Förlåt mig rottweilerälskare

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Förstår självklart att man har ett visst ansvar, men om vi säger att en mamma släpper ut sin unge i vattnet när det är ett antal hundar där är det till fullo mitt ansvar då som hundägare??(på hundbad)

Ja, HELT ditt ansvar. Strikt hundägaransvar gäller alltid.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Och det enda jag ser i dina inlägg är att du skyller precis allting på omvärlden.

Jag skulle aldrig låta mina hundar gå fram till folk på en badstrand, och absolut inte slicka på dem. Att låta dem leka med okända barn är också fullständigt otänkbart annat än under mycket kontrollerade former. Både för hundarnas och barnens skull.

Jag har alltid min hund kopplad eller sådan kontroll som om den vore kopplad om det är andra människor närvarande. Är jag på en strand och har hundarna lösar är det banne mig mitt ansvar som hundägare att se till att de inte springer fram till främmande som kommer, och att kalla in dem så att de inte röjer över hela badplatsen.

Det är ditt ansvar som hundägare att minimera störningsmomentet din hund innebär på allmän plats! Dvs. hunden under kontroll som om den vore kopplad och ta undan skiten. Jag vill inte ha främmande hundar som tränger sig på mig och jag uppskattar inte att trampa i hundskit. Ser därför till att mina hundar inte utsätter andra för detta.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Klart att föräldrar inte får göra hur som helst.
Men du kan inte veta säkert att pappan skickade ner pojken dit, han kan mycket väl ha gått ner helt själv på eget bevåg. Vilket han har all rätt i världen och göra.

Man har alltid ansvar för sin egen hund oavsett situation och plats.
Allmän strand eller inte.
Det borde väl ändå vara ganska självklart

Jo jag vet. Och även om det hade varit så att pojken gick själv utan att någon visste om det så är ju bara det illa. Pojken såg ut att vara i sju-åtta årsålder så jag tycker inte det är ok att ungen går till vattnet helt själv.

Jag vet vad jag har för ansvar när jag har hund. Jag vet också att om någon gör inbrott i mitt hem och blir skadad av min hund så får jag stå för det. Samtidigt får tjuven stå för att han gjorde inbrott hos mig och det tar ut varandra.
Skulle hunden bara skrämma tjuven så kan han inte stämma mig på att jag brustit i mitt hundägaransvar. Hunden måste skada tjuven för att det ska bli något.

Hade min hund skadat pojken så hade jag själv polisanmält mig för att kunna betala skadestånd på ett rätt sätt. Polisen hade också fått utvärdera hunden.

Men på många av er här så låter det som att man måste fly hals över huvud om man skulle möta en människa för att den KAN ju bli rädd, även om hunden är kopplad. Jag har aldrig gjort en tabbe tidigare men jag vet hur lätt det kan hända genom vänner, bekanta och att jag själv blivit utsatt för tabbar.

När jag var nio år blev jag jagad av en ilsken rottis när jag cyklade. Jag cyklade för livet för jag såg ju hur ilsk han var. Jag var skiträdd. Ägaren valde att ta bort hunden då detta inte var första gången men jag hade turen att komma därifrån helskinnad, vilket inte andra hade.
Jag glömmer det aldrig men jag föraktar inte ägaren eller hundrasen. Ägaren blev faktiskt en person jag såg upp till och lärde mig mycket av. Hon hade hästar så jag red hennes hästar, följde med på tävlingar och jobbade på hennes ridläger på sommrarna. Hon har lärt mig grymt mkt om hästar/ridning och även hundar.
Hon är perfektionist ut i fingerspetsarna och tål inga misstag. Trots det så kunde hon inte hålla koll på sin hund dygnet runt. Vilket för mig är märkligt men det visar sig att dom mest konstigaste saker kan inträffa.
Var det inte barbro som blev biten nyligt? Och hon ska väl anses som en av dom duktigaste tränarna??? Även ceasar blev ju biten fast han ansåg att nu är hunden lugn och snäll.

Allt kan hända även den bästa så varför ska då människor ta för givet att alla hundägare i Sverige har stenkoll på sin hund bara för att lagen säger det? Självklart är det dit vi strävar men ingen är perfekt, inte ens jag som har ägt hund i 25 år utan att göra en tabbe tills för någon dag sen.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Varken Barbro eller Cesar är att betrakta som speciellt bra hundtränare utifrån vad modern beteendevetenskap har kommit fram till.

Och du fokuserar fortfarande på hur fel alla andra har gjort.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Min hund har inte gått fram till varken folk eller barn på en badstrand och slickat på dom så varför påstår du det?
Han har inte heller bajsat där så varför åter igen påstår du det?
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Det var ju du själv som skrev att din hund slickade vatten från ett barn.

Jag skrev inte att din hund bajsade där. Jag skrev att det är lika självklart att hålla hunden kopplad på en strand bland barn, som att plocka upp skiten.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Men nu tycker jag att du läser som fan tolkar bibeln.

Det är väl ingen ( förutom du själv ) som dragit all till sin spets där man aldrig ska möta människor osv. Det enda som sagts är koppel på och inte störa allmänheten, dit sträcker sig ditt ansvar. Där brast du och det kan hända den bäste (att man tolkar situationen fel).

Varför tar du för givet att alla föräldrar tänker som du tänker/vill? Det går ju att diskutera i all oändlighet och vi kommer inte komma någonstans. Ditt ansvar är att hålla hunden kopplad under sådana omständigheter där hunden kan störa andra medmänniskor, punkt!
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Fokuserar på fel som andra har gjort? Hur läser du människa?
men jag har tyvärr spätt på ryktet om att dom är livsfarliga hundar
Jag rabblar iaf till slut ut en ursäkt
Jag försöker få dom att förstå hur ledsen jag är
Den andra delen vill bara gråta och sälja hunden och inse hur misslyckad jag är som hundägare
en ledsen pingla utan power
Jag mår skitdåligt men det har ni väl inte läst?
Ta och läs igen så ser du att jag försökte be om ursäkt och förklara hur ledsen jag var. Eller glömde jag skriva att jag var ledsen?
Jag vet att allt är mitt fel.
Jag har tänkt att jag skulle haft hunden kopplad, nä jag skulle inte ens ha gått dit
Detta var en tråkig oansvarshändelse av mig.
men du ska veta att jag har gråtit och även nu har jag lätt till tårar
.
Nä jag menar inte att det var föräldrarnas fel, det var mitt eget.
Jag trodde jag visste att jag hade koll på hunden, tyvärr, ska aldrig ske igen.
Jag förtjänade en utskällning.
Det är kanske därför jag har tagit så illa vid mig?
Det vet jag men misslyckades Därav min undran vad gör man nu? Säljer hunden och ger blanka f'n i hundar hädanefter?
Vad är det du har missat?
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Fem sidor med inlägg där du skyller allt på att föräldrarna inte ber om lov innan de "släpper sina barn" på stranden där din hund är lös.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Ja det blev lite överdrivet. Men många skriver ju att han har mer rätt att vara där än jag. Vilket jag kan förstå fast ändå inte då detta inte handlar om en populär badstrand, utan om en plätt sand mitt i en skog som sluttar ner mot vattnet på privat mark. Frågan är vart får vi gå med hundarna? Där det inte finns folk? Jag hade lika gärna kunnat gå på skogstigen som passerar och råka möta pojken där. Jag hade lika gärna kunnat spåra med hunden eller rapportera. Det kan dyka upp hundrädda pojkar vart man än är, så ska man börja bli paranoid och tänka OM OM OM hela tiden? Då törs man ju inte gå ut med hunden.
Visst ska man alltid ha ett OM i bakhuvudet men jag tycker det är många som drar det till sin spets. Ingen kan förutse vad som ska hända.

Jag kanske bara har haft tur då med mina hundar som aldrig stört samhället på något sätt.

Jag är faktiskt rädd för att gå ut överhuvudtaget då pappan och hans kompis var så pass hotfulla mot mig. Mamman som blev vittne till det hela var livrädd och vågade inte säga något för dom var så pass upprörda. Men hon ville säga ett å annat till pappan. Vilket känns skönt för det var inte bara jag som reagerade på hur dom reagerade. Men jag hade mina funderingar kring detta och nu vet jag hur andra tänker.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Det handlar om hur du formulerar dig, du beskriver hela tiden hur de andra agerat på sätt som fått din hund att reagera, och alla dina frågeställningar handlar om huruvuda de verkligen har rätt att göra så/vistas där. Inget handlar om att du inser vart du brustit i ditt hundägaransvar, och de inlägg som påpekar detta bemöter du väldigt hårt.

Läs dina egna inlägg igen, börja från början.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Fast nu resonerar du ju aningen tokigt, det är väl ingen som sagt att du inte får vistas utomhus med din hund?

Bara att den skall vara kopplad och inte vara lös och besvära andra.

Och Ja, jag tycker man får tänka "OM" hela tiden oavsett var man än är med hunden. Dyker det upp ett rådjur, jagar min hund det då? Eller kan jag kalla in den? Kommer det ett barn på vägen-kan jag kalla in hunden? Kommer det en cyklist, vet jag att hunden inte sätter av efter cyklisten? osv osv.

Med andra ord ligga steget före, inte skylla ifrån sig på andra och sedan argumentera för att det var deras fel eller att de inte tycker om Rottisar (vilket faktiskt är helt lagligt att inte göra)

Hade din hund inte varit lös och rusat fram till barnet hade förmodligen ingen heller blivit arg på dig och din hund.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Men du måste ju förstå att en lös Rottweiler som hoppar runt är bra mycket mer skrämmande än en samma rottweiler i koppel med en ägare i andra änden?

Sedan är det beklagligt att du känner dig hotad genom detta!
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Jag förstår att du blir frustrerad, men det är trots allt du och ingen annan som är ansvarig för det som hände.
Även om det finns ett antal föräldrar i situationen som också gjort fel så borde du haft din hund kopplad. Den är ju bara 6 månader, inkallningen kan inte sitta 100% på en så ung hund. Dessutom stod du och pratade med en person vilket avledde din uppmärksamhet en smula.
Jag tycker att du ska ta reda på var pojken bor. Gå dit med en liten present och be om ursäkt under lite lugnare former. Ta med dig hunden och fråga om hunden också får säga förlåt.
Skulle jag visa mig där så är jag rädd för mitt liv. Så pass hotfulla var dom mot mig. Det känns ändå skönt att jag har mamman som vittne och hon tyckte det var riktigt obehagligt.

Ja jag borde men det är alltid lätt att vara efterklok. Hade pojken kommit 2 minuter senare så hade faktiskt hunden varit kopplad då vi var på väg därifrån.
Hade jag skyndat mig och var 2 minuter före så hade detta aldrig hänt. Undra vad buke skulle ha skrivit om jag skrev en tråd om hur roligt jag hade det med hunden på stranden? Finns det någon som skulle ha skrivit att jag var en idiot för en hundrädd pojke skulle ju kunna komma gåendes till stranden, utan en vuxen med sig?
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Dyker det upp ett rådjur?-Jag vet inte men en älg springer han inte efter.
Kommer det ett barn på vägen-ja jag kan kalla in han då.
Kommer det en cyklist- nej han springer inte efter.
Kommer det en hund- han är intresserad men inte utan kontroll.
Kommer det en häst- jag kan kalla in han.
Kommer det en barnvagn- då vill han gå åt andra hållet.
Kommer det skatare eller inlinesåkare- då är han rädd och vill fly.
Flyger det upp fåglar framför han- han tittar men springer inte efter.

Allt detta var checkat, utom en hundrädd skrikandes och springandes pojke.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Det förstår jag och har aldrig påstått annat.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Bara om hunden var los och skramde pojken.

Att vara rottweiler agare innebar ett stort ansvar. Det ar vart ansvar att ALLTID ha sadan koll pa vara hundar att de inte springer fram till frammande manniskor, hundradda eller inte. Jag skulle bli galen om en los rottweiler kom springande fram till mig och min rottis nar vi ar ute och gar. Jag skulle inte bli glad om jag var ensam heller, jag har ingen som helst langtan att ha en villt frammande rottis komma springande till mig.
 
Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Dyker det upp ett rådjur?-Jag vet inte men en älg springer han inte efter.
Kommer det ett barn på vägen-ja jag kan kalla in han då.
Kommer det en cyklist- nej han springer inte efter.
Kommer det en hund- han är intresserad men inte utan kontroll.
Kommer det en häst- jag kan kalla in han.
Kommer det en barnvagn- då vill han gå åt andra hållet.
Kommer det skatare eller inlinesåkare- då är han rädd och vill fly.
Flyger det upp fåglar framför han- han tittar men springer inte efter.

Allt detta var checkat, utom en hundrädd skrikandes och springandes pojke.

Och endå var det sistnämnda något av det VIKTIGASTE på din lista.
 

Liknande trådar

Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
3 137
Senast: Acto
·
Övr. Hund Personligen tycker jag att det allmänna debatt-klimatet börjar bli riktigt ruggigt, det har varit det ett tag också. Nu pratar jag...
2 3
Svar
49
· Visningar
7 217
Senast: IngelaH
·
Hundhälsa Hej, jag känner mig väldigt handfallen inför situationen jag är i, behöver alla tips, råd och synpunkter som finns. Jag känner att jag...
Svar
7
· Visningar
4 605
Senast: s957
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
23 732

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp