidan och leka lite med hono du innimellan då??? så slipper han bli jagad eller inlåst

 

[Skolli]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Visst kan jag ta lillkillen med mig istället - det var ju liksom inte det som var grejen... utan att man kommer hem till nån, ifrågasätter allt, frågar allt hundra gånger trots att jag mycket tydligt förklarat att: jaa jag måste leda ponnyn när vi rider på vägen (=missnöjd unge), jaa ridturen tog slut nu eftersom två ungar till skall rida och alla skall få rida lika långt (=missnöjd unge ingn), jaaa det är bara jag som får gå in till hästarna i hagen eftersom hästarna bråkar rätt mycket (=missnöjd unge igen), nej du får inte ta flera kex eftersom det inte räcker åt alla då (=missnöjd unge igen) osv i det oändliga... hej hallå skall det vara sååå svårt för ungen att fatta att i vår familj har vi regler och jag förklarar dom gärna (men inte 100 gånger) och vi efterföljer dessa regler = rättvist och att RÄTTVIST inte betyder att hon får som hon vill

 

[Jane_Done]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Jag gissar att hon kommer att dyrka dig om du sätter stenhårda regler och genomdriver dom.

En utvikning är att jag får utslag när jag hör ordet rättvis. När mina barn försökte med det svarade jag att det finns ingen rättvisa. Vi kunde ta en på bio utan att den andra knorrade med hänvisning till att du gör något annat en annan gång. Storasyskonet kunde avstå något gott eftersom det rimligen hunnit äta mera gott med sin hägre ålder.

Och jag tror inte dom nånsin använder just det. Däremot kan man ju diskutera vad varje barn VILL, men det är något annat än den så förhatliga rättvisan. Den kan ju bara existera om alla är exakt likadan, rimligen.

 

[Skolli]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Det komiska i det hela var ju att det var just den här tjejen som var väldigt fixerad vid ordet rättvist - ja ialla fall om det gynnade henne...

 

[marieka]

Sv: Förskräckliga kompisar...

skriver under på det! här hemma gäller mina regler men barnen verkar gilla mig ändå.
häromveckan blev jag lite irriterad/arg på ett barn på lekplatsen som gick och hällde sand på min 2:åringshuvud.
sa att så får man inte göra,frågade varför han gör så osv. Han och jag blev bästis o bundis sen, jag fick äran att passa hans tröja

 

[TinyWiny]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Hon har nog aldrig fått klara regler att följa utan kör med "om jag tjatar får jag" metoden.
Som någon annan sa, ungen kommer älska dej om du fortsätter säga klart vad som är ok och inte.
Däremot tycker jag att barn som har kompis hemma ska få leka ifred, inget alla får vara med alltså.
Då blir det ändå så att de vill ha med stora/små syskon ibland men det ska inte vara tvång.
Barnen ska också ha rätt att säga vad de vill och inte och vill de inte ha med lillebror och blir tvingade så blir det låsa in/springa ifrån

 

[oz_joj]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Visst beter hon sig illa, det gör hon.
Men jag tycker inte att man kräver att lillebror skall få vara med när storebror har kompisar hemma.
Barnen måste få ha egna liv med egna vänner utan att behöva dra på småsyskon eller störas av äldre syskon.

Det håller jag med om! När jag var liten hade jag en bästis som hade en lillasyster, 4 år yngre mig och 3 år yngre bästisen. Vi var jämt tvungna att ha med syrran och var dödligt less henne. Jag minns hur vi hatade att jämt behöva släpa på henne (så kändes det). Ändå bodde vi i ett barntätt område. OK om man är tex på lantstället eller så men hemma...

 

[Nidorina]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Och roligare blir det när de är i tonåren och man knappt kan säga åt kompisarna längre. Jag vet inte om jag är den enda som känner så eller om jag är en extra hemsk person men jag tycker det är urjobbigt när äldsta barnet (17) tar hem så himla mkt kompisar. Dvs det är ju kul att han har kompisar. Men de kan lätt vara kanske 8 st på en gång, VARJE dag, i timmar. Nu på lovet alltså. Om de har mekat med något och kommer in så tvättar de inte händerna. Man känner ju sig lite dum att säga till 17-åringar men vill samtidigt inte ha oljefläckar på tapeter och möbler. Så man säger åt dem att tvätta händerna och svaret blir "nej, det behövs inte".
Nu har jag faktiskt sagt att det måste bli lite mindre med kompisar här hemma. Vi har fem barn och skulle alla ta hem 8 varje dag skulle det vara 45 barn i huset i timmar varje dag. (De andra är lite yngre och är mkt med varann eller tar hem 1-2 kompisar var).

 

[Tokmaja]

Sv: Förskräckliga kompisar...

ja vad gör man.. vår son har en bästa kompis, som vi inte kan "göra oss av med" då han är i familjekretsen, och han är hopplös...
Ska hela tiden berätta vad duktig han är, och ingen är ju så duktig som han då .. *suck*...
Så ibland när han kommer är han jättesur och arg, pratar man med honom morrar han åt en... sonen blir ju jätteledsen förståss och förstår ju inte alls vad hans "kompis" håller på med.
Och som igår när han var är en sväng frågade han mig 100 ggr om jag ville spela fotboll med honom, sa att han kunde spela med sonen (kompisen är yngre än sonen tom...) men han förklarade att sonen var alldeles för dålig på att spela :smirk: . (de här är inte ens 4 år än ju...)

Och så är det ofta, han vill inte leka med sonen för han leker inte roligt eller så är det något annat.
Dvs får inte den här killen "styra" och "vinna" så är det inte kul, då kan han antingen bli bara sur, eller förbannad och våldsam.
Så igår då sa jag till honom att antingen så får han leka med sonen eller åka hem...

Föräldrarna tycker att hans beteende är ok "han är ju så liten". Inte så konstigt då att han är sådan..
Men vad ska man göra, sonen älskar honom, men kanske kommer det att gå över en dag om han inte ger sig.. förhoppningsvis så ger han sig.

 

[Kexchoklad]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Jooo ensam barn med äldre föräldrar så visst förstår jag att hon inte e van att dela nåt med någon men jag är trots allt förvånad över att tjejen som varit på dagis sen hon va liten och tydligen helt undgått det här med att "ta hand om", dela med sig och visa hänsyn...

Så bara för att ett barn är ensambarn har han/hon inte lärt sig att dela med sig av saker eller visa hänsyn? Tror du verkligen att det är så?

 

[Sissan]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Jooo ensam barn med äldre föräldrar så visst förstår jag att hon inte e van att dela nåt med någon men jag är trots allt förvånad över att tjejen som varit på dagis sen hon va liten och tydligen helt undgått det här med att "ta hand om", dela med sig och visa hänsyn... ...

Min dotter har varit ensamt barn i nästan 6 år och hon är den mest generösa unge jag känner till, hon delar alltid med sig och tänker alltid på andra. Så just den här meningen att "ensamma barn är bortskämda" kan jag bli helt vansinnig på!!(är själv ensamt barn och absolut inte bortskämd!) Hur många ungar med en massa syskon och unga föräldrar är inte helt ouppfostrade då??
Sen har du ju faktiskt personligheten hos barnen med, vissa kan bara driva en till vansinne med allehanda olika idéer.
Min dotter har nu en kompis som svär vilt, hatar alla, skriker högst, allmänt elak och vräker ur sig ellehanda dumma, elaka saker och till det en riktig ögontjänare..

Man känner sig som polis när man e tvungen att oavbrutet upplysa ungen om vilka regler som gäller hos oss...

Kan förmodligen vara just det som hon behöver. Sätt dig ner och upplys henne om vad som gäller hemma hos er och tala om att detta gäller även henne om hon ska vara hos er oavsett vad hon tycker om sakerna.

 

[Kexchoklad]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Jag är också ensambarn, och tog mer hänsyn och delade med mig mer än många av mina kompisar som hade syskon.

 

[Sar]

Sv: Förskräckliga kompisar...

Jooo ensam barn med äldre föräldrar så visst förstår jag att hon inte e van att dela nåt med någon men jag är trots allt förvånad över att tjejen som varit på dagis sen hon va liten och tydligen helt undgått det här med att "ta hand om", dela med sig och visa hänsyn...

Kvalificerat skitsnack ! Jag blir så less på den här sortens inställning till ensambarn. De enda bortskämda ungar jag har träffat som vägrar dela med sig och uppför sig illa har varit det yngsta syskonet av tre men det skulle aldrig falla mig in att dra alla "tre-syskon" över en kam. Enligt min erfarenhet är de flesta ensambarn MER givmilda eftersom de vet att när de får igen grejerna är det bara deras medan syskon har lärt sig konkurrera om grejerna och har även varit med om att mista dem.