Foderhästar

[Sabinusen]

Hur har ni haft det när ni tagit hästar på foder alternativ lämnat ut hästar på foder? Ushh jag hade den värsta erfarenheten av att låna foderhäst så jag har tappat lusten att ens köpa en egen nu.

 

[Lipperta]

Har endast haft en foderhäst i sena tonåren.
Jag och mamma fick panik då vi köpte min älskade Bella, vi skulle få henne och foderhäst till samma stall samma dag hade kontakt med foderhästens utlånare nästan varje dag den veckan, allt gick så bra så hon skulle komma till oss med foderhästen imorgon som vi planerat. Efter vi hade hämtat upp Bella hos säljaren och kört hem med henne fick mama sms av utlånaren och sa att hon hade sålt hästen vi skulle haft på foder
Jahapp då stog vi med en ensam häst, ringde till alla vi kände om någon kunde låna ut sällskap eller stallplats till vi hittat annan häst. Fick svar att en familj ville låna ut deras riktigt speciella häst så vi åkte och kollade dagen efter. Jag sov faktiskt i stallet den natten så hon inte skulle vara ensam
Provred nya foderhästen och visst var han lite tjockskallig men inget mer och packade in honom i transporten. De blev kära i varanda.
Efter två veckor kunde jag inte hantera foderhästen själv, han blev farlig och attackerade i boxen. I samma svep ramlade jag av då han stack i brant nedförsbacke.
Jag ville lämna tillbaka men fick inget gehör från utlånarna. Till slut hämtade dom honom efter månader, sadeln är fortfarande kvar i mammas hus, de har inte hämtat och det har gått över 6 år

 

[Speedway]

Jag har väldigt bra erfarenhet av att ha häst på foder. Har haft två stycken och den andra köpte jag efter 7 månader och henne har jag kvar.

Båda hästarna ägdes av bekanta till mig och i båda fallen blev jag tillfrågad om jag var intresserad av att att vara fodervärd. Fick provrida och tackade därefter ja.

 

[SkorpSmulan]

Det har gått både bra och dåligt. En gång lånade jag ut min egen häst det slutade verkligen inte bra.
Sen har jag haft 5 hästar på foder själv.
Häst nr 1 och 2 slutade med att jag köpte dom efter en relativt bra fodervärdstid.
Häst nr 3 har jag fortfarande på foder och har inte hört av ägarna på 2 år. Perfekt
Häst nr 4 dog tyvärr i kolik efter några veckor men det var en bra fodervärdstid och hade så fortsatt vara om han hade fått leva, han hade en väldigt bra ägare, det hade också slutat i köp om han hade fått leva.
Häst nr 5 dog efter ett år, fruktansvärt tråkig historia och efter det känner jag att jag aldrig mer vill ha häst på foder, ja förutom den jag har nu då men nej, ska jag ha fler hästar ska jag äga dom.

 

[Kiwifrukt]

Jag har haft tre ridhästar på foder, samt den jag har nu som sällskapshäst. Första var livstidsfoder, hästen var helt och hållet som min egen och ägarna hörde av sig en gång när jag precis skulle fylla arton för att de ville veta om jag skulle fortsätta med henne eller lämna tillbaka henne när jag blev för gammal för att tävla ponny. Annars var hon min egen häst på alla sätt som räknas. Hade henne tills hon dog, och då var hon 26 år gammal.

Jag var nog lite bortskämd med den hästen, för de två jag hade på foder sen (en stor häst och en till ponny) la sig ägarna i mycket mer. Tyckte jag. Jag hade ju ändå haft egen häst i tio år, jag tyckte inte att jag var någon nybörjare som behövde bli kontrollerad, och det kändes lite som att man blev kontrollerad när ägarna inte riktigt släppte taget. Jag kan fullt och fast förstå ägarna, för jag hade säkert varit precis likadan om inte värre som hästägare själv, men det tog lite död på relationen till hästen också när jag aldrig riktigt fick känna den som min. Halvblodet hade jag i ungefär ett och ett halvt år, men sen lämnade jag tillbaka den för att vi inte klaffade riktigt tillsammans, den var helt enkelt alldeles för stor för mig både i ridningen och hanteringsmässigt. Fick hem den i augusti, sen skadade den sig strax innan jul och kom inte riktigt igen med ridningen efter den skadan förrän i maj året efter, så de största problemen började inte visa sig förrän efter den sommaren, när hästen började komma i form ordentligt igen.

Ponnyn älskade jag däremot djupt. Jag är fortfarande så tacksam för att den ponnyn kom in i mitt liv just när hon gjorde, och jag hade faktiskt inte haft min nuvarande (egna) häst om det inte hade varit för den ponnyn. Efter bottennappet med halvblodet var det den ponnyn som gjorde det här med hästar och ridning roligt igen. Däremot hade ägaren och jag helt andra ambitioner för hästen, eller rättare sagt, våra ambitioner var nog desamma men vi brann för olika grenar av ridsporten. Så jag lämnade helt enkelt tillbaka den, för att ägaren skulle få en chans att hitta en annan fodervärd som bättre passade ägarens intressen.

Då svor jag på att aldrig ta en häst på foder igen. Aldrig fästa mig vid någon annans djur. Nu har jag sen två veckor tillbaka en ny foderhäst, men han är egentligen enbart sällskapshäst. Och har varit enbart sällskapshäst även hos ägaren, så jag hoppas att det inte kommer finnas ett sånt kontrollbehov där. Framför allt var det en jättebra lösning när min ponny blev själv och behövde sällskap av en annan häst.

 

[Roheryn]

Har haft foderhäst en gång, och även om det inte alls blev som det var tänkt från början, så blev det riktigt, riktigt bra! Ägaren skulle lämna ut sin häst på foder i ett halvår ungefär pga utlandsflytt. Jag hade precis köpt hus och var hästlös och hade inte råd att köpa egen häst, och en stallkompis till mig hade ridabstinens pga att hennes häst var dräktig. Så vi tog den här hästen på foder tillsammans. Precis i samband med att vi skulle hämta honom blev ägaren mycket allvarligt sjuk, så vi fick hämta hästen och alla grejerna genast... Hon hade skrivit ett ordentligt kontrakt med lista på alla grejer som vi skulle ha med, så det gick bra, men kändes märkligt att gå där och rota bland hennes saker ensam...

Det var i alla händelser en jättetrevlig häst som passade oss bra, och på grund av ägarens sjukdom och senare utlandsflytt, så blev han kvar inte i ett halvår utan två och ett halvt år. Eftersom min stallkompis ju hade egen häst redan, så tog jag foderhästen själv efter ett halvår, så i två år var han "min". Höll tät kontakt via brev med ägaren, hon var även och hälsade på någon gång när hon börjat må bättre efter sjukdomen. Jag hade fantastiska två år med den här hästen - tränade och tävlade och red långritter och allt man kan tänka sig. Han flyttade till sin ägare utomlands i samband med att min dotter föddes. Det kändes på något sätt mer okej att mista honom eftersom det hände en massa annat i livet just då, och jag var helt inställd på att skaffa egen häst igen (vilket jag gjorde kort därefter).

Detta var drygt 16 år sedan, fick kontakt igen med ägaren (via Buke!!) förra året och fick veta att hästen fortfarande lever och mår bra, 29 år gammal! Är han fortfarande i livet så blir han 30 år i år...

 

[hovtassfot]

Har haft två st foderhästar. Den första blev jag tillfrågad om jag ville träna och tävla för att ägarens barn inte riktigt passade med ponnyn. Det funkade riktigt bra, ägarna körde den till mig och hälsade på den då och då men i övrigt hade jag allt ansvar.
Tvåan fick jag tag i genom en annons och även det fungerade väldigt bra. Jag provred och sen körde ägaren upp den till mig. Tror ägaren hälsade på 2 ggr under året som jag hade den och hörde av sig på sms då och då för att checka läget.

Det var trevliga bra ägare och trevliga bra hästar kan man säga. Som man vill att det ska vara.

 

[Masse]

Jag har en häst på foder just nu, men jag har också fem hästar som är ute på foder.
En som ridhäst eftersom den inte passade som avelssto, en är utlånad för avel och de övriga tre är fd avelsston som är pensionerade och är utlånade som sällskapshästar.
Den jag själv har på foder är en äldre valack som är pensionerad från annat arbete än att gå och fostra unga hingstar som föds här.

Jag har inget att klaga på någon som har mina hästar på foder, dom är nöjda och dom sköter hästarna mycket bra. Jag vet att ägaren till min fodethäst är mycket glad över att hennes gamla häst får bo här.
Är man noga med vem man väljer är det sällan problem. Men jag vet de som lämnat ut sina hästar i bra skick och fått tillbaka riktigabenrangel efter bara några månader. I de fallen har fodervärden vara yngre och inte egentligen haft ekonomi att ha häst. Utan helt enkelt inte insett att inköpet av en häst är den lilla kostnaden och att hålla den är det som kostar.

 

[Mimmimamma]

Jag har haft båda mina två nuvarande utlånade på foder. Den ena av dem tog jag till mig i somras efter att ha avlivat hennes mamma pga fång. Mimmi har haft fyra olika fodervärdar och de har allihopa tagit väl hand om henne. Min andra är utlånad på foder hos en fodervärd som tar väl hand om henne. Som planen ser ut nu kommer jag att få tillbaka henne någon gång i höst/ vinter. För mig har fodervärd fungerat jättebra . Mimmis mamma hade jag dock själv i 19 år.

 

[Tokmaja]

Har haft en ponny på foder och lämnat ut en häst på foder.
Själv anser jag ju att ponnyn jag hade på foder fick världens bästa fodervärd . Fick även köpa henne efter några år så ägarna måste väl varit nöjda de också antar jag.

Lånade ut en häst på foder. Blev inte bra alls. Det kändes bra först men det hände saker under de få månader hästen var borta och efteråt har jag fått reda på en massa saker som de gjorde mot min häst och jag har fortfarande dåligt samvete för att jag lånade ut den. Som tur var så varade det bara i tre månader. Kommer inte låna ut någon mer, då ska den stå kvar i mitt stall så jag vet vad som händer och hur den hanteras.
Jag har full förståelse för att det finns massa människor som är tusen gånger bättre än mig men jag har hört för mycket konstigt för att våga igen.
Mina hästar är ju ändå mitt ansvar och då vill jag att de ska ha det bra.