Förlåt mig rottweilerälskare

[PowerPinglan]

men jag har tyvärr spätt på ryktet om att dom är livsfarliga hundar
Jag har en liten kille på 6 månader. Dom här senaste dagarna har det varit guuuda varmt, så igår gick jag, min äldsta dotter och hunden till badplatsen för att svalka oss.
Självklart var det ju några barn där och badade. Dom var i åldrarna 7-13 år.
Jag frågade om jag fick koppla loss hunden så han fick simma och det gick bra. Han simmade tillsammans med barnen och funkade prickfritt. Alla glada och nöjda

Idag gjorde vi detsamma. Barnen som var där var mellan 3-11 år och ingen vuxen fanns där idag heller. Det var en liten kille där som var lite rädd men jag förklarade att hunden är snäll och vill bara slicka vattnet från dig. Efter det simmade hund och barn tillsammans.
Det kommer en mamma till barnen sen och det visar ju sig på en gång att hon har ägt (och vill äga) en eller flera rottisar. Vi pratar och hunden visar inget intresse av att vilja hälsa på henne mer än en snabb sniff i förbifarten.

Efter ytterligare en stund kommer det en pappa. Han "äger" ungen som är 3 år och står i vattnet med blöja och fryser. Samma här hunden visar inget vidare intresse för pappan. Nu springer dessutom hunden upp och ner i vattnet, rullar sig i sanden, tar sig en sniff i skogen och sen tillbaka till vattnet osv. Kan vara bra att veta för er att badplatsen är en sandplätt på 10x10m och ingen brygga. Pappan går hem med sin unge för dom skulle bort.

Jag och mamman fortsätter prata hund. Jag ser att hunden får syn på något bakom mig och galopperar iväg i värsta valpiga stilen, ni vet. Jag vänder mig om för att kolla vad det var som var så kul. Det var inget kul...det var en hundrädd 9-10årig kille som skrek och vände på klacken och sprang. Självklart trodde ju hunden det var en lek Hund hoppar och studsar runt killen som är livrädd.

Jag springer dit och försöker ta fast hunden men han är uppe i varv och killen springer nu runt runt. Jag lägger armen om killen och säger åt hunden att sitta, vilket inte är lätt nu då pappan (som var på stranden tidigare) och hans kompis skriker nu för full hals och kommer springande. Jag släpper killen när hunden satt sig och tar fast han i nackskinnet Hela händelseförloppet gick nog på 30 sekunder, så allt gick fort.

Pappan och hans kompis fortsätter att skrika och skälla på mig och jag får ingen chans att fråga hur det gick med pojken. Jag rabblar iaf till slut ut en ursäkt och går ner till stranden för att hämta kopplet. Ingen lyssnar på mig. Dom skriker att jag är en jävla idiot som inte fattar att pojken alltid har varit hundrädd och nu kommer få men för livet och det är mitt fel osv osv
Pappan frågar vad det är för ras och jag mitt klantarsel säger -rottweiler. Jisses vilket liv det blev då för då hade ju pojken kunnat dött. (pojken fick inte en skråma).
Jag försöker säga att hunden är inte ilsken utan trodde att det var en lek dom hade.
-Det är ju en rottweiler och det såg livsfarligt ut, tjatar pappan hela tiden. Kompisen skriker om hur en hund ska vara uppfostrad och vilka kommandon en hund ska kunna, punkt!
Jag försöker få dom att förstå hur ledsen jag är och att hunden inte har sprungit fram till folk hur som helst tidigare. Nä, dom fortsätter att skrika på mig om hur livsfarlig hund jag hade. Det var riktigt obehagligt faktiskt.

Nu i efterhand så känner en del av mig att:
1) varför släpper man iväg sin son till stranden själv om man vet att det är en hund lös där?
2) hur mindre hundrädd blir den stackars pojken om pappan skriker högt hur livsfarlig hunden är?
3) varför lär inte föräldrarna sina hundrädda barn om hur man ska bete sig när det kommer en hund...eller hur man inte ska göra?
4) jag skulle ha sagt att det var en labrador eller spaniel.
5) jag skulle gå med på att låta testa hur aggressiv min hund är om pappan får testas hur lämplig han är som far

Den andra delen vill bara gråta och sälja hunden och inse hur misslyckad jag är som hundägare

/en ledsen pingla utan power

 

[ridtravare]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Jättetrist att det hände men du måste nog ha din hund kopplad i fortsättningen där det finns barn tills du har fått kadaverdiciplin på den. Sedan är det orättvist att vissa hundraser råkar mer illa ut än andra men sådant är livet...

Bit ihop och kom igen!

 

[Narcissa]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Jag ska säga att jag har varit med om något liknande och även då blev det ett himla liv och föräldrarna gjorde alla fel man kan göra i en sådan situation. Och jag har ingen rottis utan en 30 cm hög lancashire heeler.

 

[startpompe]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Nu vet inte jag hur mycket erfarenhet pappan hade av hundar. Men hur ska han veta att hunden är snäll och bra vill leka?? Det är väl klart att han blev rädd och upprörd. Sen att han gorma och skrek gorde ju inte saken bättre.

Men det jag reagerade mest över är
1) varför släpper man iväg sin son till stranden själv om man vet att det är en hund lös där?

Det är väl självklart att ungen ska få vara på stranden och bada?
Har man hunden lös på en allmänstrand med okända människor, måste man ha koll på den.
Har någon sin hund lös på ett sånt ställe antar man väl med att ägaren har koll på sin hund?

Jag tycker inte du ska känna dig misslyckad som hundägare Det var ju också mycket otur det blev som det blev. Situationen uppfattades bara väldigt olika, sånt händer.

 

[Ainon]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Jag tänker mer varför släpper man lös sin hund på en, om än liten, allmän badstrand med folk och dessutom låter den springa iväg och inte har fullt fungerande inkallning.

Dina 1,2,3,5 visar dessutom respektlöshet och oförståelse för andra.

/Ainon, som är lagom less på lösa hundar utom kontroll oavsett om de är valpiga, lekfulla eller aggressiva (speciellt nu med en hund som pga skada inte får göra några hastiga rörelser...)

(Dessutom kan man inte lita på att en hund är snäll och trevlig även om den ser så ut. Har en rottis i en uppgång här nära som när den var unghund kom glatt viftande på svansen mot mig och hunden, klappade lite och helt plötsligt högg den emot oss. INTE mysigt och har gjort att även jag som vuxen och hundvan skulle känna mig osäker/rädd om okänd stor hund kom springande mot mig. Nej jag känner inte likadant med en mindre, de kan inte göra samma skada och en välriktad spark är då ett bra försvar.)

 

[Nikkis]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Du får tyvärr ingen som helst sympati från mig. Din hund = Ditt ansvar.
Jag förstår att barnets pappa blev livrädd och arg. Din hund ska inte jaga människor, om så bara på lek! Du ska då ha sådan inkallning på din hund att du kan avbryta den om den nu gör det.

Men bara en sådan sak att du inte kalla in den när du först såg att din hund fick syn på ngt skoj och drog iväg.
Redan Där hade jag kallat in. Eller det hade jag väl visserligen inte gjort, för jag hade inte gått till en badplats där folk(barn!) badar och tyckt att min hund ska få ta sig ett dopp med dem.

Att du dessutom tvingar på Din hund på en liten pojke som redan är "små rädd" med förklaringen att den bara vill slicka av vattnet från barnets kropp säger faktiskt en hel del om dig som hundägare.

Det är tack vare såna som dig som hundar numer inte är tillåtna på allmänna badplatser.

Hade det där nu mot all förmodan hänt Mig hade jag nog lagt mig på tågspåret av skam...

 

[hastflicka]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Jag har en kansla av att pappan skrek sa hogt, och pojken var radd, darfor att pappan var hundradd. Om du inte har 100% inkallning pa din hund borde du ha en long lina pa hunden sa du alltid kan kontrollera den.

Vad det galler rottisar skramma folk ... min var kopplad och hade en liten kille som lag pa henne och kramade henne (med mitt och mamman's goda minne) nar mamman fragade vilken ras hon var. Nar jag svarade 'rottweiler' bojde sig mamman ner, tog killen's arm och drog bort honom sa han flog genom luften. Sedan gav hon mig en rejal utskallning for att jag lat hennes son sa nara en "farlig" hund.

 

[iNHALE]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

När barn "alltid varit hundrädda" beror det i många fall på att föräldrarna befäst hos barnen att hundar är farliga. Det har börjat i tidig ålder där det är naturligt att barn är rädda för "stora håriga djur" och sen fortsätter det. Ofta är föräldrarna lite lagom hundrädda själv och försöker skydda barnen i alla lägen. Så fort det kommer minsta lilla hund ska barnen lyftas upp och hunden ska motas bort med ena benet eller så står föräldern själv på en sten/stol/stubbe och skriker med barnet i famnen. Tro f*n att ungen kommer präglas på det.

I vilket fall tycker jag iaf att du varit aningen oansvarig som haft hunden lös på det viset utan att ha ordentlig koll på den, t.ex. genom att veta att inkallningen sitter till 100%. Som hundägare gäller det att alltid ligga steget före och hålla koll på omgivningen om det är så att hunden springer lös, så man hinner reagera och eventuellt ta fast hunden innan den hinner få syn på barnet eller vad det nu kan vara.

Mina föräldrars hund är lite över ett år, dubbelt så gammal som din, och inkallningen sitter inte för fem öre. Ser han något kul spelar det ingen roll vad man gör, han sticker. När pappa går med honom har han ofta hunden lös vissa sträckor av vägen (i skogen t.ex.) och det har hänt både en och två ggr att hunden stuckit iväg. Senast jagade han en moped i säkert 500 meter längs en grusväg innan han stannade och kom tillbaka. Vilket är den främsta anledningen till att när jag går med honom är han alltid kopplad, alltid. Hellre då att han har ett lite längre koppel så han kan ha utrymme att springa, men att jag ändå kan håva in honom om det skulle behövas.

 

[TinyWiny]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Jag tycker faktiskt att du har varit oansvarig. Varför släpper du lös din hund på en badplats när du inte har inkallningen hundra procentig?
Varför säger du till ett barn som är lite smårädd att hunden bara vill slicka av vattnet ifrån denne? Barnet har all rätt att få vara ifred. Hunden ska inte ens kommer i närheten av henom. Vad hade hunden framme hos barnet att göra?

Nu i efterhand så känner en del av mig att:
1) varför släpper man iväg sin son till stranden själv om man vet att det är en hund lös där?

Varför ska någon annan än du behöva bry sig om att din hund är lös? Om du släpper din hund lös så bör du ha en sådan lydnad som om den vore kopplad, annars ska den inte vara lös.

2) hur mindre hundrädd blir den stackars pojken om pappan skriker högt hur livsfarlig hunden är?

Förmodligen har din hunds agerande redan sett till att pojken blir ännu mer hundrädd och att man som förälder överreagerar när man ser en stor hund fara runt ens barn och att man då häver ur sig diverse är helt normalt. Man blir fullkomligt livrädd och dina försök att förklara att hunden är ofarlig faller platt till marken. Det är som att säga till någon som nästan blivit påkörd att "jaha, men inget hände ju" och fullkomligt strunta i den andres känslor. Respektlöst!

3) varför lär inte föräldrarna sina hundrädda barn om hur man ska bete sig när det kommer en hund...eller hur man inte ska göra?

Självklart för att föräldrarna inte har en aning själva om hur man ska bete sig och varför ska de ens behöva lära sina barn det? Det är vi som hundägare som har ansvaret över våra hundar, inte andra som är ansvariga för att lära sina barn hur de ska bete sig när våra hundar flippar ur.

4) jag skulle ha sagt att det var en labrador eller spaniel.

Ärligt talat så spelar det ingen roll vilken ras du skulle sagt att det var. Du skulle bett om ursäkt istället för att försöka förklara och försvara dej.

5) jag skulle gå med på att låta testa hur aggressiv min hund är om pappan får testas hur lämplig han är som far

Pappan låter som en förälder som reagerar helt normalt när han tror att dess barn håller på att råka illa ut. Man gör så när man är chockad. Det är helt naturligt. Pappan låter inte som en konstig eller dålig förälder. Snarare en helt normal människa som är mån om sitt barn.

Den andra delen vill bara gråta och sälja hunden och inse hur misslyckad jag är som hundägare

Sälja hunden behöver du säkert inte göra men du behöver lära dej att ta ditt ansvar över hunden och du behöver lära dej att respektera andra människor.

 

[ginnies]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

När barn "alltid varit hundrädda" beror det i många fall på att föräldrarna befäst hos barnen att hundar är farliga. Det har börjat i tidig ålder där det är naturligt att barn är rädda för "stora håriga djur" och sen fortsätter det. Ofta är föräldrarna lite lagom hundrädda själv och försöker skydda barnen i alla lägen. Så fort det kommer minsta lilla hund ska barnen lyftas upp och hunden ska motas bort med ena benet eller så står föräldern själv på en sten/stol/stubbe och skriker med barnet i famnen. Tro f*n att ungen kommer präglas på det.

Och hur ofta läser man inte här på hund problem med barn o dess föräldrar som promt ska hälsa utan lov?, alltså tvärtom vad du menar.
Jag tror inte det är så vanligt som du skriver-vid minsta lilla hund lyfts barnet upp och hunden motas bort.

Jag tycker det är sunt att lära barn försiktighet med hundar.

 

[ginnies]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

3) varför lär inte föräldrarna sina hundrädda barn om hur man ska bete sig när det kommer en hund...eller hur man inte ska göra?

Det är konstigt...när folk är rädda för spindlar och reagerar överdrivet så ges ofta förståeelse-fobi, man kan inte styra sig osv.

Men när det gäller hundrädda så ska de som är det kunna tygla sig och "göra rätt". och här ett barn.

Håll koppel på era jävla hundar istället.

Och förstår inte hur man tänker när man har en stor hund lös i vattnet när det finns så små barn.

 

[Philosophia]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Först vill jag säga att jag givetvis inser att du är ledsen och olycklig över det som har inträffat, men ditt inlägg andas samtidigt att du inte riktigt har förstått allvaret i att du inte kunde förhindra situationen. Du måste ha bättre koll på din hund. Igår fick du t.ex. bevisat att inkallningen av din hund inte är helt befäst. Det behöver du öva på. Inkallningen ska fungera även när det finns störningsmoment runt omkring.

Det är jättelätt att råka skapa hundrädsla. I mitt hus bor en jättetrevlig familj med en liten pojke på 2-3 år. Han är världens gladaste och har alltid lyst upp när han har träffat på mig och min hund i trappen eller ute på gatan och pojken brukar vilja klappa på och gosa med hunden. Härom dagen träffade jag pojken med hans mormor. När min hund kom fram för att hälsa så drog han sig skräckslaget undan. Helt olikt mot vad han brukade göra.

Jag försökte glatt säga "Men ni brukar ju leka med varandra" men han var så rädd att han inte var kontaktbar. Den normalt sett väldigt gladlynta och orädda pojke började sträcka sig upp mot sin mormor samtidigt som han började suga på tummen. Det syntes att han var mer eller mindre livrädd. Mormodern berättade då att han ett par dagar tidigare hade blivit omkullsprungen av två lösa hundar när han var i lekparken. På bara ett ögonblick gick alltså barnet från att vara totalt orädd till att bli jätterädd för hundar! Detta trots att hundarna egentligen var "hur snälla som helst", att pojken umgåtts mycket med hund sedan tidigare och att föräldrarna gillar djur.

1) varför släpper man iväg sin son till stranden själv om man vet att det är en hund lös där?
Man antar att den som har en lös hund på stranden bland folk har stenkoll på sin hund.

2) hur mindre hundrädd blir den stackars pojken om pappan skriker högt hur livsfarlig hunden är?
Förmodligen bidrar det inte till något positivt, men pappan blev så klart livrädd, chockad och jävligt förbannad. Det skulle jag också ha blivit. I sådana situationer kan man inte förvänta sig rationalitet.

3) varför lär inte föräldrarna sina hundrädda barn om hur man ska bete sig när det kommer en hund...eller hur man inte ska göra?
Hur kan man överhuvudtaget förvänta sig att den som inte har egen hund ska veta något om hur man ska bete sig när en främmande hund kommer framspringande när så många hundägare inte ens har den kunskapen? Dessutom måste man som hundägare lära hunden att den inte får springa efter människor som springer iväg. Och gör hunden det ändå så måste man kunna bryta det direkt. Många joggare har ett stort problem med hundar som springer efter dem och nafsar i fötterna när de springer förbi. Lek? Javisst. Men ärligt talat så är det hundägarens uppgift att vänja hunden vid människors olika sätt att ta sig fram.

4) jag skulle ha sagt att det var en labrador eller spaniel.
?

5) jag skulle gå med på att låta testa hur aggressiv min hund är om pappan får testas hur lämplig han är som far
På vilket sätt skulle pappan vara olämplig som far menar du? Vidare verkar de inte ha påstått att hunden var aggressiv, utan påtalat att situationen var farlig. Faktum är att jag håller med. Situationen var potentiellt farlig. Ett panikslaget barn som springer runt, hysteriska skrikande föräldrar och en stor hund med rejäl bitkraft är ingen bra kombination. Även en normal hund kan råka bita i lek om hunden blir väldigt uppjagad. Dessutom måste man respektera att många inte alls finner det särskilt roande att ofrivilligt involveras i en hunds lek.

Snälla, snälla hundägare! Vi går mer och mer mot ett samhälle där hundar inte tolereras. För varje gång en incident inträffar så blir ytan för oss andra hundägare mindre. Somliga börjar se rött bara de ser en okopplad hund på håll. Snart finns det inte en gräsplätt där man får ha hunden lös. Vissa länder har t.o.m infört munkorgstvång för hundar när de vistas på allmän plats. Bidra därför inte till att samhället blir ännu mer fientligt inställda till hundar genom att låta hunden springa lös bland folk när inkallningen inte finns där!

 

[Narcissa]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

KL
Men alltså, det är väl inte lämpligt i någon situation som har med barn att göra att vuxna står och skriker och bär sig åt? Jag hatar spindlar men om jag har ett litet barn i närheten så får jag helt enkelt behärska mig och tänka på vad jag gör. Man får inte befästa rädslor på barn på det viset. Jag tycker att det är otroligt oansvarigt som förälder.

 

[Mirre]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Trist att de skrek på dig men jag hade också blivit arg.
Du vet att din hund är snäll, men hur ska folk som inte känner er kunna veta det? Att folk säger att deras hund är snäll är ingen som helst garanti för att den är det.

När du dessutom visste att det var barn där så skulle du inte haft hunden lös alls. Speciellt när du redan tidigare märkt att ett barn blev skrämt av hunden.

Ja det är jättedåligt av föräldrarna att låta barnen bada själva, vad som helst kan ju hända. Men du som hundägare brister i ansvar när du har hunden lös trots att det faktiskt är koppeltvång nu.

Sedan hade pappan kunnat skött det bättre än att skrika såklart men blir man rädd kan man ofta reagera med ilska.
Utan att egentligen mena så illa som det låter.
Även om hunden bara lekte så skulle jag bli jättearg om en hund jagade mitt barn. De kanske har jobbat jättemycket med sonens hundrädsla och nu får de kanske börja om igen.

 

[Philosophia]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Men föräldern började väl sannolikt inte skrika för att han själv var hundrädd, utan för att han blev chockad och rädd utav situation. Han blev rädd att pojken skulle bli illa skadad. Det är skillnad på det och en befäst fobi.

Jag kan jämföra med en förälder till en av mina tidigare elever på ridskolan. Hennes dotter trillade av vid hoppning och landade rakt på ryggen och skrek till för att det gjorde ont. Det såg ut som att det hade kunnat gått riktigt illa, så jag ropade åt min elev att ligga kvar på marken. Innan jag hann fram så tog dock mamman med ett hysteriskt vrål ett riktigt lejonsprång från läktaren (det skulle inte förvåna mig om det omtalas än idag) rakt ner i manegen och började dra upp dottern i sin famn - helt utan en tanke på vad det hade kunnat orsaka om dottern verkligen hade fått en skada i ryggraden. Mamman fick panik och kunde inte kontrollera sig och det är inte jämförbart med en fobi. Nu var som tur var eleven helt oskadd så det var ingen skada skedd.

 

[Narcissa]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Nej jag förstår absolut hur du resonerar men om jag skulle ha ett barn som låg på gränsen för att bli rädd för något så är det mitt ansvar som förälder att inte förvärra det och att själv kunna behärska mig.

 

[Mirre]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Fast en spindel kan ju inte göra någon som helst skada.
En hund däremot kan göra fruktansvärda skador, speciellt en stor hund.

 

[martha]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Det jag mest reagerade på var att det var en TREÅRING ensam med BLÖJA i vattnet !!!!!!!!
Sen var det ju oturligt med din hund som sprang fram till barnet, men en så hemskt människa som en del vill få dig till är du ju knappast..

 

[Narcissa]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Jo, såklart är det så. Men jag tycker ändå att det är helt fel av föräldern att betee sig så.

 

[PowerPinglan]

Sv: Förlåt mig rottweilerälskare

Nu vet inte jag hur mycket erfarenhet pappan hade av hundar. Men hur ska han veta att hunden är snäll och bra vill leka?? Det är väl klart att han blev rädd och upprörd. Sen att han gorma och skrek gorde ju inte saken bättre.

Men det jag reagerade mest över är
1) varför släpper man iväg sin son till stranden själv om man vet att det är en hund lös där?

Det är väl självklart att ungen ska få vara på stranden och bada?
Har man hunden lös på en allmänstrand med okända människor, måste man ha koll på den.
Har någon sin hund lös på ett sånt ställe antar man väl med att ägaren har koll på sin hund?

Jag tycker inte du ska känna dig misslyckad som hundägare Det var ju också mycket otur det blev som det blev. Situationen uppfattades bara väldigt olika, sånt händer.

Jag kanske har skrivit otydligt? Självklart hade pappan ingen koll på hund då han frågade vad det var för ras och reaktionen hans blev därefter.

Det är ingen allmän strand som jag skrivit om du läser. Hunden har gått lös prickfritt tidigare och jag har då även haft med han då jag kört hästen. Vi har fått både människomöten och hundmöten utan problem. Hur skulle jag kunna veta att jag inte hade koll på hunden?