Sv: Förlåt mig rottweilerälskare
Jag har också varit med om en liknande händelse. Skillnaden var att det inte var min hund och att den attackerade ett stackars barn när jag höll i kopplet.
Det var min kompis 45 kilos nyckfulla presa, svart med klippta öron (ni kan kanske föreställa er hur hon såg ut). Jag brukade vanligtvis undvika att hjälpa min kompis att gå ut med henne iom hennes osäkerhet och att jag som inte är ägaren inte kan börja uppfostra henne.
Hur som helst, så var vi ute jag och kompisen med våra hundar och hon ska snabbt in i kiosken och jag väntar utanför med min och hennes hund kopplade på trottoaren. En familj dyker upp och hennes hund rycker till i kopplet som jag tappar och hon "attackerar" lillpojken som är hälten så stor som henne.
Jag reagerade snabbt och tryckte ned hunden på rygg (rent instinktivt) och koncentrerar mig på henne. När jag tittar upp är föräldrarna borta och en man står kvar (ej förälder, nån kompis kanske) och börjar skälla på mig. Jag orkar inte förklara att jag inte är ägare utan tar all skit, ber så mkt om ursäkt och när jag får chansen förklarar jag att hon egentligen är snäll och van vid barn.
Under tiden inne i kiosken förklarar sig min kompis och ber om ursäkt till föräldrarna som de godtar. Men herren som jag ej vet vem det är fortsätter att skälla på mig.
Lite jobbig situation. Jag hade ingen lust att skylla ifrån mig utan tog all skit fast det inte var mitt ansvar egentligen. Men jag tyckte först och främst synd om den lilla pojken. Hoppas han inte blev hundrädd av händelsen.
Måste bara tillägga att hennes hund bar hundkorg och var i kort koppel, (enligt reglerna i landet där jag bor) så hon skulle inte kunnat bita någon.
Vet inte varför jag berättar allt det här. Saker händer och man ångrar sig, men livet går vidare med nya erfarenheter och insikter.
Jag har också varit med om en liknande händelse. Skillnaden var att det inte var min hund och att den attackerade ett stackars barn när jag höll i kopplet.
Det var min kompis 45 kilos nyckfulla presa, svart med klippta öron (ni kan kanske föreställa er hur hon såg ut). Jag brukade vanligtvis undvika att hjälpa min kompis att gå ut med henne iom hennes osäkerhet och att jag som inte är ägaren inte kan börja uppfostra henne.
Hur som helst, så var vi ute jag och kompisen med våra hundar och hon ska snabbt in i kiosken och jag väntar utanför med min och hennes hund kopplade på trottoaren. En familj dyker upp och hennes hund rycker till i kopplet som jag tappar och hon "attackerar" lillpojken som är hälten så stor som henne.
Jag reagerade snabbt och tryckte ned hunden på rygg (rent instinktivt) och koncentrerar mig på henne. När jag tittar upp är föräldrarna borta och en man står kvar (ej förälder, nån kompis kanske) och börjar skälla på mig. Jag orkar inte förklara att jag inte är ägare utan tar all skit, ber så mkt om ursäkt och när jag får chansen förklarar jag att hon egentligen är snäll och van vid barn.
Under tiden inne i kiosken förklarar sig min kompis och ber om ursäkt till föräldrarna som de godtar. Men herren som jag ej vet vem det är fortsätter att skälla på mig.
Lite jobbig situation. Jag hade ingen lust att skylla ifrån mig utan tog all skit fast det inte var mitt ansvar egentligen. Men jag tyckte först och främst synd om den lilla pojken. Hoppas han inte blev hundrädd av händelsen.
Måste bara tillägga att hennes hund bar hundkorg och var i kort koppel, (enligt reglerna i landet där jag bor) så hon skulle inte kunnat bita någon.
Vet inte varför jag berättar allt det här. Saker händer och man ångrar sig, men livet går vidare med nya erfarenheter och insikter.
Och när man träffar bukehundar så märker man att i verkliga livet så är de inte så perfekta som de är här inne 
